Festivaltidning utan en läsfest

Malmöfestivalen börjar på fredag.
Älskad och hatad av Malmöbor.
I förra veckan kom festivalens programtidning i alla stans brevlådor.
Där borde den inte hamnat.
Pappersåter-
vinningen hade varit mera rätt. För mycket makulatur.
Det är en hård kritik.

Tidningen är onödigt svårläst och vissa sidor totalt oläsliga.
Det krävs bra dagsljus för att ögonen ska fånga texterna, men är onödigt tungt.
Man lägger inte svag vit text i svart bakgrund där texten inte ens med ansträngning går att läsa.
Det är en kraftig felbedömning vid redigeringen.
Redan på skärmen och sedan på ett korravdrag på papper bör det gå att se att det inte är läsbart.
Det kan inte försvaras med en miss vid tryckningen

Snygg layout med totalt oläslig text.

Magasinet är gjord av redaktionskollektivet Snask.
Där svarar Fredrik Öst:
- När det gäller vit text i svart vet vi och håller med dig om att det inte är 100 % läsbart. Att kalla den för oläslig tycker vi är att gå för långt.
- Vi ser inte det själva som en felbedömning. Det vore otroligt slarvigt av oss. Tvärtom är allting helt och hållet godkänt av oss och bestämt.
- Vi aktiverar Hannes, 14 år, likväl som Anna, 93 år. Vi gör form som lockar och ger läslust.

Ansträngning för ögat för att läsa texten.

Även övriga sidor där texten ligger på svagt färgad bakgrund är det onödigt svårläst. Breda spalter och liten grad är tungt och hela texten i färg försvårar också.
Magasinet borde haft större grad i typsnittet och fler mellanrubriker/ingångsord som lättat upp i läsningen.
Festivalprogrammet dag för dag har också liten stil men så brukar det vara för att en ”tråkig” presentation inte ska ta för stort utrymme.
På detta svarar Fredrik Öst:
- Vilken formgivning balanserar läsbarhet med visuellt tilldragande typografi? Vilken mängd information gynnar kulturen och antal besök på festivalen utan att vara för lite?

Snyggt - men texten måste gå direkt till ögat.

Jag tycker dock att tidningen schabblats bort.
Själva layouten är snygg och bilderna är oftast bra. Särskilt på de sidor där texten är totalt oläslig kunde det blivit attraktivt - om det också varit lätt att läsa.
Skillnaden i min och Fredrik Östs syn kan vara att Snask arbetar på en annan marknad, där det ofta är mera ”snyggt och designat” än lätt att läsa.
En tidning jobbar annorlunda. Även där ges klara ramar om hur många tecken en text får ha. Men texter bearbetas och kortas ner för att passa och bli lätta att läsa.

Även en optiker hade dömt ut den här texten.

Fredrik Öst säger:
- Vi ansvarar för inte bara formgivning utan för tidningen ur helhets-
perspektiv. Vi får inte en text som vi bara lägger in. Vi bestämmer innehållet och längd och beställer texten från vald journalist. Valet är då att minska antalet tecken, med kanske 15 % (vild gissning), för att på så vis kunna öka storleken på texten för läsbarheten. Frågan då blir om det, ur ett helhetsperspektiv, hade blivit en bättre artikel. Och hade den artikeln bidragit till tidningens mål och syften?

Jag har med stor ansträngning gått igenom de svårast lästa sidorna och kan säga: Det går att ta bort 15 procent av texten utan att något väsentligt går förlorat eller att stilistiken förstörs.
 Alternativet är att utrymmet utökas.

Snask och Fredrik Öst är nöjda med
Malmöfestivalens tidning:
- Vi liknar denna tidning som när skönheten kom till byn. En katt bland hermelinerna. 

Jag är hårdare och säger:
Här är det massor av påfyllning i pappersåtervinningen av något som aldrig blivit läst.


I MORGON: Fredrik Öst ger sin syn på tidningars design och ett mera svar på min kritik ovan.