Hemkärt och pålitligt i klassisk familjetidning

Mat och kryss.
Varje vecka. År ut och år in.
En klassisk familjetidning förnyar sig inte för mycket.
Hemmets veckotidning följer ett inkört spår.

Folkkärt kan vi kanske säga.
För det här är en tidning som tar ”vanligt folk” på allvar och ger dem vad de vill ha.
Inget trendigt, inte för mycket kändisar.
Innehållet är sånt där läsekretsen kan känna igen sig själv.

Gammal ton när följetonger presenteras.

Visst har formen fått ett lyft, men ändå tycks den kännas igen så som den alltid varit. En lite gammaldags ton ligger över sidorna.
Allra mest när följetongerna dyker upp. Med teckning och mycket text är det en fläkt av 50-talet.

Lyckliga slut.

Jag har länge för-
vånat mig över varför alla fem familje-
tidningarna ser likadana ut på omslaget.
Det är alltid mat och kryss.
Ingen vågar sticka ut och vara annorlunda.
”Av konkurrensskäl vill jag inte säga varför vi gör så”, sa en gång en chefredaktör till mig.
Jag skulle önska att en ”vanlig människa” från insidorna fick dominera på omslaget.

Reportage direkt på sidan 2.

För här finns alltid flera människoöden. Pang på redan på sidan 2. Inga inledande sidor med plock som alla andra tidningar.
Oftast människor som haft det svårt eller drabbats av motgångar, men som vänt på allt till lyckligt slut och framgång.
Har läsaren börjat med en sån artikel läses den till slutet. Det blir svår att bryta av.
Numera följer hela texten på 2-3 sidor till slutet. Inte fortsättning någonstans långt fram, som det ofta var förr. Ofta stör inte ens annonser.
Färgstarka sidor med mat, mode och trädgård bryter av.

Magdalena Graaf berättar.

Jag kan undra varför kvällstidningarnas söndagsbilagor inte tagit efter lite av konceptet, istället för att bara köra med kändisar och trender.
Kändisar finns också i HV, men i annan vinkling. Magdalena Graaf får berätta om sitt livsöde; ensamhet, fyra barn, föräldrarevolt, misshandel, lyxliv…
Samma Magdalena fanns i kvällspressen i förra vecka. Men där fick hon berätta om att hon gillar att supa skallen av sig och sova ut under en filt i bilen.

Läsarnas egna berättelser.

Man måste beundra redaktörerna som klarar samma material vecka efter vecka, främst att göra omslaget med mat och kryss.
En av redaktörerna, med dagspressmerit, sa till mig:
”…får en längtan tillbaka till nyhetspulsen…men nä…jag har det så bra bland recept, korsord och stickning…”
Damerna på redaktionen syns också trivas. Leende och välsminkade dyker de upp på sidorna och presenterar materialet.
En stor del av innehållet verkar göras av läsare och frilansande medarbetare.