Golf håller på den eleganta stilen

Golf har sin dresskod.

Viss snits och stil på klädseln.

När golf-

spelare vill läsa om sin hobby kan samma gälla.

Golf Digest är ett magasin som möter våren i ny form och har "förpackat allt i en välskräddad ny kostym".
Kanske också ett sätt att möta 30-årskrisen. Tidningen fyller 30 år i år och förebilden är den amerikanska utgåvan.

Nu ska det bli mera svenskt, mer läsning och högre kvalité.
I premiärnumret går de hårt ut i slagorden:
*Roligare. *Nördigare. *Stiligare.
Jag ska granska punkterna.

*Stiligare: Elegansen känns och syns redan på omslaget. Ett tjockt, kartonglikt papper i matt ton. Den ligger glatt i handen och känns nästan lite oljig. Logon Golf Digest blänker i vitt. Limmad rygg, tyngden finns. Det ligger klass över allt.

När jag öppnar insidorna följer känslan med. Matt papper, blekt och lite tjockare. En form jag hyllat andra tidningar för och som flera tagit efter nu.

Sen blir öppningssidorna ganska röriga. Stora annonser växlar med korta notiser om saker redaktionen gillar (bild ovan). På sidan 18 kommer första ordentliga bilden, en översikt av en golfbana i USA. Ytterligare några sidor med korta notiser och så en tung sida: svart text lagd i blå bild, kompakt och utan några mellanrubriker. Svårläst  (bild   t h).
Först på sidan 32 kommer första riktiga reportaget.

Nej, det var ingen bra öppning. Plocksidorna bör hänga ihop bättre och skiljas mer från annonssidorna.

Annars är det stiligt rakt igenom. Snygg layout, kraftfulla öppningsuppslag, smala textspalter med ojämn högerkant, spaltlinjer, vitt och luft balanserar.

Svårläst text i det svarta.

*Nördigare: Absolut! Golfspelare måste vara klubbnördar.
Jakten på drömklubborna heter en guide på 17 sidor för att hitta rätta drivern. Stora bilder av maffiga klubbhuvuden. För ett otränat öga är alla likadana. Men i det svarta skymtar olika färger, mönster och bokstäver. Golfspelarna lägger i snitt 7 700 kr per år på klubbor. Jag gissar att klubbans märke och form är lika viktig som att den ska ge rätt utslag.

*Roligare. Det roliga ligger kanske i magasinets snygga form och de många råd golfarna får. Reportage från olika banor, fina bilder – alla banor är böljande och gröna med någon sandgrop här och där – och många guider med bilder om hur spelarna förbättrar sina slag och teknik. Rolig text är nog det om spelkamrater de flesta vill glömma, allt från sölkorven till besserwissern.

*Svenskt: Tv-profilen Ola Wenström får tio sidor på sig (bild ovan) för att berätta om njutningen av säsongpremiären på en bana invid Öresund. Sveriges hetaste golftränare, Viktor Gustavsson skildras på sex sidor (bild nedan). Ett svenskt golfhotell och två svenska golfbanor presenteras. Sen är det amerikanskt, även om flera artikelskribenter är svenskar.

*Texten: Här kommer min kritik. Kvalitén på texterna är det inget fel på, men storleken på bokstäverna är i minsta laget. I alla reportage kan storleken vara ok, men jag tycker att det känns grått och blekt. På sidan 46 finns en spalt om att skruva fast drivern och där är texten lite större. Så borde det vara i hela tidningen!

Roligt om olika golftyper.

Mer svårläst är det i korta notiser med typsnittet seriffer, som jag i de flesta fall ogillar. I testet av klubb0r blev spalterna jobbiga för ögonen och då bedömer jag att det är normal syn som gäller. Där fanns också sidor i svart med en del text som inte gick att läsa. Och: man bör aldrig ha text i rött eller vitt i en pytteliten 7 punkters grad.

Om Golf Digest ökar med en grad i alla texter så ökar läsvärdet med flera grader!

Golf - när det är en njutning

Grönt, grönt så det nästan gör ont i ögonen.
Maffiga klubbor som glänser.
Och rutiga kläder förstås - i annonserna.

Golf Digest är en golftidning som lätt förstärker en förutfattad mening.
Det är en amerikansk tidning som översatts och försvenskats med en del eget material.
Bland golfare anses den bäst. Svensk Golf är större i upplagan, men det är en medlemstidning och den kan lätt uppfattas som husbondens röst, säger en golfare.
För en misslyckad golfare, som sett alla enkelt och ledigt slå iväg härliga långa utslag, men själv tagit i med all kraft på och bara fått iväg ett halvhögt fjuttslag på 75 meter, borde en sån här tidning förstärka frustration.

Därför är det skönt att läsa andra berättelser från golfens galna värld. Spelare har slängt iväg klubbor, slagit sönder dem mot bilddäck, träffat sig själv i ögat med bollen och totalt missförstått instruktören.
Rubriken ”Gör mig bättre” bör därför vara lockande. Stora bilder visar grepptekniken och rörelserna. Men instruktionerna gör det inte lätt: ”...accelerera, din release, träffpositionen, wedgens loft, sätta handleden i baksvingen, träffytan square mot målet...”
Inget som direkt förklarar för en nybörjar som bara slår fel.

Golfare är livsnjutare som vill unna sig det lilla extra. För detta finns 50 tips på lämpliga weekends vid slott, herrgårdar och hotell, med pösiga sängar, pooler, spa, härliga middagar och golfbanor alldeles bredvid. Folkligare alternativ finns med boende i enkla stugor där grillarna plockas fram på kvällarna.
Bilderna utstrålar vältränade personer i rätta välsittande kläder och koordination i varje rörelse som utförs.
Banorna kan inte vara grönare och vackrare i verkligheten.
Några lättsamma krönikor avväpnar allvaret lite.
Lite mera svenska reportage kunde det gärna vara.

Och kläderna då? Nej, inte rutigt. Golfare på banan och i tidningen verkar föredra enfärgat i svart, vitt, grått och lite djärvare tröjor i rött, blått och grönt.