Hårda Betong kan hitta en mjukare bredd

Betong – ett hållbart material.
Stadigt i byggnader och trend i inred-
nings-
detaljer.
Betong som tidning följer ungefär samma koncept: tjockt och fast papper, lite matt, nästan kartongtyp. Snyggt och lite trendigt.
Betong är ”den kreativa byggtidskriften” som det heter på omslaget.
Den vänder sig till betongbranschen, entreprenörer, arkitekter, konstruktörer, studenter, beställare och de får prenumerera på den.

- Ledorden för Betong är tyngd, kreativitet, stolthet, d v s utbildande, nytänkande och bevakande av branschen, säger chefredaktören Roger Andersson.

Ledorden känns redan i handen – tidningen är tung och stoltheten syns i texterna. Det är betong på alla sidor och alldeles för mycket på ett sett: Det ska inte behöva stå betong i nästan varenda rubrik i en tidning som handlar om ämnet!
Samma fel gjordes i djurtidningar som jag tog upp nyligen – hund och katt i alla rubriker. Ett misstag som facktidningar gör när redaktionerna är alldeles för mycket inne i ämnet.
 
Stoltheten finns i själva materialet betong. Vallastaden i Linköping är en ny stadsdel som ingick i en bomässa i september. De råaste bostäderna är förstås i betong. I två närbilder visas en slät och en räfflad fasad med profilbalkonger i trä. Ett parkeringshus fick en originell design med växelvis solceller och färgat glas.
Tyvärr ger bilderna ingen helhetsblick på husen, området och övriga fastigheter. En liten skiss visas, men till den behövs förstoringsglas.:

Även i andra bilder är det mest närbilder där stoltheten förstås ska komma fram: det här är hus i betong.
I ett nytt hotell i Västerås (ovan) ser gästerna alltid detaljerna i betong och från uppvärmda utomhuspoolen på sjunde våningen har de också blick mot ett näraliggande silo i samma material.

På Kungliga tekniska högskolans campus i Stockholm lyser några nybyggda mäktiga grå kolosser med släta fasader (ovan). Innanför dessa döljs det 300 studentlägenheter och några övriga lokaler som lätt ska gå att ändras om för olika användning.
Arkitekten bakom projektet – Linda Teng – är för detta nominerad till Årets betongarkitekt.

En intressant artikel hittar jag om att betongvägar har en framtid. En av de första har jag vuxit upp vid och den är nu efter över 60 år kultstämplad. Det var kvalité i materialet och kanske inte så mycket trafik. I små bitar har den dock blivit lagad med asfalt.
Nyare betongvägar har visat sig inte ha lika lång livslängd, men genom att vara noggrann med val av stenmaterial och betongkvalité, ska de kunna bli bättre.

Många artiklar skulle kunna nå en bredare läsekrets: hus, inredningar och vägar stöter alla på och har säkert synpunkter om dem. Men magasinet är i både text och bilder starkt fackinriktat och når inte utanför den gruppen.
Rubrikerna är svaga och bilderna blir lätt mörka, kanske beroende på pappret.
Jag tycker nog att Betong ska våga ta steget och lätta upp presentationen lite för att locka fler allmänintresserade läsare. Upplagan skulle nog öka från de 4 800 som prenumererar i dag.

Branschen som sådan är absolut inte grå och färglös. Det ser jag på slutet i inbjudan till ”Betonggalan – Fashion week”. Här verkar det vara glans och glamour i stil med Filmgalan, Fotbollsgalan och tv-galan Kristallen.
Folk i branschen är nominerade till ”Årets” i många områden: konstruktörer, entreprenörer, forskare, kultur, miljö, ung och tung…
Inte konstigt då att själva galan också är nominerad till Årets tidskriftsevent: ”Med humor och värme känns något hårt plötsligt mjukt”.
I den stilen finns alltså underlag för att även ge tidningen Betong ett lyft.

Som extra tidning medföljer MELLANRUM – att fånga upp det som hamnat i ett mellanrum. Det första numret kom för åtta år sen.

En tidning skriven av journalister och för arkitekter och främst till de senare, samt beställare.

- Jag tycker den behövs som komplement till övrig arkitektlitteratur, skriver chefredaktören Roger Andersson i inledningen.

Formen är starkt avbrytande: bilderna och grafiken är inte direkt riktade till ”vanliga” läsare (ovan t h). Märkliga byggnader med utsirade detaljer.

På de åtta första sidorna är allt lagt på svart bakgrund (ovan). Texten blir lite svårläst och bilderna hade nog mått bra av vit omgivning.

I Mellanrum kommer också människan fram: Emma Jonsteg är ett starkt varumärke som både syns och hörs i den grå betongen (ovan). En flitig föreläsare men också fyrabarnsmamma. Emma får nio sidor och visar att det också finns en mjukhet i en värld som består av hårt material.
Kanske satsar Betong även på en tredje tidning, lite då och då. Mer riktad till konsumenter som husköpare och intresserade av inredning. Nischen bör finnas, för själva materialet har bredd.