Modetidning för bilder - inte texter

Tidningar kan vara glassiga i formen och starka i text och bilder.
Vilken vill då inte bli hyllad som Årets tidskrift och få beröm som ”...starka berättar-
förmågor, medier med förmåga att skapa upplevelser för sin publik och som verkligen fångar sina läsare med sitt innehåll och sin form”.
Så skriver Sveriges Tidskrifter när de presenterar nominerade till årets priser.
En av tidningarna är Style by i gruppen Populärpress Print.
Jag har tittat i den.

 Style by kan knappast få pris för ”starka berättarförmågor” och inte heller för ”fångar sina läsare”.
Om det hetat ”fångar sina tittare” kanske ett pris är motiverat.
För Style by är till för tittare. Massor av modebilder och annonser på 244 sidor. Det är svårt att skilja på vad som möjligen kan vara redaktionellt och vad som är annonser.
Allt går hand i hand med märken och priser.

Texterna är nästan uteslutande av typ frågor och svar. En rak metod som kan vara intressant – om det ställs vettiga frågor!
Nu handlar det om folk i modebranschen och frågorna är därefter:
- Vad är sann stil?
- Vilken är din favoritaccessoar? 
- Vad fascinerar dig med smycket? 
- Har du bestämt dig för vad du ska ha på dig än?
- Vem är dagens Diorkvinna?
Svaren blir tyckande och reklam för egna verksamheten. Alla intervjuade finns i branschen som stylister, modeskribenter, designers, skönhetsredaktör, hudterapeuter...

Modebranschen är tillfälliga trender och stjärnor. Men några hänger sig kvar. Ett stort block i tidningen är temat ”evig stil” och här har flera kvinnor hängt med som ikoner; Jane Birkin, Grethe Qviberg, Laureen Hutton, Nina Simone och Patti Smith.

Men den sista är – mycket subjektivt sett ! - inte någon direkt förebild och gav ett slitet uttryck i den stil hon var med i Skavlan i lördags.
Men unga kvinnor glänser i vackra kläder på alla sidor.
Ansiktena strålar sällan. Blicken ofta är tom och mungiporna går neråt.

Grafiskt sett är graden i texterna i minsta laget. Detta hänger kanske på att texten in får slå ihjäl bilderna. Men textblocken kan upplevas vara kompakta. Inget finns som lättar upp, som mellanrader och ingångsord. 

Bildtexterna är inte alltid lätta att hitta och ibland är storleken ännu mindre än övrig text.
En miss skedde i temat ”Evig stil” där text lades in i bilderna, så liten i storlek att det blev nästan oläsligt. Dessutom störde det bilden.

En text i tidningen imponerade på chefredaktören Jonna Berg (ovan), en av hennes absoluta favorittexter någonsin.

Journalisten och hiphopexperten Ametist Azordeganberättar om sina – ögonbryn. (nedan)
I Iran, där hon är född, är den perfekta ”fågelvingen” enda skönhetsidealet för ögonbryn. Men Ametists ögonbryn var buskiga. För dessa blev hon mobbad och utsatt för rasistiska påhopp.
Men så vände det – hela västvärlden såg skönheten i rejäla ögonbryn, ju tjockare desto bättre.

Tyvärr var denna ”favorittext” inte grafiskt rätt presenterad (ovan). Allt bestod av två långa textblock. Tungt, när dessutom stilen är liten. Skrivet pang på utan någon pausering.

Flera nya synpunkter krävde utgångar och början på ny rad.
Blankrader emellan hade också lättat upp.
Här syntes, att en modetidnings stryka är bilder, inte att presentera texter.

I underlaget till nomineringen nämns att ”annonsörer från Gucci till Lindex trivs” och att ”2017 lät detta exklusivt svensktalande magasin höra tala om sig internationellt och ökade lönsamheten”.

Det sista är rätt: i stort sett allt i tidningen bör klassas som betalda annonser.