Verkligheten bakom polisens vardag

Poliser är i tidningar varje dag.
Ett utsatt jobb i stökiga miljöer där deras insatser ofta granskas.
Sex gånger om året dominerar poliser en hel tidning:
Svensk Polis, Polis-

myndig-

hetens tidning till alla anställda.

Här kommer mera fram om bakgrunden kring vardagens insatser.

Direkt när jag bläddrar i tidningen tycker jag mig känna igen den: papper, vinjetter och layouten har likheter från någon av de många andra tidningar som jag gått igenom. Vilken kan jag inte direkt pricka in.
Det matta, lite tjockare pappret, kan jag uppskatta när det gäller att ge en tidning egen profil. Bilderna kan dock ibland uppfattas som lite mörka.

Polisers språk när de lämnar sina insatsrapporter, lockar ibland fram både leenden och ironiska kommentarer. I tidningen är det dock rappt journalistiskt rakt igenom.
Spalterna är smala, har ojämn vänsterkant och linjer emellan vid de kortare artiklarna.
Lätt att läsa, men jag skulle ändå rekommendera en liten höjning av storleken i bokstäverna.
Jag uppfattar att läsare i dag vill ha det så. Med större text måste också skribenten hålla sig kortare. Internet har ändrat läsarnas tid på att gå igenom en text.

Däremot är Svensk Polis svårläst i de kortare notiserna. Här används den gamla ”skrivmaskinsstilen”, typewriter.
Storleken är liten och den känns gammalmodig i dag.
När den texten läggs i en grå bakgrund blir den svårläst och när den fälls in i bilder är den i flera fall helt omöjlig. Likaså i ljusblå eller röd färg. På omslaget försvann flera mindre rubriker.
Svensk Polis kräver perfekt dagsljus om inte läsaren ska missa flera texter. För att läsa redaktionsrutan krävs förstoringsglas.

Tre poliser berättar om att deras egen bakgrund är en hjälp i det dagliga jobbet. De vet eftersom de själva har tuffa erfarenheter.
En av dem växte upp med bråk och fylla i hemmet och krökade själv friskt i unga år.
En annan var den störste och tuffaste i sitt tonårsgäng.
Bilstölder och vilda slagsmål var en del av vardagen.
En tjej hade det svårt med en dominerande pappa och i tonåren ingick hon i ett ”ligistgäng”.
Med polisjobbet kom alla tre på rätt väg i livet.

Bakgrunden i vardagens jobb lyfts fram i de flesta artiklarna.
Insatsstyrkorna får rycka in i de svåraste uppdragen och tidningen (ovan) följde den regionala styrkan i jakt på en mordbrännare i Säter och en man i Värmland som hotade med självmord.

Circa-gruppen är en annan, mindre känd specialgrupp (nedan). De stoppar bedragare, ofta utländska ligor, som inriktar sig på att stjäla från äldre.
En annan polis berättar om hur ett mord på en ung kvinna, fick honom att komma mycket nära kvinnans familj och skapa sig en bild av kvinnans liv (ovan). En kontakt som familjen uppskattade och polisen fick komma och säga några ord vid begravningen.

Många andra bakgrunder kommer fram som ger en bild av dagliga nyhetsrapporter. Alla anställda inom polisen får tidningen, liksom riksdagsledamöterna.

Tidningen är helt utan annonser. En klar signal på att polisen vill vara oberoende.
Framme vid sista uppslaget (nedan) kommer fler signaler som jag absolut känner igen: gul färgplatta, runda bilder, pilar, infällningar...
Den layoutstilen har jag sett någon annanstans.

FOTNOT: Svensk Polis är nominerad i Tidskriftspriset 2017 med motiveringen: "...en skickligt producerad tidning som tar oss med till polisernas vardag. Den är en tillflyktsort för sin målgrupp – människor som bokstavligt talat har kulorna vinande runt huvudet".