Färgstarkt i ord och bild om musik

Mycket stim och lirande i musiksvängen.
Stim och Lira heter också två tidningar om branschen.
Musik blir till ord i två varianter.

Stim är Svenska tonsättares internationella musikbyrå.
”Dem som tar alla pengar” heter det i en del ordval.
”Vi delar ut pengar”, säger Stim.
Stim bevakar musikskaparnas rättigheter och ger dem ersättning.

Magasinet har fått en nystart när kommunikationsbyrån Publik tar över. De är vana vid att göra tidningar.
”Ruggigt bra på det” säger byrån själv.
Visst är tidningen snygg och lättfångad för ögat.
Den känns annorlunda redan i handen.
Pappret är matt, blekt och tjockt som en kartong. En papperstyp, gärna lite tunnare, som jag tycker är bra för att ge profil.
 
Sidorna har rak uppbyggnad: två breda textspalter, en tunn linje och korta bitar ute i kanten.
Ganska korta texter och en fin mix med bra bilder.
Magasinet ska inte konkurrera med andra musiktidningar, utan mera spela upphovsmännen.
Med Darin som lockbete på omslag och kraftfull öppning på insidor finns ändå det lite kommersiella.
 
Annars skildras bland annat gruppen Sabaton, som nu drar ut i världen, en grekisk gitarrguru i USA, musikskapare som gick över till reklam och flera andra mindre kända personer.
När chefjuristens vardag presenteras kommer Stims viktiga uppdrag fram.
Musik i ord på ett lätt sätt som säkert fångar de 60 000 medlemmarna.

Lira heter ett annat musikmagasin som jag inte alls kände till.
Någon hade bara lagt några ex i en hylla där jag upptäckte dem.
Sveriges nyfiknaste musikmagasin, kallar den sig själv.
Jazz, folk- och klubbmusik från hela världen.
Här ligger en liten fläkt av framgångsrika magasin som Filter och Offside. Samma typ av boktidning, lite större än A5-format.

Omslaget är lite rörigt med åtta textpuffar, flera av dem svåra att läsa. Här kan de strama åt lite.
Annars känns formatet rätt och ger profil när det finns en intressegrupp som vill läsa.
Tjock är den, 132 sidor, men ändå inte tung även om jag gärna hade sett en lite större grad på texten. Kräver kanske dagsljus eller bra läslampa för att inte pressa på ögonen. Med femton reportage blir det en hel del att läsa.
31 (!) sidor skivrecensioner på slutet är inte heller det lättaste att smälta läsningen med.
 

Layouten i ett sånt här litet format ger inte utrymme för att ta ut svängarna. Men Lira gör det attraktivt. Nu beror det inte bara på att hela numret handlar om kvinnor.
Varje reportage inleds med ett färgstarkt uppslag med fina personbilder som signalerar direkt till läsaren. Formen går hem även om det skulle gälla män eller grupper.
 
Chefredaktören är ny till det här numret och han tycker det är spännande att se hur idéerna tas emot.
Jag tror Lira lirar i rätt spår - men att fem tidningar som låg slängda olästa i en bokhylla kan vara en signal om att i alla fall en läsare tyckte blev för mycket.