Guldglans för de med guld i banken

Banker vill helst inte ha några kunder, småsparare eller pengar. Ingen ränta ger de heller.
Vad ska de då ge kunderna?
En snygg tidning kanske...
Det var en lite ironisk öppning.

Conversations heter en kundtidning från Handelsbanken.
Tjockt, blekt papper, lite kartongaktigt - men långt ifrån något postpaket. Allt är snyggt och lättläst förpackat.
Lite guldglans.
Det imponerade också på juryn för Guldbladet - en tävling för byråer med redaktionell kommunikation - som gav tidningen guld för innehåll och silver för bästa kundtidning till konsumenter. 
Baluba, f d Redaktörerna har gjort den.
Nu riktar sig tidningen inte direkt till småspararna, utan de som har lite mer guld i kassan - private banking kunder.
Innehållet har också hög klass med välskrivna texter, fina bilder, allt lättläst förpackat. En utblick i världen och intervjuer med höjdare i näringslivet.

Jag har ofta hyllat tidningar med matt blekt papper. Byråer som gör kundtidningar väljer gärna den formen. Det blir lite annorlunda och inte som andra tidningar.
Ett fint typsnitt för texten och bra radavstånd gör det lätt för ögat. Även det av mig kritiserade typsnittet seriffer har här fått svärta och bra storlek.

Rubrikstilen, versal, klämd och mycket uppdragen har lite fläkt av 90-tal över sig. Den håller här också och ger en kraftfull profil. Enskilda bokstäver används som anfanger i textblocken.
Spaltlinjer mellan textblocken - en trend som ofta dyker upp i den här typen av tidningar.

Hållbarhet är ett ledord i dag och temat i artiklarna.
Ulrika Saxon drar upp linjerna för hur Bonniers mediehus ska möta framtiden, Wallenstams fastighetsimperium bygger hållbart, Detroit är bilstaden som rasat ihop men nu gör en omstart med nya entreprenörer.
Efter de reportagen kommer ett block med bankens marknadsanalyser (bild nedan) innan fler reportage följer. 
Resan går till Tanger i Marocko, veteraner får tips om att pensionera sig i utlandet. En man som valde det lockades dock tillbaka när kungen frestade med nytt uppdrag.

Lite kritik kan jag ha mot ansvarige utgivaren Katja Bergqvist. Hon skriver en inledande krönika: "...i det här numret har vi... vi har mött... vi har besökt... vi möter... möt också... missa inte..."
Det håller inte att bara upprepa innehållet. Innehållsförteckningen är tillräckligt lättsamt presenterat på nästa uppslag. Redaktören ska skriva något eget!

Annars är det hög nivå på allt - text, bild och form.
Blir den då läst av kunder? Jag hittade den i ett ställ i banken. Private banking kunder går knappast dit. Men får de den hemsänd till sig lockar den nog.

Snyggt gav guld - men blir det läst?

Snygga tidningar blir sällan lästa.

En snabb bläddring och ögonen har fått sin tittglädje.
Texten och informationen har kanske inte alltid nått fram.

Jag har tittat i två sådana tidningar - 151 och 152.
Tidningarna har tydligen inte något egennamn, utan numret på utgivningen får bli namnet. Bara detta är lite originellt.

Det är kommunikationsföretagen Edita och JGCommunication som ger ut dem.
Tidningar till kunder som vill lära sig kommunicera och nå målgrupper.

Nyligen vann tidningen Guldbladet - en tävling för redaktionell kommunikation.
Berömmet haglande från juryn: ”spännande, intressant och mycket läsvärd… snyggt blandat… fantastiskt bildmaterial höjer läsvärdet… en annorlunda och vacker tidning”.
Jag håller med till stora delar.

Bilderna imponerar, layouten är stram med fin balans mellan text och bilder, fint papper och lite annorlunda format. Mycket är en förebild på hur en tidning kan göras utan att krångla till det.
Edita har också självförtroende i sin programförklaring:
”Det krävs mer än en snygg tidning och ett utskick för att den ska bli läst. Vi jobbar på att tidningar ska bli lästa.”

Just där får jag lite blandad tveksamhet. Snygg är tidningen, kanske för snygg och tittvänlig på de fina bilderna och layouten. Det blir lite exklusivt över allt. Texterna riskerar att inte alltid bli lästa.

Men texterna är intressanta med råd om hur man når ut med sitt budskap:
Rätt färger, det viktiga med att ha en historia kring företaget, typ Ikea. Sex är inte alltid är säljande. Rätta vägar i marknadsföringen. Digitala och sociala medier, kreativitet, trovärdighet och att tänka miljörätt är andra ämnen.
Ändå undrar jag om hur många som verkligen läser och inte bara förvirras att bläddra igenom något snyggt och lite exklusivt.

På läsbarheten reagerar jag på en del saker:
Textblocken är lite kompakta. Några fler mellanrubriker eller ingångsord hade lättat upp lite.
I ett nummer experimenterar de med rubriker och text i rosa/skarp orange. Förutom att det sticker i ögonen, så är det svårläst.
Flera ingresser kunde varit lite rappare för att locka vidare till läsning av texten.

Det här är ett exempel på hur reklam- och kommunikationsbyråer vill göra det.
En mix av att presentera sig själva och visa hur de gör.
En kund som vill nå en grupp intresserade av mode eller lyxigare bilar/prylar skulle nå fram med den här formen.
Men för andra målgrupper är det bättre med ett enklare och rakare journalistiskt stuk och mindre tanke på att det ska vara snyggt.