Morberg har lagat till en riktigt tjusig tidning

Morberg överallt!
I matprogram i tv. Som skådespelare på scen och i tv.
Och nu med egen tidning:
Magasin Morberg.

Nu är det inte Per Morberg som gör tidningen själv, men som övergripande chef har han dragit upp riktlinjerna och ställt upp med sitt namn. Dessutom skriver han vissa artiklar.
”Jag är extremt kräsen, kinkig, fåfäng, älskar god mat och vill rensa bort en massa skräp”, skriver han i inledningen till varför han även vill ge ut en tidning.

I tv fräser och svär han när han lagar mat eller är domare.
I tidningen är tonen riktigt salongsmässig. Jag hittar bara ”jäkla” som djärvaste ord på ett ställe.
Men så får jag vara petig och påpeka att han missat ett g när han skriver ”inbjudninskortet” till jaktmiddagen.
Och han har missat j när han skriver "med din hälp kan vi göra min tidning ännu bättre..."

Jag tänker recensera tidningen som han gör med kockelevers anrättningar.Ingredienser: Mat, mode, jakt, cigarrer, dryck, krönikor, intervjuer. En rakt igenom grabbig ton. Bara en kvinna finns med som gett ut en kokbok och förhörs om den.

Text: Korta och lättlästa. De flesta med avslut på en eller två sidor. Fem längre reportage finns. I det ena ger sig Morberg ut på fågeljakt, men det blir minst lika mycket mode där dresscoden är viktig. (bild ovan)
Ett undantag är genomgången av husmanskost och mathantverk som blev lite svårtuggat. En del andra textblock har lite väl långa stycken. Att börja på ny rad lite här och där hade lättat upp.
Mat: Mest reportage med koppling till mat. Ett tiotal olika recept läggs in diskret i anslutning till artiklarna.

Bilder: Utmärkta. Vågar även med svartvitt på ett snyggt sätt. Teckningar kompletterar på vissa sidor.

Papper: Vitt, matt och behagligt. Skön kontrast till allt blankt och blänkande i magasinvärlden.

Presentation: Snyggt, ljust, stramt, lättläst. En klar egen profil. Den sticker ut. Små diskreta signaler med pilar och citat är lite annorlunda.
Tillbehör: o i Morberg (bild) körs genomgående i rött som signaler (bild ovan). Lite ovanligt är vinjetten ”Artikeln presenteras i samarbete med…” och så namnet på en sponsor. På ett helt uppslag finns Morberg på en bild med infälld reklam för öl. (bild t h)

Priset: 89 kronor. Ungefär vad en ”dagens” kostar i storstäderna. Som tidning får läsarna här närmast en gourmetmiddag för det priset.

Gratis om Asien kan bli ännu bättre

Destination Asien.
Vad säger det? En stor kontinent.
Men som tidningstitel..?

Jag reagerar direkt mot logon: Destination i stor stil och därunder Asien i litet konstigt typsnitt.
Gör om!
Asien måste vara det starka, lysande ordet.
Det finns alldeles för mycket som redan heter ”destination”.

Nu behöver kanske inte tidningen något starkt signalord eftersom den inte säljs i affärer längre. Sedan en tid har den gått över till gratis prenumeration.

Det här numret är en special om Thailand.
En reporter fixade 14 dagars semester för 10 000 kronor inklusive allt.
Sex sidor är tips på Bangkoks bästa barer.
Intressant läsning, men texterna kunde varit rappare. En hel del onödiga ord och lite tempofattigt. En liten putsning hade gett ett lyft.

Och så hittade de något så ovanligt som en thai-svensk ishockeyspelare. (bild) Likid Andersson har kuskat runt i många länder och klubbar, nu är han förbundskapten för Thailands landslag.
Ett stort reportage handlar om thailändska viner.

Mitt i tidningen dyker en artikel upp med många reklambilder: Paradiset på Koh Samui. (bild) En presentation av en hotellanläggning som erbjuder all inklusive. Sen bläddrar jag tillbaka och ser en helsidesannons från samma hotell! Hmmm, det är lite av knepet ”sätt in en annons så skriver vi en positiv artikel”. Inte alls bra.

Textspalterna har en ovanlig uppbyggnad - två smala spalter med en bredare i mitten.
Bilderna är många, men inte särskilt roliga. De flesta verkar vara turistbyråbilder. Den personliga touchen saknas.
Jag saknar också bildtexter på flera ställen. Ibland är de infällda i bilden, men svåra att upptäcka.

Förut fanns en tidning som hette ThailandsMagasinet, men den gick i kaputt. Den hade problem med själva presentationen.
Destination Asien har absolut en marknad. Många länder, intressanta resmål, storstäder, sol och bad, kultur och natur, äventyr.
Även Destination Asien bör ta en titt på själva stuket.

Glans över Vimmerby - men lite hyss saknas...

En lokaltidning med glättat papper är inte vanligt.
Vimmerby tidning provar greppet vissa dagar i veckan.
Det verkar uppskattat för upplagan har ökat 200 exemplar.
Inte illa när alla andra minskar.

Småländska lokaltidningar tillhör väl inte de mest kreativa när det gäller att förnya.
Vimmerby tidning är traditionell, förutom pappret.
Hela omslaget är annons. När jag vänder blad dyker en förstasida upp (bild nedan) - men utan logo i topp! Lite förvirrande, då det ger intryck att vara en vanlig insida.

Formatet är kvällstidningens men lite bredare. Insidorna har ett mycket gammaldags stuk.
Små rubriker, mycket text, men alla artiklar är korta. Bilderna är många och små, mycket porträtt. Nästan uteslutande människor som står rakt upp och ner och tittar in i kameran.

Glad ska tonen vara - eller åtminstone positiv. Nära människorna.
Småländsk företagsamhet skymtar. Företagare som satsar, konstnärer ställer ut, fack- och föreningsfolk driver på, politiker vill något, framgångsrika skolelever.
Och här missas inte något i det riktigt nära: kyrkor och syföreningar får all
uppmärksamhet.

Fyra sidor med blänkande papper ägnas åt firande av barn och nyfödda med sina föräldrar (bild).
Allt är dock inte frid och fröjd. Även i Vimmerbytrakten händer tråkiga saker: bilstölder, misshandel, inbrott, rattfylleri. Men det göms mest i små notiser under Polisnytt.

Hur glad är tidningen då?
Jag drar lite på smilbanden när jag läser under rubriken ”Saknat fruntimmer dök upp till slut”. Gunilla Dahlgren, känd som ”Lilla fruntimret”, hade missat tiden med ett föredrag hos en pensionärsförening. Hon hade noterat tiden 18 i sin almanacka, men åttan var en slarvigt skriven trea…
Dragspelsmusik lockade till fullsatt i missionshus och fotbollslaget SK Lojal i div 6 siktar högre i år - de ska inte komma sist som i fjor…

Det syns och känns att pappret är lite finare.
Men där ligger också enda glansen.
Jag hade väntat mig lite hyss också - det är ju Vimmerby.
Eller lite mera fart - speedwaytrakter…

Gratistidning - att våga sticka ut eller vara likt de prenumererade

Gratistidningarna som dimper ner i brevlådarna blir fler.
Uppskattade och lästa - eller direkt till pappersåtervinningen..?
Jag fick en bunt från Direktpress som ger ut flera i olika delar av landet.
En blandning av lokaltidning och mycket annonser.
I Stockholms stadsdelar blir det mycket lika som bär.Skillnaden mellan Östermalm och Vasastan är inte så stor. Samma neutrala artiklar kan dyka upp i båda tidningarna.
Lokalt kopplat till stadsdelen är samhällsnyheter om gator och torg, intervjuer med privatpersoner och företagare, utan att det är reklam. Nöjen med lite krog- och cafétips.
Två sidor med insändare- och läsartips.

Men tidningarna griper inte riktigt tag. Fler människor och boende borde komma fram än bara en vi-tycker-spalt. Nu är det här inte direkt folkliga stadsdelar, utan mera lite exklusivt boende.
Och den lokala sporten glöms! Det måste finnas en del även i de här stadsdelarna.
Nu kan den här bredden finnas om man följer tidningen regelbundet.

Bostadsannonserna är bärande. Några artiklar om boende kopplas ihop med annonssidorna.
En rolig jämförelse: en tvåa på Östermalm går på 4.4 miljoner - i Sundsvall 750 000.
Motor är ett annat annonstätt område. Ett par artiklar om bilar, utan lokal anknytning, fyller ut.

”Mest tidning” får de i Sundsvall och Uppsala. Den pålitliga grunden finns från de prenumererade: barnbilder, nyfödda, dödsannonser, korsord, insändare, vimmelbilder och tyckar-enkät.
Mycket lokala nyheter och även lite sport.
Men här blir det också i formen lik de prenumererade tidningarna.

Alla tidningar från Direktpress har ett gemensamt grundstuk i form och innehåll. En del artiklar kan också gå i alla. Stramt och mycket likt de etablerade tidningarna. Kanske bästa sättet att inge förtroende hos läsarna. Det här är en balansgång på hur det ska bli mottaget.

Det första som slår mig: brödtexten (den vanliga texten) är tunn. Lite blek, tätt ihop.
Ofta får jag den signalen när jag tittar i gratistidningar.
”Etablerade” tidningar har ett tydligare typsnitt.
Mycket är en vanesak, men just typsnitten för texten tycker jag många gratistidningar ska ta en titt på.

Jag tycker att gratistidningar som vill sticka upp ska ta ut svängarna och köra en egen layout. Våga visa sig annorlunda, bryta av mot den prenumererade tidningen.
Yngre ger upp prenumeration på papperstidningen och väljer snabba nyheter på nätet. Då ska gratisalternativet inte se ut som den de sagt upp.

Helsvart när färgstark chefredaktör går vidare

Ett svart tapetmönster med lite diskret grått!
Vilken tidning vågar sig på ett sånt omslag?
Bara miljonärstidningen Connoisseur!
Läsarna väntar på sin tidning och vet vad de vill ha och får.

Elegansen lyser från insidorna: annonser för klockor, dyra bilar, kläder, kök, möbler.
Pappret är tjockt, bilder och text i en stram layout. Det lyser stil om det.
Fredde och Mickan i populära Solsidan i tv har säkert tidningen liggande framme i salongen.
Det är sista numret från en chefredaktör - Peder Lamm - som gillar färger.

Här får läsarna tips om franska gourmetkrogar, ädla smycken, resor till öarna i Söderhavet och till världens sju underverk. Eller för att hyra sommarnöjen - kanske ett slott: 188 000 kronor för en vecka i palats på Sicilien.
Bekymmer finns med att vara ekologisk vid köp av lyxmat som anklever, oxfilé, ål och rysk kaviar.
Flera intervjuer finns med framgångsrika personer.
En läsare identifierar sig med tidningen så här:
"Connoisseur står i min värld för ett vetande som tangerar det briljanta."

Peder Lamm (bilden nedan) har varit chefredaktör i fem år, men går nu vidare på andra uppdrag.

* Vad var roligast under åren som chefredaktör?
- Att skapa en innehållsrik och läsvärd tidning från några vita ark papper är en oerhört spännande och kul process, så jag måste nog svara dig så pass suddigt att det mesta har varit roligt att göra.
Visst, extra kul har det varit att åka på spännande reportageresor, gå på alla dessa utställningar, cocktails och middagar det innebär att vara redaktör på en tidning som Connoisseur.

*…och det tråkigaste?
- Tja, det skulle väl vara att ringa och jaga journalister som inte håller deadline eller försöka få tag i bilder av tillräcklig kvalitet några timmar innan tryck.

* Har du fått ta emot kritik för Connoisseurs lyxinriktning?
- Kanske har det varit gnäll från någon enstaka surpuppa, men i dag finns ju tidningar för oerhört många olika grupper. Flugfiskare, bagare, tatueringsentusiaster och filatelister. Så varför inte miljonärer?

* Kan det bli fler tidningsjobb för dig?
- Visst, jag jobbar redan med flera olika titlar - Antik & Auktion, Allers, Grannliv och några andra på gång. Dessutom kommer jag att fortsätta skriva för Connoisseur.

* Er upplaga kan sägas vara inkomstbaserad. Har upplagan ökat eller minskat under de senaste årens lågkonjunktur?
- Den går upp och ned med jämna mellanrum. Under lågkonjunkturens dipp tjänade folk så klart inte lika mycket. Nu stiger siffran stadigt.

* Hur långt har du själv nått för att vara i Connoisseurs målgrupp?
- Tja, en bit på vägen kan jag väl säga.

* Stämmer Robert Gustafssons sketch där folk ringer och tjatar om att få Connoisseur?
- Den har jag ingen koll på, men visst ringer det folk och tjatar. Dock - betalar man tillräckligt i skatt behöver man inte ringa.

* Du är känd för färgstarka kläder. I vilka färger möter du våren?
- Det har varit väldigt starka färger de senaste vårarna och somrarna. Det svänger nu till lite mer balanserade färgval. En ledig, ofodrad kavaj med utanpåliggande fickor i ljusblå/grå linne/silkeblandning skulle jag gärna hänga på mig i vår.

FOTNOT: Connoisseur distribueras gratis till alla med en årsinkomst på minst 1.2 miljoner eller en förmögenhet på fem miljoner.

Hemtrevligt och som en titt i familjens fotoalbum

Vackra vivor och fastlagsbullar.
Korsord och kappor till våren.
Smalmat och vårfint hemma.
Och så en leende Agneta Sjödin.
Det är hemtrevligt.

Hemtrevligt heter också tidningen.
Den siktar på att slå in sig bland de klassiska familjetidningarna, husorgan med en pålitlig läsekrets.
Layouten är lite rakare och klarare än i konkurrenterna. Men annars känns det igen - den folkliga stilen som ”går hem i stugorna”.

”Vanliga” människor berättar om sina livsöden - familj, barndom, uppbrott, förändringar. Alltid med en positiv grundton och happy end.
Mor och dotter fick barn samtidigt. Fyra systrar opererade bort övervikten. En kvinna bröt upp från jobbet i Sverige, tog familjen och reste till Sydafrika och startade en resebyrå. En annan kvinna berättar om sin tråkiga barndom, men att hon hittat harmonin i livet nu.
En singelkvinna blev sambo och fick fyra bonusbarn ”på köpet” (bild ovan).

Men även grabbar kan vara intressanta - som skidskytten Björn Ferry mest. Han bytte kost. Slängde sportdrycker, pasta, ris och socker och gick över till ägg, älg, grädde, fet ost, lax, gädda, bacon och massor av nötter.
Resultat: 2,5 kg mindre fett och 1 kg mer muskler.
Plättar av ägg och cremè fraiche och med knaperstekt bacon och ost ska jag absolut svänga ihop.

Kändisar finns med och är då mera av den ”folkkära” typen.
Max Sjöberg från Antikrundan visar några gamla militära samlarvapen.
Mija från Bygglov berättar om sin heminredningsstil lite i stram, vita linjen. Tricia Guilds färgstarka hem finns som en kontrast.
Kvinnor får modetips om färgstarka vårkappor (bilden) - vardagsmode en bra bit från när Mickan shoppar i Solsidan.

Och så då Agneta Sjödin som är ”lockbete” på omslaget. Damen brukar med jämna mellanrum dyka upp som en följetong i veckopressen när hon talar ut om någon ny himlastormande kärlek. Nu har det hänt igen…

I bakvagnen kommer några bilduppslag med kändisar och kungligheter. Men stickning saknas. Lite annat handarbete finns.
Annars är det just så där folkligt och hemtrevligt.
Och alla tittar rakt in i kameran, vänligt leende. Många bilder är lika varandra. Det är som att titta på familjebilder i det egna fotoalbumet där det kan bli lite för mycket.

Minst - men största upplageökningen!

All sol över Karlstad!
500 nya tidningsläsare.
Pris för bästa omgörningen.
Den lilla Karlstads-Tidningen svarar för det.











När jag för första gången jämför Karlstads-Tidningen, både gamla och nya, så syns förändringen direkt.
Nu är det sista numret av gamla tidningen (lilla bilden) och den första i nya formen från maj i fjor som chefredaktör Eva Dahl skickat mig. På ett år bör den nya ha ”suttit sig” och kanske fått lite ändringar.

Upplageökning och pris för omgörning är inte illa av en tidning med 2900 exemplar i upplaga som kommer ut en dag i veckan. Så den lilla redaktionen kan njuta av att skåla. (bilden)
Mycket tillskrivs omgörningen av formen med en yngre ton och kraftfullare stil.
För omgörningen anlitades David Kalitzki.

Den nya ettan är tajtare med mer svärta och fler puffar.
Jag reagerar lite mot den nya logon i topp. Lite märkliga typsnitt.
”Karlstad” kommer inte fram så tydligt då den undre ”tidningen” är dominerande stor och ”slår ihjäl”.
Rubrikpuffarna över och under klämmer också ihop allt.

En sak sa mina ögon ifrån om: texterna är svårare att läsa efter omgörningen.
Den gamla brödtexten hade mera luft mellan raderna och var lättare att läsa.
Notiserna är i det tunna typsnittet Sans serif. Liten, svag och ”tråkig” för ögonen. Man hoppar lätt mellan raderna eller hoppar över allt. En krönika i bred spalt i det typsnittet är absolut inte läsvänlig (nu ändrat till större grad).
Jag är inte säker på att yngre läsare gillar typsnittet.

Men ju mer jag bläddrar grips jag av förändringen.
Reportagen lyfter, människor kommer fram bättre. Kraft i rubrikstilar, mycket bilder, stora och små i växelspel.
Studenter har ett uppslag, folk i vimmel också. Tv-sidan är slopat (finns i en separat bilaga). Istället en sida med tips på kultur och nöjen. (bild nederst. Nu ändrat till stående sida). Säkert ett rätt grepp. Yngre läsare glor inte på tv, utan rör sig bland aktiviteter.
En sida med debatt tas upp mest av ledaren. Jag hade sett lite fler läsarbidrag. Och jag saknar sport.

Jag har sett flera tidningar som vid omgörning bytt till typsnitt som är svårare att läsa. Efter några nummer är det glömt. Kanske en vanesak.
Tydligen har Karlstadsfolket vant sig vid att texterna är lite tätare.
Upplageökningen är ett bevis på vad läsarna tycker.

NÄSTA VECKA: Gratistidningar i Stockholm

Glans över affärslivet på landsbygden

Glassigt businessliv drar ut på landet.
Lite så blir det när Lantbrukets affärstidning satsar på Magasinet.
Business i stan och på landet är likadant, bara lite andra situationer.
Där ligger en kul jämförelse!

”En helgblandning med lyckosamma människor inom näringslivet kryddat med det lustfyllda om mat, vin, kultur och resor, traktorer, bilar och prylar du inte kan vara utan”, skriver redaktören Dan Birgerson (bilden).

På omslaget ler en kostymklädd Anders Borg, vilket inte är så kittlande eller överraskande och för likt andra affärstidningar. Längre in i tidningen finns han klädd mer för lantliv med keps och hund.
Jag hade sett någon liknande bild på omslaget! Det hade varit mer överraskande. Borg bor på landet när han inte jobbar i Stockholm.

Så vad skiljer då annars Magasinet här från andra affärstidningar, där det brukar handla om bonusdirektörer, Lexus bilar, smartphones, 5-stjärniga guldkrogar, märkeskläder och resor till västindiska övärlden.

I stället blir det så här:
Test av mobiler är de som tål tuffa tag: att tappas i grusgropen, från traktorn eller bli glömd kvar i regnet.
Mode är stövlar och regnkläder.
Matreportaget från en herrgård i Småland.
Krönikören skriver om att elektroniken blivit för komplicerad i traktorhytten.

Resor går till små jordbruksbyar i Vietnam. Weekendavkoppling kan vara ekosemester i Danmark eller i polska fjällen.
Guider finns om bästa biogasbilarna och hundar för älgjakten.
Bonden i Afghanistan har bytt odling - från opium till saffran.
Den Oscarsnominerade filmen utspelar sig i USA:s bakgård i fattiga bergs- och skogsområden.

Så blir framgångsrikt businessliv omsatt till landet.
Layout, papper och format är oblygt kopierat efter DI Weekend från Dagens Industri. Likheter finns också med Swedbanks personaltidning 360.
Det är lättläst, stora bilder och blänkande papper.

Går då Magasinet hem i stugorna?
LFR media är ett piggt förlag som satsat på flera nischade tidningar och lyckats med dem.
Det här måste vara en dyr satsning. Annonserna i först numret är lätträknade.
En gång i månaden ska Magasinet komma ut.

Weekendkrönika: Chock, villervalla och syntest i rubrikerna

Titta på tidningssidan här bredvid.
Jag kastade en snabb blick och tänkte: ännu en annons på hela förstasidan. Reklam för en optiker.
Men sen läste jag närmare.

”Annonsen” var en nyhetsrubrik:
GOD SYN HAR BLIVIT EN KLASSFRÅGA FÖR SVENSKAR
Fyndigt eller bara förvirrande att göra rubriken som en syntest hos optikern med bokstäver i olika storlek?
Jag är lite kluven.
Först tror jag att läsaren tänker som jag - och hoppar över för att det är en annons.
En rubrik på vanligt sätt hade fått läsaren att stanna upp med blicken och fånga in artikeln.

Men sen ser jag det fyndiga också. Ett sätt att bryta den fasta mallen och överraska läsaren.
Kvällspressen brukar ta filmtitlar och affischer som förebild.
Fyndigt ibland, men har nu blivit för vanligt.
Är det något tidningarna behöver så är det att komma med något nytt och få läsarna att rycka till.

* Veckans överraskning.
Den kom i den tidning man minst kan vänta det - Sydsvenskan.
Se rubriken i klippet här bredvid:
Ur villervalla kom IdaKalla
Jag ger det full poäng direkt!
Det var en kul ordlek.
Övriga tidningar, inte minst kvällspress, körde standardorden om silvertjejerna och med bilder där tänderna sattes i medaljerna.

* Veckans ”chock”:
Expressen vill begränsa ordet chock i rubriker.
Ordet har blivit urvattnat och saknar kraft. Läsarna är trötta på eviga chocker. (bild: ”troschock”).
Inte en dag för tidigt kommer förslaget.
Stoppa även två andra ord: Super och succé.

På sportsidorna borde följande uttjatade ord komma på stopplistan:
Guld. Miljoner. Europa. Kung. Hjälten. Rysaren. Dramat…
Det kan skapa villervalla på redaktionerna.
Kvällspressen har det inte lätt med orden. De måste vara korta och slagkraftiga.
Men snart kommer nya formuleringar som kan göra det lite roligare att läsa. När till och med Sydsvenskan klarar det bör det gå.

Vasaloppsåkarna får bra draghjälp

Ur spår! Det är Vasaloppstider.
Vasalöparen heter tidningen för alla som åker.
Den behöver inte ropa ”ur spår” till konkurrenttidningarna. Den har inga.
Det finns bara ett Vasalopp och då behövs bara en tidning.

Med fyra nummer om året får entusiasterna allt som behövs inför kraftansträngningen.
Här handlar det om seriös förberedelse och inte för vadslagningssnackare om att ”det är för fan ingen grej att åka Vasaloppet”.

Årets första nummer och uppladdningen inför loppet är ambitiöst och svettigt bara det.
Träning med intervall och distans, uppladdning med havregrynsgröt och kolhydrater, rätt klädsel, pjäxorna, bindningen, slipningen, vallning…
Många tidigare vinnare berättar och ger sina tips.

Förre storåkaren Sven-Åke Lundbäck (bilden) gjorde både sitt första och sista lopp 1981.
Höjdhopparen Stefan Holm gör i år kanske samma: ”Det handlar om att överleva.”
Skidkungen på Visingsö kan få ihop ett spår som tar fem minuter att åka. Där kan han dra runt i fyra timmar…
Tre varianter av entusiaster som ger sig på utmaningen första söndagen i mars.

När jag gått igenom numret undrar jag hur det går att variera i fyra nummer.
Men det gör det. Vasaloppet ger avknoppningar för resten av året.
På sommaren finns VasaStafetten (löpning), StavgångsVasan och CykelVasan.
Och formen under försommaren kan hållas vid liv med på ett träningsläger på cykel på Mallorca.

Vasalöparen har fått ett lyft och ett bättre glid med en ny redaktion.
Vad kan en skidåkare bättre behöva än glid?
Fråga åkarna i årets VM i Norge.
Tjock - 102 sidor - och med rak limmad rygg ger tidningen ett tungt magasinintryck.
Dessutom mycket annonstätt, långt mer än bara blåbärssoppa. Vasaloppet måste vara lönsamt.

Layouten är lite speciell då artiklar har rubriker i en spalt på vänstersidan. Nu funkar det bra i övergången till högersidan. Stora dragarbilder eller småbilder binder ihop.
Några små faktarutor är lite svårlästa.
Tidningen håller kvar klassiska mellanrubriker och har inte följt trenden med halvfeta ingångsord.

En Vasaloppsåkare måste tänka på mycket.
Men jag är inte med spåret.
Jag nöjer mig med att en gång ha trampat på spinningcykel och följt hela loppet på storbildsskärm.
En lika kul utmaning det också.