Åsa - första kvinnan på sporten efter 61 år

Åsa Josefsson, 25, bröt en vall efter 61 år, när hon som första kvinna fick en fast tjänst på Kvällspostens sportredaktion. En tidning som alltid varit stor på sporten och alltid dominerats av män.
För uppdraget kanske det behövas en tjej som tränar löpning och boxning!
Åsa, som är uppvuxen i en sportfamilj i Växjö, har alltid velat bli journalist. Växjö lämnade hon redan vid 17 år och har sen bott på flera platser i landet och även i Manchester och Perugia i Italien.
Hon spelade fotboll till hon var 15 år, utbildade sig sen till gyminstruktör och har jobbat som sådan och personlig tränare under studietiden fram till 22 år.
Efter ha ha haft vikariat på Sveriges Radio Västernorrland, Smålandsposten, SVT sportnytt, Kvällsposten och Sydsvenskan har hon nu landat i Malmö och på Kvällsposten.

* Hur känner du dig inför ett sånt här ”pionjäruppdrag”?

– Inget jag tänker på. Jag hoppas ju att jag fick jobbet för mina kunskaper och inte för att jag är kvinna.
* Var kvällstidning ditt främsta mål, eller var det den fasta tjänsten som dök upp nu som avgjorde?

– En fast tjänst dyker inte upp varje dag, men om jag hade fått välja så hade det faktiskt varit Kvällsposten som var förstavalet. Det här är den redaktion som jag har trivts absolut bäst på. Saknade alla trevliga kollegor när jag lämnade Kvällsposten sist

* Hur firade du när du fick beskedet om att tjänsten var din?
– Sprang en mil. Tråkigt? Inte alls, fick bästa tiden på länge.

* Har du någon förebild?
– Nej, låter mig inspireras av så många som möjligt.
* Kan det vara så intressant för en tjej att röra sig kring svettiga omklädningsrum och spelare som grymtar enstavigt?
– Min vänner tycker att jag har ett drömjobb. Vältränade män i 25-årsåldern är det enda jag träffar.
* Vad kan skillnaden bli mellan kvinnligt och manligt sätt att skriva om sport?
– Jag tycker inte att det är någon direkt skillnad. Om man inte visste vem som hade skrivit texten under rubriken "Zlatan klar för MFF" så tror jag inte att man hade kunnat lista ut om det var en man eller kvinna. Sedan har ju alla sitt personliga sätt att skriva på, men det är ju en annan sak.

* Vad vill du göra för att få fler kvinnor att läsa sporten?
– Sport är ett intresse som man antingen har eller inte har. Fler och fler tjejer blir intresserade, men jag tycker inte att man ska försöka rikta tidningen mer, utan snarare få fler att vilja köpa tidningen varje dag. Om jag tar mig själv som exempel så är jag totalt ointresserad av trav. Det hjälper inte hur man skriver det, jag kommer inte att läsa det. Det är bara att köpa. Man måste vara intresserad.
* Kenny Jönsson gör två mål och avgör en viktig streckmatch för Rögle. Vilka är de två första frågorna du ställer till honom?

- Jaha, det var ju vad man kunde vänta sig av dig, eller

- Varför vinner ni?
* Birger Buhre var en legendarisk sportkrönikör i Kvällsposten. Vad vet du om honom?

- Tyvärr inte mer än att jag har läst några av hans krönikor och att han just en legendar. Förväntar mig att mina kollegor berättar mer.
* Du har sportchefen Kent Hansson vid sidan om dig och hockeyexperten Alf Karlsson framför dig, båda veteraner. Hur peppar och matchar ni varandra?

– Fantastiskt med två levande uppslagsverk som inspirerar en. För att inte tala om Rune Smith som sitter på all fotbollsfakta som är värd att veta och som har ett strålande sätt att skriva på och en kontaktnät värt att döda för. Stämningen på sporten gör att man alltid tycker att det är kul att gå till jobbet.

* Du får stöd och resurser för ett drömjobb du vill göra. Vad blir det för reportage eller intervju?
– Oj, tusen saker att välja på, men jag skulle inte bli ledsen om jag fick göra 10 långintervjuer med spelare i serie-A, eller om jag fick åka på fotbolls-VM

* Du siktar på att springa Sthlm maraton i sommar. Hur lägger du upp träningen med skift och sena kvällstjänster?
– Det är perfekt med skift och sena nätter. Kan springa på förmiddagen och om tiden rinner iväg under ett skift kan jag ta ett par dagars vila och köra full de fem dagarna som jag är ledig.
* Och vilken tid räknar du med när du går i mål?

– Under fyra timmar hade varit en dröm. Men eftersom jag inte ens har sprungit Vårruset tidigare så hoppas jag att jag kommer orkar fullfölja hela loppet. Allt över 4,5 timmar kommer dock att vara en besvikelse.