Liten julpaus

 
God Jul till alla bloggläsare!
Lite lugna dagar innan nya tidningar granskas.
2015 inleds med några enkäter bland tidningschefer och medieprofiler om vad de väntar av nya året.

En vinnare med kunglig glans och utan skvaller

"En vinnare och vinstmaskin och en läsfest för alla..."
Alla som gör tidningar skulle älska det omdömet.
Men bara en klarar det:
Svensk Damtidning!
Årets tidskrift i populärpress enligt branschorganisationen Sveriges Tidskrifter.

Svensk Damtidning hittar  "alla" bara i väntan hos doktorn, tandläkaren eller frisören...
Den kan vara från i våras eller förra året. Allt känns igen. Ganska tidlöst. Det gäller att kolla datumet.
När jag fångar den i affären är det årets vecka 51 som säljs.
Juligt och kunglig glans. Leende kändisar med bländvita tänder tittar läsaren i ögonen.
Lättsamt och ganska oförargligt.


"Vi vill att vår läsarinna ska uppleva oss som den välinformerade väninnan från hovet" skriver tidningen i programförklaringen.
Kanske är Silvia den initierade väninnan?
Ofta är hon huvudpersonen. Kungligheter är säljande och inleder med 11 sidor av totalt 80.
En kunglig veckotidning. ".. navet och hjärtat i vår tidning. Vi bejakar flärd och glamour –  allt som ger livet guldkant!"

Värre var det förr. Svenska kändisar rasade mot tidningen. Vassa rubriker som ofta byggde på skvaller.
Dagens skvaller är snällt på de fyra specialsidorna. Helt oförargliga saker om utländska kändisar. Som att den amerikanska presidentfamiljen är förtjusta i pajer eller att Robbie Williams går in för föräldrarollen. Angelina Jolie och Brad Pitt brukar förstås hamna i storbråk, men de är snart sams igen.

Bland svenska kändisar är det bara familjeliv och myspys.
För Ernst Kirschsteiger är julen en fest med mammas rödkål på bordet, Sonja Aldén har en fartfylld jul med småbarn, TV4:s julvärd Anna Brolin missar i år sin vanliga jul med skinkmackor och skidåkning.
Små detaljer som lyfts fram på några rader. Huvuddelen av texterna handlar deras aktuella tv-program.
Tommy Körberg är aktuell med en julskiva och säger att han håller sig undan när frun julpyntar,
Inte ens Kalle Moraeus skilsmässa spetsas till. Kalle säger bara att han kanske lever ensam resten av livet

Några "redaktionella" sidor är annons och smygreklam lång väg. Kläder och exklusiva skönhetsprodukter, som företagen ofta ger till tidningen och som medarbetarna får behålla.
Miljardärernas önskelista med en lyxburk för 18 000 kr eller armband för 35 000 kr förblir nog bara drömmar - även för läsarna.


Layouten känns också igen. Många bilder, sammanlagda och tätt ihop, lätt rörigt, mest på slutet. Här kommer kändisgalleriet, festerna och finkläderna. Alla ställer upp sig inför fotografen. Inga dåliga fester heller. 130 på en asiatisk buffé, 1500 på ett tidningskalas. Cirkus Scott bjöd in kändisar och deras barn.
Alla jippon är inte bara gratis mat och dryck. Ibland förväntas lite shoppande eller att ropa in något på en auktion för något välgörande ändamål.

Juryn som valde årets tidskrift är helt fångad av Svensk Damtidnings tidlösa koncept.
"...bara en tidskrift lyckas med bedriften att både vara i tiden och i tradition utan att slå knut på sig själv."
Det håller nog ett tag till - utan krispaket med personalminskningar, sammanslagning eller nedläggning.

Först nätet och sen en papperstidning

Först kort på nätet och sen fördjupande på papper - tvärtom emot vad andra gör.
NewsOresund kommer med ett nytt litet magasin som kompletterar nättidningen.
En unik satsning, säger chefredaktören.
Det får vi hålla med om.


På nätet är det massor av kortare nyhetsartiklar från båda sidor om sundet.
Även i magasinet är det många korta artiklar på de 56 sidorna. Tre längre fördjupningar finns som fyller halva tidningen: Öresundstågens framtid, en ny stadsdel som skapas i Helsingborg och om Feministiskt initiativ som nu försöker slå sig in i kommunalpolitiken

Gammal och ny tid möts i läsningen. Fler och fler vänjer sig vid kort och tempofyllt på nätet. Vill då samma grupp ha längre läsning på papper? Jag är inte helt säker på att NewsÖresund lyckas.
I de tre längre reportagen kommer alla inblandade parter fram och ger sin syn. Många utläggningar med citat. En del upprepningar finns. Ibland känns det som om texten byggts på bara för att den ska bli längre.

Kartor, tabeller och grafik tar också sin tid att gå igenom, främst i utläggningen om Öresundstågen. När detta läggs ihop med texten blir det mycket.
Allt kunde kortats ner lite, men ändå blivit längre och fördjupande.
Bilderna är mest personporträtt, förutom tåg och perronger.
I delen om Helsingborg hade jag sett en bättre karta och fler bilder med datorgrafik om hur de nya stadsdelarna kan komma att se ut. Visioner för ögat.

Formatet på magasinet är lite större än A5. Behändigt i handen, blänkande omslag och matt blekt papper på insidorna. Den typen av papper känns rätt i ett infomagasin som inte söker läsare som vill ha det flashigt. Texterna har ett typsnitt som är lättläst. Två breda spalter på långläsning och tre på de korta sidorna.

NewsÖresund är en oberoende nyhetsbyrå som vill stärka Öresundsregionen.
Det är väldigt mycket Öresund på nätet, pappret, annonser och bland samarbetspartners. Malmö/Köpenhamn vill lyfta namnet Öresund och sticka upp lite mot Stockholm.

Magasinet är gratis och finns där människor rör sig, som på Malmö airport/Sturup där jag hittade det

Guldglans för de med guld i banken

Banker vill helst inte ha några kunder, småsparare eller pengar. Ingen ränta ger de heller.
Vad ska de då ge kunderna?
En snygg tidning kanske...
Det var en lite ironisk öppning.

Conversations heter en kundtidning från Handelsbanken.
Tjockt, blekt papper, lite kartongaktigt - men långt ifrån något postpaket. Allt är snyggt och lättläst förpackat.
Lite guldglans.
Det imponerade också på juryn för Guldbladet - en tävling för byråer med redaktionell kommunikation - som gav tidningen guld för innehåll och silver för bästa kundtidning till konsumenter. 
Baluba, f d Redaktörerna har gjort den.
Nu riktar sig tidningen inte direkt till småspararna, utan de som har lite mer guld i kassan - private banking kunder.
Innehållet har också hög klass med välskrivna texter, fina bilder, allt lättläst förpackat. En utblick i världen och intervjuer med höjdare i näringslivet.

Jag har ofta hyllat tidningar med matt blekt papper. Byråer som gör kundtidningar väljer gärna den formen. Det blir lite annorlunda och inte som andra tidningar.
Ett fint typsnitt för texten och bra radavstånd gör det lätt för ögat. Även det av mig kritiserade typsnittet seriffer har här fått svärta och bra storlek.

Rubrikstilen, versal, klämd och mycket uppdragen har lite fläkt av 90-tal över sig. Den håller här också och ger en kraftfull profil. Enskilda bokstäver används som anfanger i textblocken.
Spaltlinjer mellan textblocken - en trend som ofta dyker upp i den här typen av tidningar.

Hållbarhet är ett ledord i dag och temat i artiklarna.
Ulrika Saxon drar upp linjerna för hur Bonniers mediehus ska möta framtiden, Wallenstams fastighetsimperium bygger hållbart, Detroit är bilstaden som rasat ihop men nu gör en omstart med nya entreprenörer.
Efter de reportagen kommer ett block med bankens marknadsanalyser (bild nedan) innan fler reportage följer. 
Resan går till Tanger i Marocko, veteraner får tips om att pensionera sig i utlandet. En man som valde det lockades dock tillbaka när kungen frestade med nytt uppdrag.

Lite kritik kan jag ha mot ansvarige utgivaren Katja Bergqvist. Hon skriver en inledande krönika: "...i det här numret har vi... vi har mött... vi har besökt... vi möter... möt också... missa inte..."
Det håller inte att bara upprepa innehållet. Innehållsförteckningen är tillräckligt lättsamt presenterat på nästa uppslag. Redaktören ska skriva något eget!

Annars är det hög nivå på allt - text, bild och form.
Blir den då läst av kunder? Jag hittade den i ett ställ i banken. Private banking kunder går knappast dit. Men får de den hemsänd till sig lockar den nog.

För nördar och spanare med kikare

Min sommargranne är fågelvän. I ett stort fågelhus utomhus springer vaktlar på marken och flera olika färggranna fåglar flyger högre upp.
Vid mitt fågelbord samlas ibland talgoxar, gråsparvar, koltrastar och flera andra.
Fågelvännen är en tidning som då kanske kan passa. 36 sidor utgiven av Sveriges ornitologiska förening.

I den här tidningen är bredden större än vid mitt fågelbord.
Nattskärran är en mystisk fågel som jag nog aldrig får se. Den påminner om en falk eller gök när de glider fram.
Tretåig mås är en annan sällsynt fågel. En av de få kolonier som finns i Sverige ligger på en ö i Halland.

Skogsugglor har haft ett bra år. Mer risigt är det för fjällgäss. Bara ett 40-tal sågs häcka under 2014. Orsaken till att de försvinner är att människor förstör för deras miljö. En aggressiv örn utpekas också. Den tog sju gäss under 2012 och störde mycket av återväxten. Nya unga gäss föds nu upp på speciella platser.


Skogsbranden i Västmanland i somras kan också ha slagit hårt mot fågellivet. Alla hann kanske inte fly när elden kom, ungar kan ha funnits kvar i bon. Naturen återställs snart och det kan gynna fåglarna.


Ovanliga fåglar väcker människors nyfikenhet - och de kan skapa dramatik också.
Över 2 200 personer samlades under en vecka på söder i Stockholm för att titta på en pilgrimsfalk.
Det är inte bara fåglar i Sverige det hålls koll på. Riksmuseet åkte till en ö i Grekland och ringmärkte fåglar som passerade här på sina flyttvägar.


Det här är bara en del av kunskaperna som Fågelvännen lär ut.
Jag kan också hjälpa fåglarna i min egen trädgård. Skyddande buskar är bra, helst placerade tätt i grupp och inte på rad. Gråsparven som försvunnit kraftigt på senare år, gillar den miljön.

Fågelvännen är stram i formen. Två eller tre textspalter per sida, många mindre bilder av fåglar. En eller två rubriker i raka rader. Det gör inte tidningen särskilt flyhänt.
Den skulle kunna göra ett stort lyft med en attraktivare form, en slagkraftigare förstasida, ett annat namn eller bättre logo på Fågelvännen. Då hade tidningen kunnat fånga lite fler läsare och lösnummerköpare.


Nu är det säkert ett intressant organ för Sveriges ornitologiska förening och de personer som känns igen med en kikare hängande runt halsen. En kvinna som var på jakt efter en man men inte tänkt så mycket på fåglar, gav sig ut på en nattvandring för att spana efter ugglor. Och där hittade hon mannen - och nörden - med en kikare runt halsen. De blev ett par och hon fågelskådare.


Annonsmarknaden är ganska självklar - och ensidig: kikare! På sju helsidor försöker olika företag övertyga om att deras kikare är bäst för att spana in något i skyn.
Som bonus följer det med en extra 40-sidig tidning med fågelresor till all världens hörn under 2015.

Piggt om ön som vill ha fler inflyttare

Alla verkar vilja till Gotland - på sommaren. Alltid i topp på önskelistan över semestermål. Men resten av året..?
GotlandsMAGASINET är en pigg liten tidning som håller drömmarna om ön vid liv.
Syftet är att få fler att flytta dit.

De som flyttat har hittat ett lyckligare liv. Varje artikel speglar att drömmen uppfyllts.
En ljudtekniker i musikbranschen satsade på fiskelyckan och har nu ett företaget i den branschen, sommargotlänningarna tog sitt pick och pack och flyttade över på heltid, en tjej hjälper filmskapare att hitta miljöer - ljuset och den karga miljön lockar. Bergmansuget finns där också.

Studenten tycker att Högskolan på ön är bäst, ölbryggaren hittade glädjen i en liten socken, en ivrig motionslöpare ser ön som helt perfekt för springrundor - det räcker med en vindoveroll på kroppen året runt. Möbelskaparna fann arbetsglädjen.
Men hur är det för andra som lockas?

"Var finns jobben" undrar en rubrik på omslaget. Det undrar många på ön också. Artikeln på insidorna ger inte heller så många svar. Vård, omsorg, skolan och offentlig sektor väntas suga in lite folk. Kockar, lastbilsmekaniker och apotekare har också en framtid.
Cementindustrin också - om de får lov att bryta kalksten i den känsliga miljön. Just nu permitterar de i väntan på tillstånd.
Det finns 7500 företag i olika branscher på ön så även där krävs folk med jobbidéer.

Magasinet är snyggt och lättläst med kortare artiklar. Behändigt format i ett lite klippt A4. På de mindre notiserna med typsnittet sanseriffer hade jag gärna sett lite mera kraft. Och topprubriken på omslaget - Platsletare - har en svårläst stil.
GotlandsMAGASINET har gjort en fin omgörning från ett litet klippt kvällstidningsformat till dagens magasin.
Det har gett en nominering till Publishingpriset i kategorin Medborgartidningar. Fram till vinnarplatsen nådde dock inte magasinet.

Magasinet lyckas bra med att hålla drömmar vid liv. För den som söker andra utmaningar så tar det 5,5 dagar att gå runt öns 800 km långa kust.

Långläsning med bakgrunder till ishockey

Hockeyn är het. Matcher nästan varje dag. 
Cuper avlöser varandra. 
Slutspel fram i april och VM i maj.
Mycket att fånga in.
ONEONONE är ett reportagemagasin om ishockey som speglar allt däremellan.

Om tempot är högt i serier och matcher så är det lugnt i magasinet - och långt.
På 80 sidor är det texter som dominerar helt på många sidor och det blir mycket som en bok. På andra sidor är det bara bilder.
Oneonone har nog inspirerats av fotbollsmagasinet svenska Offside - och i namnet lite av engelska fotbollsmagasinet FourTwoFour.

Texterna är välskrivna och layouten stram. Två-tre enkla rubrikrader i topp på sidorna och lika många i botten. Däremellan bara text. Ishockeyns fart och fläkt kommer inte fram på sidorna.
Här fångas istället djupet bakom spelarna och lagen.
Djupet i reportagen speglas i artikeln om Patrik Andersson i Mora som drabbades av hjärnskakningar utan att det finns någon bild av honom. I stället illustreras hela reportaget med teckningar.

Omvänt finns NHL-spelaren Jonathan Hedström på många bilder - hårt tatuerad på armarna och med tuff keps på huvudet - när han berättar om den tuffa kampen med ätstörningar.
Bofors/Karlskoga som är känt för sin grishockey, får sjutton sidor. Mixen är omväxlande två sidor med bara texter och två sidor med bara bilder.
Riktig långläsning - femton sidor - är det också om förre spelaren Magnus Wernblom, nu tränare i Modo.

Däremellan är det kortare artiklar. Tv-mannen Chris Härenstam får bara två sidor - och två med bilder.
Några lättfångade kortintervjuer finns med frågor-svar.
Genomgående ett ambitiöst jobb av en ung redaktion som gett ett matigt magasin.
Men jag undrar ändå om det blir så läst. Ishockeyspelare och deras publik är väl inte kända som några större ordslukare.
Nätet driver också fram kortare och rakare artiklar.
Med fyra nummer om året finns det tid för att bygga upp ett sug efter länge läsning.

Mycket filosofi i litet format

Vad är smuts?
En upphittat Trisslott.
Tintins framfart i Afrika.
Att våga ta debatten med extremister.

Fyra olika ämnen som kan leda till tankar och filosofi.
Filosofi heter en ny tidning som tar upp ämnena ovan - och många andra frågor.
Livets frågor är oändliga och på 90 sidor ger Filosofi mycket att tänka på.
Olika ”tunga” filosofer och experters tankar lyfts fram som lösningar.

Det ger en bredd i artiklarna för filosofi är sällan raka svar.
En tredje väg finns alltid och det är temat i en artikel.
Bara en liten öppningsrubrik signaler om det svåra:
”I Sverige för den existentiella psykologin en undanskymd tillvaro. Psykodynamisk och kognitiv terapi dominerar. Men är det dags nu - för en mer filosofisk tredje väg?”

Nu är inte alla ämnen tunga. Kändisar finns också med.
Claes Hultling, som blev förlamad vid en dykolycka för 30 år sedan, har haft lång tid på att filosofera över hur livet kunde blivit.
Sigge Eklund och Alex Schulman är två medieprofiler som nu förbereder en show om livets mening. Sigge söker balansen, Alex euforin. Något riktigt gemensamt svar kommer de inte fram till.

Power walk är en trend i dag. Den fungerar även bra för att filosofera kring saker. Bara en nypa frisk luft räcker inte. Längre promenader i långsamt tempo krävs för att släppa fram de fria tankarna.
Räcker det här för en hel tidning? Bara två annonser och flera egna säger att det krävs många prenumeranter och lösnummerköpare.

Jag gillar den här typen av små tidningar. Behagliga  handen, ofta lätta att läsa. Med rätt nisch och målgrupp kan det lyckas.
Bakom tidningen ligger Patrik Hadenius och stiftelsen Forskning & Framsteg och tidningen med samma namn.
Hadenius ligger även bakom de nya framgångsrika Modern Psykologi, Språktidningen och Världens djur.
Här finns en näsa för att skapa nya pigga tidningar.

Grafiskt ger det inte utrymme för något flyhänt, men allt är lätt presenterat. Bilderna  är många och bra då det finns flera personporträtt. Texten kunde kanske haft en större grad. Små tidningar i formatet kryper ofta texten för att det inte ska se för ”klumpigt” ut.

Hur var det då med Trisslotten som nämndes i början? Om någon hittar lotten på gatan, skrapar i TV4:s Nyhetsmorgon och kammar hem 10 000 kr i månaden i tio år, så ger det förstås ett dilemma. Någon annan hade köpt lotten.
Tre filosofer gav sina olika lösningar.
Filosofen Platons bror, Glaucon, ger nog ett svar som många kan tänka sig: Människan längtar efter makt, rikedom och njutning. När ingen någonsin får veta och ingen tar uppenbar skada, är det bara att hämta hem pengarna.

Thomas Mattsson om besparingar, uppsägningar och chefer på Expressen

Expressen ska spara i 50 tjänster på redaktionen. Alla fotografer ska bort, ledare och kultur på KvP i Malmö och GT i Göteborg dras in. 

Kritiken har varit hårt från många håll.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson menar att en del kritik är fel. Enskilda samtal sker med medarbetare och det kan tänkas bli någon form av avgångsvederlag.

En mindre redaktion ger dock inte färre chefer. Tvärtom - det kan bli flera, menar

Mattsson i den här intervjun.

*Det är tufft läge nu. Femtio tjänster ska bort från redaktionen. Du säger själv att det kommer att leda till sämre kvalité i tidningen. Hur tror du läsarna kommer att märka det?

– Jag beskrev det nog snarare så här: "Självklart påverkas kvaliteten." Min poäng med det konstaterandet var att det förstås är bättre förutsättningar om man kan bli 50 duktiga journalister fler, jämfört med att vara 50 duktiga journalister färre. Ett ofta använt exempel på detta är ju att Sveriges Televisions "Uppdrag: granskning" tilldelas Stora Journalistpriset allra oftast, eftersom resurserna där ju är större än på alla andra grävredaktioner – tillsammans.

– M e n , och det ska man också tillstå, det är inte så att

publiken med automatik ser de skillnader som jag talar om eftersom det också finns inre processer som kan förändras, verksamheter som kan prioriteras bort… och så vidare. Det här kanske låter motsägelsefullt, men alla redaktörer vet ju att man – exempelvis! – från frilansare kan köpa in text, bilder och grafik motsvarande vad 50 egna medarbetare hade producerat och då har man faktiskt 50 färre medarbetare anställda, men ändå samma innehållserbjudande. Då kanske någon invänder att det väl vore bättre att istället behålla all personal, men så fungerar det inte heller – dels tillkommer andra kostnader och dels kan det finnas en möjlighet till större flexibilitet om man jobbar mer som utländska tidningar eller tv-kanaler. Jag nämner allt detta bara som exempel på att det är många överväganden att göra, och jag har förstås respekt för att inte alla som nu uttalar sig i debatten har helhetsbilden. Det får man bara acceptera. Vi har inte för avsikt att göra som jag beskrev nyss, men som tankemodell är den talande för att det faktiskt ofta finns alternativa lösningar.

*"Ingen får gå" och "Ingen sägs upp" var de första signalerna som gavs från dina editionschefer. Nu ser vi att folk sägs upp.

– Jag vill inte föregå bemanningsförhandlingar med fackklubbar och de samtal som ska hållas med enskilda medarbetare. Fakta är att företaget och de olika facken har förhandlat fram en ny organisation, men den är ännu inte

bemannad. Jag har i olika branschmedier sett att medarbetare namnges i rapportering om att de "avskedats" eller "sagts upp", men inget av detta har då stämt.

– Vi har förhandlat om tjänster, inte om personer, och det är för tidigt att prata om individer. Erfarenhetsmässigt blir det både generella och särskilda lösningar, och under såna här processer är det heller inte ovanligt att några kollegor som egentligen inte omfattas av sparprogrammet kommer och säger att de funderar på att sluta och då diskuterar man detta med dem. Men man förhandlar förstås inte i branschmedia, så det är av respekt för medarbetarna som jag är medvetet otydlig här.

– Det klokaste man kan göra är att inte dra för snabba slutsatser, avstå utspel, se till sakfrågor och inte till symbolik. Företag och fack kan göra olika bedömningar, men vi har ett gemensamt intresse och ansvar för att säkerställa att Expressen utvecklas väl och att medarbetarna behandlas så seriöst som vi bara kan.

*Hur många färre cheftjänster finns i den nya organisationen jämfört med den gamla?

– Det har vi inte specificerat i vår externa kommunikation. Vi kommer förstås också tvingas att ha färre arbetsledare, men det är inte ett mål-i-sig. Tvärtom. Den internationella trenden är nog snarast den motsatta, skulle jag påstå, eftersom nyhetsarbetet bedrivs mer 24/7 än tidigare och det då krävs nyhetsvärdering och delegerade utgivarbeslut i mycket större omfattning än förr. Dessutom arbetar vi mer med samarbeten mellan avdelningar, med mer komplicerad produktion som live-tv och till detta ska adderas samarbeten med andra mediebolag och en mer inköpsorienterad organisation, som exempelvis köper in specialistkompetens från frilansare.

– Vi är inte riktigt där än i Sverige, men över tid kommer alla redaktioner att ha en större andel arbetsledare bland de tillsvidareanställda än vad vi varit vana vid – det är en naturlig del i professionaliseringen av verksamheten och betyder inte att vi värderar reportrar och fotografer annorlunda än förr, det här är bara ett annat sätt att organisera sig för nya utmaningar. I debatten möter man ibland amatöruppfattningar om att det här skulle innebära att färre medarbetare de facto "producerar", som om cheferna sitter administrerar varandras nyhets-PM eller nåt sånt, men det är ju inte så det fungerar.

*Allt fler sidor ska vara samma i alla editioner. Är det inte bättre att alla tidningar har logon Expressen och editionerna har ett litet tillägg: "Edition Kvällsposten" och "Edition GT"?

– Nej. Tidigare, när

Expressen-logo ensam

Kvällsposten och GT var fristående tidningar, lade man resurser på i bästa fall utrikeskorrespondenter och

KvP-logo ensam.

på att ha en Stockholmsredaktion. Men många gånger satt man istället och skrev om New

Ny logo KvP-edition?                                    OBS! Montage

York och Stockholm på distans, och allt det sköter nu den gemensamma redaktionen istället. Dagens ordning är mer effektiv, och Kvällsposten och GT är dessutom mer välredigerade. Men. Det är riktigt att vi kommer att ha en större andel gemensamma sidor, men förbehållet är förstås att vi fortfarande har ett 30-tal journalister i Malmö och Göteborg. Aftonbladet har noll anställda där, och DN och Svenska Dagbladet har väl ungefär lika många som Aftonbladet…

*Den politiske skribenten i Kvällsposten erbjuds bli reporter - eller sägs upp. Är det så enkelt att en medarbetare ska ha kompetens och lust att helt byta område? 
– Jag kommenterar inte enskilda medarbetare, den dialogen ska föras mellan den anställda och hens chef, men generellt sett är det ju så här: vi har inga redigerar- eller fotograftjänster i Malmö och Göteborg, men det finns reportertjänster. Det görs seriösa omplaceringsutredningar tjänst för tjänst och Expressen respekterar kollektivavtal och LAS. Jag tror man måste påminna sig, som jag sa nyss, om att vi fortfarande har ett 30-tal journalister i Syd- och Västsverige och våra konkurrenter Aftonbladet, DN och Svenskan har inga alls.

 
– För mig, som ytterst ansvarig för hela tidningen, är det viktigt att kunna konstatera att vi fortfarande har Sveriges näst största tidningsredaktion totalt sett och att en fortsatt god ekonomi – med Kvällsposten och GT lönsamma – är bästa sättet att försvara lokala resurser. På 1990-talet hade Kvällsposten och GT dålig ekonomi, när vi köpte en av titlarna hade man till och med sålt av konstverk för att kunna hävda "vinst" i resultaträkningen, men sedan många år har editionerna nu en stabil ekonomi. Det är viktigt att ta ansvar för att det fortsätter så.