Grymt med mycket burkar och muskler

 G(r)ym. Brutal. Svart. Vitt. Rött.
Gymvärlden i korthet på papper.
Gym-
grossisten har fått ett eget magasin som speglar den bilden.

Gymgrossisten är ett företag som säljer sånt som muskelbyggare anses behöva.
Mycket hokus -pokus i min bedömning…
Stora burkar, kanske med lite innehåll.
Proteiner, gainer, pro, whey, muskeltillväxt, fettförbränning, fettsyror, kreatin, kalorisnålt, fiskolja…
I annonser lyser burkar och förpackningar mellan texter och bilder på muskelbyggare.

Mycket muskler

Magasinet är nytt och är skapat av Redaktörerna, ett företag som gör flera kundtidningar.
Jag har snabbt bläddrat i några andra i samma nisch och den här bryter inte mot mallen.
Det är så här muskelbyggare förväntar sig att det ska vara.
Redaktörerna har därför inte vågat sig på några nya layoutgrepp.
 

 Mycket är vit text på svart bakgrund. Kraft i det vita, men jag kan tycka att det ibland blir svårläst. Borde vara lite mera luft mellan raderna.
Bilderna är som förväntat:
Kroppar blänker, svällande muskler, ådror syns, tänder bits ihop, stål i blicken…

Hoa-Hoa Dahlgren lagar mat. Riktigt krubb, husmanskost. Pannbiff med potatis, kokt torsk med ris, kyckling och grönsaker. Inga krångligheter i recepten. Men Hoa ser inte så vältrimmad ut på bilden. Trivselvikt här och där.

Viktigt med mått och vikt.

Lite mer invecklat är det med dietistens fitnessmat. Ingredienserna är flera och annorlunda. Vikter och antal är viktigt. Näringsvärdet anges i gram.
”Platt mage fort” är ett tema som alla tidningar kör på vårkanten.
I Gymgrossistens variant är det mera jobb…

Tjejer kämpar för beach 2013

Tjejer visar sina bästa tips inför beach 2013.  Muskeln ska jobba till utmattning, chocka kroppen, träna explosivt, uteslut bröd, ät var tredje timme, satsa på keso och banan…
För grabbarna gäller det att deffa. Fiskolja, conjugated linoleic arid är en fettsyra, protein skyddar muskelmassan, fettförbrännare som Ripped Hardcore ger en kick.
Så där är tonen, krångliga namn och märken ska det vara.
Allt finns förstås att köpa hos den här grossisten.
 
Redaktörerna har säkert gjort en bra tidning, eller livsstilsmagasin, som passar den här målgruppen.
Och förstås grossisten. De vill hjälpa sina kunder att bli framgångsrika.
Eller kort och gott, som chefredaktören skriver: En atletisk livsstil.

En rullgardin kan ge hyllingar - eller sparken

Förstasidan som blev för mycket.

Det gäller att dra ner rullgardinen vid rätt tillfälle! 
En redigerare
/arbetsledare blev petad från jobbet för att han gjorde det. 
En annan hyllades som genial och skapade ett samlarobjekt.

Det handlar om två olika reaktioner på samma tema.
Agne Svärd, var nattchef på Länstidningen i Östersund till för två veckor sen. När besked kom om nya neddragningar på tidningen gjorde han en förstasida med en rullgardin neddragen till hälften över sidan och rubrik:
Kallduschen. Hälften ska bort.
Det gillade inte chefredaktören som petade Svärd, som varit arbetsledare i 32 år.

Löpsedeln som blev ett samlarobjekt.

En rullgardin som blev hyllad var på en löpsedel i Kvällsposten 1981.
Sverige spelade två viktiga matcher på samma dag.
Först VM-kval i fotboll mot Skottland där det blev stryk med 2-0.
Senare på kvällen en avgörande ishockeymatch mot Tjeckoslovakien i Canada Cup.
Stortorsk med 7-1.
Vad skulle nu nyhetsgänget göra som hade planerat löp med helt andra tongångar?

Ove Wahl, redigerare och tecknare, drog sig undan en stund och kom sedan tillbaka med sitt förslag:
En tecknad rullgardin neddragen över hela löpet och under den rubriken: Go´natt Sverige.
Nyhetschefen nappade direkt och gjorde löpsedeln.
Löpet väckte stor uppmärksamhet och Ove blev ordentligt hyllad för den geniala lösningen.
Löpet blev också ett samlarobjekt bland läsarna.

Agne Svärd med en förstasida som belönats.

För Agne Svärd blev det värre. Han blev omedelbart fråntagen sitt chefsjobb och har nu erbjudits två årslöner i avgångs-vederlag.   

I ett mejlsvar förklarar Agne Svärd händelsen.

Hur fick du idén att använda rullgardinen?
- Det var egentligen en gammal idé som jag använt vid ett tidigare tillfälle: efter skid-VM i Trondheim i februari 1997 drog jag en rullgardin med texten "Go´natt" över ettan på sportbilagan när vi sammanfattade den usla svenska insatsen.

Tänkte du inte på att det var negativt mot din egen tidning?
- Den tanken hade jag givetvis. Men det här var dagens viktigaste nyhet för våra läsare, en halvering av en redan tidigare hårt nedbantad redaktion får givetvis långtgående konsekvenser för alla som köper och läser tidningen. Det handlar helt enkelt om vår trovärdighet.

Om det gällt ett annat företag - tror du reaktionen varit densamma?
- Knappast, då hade chefen klappat mig på axeln och sagt "toppen". Sidan hade säkert varit en av tidningens bidrag till European Newspaper Award.

Mittmedias redaktionella chef AnnaKarin Lith fattade beslutet, enligt din uppfattning. Vilka tidigare kontakter har du haft med henne i den dagliga utgivningen av tidningen? 
- Inga som helst.

Du har tidigare blivit belönad för Länstidningens förstasidor som du själv varit med och byggt upp. Kände du att du nu bröt mot riktlinjerna för utformningen?
- Jag och övriga kvällschefer har gjort betydligt större avsteg från mallarna, som i grunden är väldigt tillåtande samtidigt som de är lättjobbade. Några av dem ettorna tillhör de som blivit prisade. "Rullgardinsettan" innehåller för övrigt samtliga grundelement förutom hyllan ovanför logotypen.

Vilka reaktioner har du fått från läsare och även från övriga medie-Sverige?
- Låt mig sammanfatta reaktionerna så här: 
"Tävla med den här sidan, Agne".

Vad händer med ditt jobb nu?
- Jag får inte längre vara kvällschef, inte heller får jag ha några arbetsledande funktioner. Tidningen vill dessutom att jag avslutar min anställning och har erbjudit mig ett tvåårigt avgångsvederlag.

Naturen på papper - snyggt och lättläst

Sveriges natur är vacker.
Sveriges Natur är också en vacker tidning.
Nu har den fått ett nytt stuk som gett den ett lyft
Precis som Sveriges natur väntar på ett lyft med lite grönska.

Namnet Sveriges Natur är inte det mest spännande tidningsnamnet. Omslagsbilden kan förvirra lite eftersom den är från amerikansk vildmark.
Nu lyser inte heller Naturskyddsföreningens medlemstidning i alla tidningshyllorna för att fånga in läsare.

Fyra textspalter gör läsningen lätt.

Med  104:e årgången möter den nu, precis som andra papperstidningar, en tuff utmaning i den digitala världen.
Jag tror den kommer att klara sig bra. Men med bara 10 sidor annonser måste det vara en dyr medlemstidning.

Den har sin nisch i naturintresserade människor. En grupp som nog vill slå sig ner i fåtöljen och läsa också. 107 300 exemplar är senaste upplagesiffran.
Det är en snygg och lättläst tidning medlemmarna får. Jag har inte ett enda klagomål på läsbarheten.

Ett kulturuppslag

Designbyrån A4 har gjort den nya formen och lyckats bra med att mixa samman allt.
Formatet har blivit lite spännande genom klippa en dryg centimeter på höjden av A4 där pappret är lite matt och blekt.
Grafiskt är det inga överarbetningar. De flesta sidor är i fyra textspalter och alla med ojämn högerkant. På vissa sidor används klassiska spaltlinjer. Allt är lätt för ögat att ta till sig

Vackert bildreportage

”Påläst och passionerad” kallar sig tidningen. Där finns kunskaperna i texter - och bilder.
Lagom lätt blir det i en blandning med notiser och texter  om lax som vardagsmat, göra upp eld, grön teknik, skogsskydd, fem frågor om klimatet, Så funkar aspen… På slutet kommer ett kulturuppslag om med film och böcker. Allt blir mycket matigt på 78 sidor.

Långläsning om amerikansk vildmark

Fina naturbilder till reportagen och de bästa läggs kring mitten i ett rent bildreportage.
Men många av artiklarna illustreras med teckningar och grafik.
De längsta reportagen handlar inte om Sverige. Paddling i Estlands Amazonas och det stora reportaget om en resa mot det vilda i Sierra Nevada i Kalifornien.

Snyggt förpackat på papper - som naturen är när den är som finast. En klassisk tidning som ska fånga in läsarna när de lockas av den digitala världen.

Sydsvenskan och Dagens Nyheter nära varandra

Häromdagen kom nya sparpaketet: Sydsvenskan gör sig av med fler medarbetare.
Dagens Nyheter har tidigare kommit med ett ännu större paket.
Man behöver inte ens kunna lägga ihop 1+1 för att inse att det här innebär ännu ett steg mot mera samarbete.
 

Första signalen om utökat samarbete kom när Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström (bilden) i höstas överraskande lämnade sin tjänst.
Sandström ville inte vara med om den resan.
I mitt inlägg då var jag helt inne på den tankegången.
Logiken är enkel i hur tidningar i dag tvingas samarbeta.

Avdelningar på Sydsvenskan och DN kommer att slås ihop. Flera sidor blir likadana i båda tidningarna.
Hittills har chefer förnekat allt.
”Nonsens”, sa Sydsvenskans VD Lars Dahmén i en intervju.
”Det är inte sant”, sa DN:s utvecklingsansvarige Rikard Frank i ett svar till mig.

Förstasidorna får skapa den lokala profilen när flera insidor är likadana.

Under våren och sommar kommer flera steg att tas.
Det finns ingen anledning att båda tidningarna ska ha likvärdig bevakning av inrikes/riks, utrikes, mat, resor och motor och vissa allmänna artiklar av rikskaraktär.
Artiklar skrivs en gång och redigeras på ett sätt och sidorna blir lika i båda tidningarna.

Läsarna kommer inte att märka så mycket.
Den lokala profilen skapas i förstasidan och editionerna Skåne/Malmö och DN/Sthlm.
Jag är ganska säker i min bedömning. Återstår att se hur länge chefer officiellt ska förneka det.
Innan sommaren kommer ett öppet besked.  Sydsvenskan har även bekymmer med sin gratistidning City Malmö/Lund. Den suger mycket pengar från huvudtidningen.
 

Nya Svenska Dagbladet visar inget överraskande

Nya Svenska Dagbladet överraskar inte på något sätt.
En traditionell form i det stuk som alla morgontidningar har i dag.
Lätt att läsa, inte alltför långa texter - men lite tråkig och stel i formen.
Det är mitt omdöme efter att ha tittat i tidningarna torsdag-lördag.
 
”Succé” säger chefredaktören Lena K Samuelsson om den nya formen.

Det blir brukar alltid bli succé i den egna tidningen när den gör något nytt.
Läsarna har varit inblandade i omgörningen.
Men jag undrar om läsarna blir så imponerade av hur SvD tolkat deras synpunkter.

Aktuella nyheter har fått utgå. Det gör att tempot saknas.
I stället ska det vara fördjupande och ge bakgrunder.
Alltför tungt är det inte. Texterna är ganska korta och har avslut på samma sida. Bara ett fåtal gör över på nästa. Många korta notiser finns. Annonserna är många, men texten mixas in bra.
Kulturdelen är inte överraskande, tyngst. En riktig dräpare är ”Under marginalen” där bara text stampas in på hela sidan.

Fördjupande nyhetsuppslag.

Nya SvD håller allt i två delar. Tack för det. Många delar som ramlar ur brukar irritera läsarna.
Fredag-söndag kommer extra bilagor om Trafik/Motor, Magasinet och Resor. I Magasinet tycker jag inte rubrikstilarna i kraftig versal stil är så lättlästa.
Den andra dagliga delen är rosa - näringsliv och sport.
Traditionellt manligt - eller gubbigt.

Manlig bilaga med kvinnligt på omslaget

Sport-
redaktionen har SvD lagt ner, men försöker kompensera med material från TT och frilansare.
Sport har väl aldrig varit moderata läsares stora intresse. Men de traditionella grenarna - golf, segling, ridning - får nog sitt utrymme.
 
SvD visar inget nyskapande eller djärvt. Inget som pekar på papperstidningens räddning.
Vem ska orka och hinna läsa en morgontidning? Inte de som har barn eller är på väg till jobbet. Inget hinns bland morgonrutinerna. Och på kvällen är tidningen gammal och nya hemrutiner tar vid.
Läsarna är rimligtvis pensionärer. De har tid att sitta vid frukostbordet och läsa - eller dra sig tillbaka till fåtöljen.

Lite svårläst rubrikstil i Magasinet.

Jag jämför nya SvD med mitt dagliga husorgan Sydsvenskan och ser en klar skillnad i textlängderna.
I Sydsvenskan är det tungt, tungt med enorma texter, särskilt fredag-söndag.
Därför blir det intressant att se hur Sydsvenskan och Dagens Nyheter i höst ska börja samarbeta med flera gemensamma avdelningar och sidor.
För så blir det, även om det ännu förnekas.

Tjusig reklambroschyr med tidningsstuk

Vem vill inte bli glad? Lite happy.
Affärskedjan Lagerhaus vill gärna pigga upp sina kunder med ”Sveriges gladaste magasin”.
Den heter också - Happy.

Glad är den. Tjejigt pigg. Färgstark och med en balans med svart-vitt. Lekfull layout.
Men magasin… tidning..?
Jag vill inte riktigt använda de orden.
Den vill räkna in sig bland de snabbt växande kundtidningarna.
 
Jag ser den mera som en pigg reklamtidning.
Prylarna som finns på Lagerhus presenteras. Inte direkt som en stram katalog, utan med drag av tidning. Vanliga vecko- och månadstidningar gör på samma sätt när det visar prylar.
En del miljöbilder finns där prylarna placerats in.
 
Formatet är lite mindre än A4 och pappret är blekt. Jag har förut sagt att den vägen är ett sätt för en tidning att få en egen profil.
Snyggt och lätt bläddervänligt.
Texterna är helt om och kring det egna företaget.
Två designexperter på huvudkontoret berättar om sina tankegångar, marknadschefen förklarar att hon älskar att fixa hemma och en kundansvarig listar sina favoritprylar i affären.
En liten balans är när tre experter från andra företag listar sina stylingtips. Som lämpliga illustrationer läggs förstås prylar från Lagerhaus in…
Och så bakas det i pastell. Former och porslin i glada färger. Allt anses bli lite roligare så.

Och jag kan hålla med. Det är glatt och pastelligt. Lättfångat för ögat. Men ingen riktigt tidning utan mera en reklambroschyr som finns i ett ställ i butiken. Gratis.

Smart och snyggt knep av en kundtidning

Kundtidningarna växer och utvecklas.Journalister tar över och gör förnyelsen.
Mixen blir en blandning av reportage och info om företaget det gäller.
Kontorsliv är en sådan tidning.

Jag sprang på den häromdagen när jag passerade en kontorshandel. Den lyste till i ett ställ utanför affären. Fräsch form och såg ut som en ”riktig” tidning.
Tidningen görs av ett gäng som lämnat Aftonbladet
Kontorsgrossisten Office och affären Svanströms är utgivare.

Rätt prylar finns hos företaget.

I layouten tyckte jag mig känna igen en del. Signalerna var tydliga: visst har jag väl sett lite av bitarna från Aftonbladets magasin.
Kundtidningar blir på så sätt mera journalistiska och det raka reklambudskapet tonas ner.
Men i texterna och bilderna syns det ändå.
 
Personerna som omskrivs jobbar i företaget och prylarna säljer de. Allt är positivt och entusiastiskt. 

”…bli en vinnare…jobbsuccé…säkrare…enklare och roligare…personligt…flexibelt…bästa tipsen…smart…”
Så går rubrikerna och det suger lätt in läsaren i en positiv ton kring företaget.
Leende och glada kvinnor. De är väl bilden av kontor. Fyra män presenteras som proffs och ger tips på bra saker från företaget. Och så Charles Darwin, som förnyade kontorsstolen.

Oläslig text i bild.

Layouten är ljus, färgstark och pigg. Teckningar och handskrivna rubriker bryter av. Texterna är korta och lättlästa. Dock saknar jag lite avbrytande ingångsord här och var.  Och jag ser gärna att de byter ut typsnittet Sans seriffer -  min käpphäst.
I några bilder har de lyckats lägga in texter som inte går att läsa!
Irriterande missar

Agneta Sjödin - kändisen.

Kändiseffekten plockas in. Agneta Sjödin berättar om hur hon håller koll på allt med rätt kalendrar, pennor och böcker - som just det här företaget säljer…
Hela tonen i tidningen är hur bra företaget är.
Jag kan inte säga annat än att det är smart effektivt.
Journalistisk ton smyger in reklamen på ett nytt sätt.
Det är lätt att ta tidningen som ett helt vanligt magasin.
Den vägen går kundtidningar nu. Fler och fler poppar upp.

I veckan: Tittar på ännu en kundtidning.

När maraton är för lätt - sikta mot vulkanens topp

Sugen på att trampa mountainbike i Colorado, klättra på bergsväggar, cykla på serpentinvägar på Mallorca, krypa och springa i lera, vandra upp mot vulkaners topp, dyka bland hajar eller överleva i djungel..?

För extremnördarna finns en specialtidning.
Active heter den och är avknoppning av resetidningen Escape.
Här är Vasaloppet, Vätternrundan på cykel eller något maratonlopp en bagatell.
Nivån höjs flera steg i att pressa sin kropp till det maximala.

Djärvt för den extreme.

Active frestar med extrema utmaningar kombinerade med en resa längre bort. Där ligger nog kopplingen till att det är en resetidning som hittat denna nisch.
Allt är nog inte lika kul att göra runt den egna husknuten.

Djärva steg när vanlig jogging inte räcker.

Jag får inte själv någon kick i att anta utmaningarna. Det beror nog mest på formen och layouten. Här finns liksom inte tonen att ”titta, det här kan du göra själv”.
Inte heller logon med namnet Active grep mig när jag såg den i tidningsstället. Typsnittet känns lite konstigt.

Redan på de inledande sidorna kommer fyra uppslag med kraftfulla miljöbilder där en människa gör något - klättrar uppför ett berg, hoppar nerför klippor eller fiskar från en ensam kobbe.
Samma tema följer i hela tidningen där varje reportage inleds med en dramatisk miljöbild över hela uppslaget.

Inget för en mormorscykel.

Vackra bilder, men kittlar kanske inte nerven att själv vara med.
Texterna är dock entusiastiska från någon som genomfört utmaningen.
Tonen slår också chefredaktören Veronica Linarfve fast i sin krönika:
”Att pressa sitt till sitt yttersta kan få oss till intressanta insikter om oss själva. Känslan av att man kan lite på sig själv när det gäller, är underbar”.

Vackra maror världen över.

En guide över är maratonlopp världen runt får ses som det mest ”mänskliga”.
Jag tror inte Active inspirerar så många till att satsa på något extremt. 

Lerigt - en utmaning som lockar?

Kanske har jag fel. När tv visat Mot alla odds, där handikappade krälar genom vatten, lera och ogenomträngligt buskage - då är kanske Sveriges smutsigaste spring utmaningen som en soffpotatis vill testa.