En vision som lyckades

 
Visioner har alla, ofta drömmar som inte nås.
Vision heter en tidning som visar hur visionen om att göra en tidning lyckas:
Snyggt förpackat, behändigt format, fint papper, attraktiva omslag, utmärkt layout med bilder och rubriker och lättlästa texter där människor lyfts fram.
Förbund och organisationer brukar spricka på dessa punkter med sina medlemstidningar.

Vision är en facklig organisation för offentligt och privat anställda med anknytning till kommun, landsting och kyrka och även anställda inom bolag och stiftelser på det kommunala området samt inom Svenska kyrkan och frikyrkor.

Förbundet hette fram till 2011 SKTF. 

Bara detta låter ”tråkigt”. Därför kan det kännas överraskade att tidningen är så utmärkt gjord.

Redan omslagen imponerar. Ofta är det en kvinna, men inte av typ leende kändis som lyser på alla andra i tidningsställen. Kvinnan, som kan vara en modell, illustrerar något som berör jobbet; distansjobba, en i teamet, lönerna, ledigheten…
Tidningen gjorde en omröstning bland läsarna om vilket omslag som var bäst. Vinnare blev bilden med en kvinna som i glädje hoppar i vattnet (ovan). Detta som en illustration till reportaget om balansen mellan jobb och fritid.
Ibland är det ett kollage, som i det här numret. Ett ansikte klippt i olika bitar för att ta upp ämnet med hyrpersonal och att det ständigt dyker upp ett nytt ansikte som kollega.
Lite fyndigt gjort.

Sen är det intressant läsning rakt igenom på 52 sidor. Bara fyra och en halv sidor med annonser finns, då från det egna förbundet.
Som vanligt inleds det med några sidor kortare notiser, innan reportagen tar över. Hyrpersonalen belyses där kommunernas kostnad för bemanningsanställda tredubblats på fem år.
En kvinna berättar om varför hon sa upp sig och valde att bli konsult och hyras in (ovan). Hon såg den växande branschen. Högre lön blev en starkt morot, flera tusen mera i månaden.

Människor lyfts fram i texter. Störst utrymme får reportaget från Swaziland, där varannan kvinna utsätts för våld, främst i hemmen men även i jobbet. Kvin-
nan som interv-
juas lyck-
ades ta sig ur det – men fackets hjälp förstås (ovan).
Stina Wollter blev av Visions läsare utsedd till årets författare och intervjuas på fyra sidor. Stina kom inte som omslagsbild, en kändiseffekt som nog de flesta andra tidningar skulle lyft fram(ovan t h).

Roboten, som intervjuar för rekrytering till jobb, är konstgjord, men ska tränas för att agera mänskligt (ovan). Ett huvud som liknar ett ansikte, fäst på en form av dosa, ska på ett neutralt sätt fråga ut lämpliga kandidater. Ålder, kön, utseende och ursprung ska betyda något. Tengai, som roboten heter, ställer frågor som förmodligen är förhandsinspelade. Allt spelas in och är än så länge träning för att roboten ska bli ännu smartare i sitt uppdrag. Även intervjuerna ska i urvalsprocessen kunna automatiseras.
Snart tar väl robotar över jobben också, åtminstone det tråkigaste.

Bilderna blir mest människor som poserar, men miljöer försöker fångas in.
Grafiska illustrationer används där kreativiteten släpps loss. Djungeln av lösenord fick ett färgstarkt teckning just från en djungel. (ovan).
Teckningen, som ska spegla texten på hur man spanar in känslor på jobbet, fick också stort utrymme.

Jag ser att jag inte klagas på min käpphäst, typsnittet seriffer, trots att de finns med även här. Här tycker jag det är helt ok att läsa, även om det i vissa block med färgad bakgrund kan var lite svårare.
För att vara en facklig tidning har Vision en fin förebild. Den ligger bra i handen, ser bra ut för ögat och har texter som är lätt att ta till sig för läsaren.

Levande blad om böckernas värld

Biblioteken har böcker och tidningar att låna och läsa.
Men har också en egen intern tidning.
Biblioteksbladet heter den. Namnet kan låta tråkigt, men det är en pigg liten tidning.
  
Svensk biblioteksförening har valt att lägga ut hela tidningen på entreprenad och att låta proffs göra den. Ofta är det bästa lösningen för den här typen av tidning.
Tidningsbyrån A4 har fått uppdraget att sköta allt. De brukar göra ett bra jobb, tar ut svängarna, förnyar layout och grafik. Så är det också med Biblioteksbladet.

Pappret i Biblioteksbladet är matt och mycket vitt. En typ som jag brukar uppskatta. Text och bilder kommer fram bra, dessutom finns en hel del luftighet på sidorna.
Uppbyggnaden är som för de flesta tidningar. De första sidorna inleds med kortare, aktuella notiser under vinjetten ”Just nu”. Reportagen kommer i mitten och på slutet finns organisationens egna sidor, märkt ”Svensk biblioteksförening.”

Texten i den lila rutan t h är nästan omöjlig att läsa.

Biblioteken vill öppna sig mera för besökarna. Meröppet heter det och är huvudtemat i tidningen. När personal inte är på plats ska incheckning ske med lånekort, mobilen eller en kod.
”Folket tar över” ropas det ut i rubrik en på omslaget. I öppningen på insidan blir det ”besökarna”(ovan). Själva illustrationen är lite lustig. En orakad man ligger på golvet i en sovsäck med en flaska vin och ett utspillt glas bredvid sig.
Det kan ge en signal till uteliggare och migranter som ofta vill ha en sovplats på natten.
Den målgruppen verkar ännu inte upptäckt biblioteken.
 
På åtta sidor om Meröppet kommer rapporter om att det varit få incidenter. Mindre skadegörelse har upptäckts, lite oroligt när många skolungdomar kommit in, extra städning har fått ske. En del värdefullt har plockats undan. Viss kameraövervakning sker.
Men de flesta är positiva till försöket och utlåningen har ökat.
Besökarna är vana och vet hur det går till. Så många nya har inte tillkommit.
 
Fler pigga artiklar finns. I Göteborg har Världslitteraturhuset öppnat, ett bibliotek som inte är som andra.
Gunilla Lindberg kallar sig Barnens sekreterare när hon jobbar med läsande och skrivande för barnen i Rinkeby, ett av Stockholms utsatta områden.  (ovan) Gunilla har skrivet fyrtiotal böcker, men känner sig mer stolt över vad hon gjort för barnen.
Högt i taket är det på debattsidorna. Folkmusiken är styvmoderligt behandlad och prissättningen på digitala böcker måste tas upp nu om det ska finnas några attraktiva titlar att erbjuda.
 
Biblioteksföreningens egna sidor på slutet är grönmärkta, innehåller flera kortar notiser och en längre artikel (ovan). Lättläst presenterat av ett material som lätt kan bli tungt och torrt. 
Jag stör mig lite på att ”bibliotek” finns i för många rubriker. Onödigt då läsarna vet ju vad allt handlar om. Det här kan vara knepigt att undgå. Jag ser att jag själv fått med ordet flera gånger.

Texten i det röda kan bli svår för ögat om ljuset inte är bra.

Allt är piggt och attraktivt förpackat. Visst kan en del drag kännas igen från de tidningar A4 levererar, men eftersom läsarna är olika är det ingen som märker det. 
Texten läggs mest på två lite bredare spalter, ojämn radutgång och luft mellan spalterna där smårubriker läggs in.
Däremot retar jag mig på färgplattorna med text inlagt. I de flesta fall svårläst, i några fall nästan oläsligt, som en lila platta med mager tunn vit text. Inte är det bättre i röd platta.
På ett reportage är hel sida röd med inlagda diagram och texter i gult och vitt. Ok att läsa, men det krävs bra ljus.
Tanken är att färgen ska lätta upp, men det glöms att texten ska läsas! Flera tidningar gör det här misstaget och det verkar som om de bara tittar på skärmen och inte kollar den tryckta tidningen.

Hurtfriskt för seniorer som lever livet

 
En ny papperstidning år 2019 kan verka djärvt.
Aftonbladet försöker med en bilaga som verkar komma en gång i kvartalet.
Senior heter bilagan och det är nog smart att vända sig till seniorer med en ny tidning. Det är gruppen som ännu läser på papper.

Formen har flera kännetecken från Aftonbladets bilagor.
Kraftfulla uppslag för varje ny artikel, stora rubriker och stor bild. En tydlig signal för att fånga in läsaren med ämnen som passar.

80 år och influencer

Senioren förutses vara frisk, stark och nyfiken, vilja resa, klä sig snyggt, äta rätt, upptäcka hjärtinfarkten, träna, boxas, fylla i kryss och quiz. Tunga ämnen i premiärnumret.

Inga bekymmer vilar över seniorlivet. Alla är aktiva, ler och är glada på bilderna.
Av med de grå och svarta kläder-
na, på med blom-
mig skjorta och blus, färg i byxor och skor.
Ta husbilen och kör iväg till varmare land när det blir kallt hemma. Mallorca kan vara helt rätt om man föredrar att resa utan husbilen.

Få fart på musklerna, börja boxas. Det ger gemenskap och skratt, perfekt för 64-78-åringar.
En dam som är 80 år blev plötsligt en influencer, en som stimulerar andra där hon fick 7 000 följaren genom Instagram.
Rätt mat med hjärnsmarta recept är bra för att förhindra demens.
Risken för hjärtinfarkten måste förstås upptäckas i tid. Särskilt kvinnor kan få diffusa symptom.
Bonusfamiljen ska vårdas och på bio går det att upptäcka att 70- och 80-åringar är stjärnor.
 
Där är tonen i artiklarna. Lite som "Leva Livet" med Jan Malmsjö i Mello. Positiv och entusiastisk. På 68 sidor är det en bra dos för aktiv livsstil.
Med de kraftfulla öppningar till varje artikel borde Aftonbladet följt med och gett texterna lika mycket kraft i svärta och storlek.
Huvudtexterna kan vara ok, men hade mått bra av att vara en grad större. Kompletteringsstilen i seriffer för kortare texter är i minsta och blekaste laget. Seniorernas ögon vill nog ha mera styrka i texten. Liten vit text i grön, rosa eller röd bakgrund blir svår att se. Några texter har också lagts i in i bilder eller annan bakgrund och försvinner lätt.

Ny och pigg med många produkter

 
Vem vill inte förnya sig i vårvintersolen? Bli lite fräschare, piggare – och kanske mindre?
Tidningar försöker det också.
Magasinet Hälsa kallar sig ”Nya” och lanserar de tre punkterna i ett hurtfriskt tempo.

Modeller visar på övningar.

Mindre format, mera färger och hårt tryck på att bli pigg.
Det är tredje gången på sju år som Hälsa kommer som ”Nya”.
Anna Flodberg är chefredaktör och säger att de går försiktigt fram.
- Hälsa har många trogna lösare sedan många år och de vill vi inte skrämma bort genom att göra för stora förändringar.
- Det är en svår balansgång. Vi vill att läsaren ska uppleva en fräsch och ny tidning, men samtidigt känna igen sig.
 
Och känna igen sig bör läsaren göra. Jag har sett de andra årens förnyelser och inget är särskilt revolutionerande nytt. Få ”vanliga” läsare märker nog något.

Storleken är lite mindre, två centimeter kortare på höjden än formatet A4. Pappret blänker, färgtonen är kvinnligt rosa.
Vinjetten Hälsa har i många år varit röd, men nu får den ändra ton efter vad som passar.
- Det är en stor förändring för oss, säger Anna Flodberg.
Äpplet som ligger bredvid är fortfarande rött, men värdeordet har ändrats till ”Helt naturligt” från det tidigare ”100 procent vego”.
Tonen i innehållet är också 100 procent kvinnlig och även layouten ser Anna Flodberg som mer feminin.

Glada kvinnor ler på alla bilder. Rubrikorden är hurtfriska: ”...kärnfrisk… super… lev längre… kom i form… livsenergi… lugnet… hjärtat… pigg och frisk…. njut...”.
Malin Berghagen ler på omslaget och det är också en förändring. Förut hade Hälsa modeller från bildbyråer, men numera ska det vara personer som medverkar i tidningen. Tidningen gör egna omslagsplåtningar och tänker en mer naturlig, ”osminkad” look för att det ska spegla inriktningen.

Malin, som vill bli 103 år, är en av två ”vanliga” människor som finns med. Den andra är Mia, 50 år, som fått livskraften tillbaka genom lymfmassage.

Resten av bilderna är mest modeller.

Mera produktinfo än reportage.

- Våra läsare är övervägande kvinnor, 35+, men merparten är runt 50, säger Anna Flodberg.
- Det är en köpstark och mycket kunskapstörstande grupp som lägger mycket pengar på sin hälsa i form av tillskott, behandlingar, alternativa terapier och hudvård. Ofta söker de sig till alternativ hälsovård.

Det lyser starkt i texterna. Mycket är produktinfo och nära ren reklam. På flera redaktionella sidor visas produkter i bilder, priser och var de kan köpas.

På ett ställe testas ögonkrämer, vad som är bäst och sämst. På en kräm anges ”kladdigt”, annars är allt bra. Inget anges inte vem testat eller vad ”joxet” innehåller. Mest kan det tolkas som hämtat från innehållsförteckningen.

Jag reagerar också på åtta sidor om sömn mitt i tidningen (ovan). Det anges diskret i överkant att det är annons. Hela formen kan en ”vanlig” läsare tolka som reportage. Layout och texter ser ut så med ledare, tips av experter och forskare och personer som säger att de fått hjälp.

En ny, lite ”lurig” typ av reklam.

Ett supergryn från Afrika ligger också åt reklamhållet till. Förpackningarna visas och återförsäljaren får berätta om kornets förträfflighet. Här är dock allt redaktionellt gjort.

Iskalla bad ses som ett nytt fredagsmys som sätter fart på hela kroppen (ovan). Mat från regnbågens alla färger höjer humöret under vintern, att skapa ett inre lugn behövs i vår stressiga värld och att komma i form efter 40+ går med olika övningar.
Detta är fyra artiklar som alla visar sig vara hämtade från böcker. Författarna får själva berätta och i ett fall lottas boken ut.
Allt påminner lite om Skavlan. Ingen är gäst hos honom utan att de samtidigt kommer med en ny bok eller en show.
 
Färgstark har Hälsa alltid varit och även med lätt layout. Så är det i ”nya” också. Anna Flodberg tycker dock att den förra var stram och inte så tillåtande. Nu är det mera lekfull form och luft mellan texterna.
Texterna i huvudreportagen är lättlästa med sina tre spalter med tunn linje mellan. Inget är särskilt långläsning utan det mesta hålls på två sidor.
De avbrytande artiklarna är som i alla tidningar i typsnittet seriffer, som jag ofta klagar över. För blekt och ofta svårläst. Texterna griper inte ögonen och man hoppar lätt vidare. Här behöver alla tidningar hitta en svärta mitt emellan den svagaste och den halvfeta.
Hälsa har en tydlig storlek, men det blir ändå blekt, särskilt när texten läggs på en svag färgplatta.

Ett afrikanskt gryn presenteras på två sidor.

Hela innehållet går ut på att kvinnor ska hålla pigga och fräscha. Jag ser bara en man i bild. Kanske kan några kvinnor lyfta fram sina män, för balansens skull, i något avbrytande reportage av typ: "Så fick jag fart på min gubbe".

Som i alla tidningar skriver chefredaktören något inledande och poserar på en stor, stylad bild. Anna Flodberg har valt att tills vidare att inte komma som ”ny”, utan använder den tidigare bilden (t h).
- Det kändes inte så jätteviktigt att ändra bilden bara för att vi kommer i ny form. Men den kommer att ändras efter hand.