tisdag 30 november 2010

Titta - iPad öppnar upp tidningen

Peka, tryck och titta!
iPad - den nya läsplattan - öppnar en helt ny värld i att läsa tidningen på skärm.
Jag fick en demonstration och mycket av min tveksamhet försvann.
Det var Expressen/Kvällspostens variant jag tittade på. Tekniken blir den samma för alla tidningar som kommer på läsplattan.
Efter att ha trixat och irriterat mig lite på tidningar i pdf-format på min loptopskärm, upptäckte jag nu möjligheterna.
Suverän skärpa, tidningen i två varianter - en för iPad och en med hela tidningssidorna. Ett klick på dem och jag växlar emellan i vilken jag vill se.

Med lätta tryck på skärmen navigerade jag mig framåt. Ett tryck eller en öppning utåt med pekfingret-tummen och sidan förstorades, tryck eller kläm ihop tumme-finger och det förminskas.
Ett tryck i kanten och nästa siduppslag visades, som att bläddra i en papperstidning. Läs på skärmens höjd eller vrid och bilden följer med i bredden. Snabbt var jag inne i det.

iPadvarianten uppdateras med senaste nytt. En bred spalt med bilder, anpassad till skärmytan. Lätt att läsa utan förstoring. Här går det också att klicka och få det live - om det finns filmat.
Massor av andra ”appar” finns med spel och underhållning.
Att läsa böcker på skärmen kändes väldigt lätt.

Samma teknik finns i iPhone och andra smarta telefoner. Men där är skärmytan mindre.
”Padden” är större och får inte direkt plats i kavajfickan. Det gör det lite opraktiskt att släpa med sig.
Men på köksbordet, arbetsbordet eller i knä blir den ett suverän manick.

Jag frågar medieanalytikern Olle Lidbom (bilden) på Vassa Eggen vad han tror om läsplattan.

* Var finns läsargruppen som köper tidningen som en app?
- Just nu? 35-årig stockholmare ”som jobbar med medier”.
* På nätet finns tidningarnas hemsidor där läsarna får allt gratis. För appen får de betala. Hur ska tidningarna skilja på detta?
- I dagsläget är dessutom apparna sämre än tidningar, inte uppdaterade t ex. Det innebär att endast vi maniska överkonsumenter av media kommer att betala - men bara en gång, för att testa.
* Hur många köpare/läsare av appen kan tidningarna tänkas vinna utan att tappa pappersläsare?
- Tror inte apparna kommer att betyda så mycket för pappersupplagan, däremot kan de fånga upp de läsare som lämnar papperstidningen eller aldrig köper den. Men det mesta är oknådad materia och det finns ju knappast användare som har beteenden ännu…

Natten till i dag, tisdag, kom en första signal om iPadanvändarnas beteenden. Ett teknikvaruhus började sälja.
Jag ställer mig ännu inte i kön. Det dröjer till minst variant två finns - och priset sjunkit några tusenlappar.

söndag 28 november 2010

Weekendkrönika: inte lätt få napp med en app

iPad och app.
Veckans två ord i medierna.
iPad är den nya läsplattan som redan utsetts till årets julklapp.
App är programmet där läsningen finns att ladda ner.
Men ännu finns inte iPad att köpa i Sverige!
Flera tidningar var snabba med att komma på läsplattan, bland annat Expressen.
Superlativen visste inga gränser (bilderna intill).
”Lätt, roligt, suveränt, snabb, oerhört bra, fin skärpa, i toppen direkt…”
Mest är det mediemänniskor som testat läsplattan - och de som sprider hyllningsorden.

Är då läsplattan räddningen och hjälpen för papperstidningen - och den nya sköna världen för läsarna?
Tidningar på skärmen finns redan, då i pdf-format.
Jag har tittat på några sådana.

Hela tidningssidor dyker upp på skärmen.
Det blir mycket rullande och förstorande.
På den vanligaste laptopskärmen, 15.6 tum, funkar det hyfsat.
På den lilla 10-tums, ungefär samma som nya läsplattan, blir det mycket rullande och lätt irriterande.

För en papperstidningsnörd är det lite förvirrande. Jag klickar fel, tappar bort mig, rullar för fort, sidan försvinner helt, får klicka mig tillbaka.
Nybörjarfummel. Men det är ändå inte samma som att bläddra i en papperstidning.

När jag vant mig, vet var jag ska klicka och gör det lugnare, så kanske tidningen på skärmen eller i läsplattan blir utmärkt. Sitta med den i knät eller lägga den på bordet, lugnt bläddra igenom sidorna. För yngre läsare blir det naturligt, de äldre vill fortfarande ha sin tidning tryckt på papper.

Kanske ska det på skärmen inte vara den exakta papperstidningssidan. Det blir bättre med en anpassad version för nätet. En eller två spalter rakt upp och ner med någon bild. Lättare att läsa.
Som ett komplement kan pdf-tidningen fungera bra; för en snabb koll eller leta efter den i arkivet. Det är inte som en tidning som kastas och är borta.

I VECKAN ska jag få titta på nya iPad. Rapport kommer.

torsdag 25 november 2010

Bäst på tester - men tråkigast att läsa

Nyttig och välbehövlig.
Tråkig och anonym.
Råd och Rön är tidningen som inte har det lätt att nå läsarna.
Efter genomgång av senaste numret ser jag att det bästa kommer på sista sidan!

Namnet Råd och Rön är inte särskilt spännande i tidningshyllan.
Men titeln säger vad tidningen handlar om - goda råd och rön och prylar som vi så lätt köper.
Det behöver vi som lättlurade konsumenter. Tv-apparater, skidor, termosar, mobiler, bredband, jeans, däck…

Snabba köp vi faller för i butikerna. Men vilket är bäst i prisvärde och användning?
Råd och rön gör tester och jämförelser som ingen annan har tid och möjlighet att göra.
Ofta hämtar dagspressen bra tester från tidningen och presenterar det slagkraftigt.
I Råd och Rön är allt präktigt och tråkigt.

Bilderna är allmänna och hämtade från bildbyråer. Testade produkter visas i pyttesmå bilder. Ingen människa finns med som kan fånga i läsintresset. Se vid test av slalomskidor, sportbehå eller blåjeans, som får den rätta slitningen med farlig sandblästring: här borde någon användare lyfts fram i namn och bild för att suga in läsarna.

Utom bilder måste det in lite grafik som piggar upp.
Texterna kommer nu rakt upp och ner på sidorna i tre eller fyra spalter.
Nyttig läsning, men tråkigt.
Här behövs större variationer, mer bör brytas ut i korta rutor och block.

Tabeller är aldrig särskilt roliga. Finns det tretton produkter som granskas i 27 olika punkter så blir det pekfingervals över två sidor för att följa med i raderna. Ändå blir man inte riktigt klok på vad som är bäst - det blir lätt förvirrande. ”Bäst i test” markeras dock med en liten vinjett.

”Sämst i test” skulle jag vilja ge Råd och Rön i en tidningsgenomgång.
Och det bästa på sista sidan?
Ja, där säger tidningen att den ska komma i ny form i nästa nummer!
Det blir en intressant genomgång i nästa vecka.

tisdag 23 november 2010

En bit kvar för att hitta rätt spår

Jag fick andra numret av tidningen Influens.
Jag var inte helt förtjust i det första (tidigare inlägg).
Nummer två känns bättre, men inte riktigt bra.
En ny tidning, eller en omgjord, behöver två-tre nummer på sig för att ”sätta sig” hos läsaren.

- Hoppas du tycker bättre om den här, säger Mathias Lindow, projektledare för tidningen som ges ut av Svenska Teknik- och Designföretagen.
Kanske flirtar han lite för att mycket handlar om Skåne. Helsingborg bygger ut och Malmö kan få spårvagnar. Det känner vi till, men möjligen inte övriga Sverige.

Tidningen ska påverka politiker och beslutsfattare till smartare samhällsbyggande. De får en hel del tips från Sverige och världen, om de nu inte följer med i andra medier.
Tåg och spårbunden trafik är det stora temat med fin grafik till.

Bilderna är oftast skapade i datorer eftersom det handlar om visioner i samhällsbyggandet. Fler av dem kunde varit lite större. Ögonen vill mer se hur det kommer att bli.
Kul är att läsa om kommuners olika hurtfriska slogans, som ”Fagersta - här får du livstid”.

Tidningen
är fortfarande lite blek. Texten behöver mer svärta eller en större grad, det blir inte läsinspirerande när det är så ljust. Och jag ser gärna lite högre tempo i texterna och fler feta ingångsord i de längre artiklarna, där läsningen lätt stannar upp.

Till nummer tre har jag väl vant mig vid det. Politiker och beslutsfattare kanske läser på annat sätt än ”vanliga” läsare.

lördag 20 november 2010

Weekendkrönika: Kunglig pratglädje och skojeri

Kungligheter säljer tidningar - på olika sätt.
En tidning lyckas bra - en lurar läsarna.

En miljon läsare fick i fredags gratis Di Weekend, en bilaga till Dagens industri. Prinsessan Madeleine i New York var dragplåstret.
Tidningen vill få fler läsare att upptäcka hur bra den är.

Några hundratusen köpte Aftonbladet i torsdags för att läsa om drottning Silvia som talar ut efter ”skandalboken” - den om kungens affärer.
Vad Aftonbladet ville få läsarna att upptäcka är obegripligt. Löpsedeln visade sig vara en bluff.

Silvia var i Bryssel som inbjuden till en konferens om barn som rymmer hemifrån.
I Aftonbladet blev det:
SILVIA BRYTER TYSTNADEN
Så mår hon efter skandalboken

Silvia sa tre ord i artikeln:
- Jag mår bra.
Det räckte till en löpsedel, förstasida och fyra insidor.
Tre ord! För säkerhetsskull upprepades det två gånger.
Dessutom tillade hon, om sitt uppdrag:
- Det här är intressant.
Summa sju ord när drottningen ”talade ut”.
Men inget av det kopplades till ”skandalboken”. Och ingenting mera om uppdraget i Bryssel.

Madeleine är i New York i sitt uppdrag för World Childhood Foundation, en organisation som startats av drottning Silvia för att bland annat hjälpa gatubarn i världen.
I Di Weekend är hon mycket pratsam om sitt uppdrag. Öppet berättar om det oavlönade uppdraget, livet i New York, senast tiden i Sverige och framtiden.
Det räcker till fem sidor med fina bilder till.

Di Weekend vann säkert många nya läsare på sin artikel. De fick valuta för vad som lovades i rubrikerna.
Aftonbladet tappar troligen flera tusen köpare på sina rubriker och "reportage".
Läsarna blev lurade i en parodi på spetsad kvällstidningsjournalistik.

onsdag 17 november 2010

Nya Affärer får själv visa om den satsat rätt


Ska jobben fixas behövs nya företag och fart på affärerna.
Nya Affärer heter en ny tidning som vill vara en hjälp på vägen.
Signalerna är raka: succé, vinnare, smartare, satsa, så gör du, välj rätt…

Att starta ett företag är inte helt lätt. Förutom byråkrati blir det mera en livsstil där jobb, hobby och fritid flyter samman.
Ska företagaren också hänga med i tidningen så tar det mycket tid även om den är lättläst och artiklarna korta.
Nya Affärer är både webb, jippon (events) och en papperstidning.

Här finns gott om frågor och svar, experters bästa tips, kassaapparater, säljknep, skatteråd, varning för skojare och givetvis att vara med på Facebook. Vägen till att lyckas där avslutas med ett bra råd: klarar du det inte själv - be någon om hjälp!

Vad finns det då för smarta tips för den som vill dra igång något?
Två tjejer tog över en handelsträdgård, två bankkvinnor startade vinimport och inspiration ges till att starta ett kafé - en nisch som närmast måste ses som överetablerad.
En udda väg kan vara att satsa på en travhäst.

Bästa tipset är nog till dem som vill satsa på 40-talisterna. Nu är de köpstarka med olika intressen och längre fram vill de ha vård och service - som de får betala själva!
Charlie Söderberg, som är en av tre som tar över Plus i tv efter Sverker Olofsson, berättar om sin väg till framgång. Han tar 20 000 kronor för en kurs som ska inspirera andra.

Jag tycker inte Nya Affärer kommer med så mycket nytt som kan fånga in målgruppen.
Tidningen får närmast själv visa om den satsat rätt.
Det mest känns igen från konkurrenter som Du & Co och Driva eget.
Tidningen är ett stickspår från Veckans affärer och Privata affärer där redan många läsare finns.

söndag 14 november 2010

Den sista riktiga nöjesreportern

Det blir tomt att komma upp på Kvällspostens redaktion nu.
Tony Kaplan finns inte där längre.
Det blir också tomt på nöjes- och nyhetssidorna i tidningen.
Där dominerade ofta Tony - först och bäst med det läsarna ville veta.

Tony var nöjes- och nyhetsjägaren som inte kunde trappa ner.
De 1.5 åren jag hade arbetsplatsen bredvid honom på redaktionen kunde jag komma klockan åtta på morgonen, så satt Tony redan på sin plats med telefonluren fast mellan axel och huvudet och händerna på tangentbordet.
Alltid på jakt efter nyheter.

Han visade också uppskattning när jag gjorde ut jobb i tidningen, särskilt då hans egna, som oftast var större nöjesguider.
"Toppen" och "Bravo" var hans kortfattade kommentarer.

Tony ville ha ”riktig” nöjesjournalistik. TV-såpor och ”15-minutersstjärnor” var inget han gillade.
Hans otroliga kontakter gav honom ofta exklusiva nyheter som konkurrenterna inte hade.
Men även medarbetarna på redaktionen fick glädje av Tonys kontaktnät.

En dag fick han Göran Persson, då statsminister, att komma på studiebesök på Kvällsposten.
Och när jag och ytterligare några kolleger slutade på tidningen var det Tony som ordnade med artister som Lasse Brandeby och CC & Lee vid festen i Malmö Arena.

Jag brukade skoja med honom och säga, att ”du kommer att dö över tangentbordet om du fortsätter i det här tempot.”
Och så blev det nästan också.
De sista krönikorna orkade han inte själv skriva ner på tangentbordet.
Men han dikterade för sin sjuksköterska som fick skriva ner och mejla in till tidningen.

Intervju med Tony Kaplan finns tidigare i min blogg. Här:
http://tidningstankar.blogspot.com/2009/01/tony-vill-nnu-vara-frst-med-nyheter.html

onsdag 10 november 2010

Traktorn - en trivselmaskin i jobbet

Traktorer är en egen värld. Entusiasterna har flera tidningar.
Och nu kommer en till: TraktorVärlden.
Här sätts människan i centrum. Tidningen vill ta läsaren på allvar med att både roa och informera.

Och de lyckas bra med det. Massor av färg, fyndiga rubriker och omväxlande texter och en layout utan onödig utsmyckning.
Människor är glada och leende. De njuter av livet i och kring sina traktorer - dessa är både trivselmaskiner och arbetsredskap. Det ges en inblick i hur den används.

Sveriges nordligaste potatisodlare uppe vid Polcirkeln leder det mesta av jobbet inifrån hytten.
En man driver samma gård som farfar och där traktorer varit en viktig del.
SM i plöjning har både skönhet och dramatik och en plats i VM i potten. Det körs rafflande racing.
Livet i en silo för spannmål - med kul rubrik: En god början på en öl - kräver traktorer för transporter.

ett helt uppslag fläker Sveriges största tröska upp sig. (bilden). Den är en turistattraktion i sig. Folk som kör förbi i bilar stannar och fotograferar underverket.
På ett gymnasium finns traktor på schemat. Tjejer och killar lyssnar och tittar på allt som beskrivs.

De riktiga nördarna blir också tillfredsställda.
Traktorer glänser - röda, gröna blåa. Inte ett spår av lera syns, även de räfflade däcken verkar nyputsade. Närbilder på motorer och detaljer.
Ibland en form av traktorporr. Och visst - när jag slår upp mittuppslaget slår det emot direkt: den skönaste tänkbara Volvotraktor - som inte finns! (bilden).
En tecknare har fått fria händer att visa hur en klassisk Volvo kan bli om den får utvecklas.
Men snart finns den nog på marknaden. När bilnördar drömmer om en Ferrari så kan väl traktornördar längta efter en läcker Volvo.

Bilbranschen håller sig med tekniska benämningar och fíkontermer som ingen vanlig bilägare begriper något av. Och traktorer är inte sämre. Titta på den här - New Holland T7070, AutoCommand, Blue Power med Maseratiblå metallicklack och skinnstolar.
Den har sexcylindrig dieselmotor av common rail-typ, 710 mm breda däck, terraglide framaxelfjädring om man inte väljer Super Steer för 28 000 kronor extra.
Den kan ha nio dubbelverkande yttre hydrauluttag, två av dem manövreras med en knapp på körspaken, fyra vippar i armstödet och tre med joystick. Monitorn kan fungera som gårdskontor…

Jag tror de har hittat luckan bland alla traktornördar.
Återväxten av läsare verkar också tryggas. Två juniorsidor finns med teckningar och ordlekar. Och samma förlag ger ut en barnbok om gårdens maskiner och traktorer - ”allt som låter och rullar”.

måndag 8 november 2010

Gulddagen när allt glänste lika

Guld och Fest.
Kamp om vem som är bäst.
Kvällspressen frossar i extra bilagor kring allsvenskans avslutning.
Resultat: Malmövinst.

Det här är dagen då orden inte finns, bilderna är desamma, texterna likadant uppbyggda.
Mycket blir lika som bär. Eller ”vi har sett det förut”.
Här finns inte leklusten från engelsk eller dansk press med något överraskande i bild och ord.

redaktionerna är det en kamp mot tiden och att mixa det på förhand tänkta med det överraskande.
mycket utrymme ges inte för något nytt, men det är glädje och entusiasm under tidspress. En läsare ska inte klaga under dessa förhållanden.

Jag tittade i de två kvällstidningarna, det finns bara två. Den ena hette Kvällsposten, men är bara namnet på Expressens variant i en sydsvensk editionen.
Noterar dock att det mesta i Kvällsposten verkar vara gjort i och av Stockholm. Den krympande redaktionen i Malmö hade förstärkts, som det så vackert heter.
Jag ger den sydsvenska varianten av kvällstidning en knapp målvinst.

Omslaget: Kvällsposten bäst . Fångade arenan uppifrån när publiken stormat in för att hylla. Aftonbladet valde en välkänd variant: spelaren (Daniel Andersson) sprayades i guld, sprutande champagne och med en cigarr i munnen.

Målbild: Kvällsposten bäst. Målskytten Agon Mehmeti fångades av fotografen bakom målet med planen och förloppet i infälld grafik. En mäktig bild. Aftonbladet valde när Agon fångades in i publikhavet. Glädje, men inte riktigt samma kraft.

Guld: Kvällsposten fick in ordet åtta gånger i rubrikerna. Aftonbladet sex gånger. Ju färre desto bättre. Alla läsare vet vad det handlar om.

Festen: Lika som bär. Men Kvällsposten fick en av spelarna att ta bilderna.

Orden: Guld, fest, glädje, vrålet, europa, vilda, firande, hyllningen, galna… Svenska språket räcker inte till en dag som denna. Synonymerna finns inte.


söndag 7 november 2010

Söndagskolumn: Avgörande och guldglans

Avgörandets söndag.
MFF-Mjällby i matchen om allsvenska fotbollsguldet.
Kvällspressen i matchen om att vara bäst om matchen.
Och jag som åskådare av båda.

Matchen på planen får ordinarie domaren avgöra.
Tidningsmatchen ska jag avgöra som domare.
Tidningarna satsar på guldbilagor i morgon.
Även den lokala morgontidningen tänker göra en extra bilaga.
Alla laddar de upp med de "bästa medarbetarna" för att göra bästa bilagan.

De klassiska guld-löpsedlarna är tryckta.
Det är djävulskt raffinerat för allt måste dubbelbevakas och göras i två varianter.
Helsingborg kan sno guldet från MFF!
Titta bara på de två omslagen från dagens sportbilagor (bild överst).

Aftonbladet svartlägger övre delen av bilden. Mörkar vem som ska målas i guld. Men spelaren har vita byxor! Det har bara MFF. Helsingborg har blå. En diskret vink om vart guldet går.
Kvällsposten har det lättare - de vet att det blir skånskt guld. Rött och gult. Skånska färgerna.
För upplagan betyder det mindre vem som vinner. Tidningen säljer lika mycket. Vinnarna vill läsa för att jubla - förlorarna för att hata.

Signalarna har dock varit tydliga hela säsongen. Ända sedan i mars har det nästan varje gång jag läst i den sydsvenska kvällstidningen om MFF varit "guld" i varenda rubrik.
Och nu - dags för vandring till matcharenan.
I morgon, måndag, eftermiddag/kväll räknar jag med att hinna lägga in min analys.
Sen gör jag som kungen - vänder på bladet och ser fram mot något annat.

onsdag 3 november 2010

Goda nyheter blir lite för tungt


Goda nyheter behövs.
Good News Magazine heter en ny tidning som vill visa vägen.
Magasinet är en tioårig dröm för utgivaren Daniel Mendoza.
Drömmen är att inspirera en medmänniska och ge en framtidstro.

En god ambition, men jag är inte säker på att han med magasinet hittar så många nya och når en bred läsekrets.

Good News Magazine säger inte mycket.
Att försvenska rakt till Goda Nyheter är inte mycket bättre.
Biologisk mångfalt är inte helt lätt att sälja ut.
Det svåra är att få ett slagkraftigt namn som signalerar.

Formatet är den lilla boktidningen. Och det är mera bok än tidning.
I ett magasin väntar jag mig lite tidningstempo.
Men några texter är mycket långa.
Ibland vill jag kalla det överarbetat med ord.

En ekologiskt vinodlare får 14 sidor, dock med flera bilder.
Lika många sidor ägnas åt Antarktis.
Övriga artiklar är lite kortare och är mera i reportagestil och här hittar jag en omväxlande blandning:

Tjuvskyttar i Kongo som jagade gorillor, gav upp när de omskolades till träsnidare! I Sverige kommer odlingar i stadsjord, ungefär som kolonilotter. I Vauban, en stadsdel i Freiburg i Tyskland, lever folk med gröna drömmar.
Buhtan är landet som ses som en förebild med att bevara natur och kultur.
Och lite mera udda: fladdermöss har fått ett hem i gamla militärfort i Stockholms skärgård.

Ingresserna ger en kort sammanfattning vad det handlar om. Och det är tur. Flera av rubrikerna säger inget som drar in läsaren:
Equator Initiative. Cradle to Cradle. Stadsjord. Etik i politik. Ekosystemtjänster - ett värde på det ovärderliga.
Varför ska det vara så svårt att klart och rakt dra in läsaren i något intressant?

Daniel Mendoza får gärna tro på sin dröm.
Goda nyheter som Good News Magazine vill ge behövs.
Den dåliga nyheten är att magasinet presenterar sig på fel sätt.
Vill han få fler med i sina drömmar genom en tidning bör han söka hjälp.

måndag 1 november 2010

Spanienmagasinet har gjort ett litet lyft

Vintertid, gråväder och solen långt borta.
Så jag bläddrar i Spanienmagasinet och ger den andra chansen.
I förra granskningen ansåg jag det rörigt och med många onödiga utsmyckningar.
Nu har Magasinet gjort ett lyft.

Magasinets uppgift är inte fresta svenskar att resa till Spanien. Det vill mera ge en bild av upplevelser och livet i landet, vid sidan av playan:
Stora fiskar nappar nere vid solkusten och i mera i insjöar.
Jakt på hjort och vildsvin finns i en nationalpark en halv bilresa från Marbella.
En längre tur kan göras upp i Sierra Nevada för att kolla in en vingård.
Eller en sväng till platsen där delar av filmen Kanonerna på Navarone spelades in.

Fler
semesterupplevelser får en bakgrund: Ett spanskt bröllop har många turister sett skymten av. Här ges en lektion i seder - det är pråligt och med mycket godis - och jag får recept på spanskt julgodis.
Mallorca har konstnären Miró ett museum och magasinet ger hela hans 90-åriga liv.

Layouten har blivit mera renodlad.
Stramt och ljust, alla sidor i samma uppbyggnad.
Redaktionen vill tydligen visa det när den presenterar innehållsförteckningen (bilden).
Så vinjetten“"Ny tidning” på omslaget kan ha täckning, trots att tidningen kommit ut i ett år.

Många husmäklare annonserar i tidningen. Därför reagerar jag mot en stor annons: Alla hus har fuktskador. Inget särskilt bra säljargument. Annonsen fanns även i tidigare nummer.

En hel del texter är mycket rabbel av spanska namn och fakta som gör läsningen lite tråkig.
Lite mera journalistiskt spänst behövs på flera håll.
Det syns bland annat i sidorna om golf på Teneriffa och Real Madrids fotbollsarena.

I en trestegsraket bör Magasinet satsa på:
* Bättre och mera egna bilder, inte bara typiska turist- och reklambilder.
* Bättre rubriker och mindre överskrifter av typ: Underjordiska grottor och skyhöga berg. Jakt och naturupplevelser i Sierra de Cazorla. Julkrubban i Torreveija - en sevärdhet. Sånt lockar inte till läsning.
* Bildtexter. Nu saknas de ofta och det känns tomt att inte få en förklaring till vad ögonen ser.

Den här typen av tidningar som skriver om länder, verkar ha svårt att klara sig. ThailandsMagsinet gick i kaputt, en om Asien verkar också ha försvunnit.
Men SpanienMagasinet bör kunna hänga med. Samma förlag ger ut Svenska Magasinet riktat till de långtidsboende vid solkusten.