Söndagskolumn: Avgörande och guldglans

Avgörandets söndag.
MFF-Mjällby i matchen om allsvenska fotbollsguldet.
Kvällspressen i matchen om att vara bäst om matchen.
Och jag som åskådare av båda.

Matchen på planen får ordinarie domaren avgöra.
Tidningsmatchen ska jag avgöra som domare.
Tidningarna satsar på guldbilagor i morgon.
Även den lokala morgontidningen tänker göra en extra bilaga.
Alla laddar de upp med de "bästa medarbetarna" för att göra bästa bilagan.

De klassiska guld-löpsedlarna är tryckta.
Det är djävulskt raffinerat för allt måste dubbelbevakas och göras i två varianter.
Helsingborg kan sno guldet från MFF!
Titta bara på de två omslagen från dagens sportbilagor (bild överst).

Aftonbladet svartlägger övre delen av bilden. Mörkar vem som ska målas i guld. Men spelaren har vita byxor! Det har bara MFF. Helsingborg har blå. En diskret vink om vart guldet går.
Kvällsposten har det lättare - de vet att det blir skånskt guld. Rött och gult. Skånska färgerna.
För upplagan betyder det mindre vem som vinner. Tidningen säljer lika mycket. Vinnarna vill läsa för att jubla - förlorarna för att hata.

Signalarna har dock varit tydliga hela säsongen. Ända sedan i mars har det nästan varje gång jag läst i den sydsvenska kvällstidningen om MFF varit "guld" i varenda rubrik.
Och nu - dags för vandring till matcharenan.
I morgon, måndag, eftermiddag/kväll räknar jag med att hinna lägga in min analys.
Sen gör jag som kungen - vänder på bladet och ser fram mot något annat.

MFF-tidning lockar inte till match

Nya arena, ny matchdräkt, nya spelare, festlig Stadioninvigning - men samma gamla tråkiga matchtidning!
Malmö FF:s matchtidning som följer med Sydsvenskan, väckte ingen större fotbollslust och förväntan.
Lättläst kanske - men grå, tråkig och fantasilös.
Officiellt program för Malmö FF, kallas den och officiella program brukar vara lika roliga vare sig de är från Fiskeriverket, Energimyndigheten - eller MFF.
Det är mycket ”välkommen till Swedbank Stadion” i tidningen.

Vid köksbordet fungerar den kanske, mest som 40-talisttidning. På arenan passar den inte.
Grundformen är samma som i fjor. Tre breda spalter på varje sida. Ordföranden inleder och tränaren Rolle Nilsson på följande uppslag. Ingen har något av värde att säga eller kan skriva medryckande.
En fotbollstidning innehåller ofta mycket fotbollsklyschor. Marcus Allbäck och Örgrytetränaren Janne Carlsson säger sina. Daniel Andersson får största utrymmet. En intervju med frågor/svar som ofta är lättläst. Mest intressant var personrutan i kantspalten. Intervjun borde byggt vidare på detta - människan bakom spelaren.

I övrigt mest presentation av ungdomsarbetet, nya regler - med den upplyftande rubriken: Beivra brottningsmatcher i straffområdet vid hörnor! - supporterklubben, Star for Life, jakten på rätt blå färgnyans, fystränaren John Phillips och Anders Andersson.

Bilderna håller knappast, mest porträtt på personerna. Fyra bilder av Daniel Andersson är minst tre för mycket.
Samma stylade spelarbilder som i fjor finns i år. Daniel Andersson på omslaget verkar dock vara årets variant.
Spelartruppen presenteras med förra årets bilder och matchdresser! Minst tre blå färgvarianter syns på tröjorna. Det borde varit årets tröjor och årets utseende på spelarna!

Men största missen ligger nog i att tala om när det är premiär!
Ingenstans i tidningen verkar det finnas med. En koll till - och längst upp på sidan ett under avspark står det i en liten stil datum och tid. Något som varenda läsare troligen missar. Det borde varit en kraftig blänkare på sidan 1: Premiär annandag påsk 13 april! Invigningen och premiärprogrammet borde lyfts fram bättre.
Ett extra inslag om hur man hittar på nya Stadion kompenserar lite.

MFF kan inte leverera allt med en gång.
Det här returpappret var inte roligt.