Överlever på världsbäst från Lysekil

Lokaljournalistiken är viktig, säger alla krisande papperstidningar.
Lysekilsposten pratar inte bara om det.
De levererar det också.
Två dagar i veckan kommer en tätpackad tidning. Riktigt klassisk lokaltidningsjournalistik.
Här är det bara Lysekil med omnejd som är världen. Inte en utrikesnyhet finns. Det närmaste är väl att en lokal träsnidare funderar på att tälja fram en figur av Donald Trump.
Även inrikesnyheter, börssidor eller tv-tablå saknas. I det här numret fanns dock en specialbilaga med hela jul- och nyårets tv-program.


Att jag upptäckte Lysekilsposten igen beror på att chefredaktören Ahlbin Gustafsson är flitig i Facebook med att tala om att en ny fullspäckad tidning kommit från tidningsmakarna.
Ibland lägger Ahlbin ut en länk så läsarna får ett gratis smakprov. Prenumeration på e-tidningen kostar 69 kr i månaden eller 828 kr för helår.

”Succé för LP:s tidningsapp” är en egen annons i papperstidningen. Fler och fler börjar läsa digitalt.
Pappersupplagan är cirka 2 000 ex, men enligt Orvestos läsarundersökningar når tidningen cirka 10 000 personer. Ganska gott eftersom Lysekil har kring 14 600 invånare. Tidningen täcker även Sotenäs och Munkedals kommuner.
Annars oroas Ahlbin av Facebook.

- En del tycker att det räcker med Facebook för att hålla sig uppdaterad om allt som händer i en kommun. Det är en tragisk utveckling, för om det inte finns några journalister eller tidningar som bevakar en kommun, så finns det snart inte heller så mycket av kvalitet i facebookflödet. Journalister och tidningar är viktiga i alla landsortskommuner och något att slå vakt om.

”Lysekilsposten ska bli världsbäst på Lysekil!” är Ahlbin Gustafssons målsättning.
- Jag skriver själv i tidningen sedan 30 år tillbaka och sedan tre år tillbaka är jag vd, chefredaktör och ansvarig utgivare.
- Förhållandet med Bohusläningen är att vi numera ser varandra som kollegor i stället för konkurrenter. Den främsta konkurrensen om våra läsare sker från sociala medier.

Att bläddra i Lysekilsposten är mycket charm och nostalgi. En smått osannolik överlevare som envist hållit sin egen stil. Formen är härligt gammaldags och har inte gripits av några moderna layoutgrepp.
Rubrikerna är små och alla i vänsterkant. En fet stil används som standard i två små grader. En mager stil kan finnas i någon rubrik. Ortsnamn lyfts alltid fram i rubriker. Lysekil förekommer många gånger.
Artiklarna är korta och tätt packade, spalterna är smala och de största artiklarna kan få fyra-fem spalters bredd. Men ingen tillåts dominera över någon annan.

Träsnidaren Ralf Carlsson får största utrymmet på förstasidan och nästan motsvarande en helsida inne i tidningen. Han täljer träfigurer av folk från trakten, rikskändisar och nu funderar han på Trump. En gång fick Ralf sparken från Lysekilsposten där han var tryckare. Han hade startat ett privat tryckeri som gjorde affischer till ishockeylagets matcher.

I innehållet i LP påminns om vilken årstid det är. Stans egen lucia kom med julens glada budskap, PRO hade trevlig julfest och mysiga Krögens julmarknad lockade många.
Det är småmyset. Även kriminalnyheter finns: grov misshandel, narkotikabrott, fortkörning, olovlig körning, två rattfyllerister och en Skövdebo som frias för sexuellt ofredande i Kungshamn. En präst hade också hamnat i blåsväder sedan han varnat för bl a att delta i Pridefestivaler. Domkapitlet friade dock honom.

Näringslivet får förstås uppmärksamhet. Ett förslag finns om att vägsträckan Skår-Rotviksbro ska förbättras, folkhögskolorna ska utvecklas, fler unga driver företag i Fyrbodal och myndigheter ska kontrollera restauranger.
En stor artikel handlar om ”Så kan dina utslitna bildäck bli bensin och diesel”. Det handlar om slurry hydrocracker-tekniken. I Piteå testas detta i en pilotanläggning. Här tycker jag LP missat den lokala poängen, åtminstone i rubriken. Raffinaderiet i Lysekil kan bli först med den nya tekniken.

Bilderna imponerar inte med några stora dragare. Störst får en trespaltare bli, men mest är det många små på en och två spalter.
Sporten redovisar Lysekils Hockey Vikings senaste match. Men den var inte rykande aktuell. Matchen spelades på måndagskvällen och reportaget var inne på en helsida i torsdagens tidning. Det beror förstås på utgivningsdagarna. Men kanske är det också en signal till andra tidningar om att det går att skriva om en match som inte spelades kvällen före utgivningen.

Fullspäckat med artiklar, men också annonser. Halva förstasidan upptas och jag räknade med insidorna till till 65 annonser. Varenda företag verkar vilja vara med. Många är mindre moduler på en eller två spalter.

Men  även Lysekilsposten har tvingats anpassa sig till nya tider. Egna tryckeriet har fått avvecklas och formatet har gått ner från stora broadsheet till berliner. Utgivningen minskades i höstas från fyra till två dagar i veckan – tisdag och torsdag. Tryckning sker på eftermiddagen och delas ut med egen distribution i kommen. Övriga får den med Postnord.

Ett presstöd är viktigt för att hålla tidningen levande.