måndag 26 juli 2010

Allt om Gården - eller om fyrhjulingar

Livet på landet. Kor och hästar. Skog och gröna fält.
Och så en pampig gård med några lador.
Allt om Gården heter en ny tidning som vill fånga in det livet.

Tidningen vänder sig mest till månskensbönder eller de som bor på en gård och har lite att pyssla med där som en hobby.
En familjs liv på en gård skildras med vackra bilder. Det ges tips på hur man sätter upp stängsel runt sina ägor och fixar smartaste uppvärmningssystemet.

Sen verkar det mest gå ut på att ha en fyrhjuling.
En väldigt praktiskt fordon. Med den går att köra bort snö, lyfta stockar, dra en harv eller kratta, sprida ut gödsel eller sand, klippa gräs, köra höbalar, röja buskar, dra en släpvagn…

Mest tycks fyrhjulingen vara en tuff leksak för grabbarna.
Det är macho, kraft och kubik.
På med en rejäl hjälm, kraftig overall och tjocka handskar.
Dra fram över stock och sten, över gräs och slänter, genom åker och lera.
Roligast verkar det att vara att befinna sig uppe på en höjd och så braka nerför…

Efter ett 30-tal sidor med massor av likadana bilder på likadana fyrhjulingar blir men lite trött på dem.
Då är det roligare att läsa om en kinesisk trädgårdstraktor. Billig, kring 125 000 kronor, och med massor av praktiska funktioner. Dock ser jag en brist. Den saknar hytt. Det ser lite löjligt ut med bara ett litet ”soltak”.

Chefredaktör och idégivare är Henrik Fitinghoff. Han har också skrivit alla artiklar.
I 15 år gått och funderat på den här tidningen.
I tre helsidor förklarar han lite omständigt sina tankar.

Jag tror han hittat sin nisch. Titeln känns rätt och målgruppen finns.
Här finns massor av bilder och det är lättläst. Typsnittet på texten känns dock lite svag och spretig. Byt till en mera ”vanlig”.
Allt om Gården måste dock bli lite varmare, mera människor - det finns kvinnor på en gård också - och med bredare innehåll om vardagen. Det är inte bara att köra fyrhjuling.

onsdag 21 juli 2010

Byggsnack bör byggas om helt!


Sommar, semester och byggsnack. Tre saker som hör ihop.
Byggsnack heter också en tidning. Kring den är det nog inget snack.
Byggsnack är K-Rautas kundtidning till proffsbyggare.

Jag råkade hitta den på ett lunchställe där många hantverkare äter. Någon hade troligen dumpat den där, kanske för att den var för tråkig.
Jag tror inte tidningen är särskilt läst.
Det visar sig mest vara företagspresentationer.

Något företag har byggt nytt eller renoverat sina lokaler och haft K-Rauta som leverantör av allt material. Och det har givetvis fungerat helt perfekt…
Cheferna poserar nöjda och belåtna på bilderna. Småbilder på interiörer och jobbsituationer.

Presentationen är stram.
Rubrikstilarna har nästan samma storlek och placering på alla sidor.
Texter rakt upp och ner. Två skribenterna har skrivit det mesta.
Allt har stampats in på tjockt och glassigt papper.
En uppvisning i hur man schabblar bort intressant materiel.

Här finns utmärkta konsumentartiklar blandat med lite lättsamt.
En tom lokal som byggs om till hotell. Kajsa Vargs lite ovanligare matbutik. Fördelen med att bygga stenhus. En vind byggs om till studentlägenheter. En liten stugby satsade på runda hus.
Ett tema handlar om fuktskador med alla goda råd om hur man undviker fusk och bygger rätt.

K-Rauta bör göra något åt Byggsnack. Bygg om tidningen helt och hållet!
Den kan bli alldeles utmärkt och fin konsumenttidning för alla som handlar i varuhuset.
Proffsen kan det här med byggen och vill nog inte läsa om det. Men kunderna vill veta hur proffsen jobbar och själva få lite tips.
Dessutom bör katalogstuket tas bort och i stället bli som en ”riktig”
tidning.

torsdag 15 juli 2010

För många sommartidningar!

Sommar! Sommar! Sommar!
Orden lyser från nästan alla omslag i tidningshyllorna.
Jag griper tag i en - Lantligt - Aftonbladets nya bilaga.
Sommar är torka på tidningsredaktioner. Då plockas ur det pålitliga sommarskafferiet.
Det är farligt busenkelt att ge ut sommartidningar.
Inslagen är samma i alla tidningar och stående varje år.

Stugan, trädgården, grilla, kläderna, buffén, drinkarna, desserterna, stranden, slitna möbler, prylar och lull-lull…
Lantligt är inget undantag.
Snyggt förpackat, vackra bilder, lättsam bläddring, njutning för ögat, knappast något att läsa.

Jag bläddrar; sommarhemmen är vita med lite inslag av blått och blommigt, drinkarna är röda, saften är röd, desserterna är röda, medelhavsmaten lyser med rött, möblerna är nya men avskavda för att ge ett gammalt och slitet intryck, kläderna är vita, vita, vita och bara fotomodellens ilsket hennaröda hår lyser upp.

Lite läsning ges om tillverkning av tapeter efter en gammal metod, om lantlivet i italienska Umbrien och tips om en handfull böcker.

Lantligt är en engångstidning och redaktören hoppas att läsarna ska gilla den.
Det lär nog inte bli fler tidningar. När alla andra redan har samma går det inte att kränga ut en till. Det krävs något originellt, djärvt och lite galet.
Åtta sidor annonser på 100 sidor är också magert.

måndag 12 juli 2010

Spanien och Expressen vann guld

Expressen
Festen är över och det blev måndag.
Kvällspressen kamp om VM-finalen. En match om att redovisa bäst.
Spanien vann matchen och Expressen kvällstidningsduellen.

När det inte är supervärme talar kvällspressen om att det blir supervärme, men nu är det supervärme och ingen anledning att köpa kvällstidningar…
Men det är dagen efter fotbolls-VM.

Expressens öppningsuppslag hade kraft - hela laget med guldpokalen draget över första och sista sidan. Lite som när Forlán står in för hela muren med målet bakom.
Sen kom skottet och vridningen - som en skruvad frispark.
Tidningen fick vridas och insidorna läsas på höjden.
Sex uppslag i följd.



Expressen


Greppet
är inte nytt. Vi har sett det förut. Enskilda uppslag. Sex uppslag är följd blev djärvt och kraftfullt.
Expressen var genomtänkt, kanske lite för genomtänkt.
Bilderna blev bättre, mera kraft och direkt på ögat.
Här var Aftonbladet sämre i både beskärning av bilderna och en rörigare presentation.

Rubrikerna/dragorden var låsta från början. Ett för varje uppslag. Inga överraskningar som kunde bygga på texten. De kvicka och ovanliga rubrikerna. Som lekfull spansk spelglädje, det blve mera holländskt, brutalt och rakt på: guldet, glädjen, målet, hjälten, fula spelet. Inte heller som tv-kommentatornas nya förklaringar om spelsystemen.









Aftonbladet

Efter
fotbollsfesten i tv och kvällspressen, kommer abstinensen och baksmällan: Allsvenskan - en lingonserie bland europaligorna - och de vanliga klyschorna på tidningssidorna.
Och ingen fotbollsunderhållning med spanska La liga i TV4+ i höst.
Canal+ har köpt rättigheterna.
Så djävulskt att spanjorerna skulle spela allt i händerna på tv-krämarna.
Nu blir det ett nytt tv-kort i höst.

söndag 11 juli 2010

Inget som griper tag i luften


Tåget kan det inte.
Inte flyget heller.
Konsten att göra lättlästa tidningar anpassade för sin läsmiljö.
Grip heter Malmö Aviations ”tidning i luften”.

Jag har tidigare kritiserat SJ:s tidning Kupé för att vara svårläst.
Grip gör samma misstag: mycket litet typsnitt i sans seriffer med svag svärta, ofta lagt på färgplattor.
Det går att läsa, men är en ansträngning och kräver bra ljusförhållanden.
I ett flygplan är det inte alltid så.

Det mesta blir fel från början. Rörigt omslag med rubriker som kläms ihop och blir svårlästa. De 12 första sidorna med korta bitar skrämmer till fortsatt läsning. Små färgplattorna med text upp dyker här och där på sidorna.
Öppningssidorna om charterresor är en avskräckande uppvisning!

Jag kan omöjligt läsa om Jan Johansen som varit nykter i två år.
Och när det staplas små citatrubriker i upp till 16 rader ovanpå varandra, ibland i rosa ton, inser man att det inte är för snabb läsning. Det ska bara ses som en grafisk illustration.

När det svårlästa har bläddrats förbi finns en bra intervju med Babben Larsson och en med Kenny Bräck. Och det går också att läsa om sockerbagaren i Holmsund.
Jag skulle dock gärna se att frågorna i texten sattes i gemen stil och lite svartare och inte i mager versal.

Malmö Aviation bör - precis som SJ - ta en diskussion med produktionsbolagen som gör tidningarna.
Om nu tanken är att tidningar ska var för läsning.

söndag 4 juli 2010

Bron ingen väg mellan tidningar

Öresundsbron mellan Sverige och Danmark är en succé!
Men som en väg mellan tidningar lyckas den inte.
Bron heter en tidning Sydsvenskan gett ut till 10-årsjubileet.
Mitt betyg är rakt och grymt: direkt till pappersåtervinningen utan att bli läst!

Konceptet att göra en gemensam dansk-svensk tidning fungerar inte för de flesta "vanliga" läsare.
Sättet att göra tidningar och språkbarriären är för stor.
Det är danska tidningen Politiken som gjort Bron i samarbete med Sydsvenskan. Men tidningen är ”helt danskt” gjord.

Bron innehåller för mycket text, typsnittet är annorlunda än Sydsvenskans, vettiga mellanrubriker saknas och öppningen är tung:
”Det er en del af mytologien om danskerne og svenskerne, at vi med let tråd slenter genom verden, mens svenskerne stive och og ordknappe stolprer genom en tillvaerelse, hvor det är vigtigere at overholde loven end at leve livet…”
Sant kanske. Men alldeles för grötigt om allt ska läsas på danska.

Konceptet är att göra en artikel på svenska och en på danska om samma sak och ge en jämförelse.
Chefredaktörerna gör var sin inledning, borgmästarna i Köpenhamn och Malmö gör samma och Ilmar Reepalu i Malmö får väl ses som ”borgmästare”.
Tidningarnas politiska chefredaktör och kulturredaktör gör sina jämförelser växelvis på svenska och danska.

Camilla Jonsson (bilden), redaktionschef på Sydsvenskan tror att det här fungerar bra.
- Danskar och skåningar är ganska bra sammanlänkade. Många danskar bor i vår region och många skåningar pendlar varje dag över Bron. Många av våra läsare konsumerar dagligen dansk tv och radio.
- Det är svårt att svara på hur läsarna reagerat. Men ingen har hört av sig och framfört kritik. Några har hört av sig och bett att få extrabilagor hemskickade.

svarar jag för kritiken:
Nej, det här funkar inte!
Det hade varit bättre om Sydvenskan gjort en egen brotidning helt på svenska! Och Politiken kunde gjort sin på danska riktad till sina läsare!
Jag läser gärna de svenska varianterna om maträtter och om tio myter om svenskar/danskar. Och Danmark sett från en koloniträdgård var skön läsning, dessutom med en bra bild.
Men när danskt material blandas in blir allt bara en ”bläddra-igenom-tidning”.

Hade det blivit annorlunda om Sydsvenskan själv gjort tidningen, Camilla Jonsson?
- Vi har haft en omfattande bevakning under hela våren med anledning av brojubileet och hade inga planer på att göra en egen bilaga. Det blev intressant först när samarbetet med Politiken blev aktuellt - det var det som var grejen.