Starkt från landsorten mot glassigt från storstaden

Papperstidningar kämpar mot internet, men kämpar också internt mot varandra
När årets Publishingpris skulle delas ut stod kampen delvis mellan två olikheter:
*Landet mot staden.
*Glassigt mot grådassigt.
Bonus Weekend från Barometern i Kalmar var nominerad i final ihop med Dagens Nyheters Lördag och Di Weekend.

Bonus Weekends redaktion: Ia Sellerberg, Carin Janefrid och Mats Holmertz.

- Vi vann inte, men gratulerar DN Lördag för bästa helgbilaga. Nu åker vi hem efter ett roligt dygn i Stockholm, skrev redaktören Carin Janefrid på Facebook.
Roligt verkar de ha hemma på redaktionen också.
- Lusten, glädjen, bredden och vanliga människor är vår drivkraft och vår ambition med Bonus Weekend. Alla människor där vi bor har något att berätta, som inspirerar andra och sprider energi och hopp på olika sätt, säger Carin.

Tävlingstidningen som Bonus Weekend sände in var från december förra året, ett lite extra tjockt nummer på 24 sidor. Här speglas vad magasinet brukar innehålla.
Öppningen på sidan 3 är alltid den lokala Panelen (ovan): sex olika ämnen med lokala tyckare i varje. Ämnena är familj, hälsa, mat & dryck, hem & trädgård, böcker och resor. Totalt medverkar 24 tyckare under säsongen och varje höst växlas med nya röster. Längst bak kommer Läslust, om och kring böcker.

Största och starkaste artikeln är reportaget – sju sidor - om 28-årige Josefine Fridell (ovan). Hon drabbades av skelettcancer och fick amputera ena benet. Som en följd av medicineringen påverkades hennes hjärta. Lite senare fick hon genomgå en hjärttransplantation.

Det hindrar henne inte från ett aktivt liv. Hon springer, simmar och studerar till specialistsjuksköterska.
Här reagerar jag på omslagsbilden – en anonym simmarbild, visserligen med Josefine.
Bästa bilden hade varit den från insidan där hon springer med sin benprotes. En stark bild som griper läsare. Det var också den bilden som grep redaktörerna och ledde fram till reportaget. Nu fick den bilden gå på förstasidan i huvudtidningen.
Det är möjligt att bildvalet påverkade juryn så att tidningen inte nådde vinnarplatsen.

Men Bonus Weekend når sina läsare. Ett hemmareportage gjorde att redaktionen fick idén att ordna en exklusiv visning för läsarna (ovan). Två visningar lockade 30 läsare varje gång och biljetterna gick åt på tio minuter.
- Vi hade kunna sälja bil-
jetter till minst fem vis-
ningar till, så i vår siktar vi på en ny omgång, säger Carin Janefrid.
Människor först, men som i andra magasin finns även mat och dryck med. Ofta också presenterat på liknande sätt. I det här decembernumret var det glögg som var dryckerna och påminde mest om en produktpresentation från Systembolaget (ovan t h).
Vad jag kan sakna i sådana magasin är att mat och dryck görs på lite avbrytande sätt jämfört med andra. Och jag kan sakna sportvinklingar, människor och lite vid sidan om de vanliga tävlingsreportagen.
Kanske är det något Bonus weekend hittar och hamnar i vinnarspåret.


Men de gör det bra och jordnära i Kalmar. Välskrivna och fina texter, bra bilder. Lättläst, med rätt balans av luft på sidorna. Även om det är en större artikel är texterna inte långa eller tunga. Rubrikerna är i mindre grad och läggs konsekvent på en sida. Ingen dras över ett uppslag, men bilderna går ofta över mittvecket.
Grafiskt känner jag igen flera signaler från andra håll: gula överstrykningar av texten här och var, längre citat i större stil placerat på olika platser i stället för rubrik och även de små faktarutorna.

Bonus Weekend är inte på något sätt grå, även om det är vanligt tidningspapper. Färgbilderna är starka och ger ett dominerande intryck på alla sidor.
Människan lyfts alltid fram på olika sätt – i hemmet, vardagslivet, fritiden – och de lever i Kalmar och närområdet. Lärare, ekonom, affärsanställd, socionom, hemtjänst, kakelugnsmästare. Alla har de något i sina liv som är värt att berätta om. Närheten till läsarna knyts.
Flera människoöden är extra starka och griper läsaren.

33-årige Dan Ericsson i Kalmar kände till att han hade syskon han aldrig haft kontakt med (ovan). Han vågade inte ta kontakt, men nyfikenheten växte. Förra julen fick han ett litet paket av sambon – det innehöll ett brev från hans syster. Efter 30 träffades de lite senare.
Ett dominerande uppslag i Bonus Weekend som väckte uppmärksamhet. Båda kvällstidningarna följde upp med artiklar och sådant är alltid en stor fjäder i hatten för en mindre lokaltidning.

Ett annat starkt reportage är om 31-årige Christoffer Johansson i Mönsterås som började söka efter sin biologiska mamma (ovan). Han är adopterad och börjar googla och som en slump får han direkt en kontakt med en kvinna om visar sig vara hans mamma. En omtumlande upplevelse som senare ledde till möte hemma i Kalmar och ett reportage med omslag och sex insidor.
Här kan jag reagera på bilderna på omslaget. Två porträtt och ordet ”Mötet” är lite för anonymt. Jag hade sett son och mamma på omslaget och en rubrik som direkt säger vad det handlar om.
Balansen mellan vilken bild som ska dominera omslaget och i reportaget på insidan är alltid svår. Det kan inte vara samma på båda om det inte finns varianter och någon sida kan förlora.
(Reportagen ovan är ett urval från tidningarna under året).

Vinnare av Publishingpriset blev Dagens Nyheter Lördag (ovan). Glassig i papper och bilder, lite mindre i format men tung i läsningen. Typsnittet hade mått bra av en lite större storlek, i gengäld borde texterna kapas.
Nio sidor och två och en halv meter text (!) om Kim Walls föräldrar, engagerande liksom de andra artiklarna, men i mesta laget att läsa.
En tendens i flera tidningar är att lägga mycket läsning på fredag-söndag för då anses läsarna ha tid. Men internet påverkar här också – folk vänjer sig med kortare och snärtigare texter.
Den andre konkurrenten Di Weekend är ännu glassigare 
(ovan  t h). Ofta med välbärgade och framgångsrika människor.
Ett intressent reportage är en inblick i det stängda kärnkraftverket Marviken. Och så testkör de ”en av världens roligaste bilar” - McLaren 600LT som kostar 2.5 miljoner kronor. För säkerhets skull kördes den på en avstängd tävlingsbana. Det är ingen bil för vanligt folk på vanliga vägar.
Även Di weekend har en text som är i minsta laget.

FOTNOT: Publishingpriset som utdelades var i kategorin Print – Helgmagasin och weekend.

Klassiskt sparande möter vräkigt lyx

I jultider tar jag ett paket med tre gratistidningar:
Lycko-
slanten och Primetime Öresund.
Alla kom senaste veckan.

Att banker är öppna för kunder är inte helt självklart i dag. Att det i en bank dessutom finns den klassiska tidningen Lyckoslanten är mer överraskande.
Lyckoslanten fyller 90 år nästa år. Alla kan nog minnas tidningen de fick i skolan genom sparbanken. En folkskollärare blev första redaktören och syftet är än i dag att lära ut ekonomiskt tänkande till barn i årskurserna tre till sex.
Upplagan är i dag 500 000 och det är Sveriges största ungdomstidning. Som störst var tidningen 1957 med 965 000 ex. Det lyckades genom samarbeten i utdelningen i skolorna.

Namnet Lyckoslanten fick tidningen i en pristävling. Hushållerskan Emma Andersson fick 50 kronor för att hon kom med det vinnande namnet.
Logon Lyckoslanten kan ses som lite gammaldags i dag, men formen på insidorna är enkel och rak, utan direkta trender. Mycket färger, plattor, siffror och teckningar. Korta texter med stor tydlig stil.

Så mycket uppmaningar om att spara finns inte. De nya sedlarna presenteras. Mest är det på temat jobb: hur man fixar det och hur mycket man kan tjäna. Störst enskilt utrymme får "lyckoidolen" Martin Söderström, en av världens bästa i freestyle mountainbiking.
På sista sidan kommer en outslitlig klassiker: Spara och Slösa.

Prime Time Öresund följde med morgontidningen. Stort och glassigt. Samma form som lite "finare" magasin typ SvD Magasin och Di Weekend.
Här är det mest en annonstidning för lite lyxigare varor. Artiklarna är om kläder till nyår, pengar som ger lycka, en konstig grafik om nätdejting, tips om när ett par ska flytta ihop, trender i inredning och råd inför julresan.
Annonser för de vräkigaste bilarna och en fet klocka.

En "torr" text handlar om att Öresundsregionen blir mer internationell. Flera av de andra texterna är lite tempofattiga och kunde "rappats" till lite. Några små korrfel har smugit in. Texten är fullt läsbar, men kunde varit i lite högre grad.
Däremot gillar jag rubriken i ett uppslag med test av två värstingbilar:
Das Kraftwerk & Cirkus Bizarre.
Den ger jag plus i kanten.

Weekendkrönika: Kunglig pratglädje och skojeri

Kungligheter säljer tidningar - på olika sätt.
En tidning lyckas bra - en lurar läsarna.

En miljon läsare fick i fredags gratis Di Weekend, en bilaga till Dagens industri. Prinsessan Madeleine i New York var dragplåstret.
Tidningen vill få fler läsare att upptäcka hur bra den är.

Några hundratusen köpte Aftonbladet i torsdags för att läsa om drottning Silvia som talar ut efter ”skandalboken” - den om kungens affärer.
Vad Aftonbladet ville få läsarna att upptäcka är obegripligt. Löpsedeln visade sig vara en bluff.

Silvia var i Bryssel som inbjuden till en konferens om barn som rymmer hemifrån.
I Aftonbladet blev det:
SILVIA BRYTER TYSTNADEN
Så mår hon efter skandalboken

Silvia sa tre ord i artikeln:
- Jag mår bra.
Det räckte till en löpsedel, förstasida och fyra insidor.
Tre ord! För säkerhetsskull upprepades det två gånger.
Dessutom tillade hon, om sitt uppdrag:
- Det här är intressant.
Summa sju ord när drottningen ”talade ut”.
Men inget av det kopplades till ”skandalboken”. Och ingenting mera om uppdraget i Bryssel.

Madeleine är i New York i sitt uppdrag för World Childhood Foundation, en organisation som startats av drottning Silvia för att bland annat hjälpa gatubarn i världen.
I Di Weekend är hon mycket pratsam om sitt uppdrag. Öppet berättar om det oavlönade uppdraget, livet i New York, senast tiden i Sverige och framtiden.
Det räcker till fem sidor med fina bilder till.

Di Weekend vann säkert många nya läsare på sin artikel. De fick valuta för vad som lovades i rubrikerna.
Aftonbladet tappar troligen flera tusen köpare på sina rubriker och "reportage".
Läsarna blev lurade i en parodi på spetsad kvällstidningsjournalistik.

Di Weekend bjöd in till nya gratisnjutningar

Ett sms och min weekend skulle bli så mycket trevligare!
I ett vitt brev med Sydsvenskan kom inbjudan (se bild nedan). En vink från Di om att deras läsare varje fredag får lite extra läsning till helgen.
Jag vet inte om det samtidigt var en pik mot Sydsvenskans läsare…

Efter fyra misslyckade sms blev det rätt. En kod kom i mobilen och tidningen kunde hämtas på utvalda ställen.
En solig fredag är en bra weekendstart och Di Weekend frestar med mera.
Jag borde nog tänka på att byta ut skrutt-Golfen. En Jaguar för från 437 000 kronor kanske. Eller Mercedes E-klass kombi från 365 000 kr alternativt BMW X1 XDRIVE23D för från 370 000 kronor.
Ett litet nätt urval.

En miljon mer på mitt PPM-konto är möjligt. Ja, tack!
Såg på ett utdrag för ett konto jag är med i att det ökat med 153 kronor i värde förra året. För det tog banken nästan tusenlappen att administrera…

En ny mobil för 4500 kronor, ”hyllad för sin kristallklara bildskärm, inbyggda kamera och operativsystemet från Google”, känns inte helt fel, särskilt om Di kommer med nya sockrade bud jag kan sms:a efter och få gratis.

En weekend i Istanbul - det är hot om regn i Skåne - är ett bra alternativ. På ”hotell W som ligger som en liten tårtbit i Istanbuls mest fashionabla kvarter…” är bara atmosfären värd fullt betyg, fem ”sigiller”. I en ”härlig säng med utsikt över stjärnorna på natthimlen utanför takfönstret” slumrar jag nog behagligt in.

En middag på en italiensk restaurang, med rak och enkel mat från Piemonte och då gärna med lite vin från samma distrikt, en riktigt liten skatt, hör gärna till en trevlig weekend.

Nu ska jag inte ironisera mera. Det här var ett litet urval från artiklar och annonser.
Di Weekend är en påkostad, glassig tidning, dock lite besvärlig att läsa i det blänkande pappret.
Det gnistrar färg rakt igenom i bilder och annonser. Innehållet är anpassat för målgruppen, direktörerna i övre nivån. Jag kan inte säga annat än att texterna är välskrivna för just sitt syfte.

Fem utländska vd:ar berättar om hur det mötte den svenska chefskulturen.
Pappas pojke, Frankrikes president Nicolas Sarkozy´s 23-årige son Jean presenteras.
Kockums nye vd intervjuas och återinvigningen av konsthallen Rooseum i Malmö får stort utrymme.
På alla bilderna är det direktörer i mörk kostym, välstruken skjorta, korrekt knuten slips och gärna något i kavajens bröstficka.
I denna manliga direktörsvärld gnistar det därför till med ett reportage om integrationsministern Nyamko Sabuni, ensam på omslaget och i en härlig bild över reportagets första uppslag.
Dessutom en rykande aktuell artikel när debatten i Malmö är het om barnäktenskap. När föräldrar gifter bort en 12-årig dotter som sen blir mamma året efter rör det upp känslorna.
Nyamko Sabune kräver stenhård 18-årsgräns för giftermål.

Tack Di Weekend - det var värt ett sms.
I min verkliga weekend finns bland annat en inbjudan till julstart med glögg, pepparkakor, dans kring granen och julsånger av något som kallar sig för Muntergökarna.
Det får duga det med.
Trevlig weekend till alla bloggläsare också!

NÄSTA VECKA ska jag titta lite på tidningar och psykologi.