Klassiskt sparande möter vräkigt lyx

I jultider tar jag ett paket med tre gratistidningar:
Lycko-
slanten och Primetime Öresund.
Alla kom senaste veckan.

Att banker är öppna för kunder är inte helt självklart i dag. Att det i en bank dessutom finns den klassiska tidningen Lyckoslanten är mer överraskande.
Lyckoslanten fyller 90 år nästa år. Alla kan nog minnas tidningen de fick i skolan genom sparbanken. En folkskollärare blev första redaktören och syftet är än i dag att lära ut ekonomiskt tänkande till barn i årskurserna tre till sex.
Upplagan är i dag 500 000 och det är Sveriges största ungdomstidning. Som störst var tidningen 1957 med 965 000 ex. Det lyckades genom samarbeten i utdelningen i skolorna.

Namnet Lyckoslanten fick tidningen i en pristävling. Hushållerskan Emma Andersson fick 50 kronor för att hon kom med det vinnande namnet.
Logon Lyckoslanten kan ses som lite gammaldags i dag, men formen på insidorna är enkel och rak, utan direkta trender. Mycket färger, plattor, siffror och teckningar. Korta texter med stor tydlig stil.

Så mycket uppmaningar om att spara finns inte. De nya sedlarna presenteras. Mest är det på temat jobb: hur man fixar det och hur mycket man kan tjäna. Störst enskilt utrymme får "lyckoidolen" Martin Söderström, en av världens bästa i freestyle mountainbiking.
På sista sidan kommer en outslitlig klassiker: Spara och Slösa.

Prime Time Öresund följde med morgontidningen. Stort och glassigt. Samma form som lite "finare" magasin typ SvD Magasin och Di Weekend.
Här är det mest en annonstidning för lite lyxigare varor. Artiklarna är om kläder till nyår, pengar som ger lycka, en konstig grafik om nätdejting, tips om när ett par ska flytta ihop, trender i inredning och råd inför julresan.
Annonser för de vräkigaste bilarna och en fet klocka.

En "torr" text handlar om att Öresundsregionen blir mer internationell. Flera av de andra texterna är lite tempofattiga och kunde "rappats" till lite. Några små korrfel har smugit in. Texten är fullt läsbar, men kunde varit i lite högre grad.
Däremot gillar jag rubriken i ett uppslag med test av två värstingbilar:
Das Kraftwerk & Cirkus Bizarre.
Den ger jag plus i kanten.