Långläsning med bakgrunder till ishockey

Hockeyn är het. Matcher nästan varje dag. 
Cuper avlöser varandra. 
Slutspel fram i april och VM i maj.
Mycket att fånga in.
ONEONONE är ett reportagemagasin om ishockey som speglar allt däremellan.

Om tempot är högt i serier och matcher så är det lugnt i magasinet - och långt.
På 80 sidor är det texter som dominerar helt på många sidor och det blir mycket som en bok. På andra sidor är det bara bilder.
Oneonone har nog inspirerats av fotbollsmagasinet svenska Offside - och i namnet lite av engelska fotbollsmagasinet FourTwoFour.

Texterna är välskrivna och layouten stram. Två-tre enkla rubrikrader i topp på sidorna och lika många i botten. Däremellan bara text. Ishockeyns fart och fläkt kommer inte fram på sidorna.
Här fångas istället djupet bakom spelarna och lagen.
Djupet i reportagen speglas i artikeln om Patrik Andersson i Mora som drabbades av hjärnskakningar utan att det finns någon bild av honom. I stället illustreras hela reportaget med teckningar.

Omvänt finns NHL-spelaren Jonathan Hedström på många bilder - hårt tatuerad på armarna och med tuff keps på huvudet - när han berättar om den tuffa kampen med ätstörningar.
Bofors/Karlskoga som är känt för sin grishockey, får sjutton sidor. Mixen är omväxlande två sidor med bara texter och två sidor med bara bilder.
Riktig långläsning - femton sidor - är det också om förre spelaren Magnus Wernblom, nu tränare i Modo.

Däremellan är det kortare artiklar. Tv-mannen Chris Härenstam får bara två sidor - och två med bilder.
Några lättfångade kortintervjuer finns med frågor-svar.
Genomgående ett ambitiöst jobb av en ung redaktion som gett ett matigt magasin.
Men jag undrar ändå om det blir så läst. Ishockeyspelare och deras publik är väl inte kända som några större ordslukare.
Nätet driver också fram kortare och rakare artiklar.
Med fyra nummer om året finns det tid för att bygga upp ett sug efter länge läsning.