Motor med lite mera för familjen

Kapa någon centimeter i höjd och bredd.
Byt till lite mattare papper.
Ett enkelt knep som flera tidningar använt när de förnyar.
MOTOR är en av dem.
Satsningen nådde fram till en nominering till Årets omgörning i Sveriges Tidskrifters bedömning, men inte till vinnare.

Redan i handen känns det mindre formatet bra och det mattare papperet når ögonen.
Bilar finns förstås med, men dominerar inte helt omslagen som i förra formen.
I två olika sommarnummer lyste förändringen i omslagen: i ett med två barn och en bilstol till ett test av stolar. I ett annat nummer ett leende par och den lite fyndiga rubriken: Sol, vind och ratten. Detta syftade på att ta bilen ut på sommarutflykter.
- Vi ville erbjuda ett mer varierat innehåll för hela familjen, säger projektledaren Mikael Bokström.

Vid de första insidorna visar det sig att det handlar om motor. Start står det med jättestil på en sida och där visas alltid en bil.
Sedan följer biltester, prylar, däck, gas, bensin, frågor och svar och notiser. Allt i korta artiklar. Alla sidor är nästan uteslutande med text i fyra spalter och med linje mellan varje spalt. Rubriker i mindre grad, ljusa sidor, text i bra tempo.
En lättsam start. Provkörning brukar vara första reportaget som läggs in i framvagnen.

Det är en rejäl omgörning Motor gjort: ny annonsförmedlare, tryckeri, byrå och layout.
OTW gjorde tidningen förut och en hel del av grundlayouten behölls när Content Innovation tog över. Det syns i framvagnen där de korta artiklarna kommer fram på ett betydligt bättre sätt.
Här bryts den vanliga text-
stilen av med typ-
snittet seriffer och alltid i halvfet. Tydligt och lättläst. Jag klagar nästan alltid över att tidningar här använder en mager stil. Blek, svårfångat för ögat och inte alls läslockande.
Några andra små ”lekfulla finesser” används också som kanske inte alltid är lyckade. Bildtexter är i en annorlunda stil som ofta läggs in i bilder och där försvinner. På vissa ställen läggs rött eller gult över bildtexten som sen placeras någonstans där ögat fångar den, men kanske inte helt logiskt. Läsarens ögon söker under bilder efter bildtexten.

Efter mitten kommer de större reportagen med bild över hela uppslaget och kraftig rubrik i versal stil. Ibland leker de med orden, splittrar dem över uppslaget så att läsaren själv får ”montera ihop” dem till en enhet (ovan).
I det här blocket blir bilar mer domi-
ne-
rande, men inte nördigt utan praktiskt inriktat mot den vanlige bilägaren.
I varje nummer finns ett reportage om semester och resa där bilen är transportmedlet. Det kan vara svenska fjällen, svenska sommarorter, Spaniens surfparadis, husbilen eller rundtur i Sydafrika.
Kafeer granskades och vägkaffe testades – tips som bilisten har nytta av.

Motor är medlemstidning för Motormännens riksförbund med åtta nummer per år.
Den står konsumenternas och bilistens sida. Trafikfrågor tas upp, men inte som pekpinnar. Mest syns en bredd på ett lättsamt sätt. Layouten är på flera sätt föredömlig – det är en snygg tidning.
Manligt är det fort-
farande. I ett num-
mer testades små mini-
bilar, ett pojknöje. Och grabbar testade tuffa e-mountainbikes.
Någon utpräglad kvinnlig vinkel och synpunkt har jag inte sett i de nummer jag gått igenom. Kvinnor ser bilen, både i utseende och användande, på helt annat sätt än män. Kan bli många roliga infall på det temat.

Omslaget i gamla formen.

Förra Motor hade en fin form också, men var mer inriktad på bilar, som i bilder ofta kom på en suddig vägbana för att anspela på fart.

Kraftfullt i gamla formen.

Den inledde alltid med ett större Doku-
ment, inramat i kraftigt svart. Svarta linjer användes också som profil på andra ställen. Rubrikstilen var stor och fet. En kraftfull layout. Till det fanns lättsammare resesidorna.
- Vi känner oss nöjda med första året av ny Motor och känner att vi vill fortsätta förnyelsearbetet genom att inte slå oss till ro, utan att ta reda på vad läsarna tycker och försöka utveckla det vi är bra på, säger Mikael Bokström.
Kanske tillförde mitt inlägg också några tips.

Modetidning för bilder - inte texter

Tidningar kan vara glassiga i formen och starka i text och bilder.
Vilken vill då inte bli hyllad som Årets tidskrift och få beröm som ”...starka berättar-
förmågor, medier med förmåga att skapa upplevelser för sin publik och som verkligen fångar sina läsare med sitt innehåll och sin form”.
Så skriver Sveriges Tidskrifter när de presenterar nominerade till årets priser.
En av tidningarna är Style by i gruppen Populärpress Print.
Jag har tittat i den.

 Style by kan knappast få pris för ”starka berättarförmågor” och inte heller för ”fångar sina läsare”.
Om det hetat ”fångar sina tittare” kanske ett pris är motiverat.
För Style by är till för tittare. Massor av modebilder och annonser på 244 sidor. Det är svårt att skilja på vad som möjligen kan vara redaktionellt och vad som är annonser.
Allt går hand i hand med märken och priser.

Texterna är nästan uteslutande av typ frågor och svar. En rak metod som kan vara intressant – om det ställs vettiga frågor!
Nu handlar det om folk i modebranschen och frågorna är därefter:
- Vad är sann stil?
- Vilken är din favoritaccessoar? 
- Vad fascinerar dig med smycket? 
- Har du bestämt dig för vad du ska ha på dig än?
- Vem är dagens Diorkvinna?
Svaren blir tyckande och reklam för egna verksamheten. Alla intervjuade finns i branschen som stylister, modeskribenter, designers, skönhetsredaktör, hudterapeuter...

Modebranschen är tillfälliga trender och stjärnor. Men några hänger sig kvar. Ett stort block i tidningen är temat ”evig stil” och här har flera kvinnor hängt med som ikoner; Jane Birkin, Grethe Qviberg, Laureen Hutton, Nina Simone och Patti Smith.

Men den sista är – mycket subjektivt sett ! - inte någon direkt förebild och gav ett slitet uttryck i den stil hon var med i Skavlan i lördags.
Men unga kvinnor glänser i vackra kläder på alla sidor.
Ansiktena strålar sällan. Blicken ofta är tom och mungiporna går neråt.

Grafiskt sett är graden i texterna i minsta laget. Detta hänger kanske på att texten in får slå ihjäl bilderna. Men textblocken kan upplevas vara kompakta. Inget finns som lättar upp, som mellanrader och ingångsord. 

Bildtexterna är inte alltid lätta att hitta och ibland är storleken ännu mindre än övrig text.
En miss skedde i temat ”Evig stil” där text lades in i bilderna, så liten i storlek att det blev nästan oläsligt. Dessutom störde det bilden.

En text i tidningen imponerade på chefredaktören Jonna Berg (ovan), en av hennes absoluta favorittexter någonsin.

Journalisten och hiphopexperten Ametist Azordeganberättar om sina – ögonbryn. (nedan)
I Iran, där hon är född, är den perfekta ”fågelvingen” enda skönhetsidealet för ögonbryn. Men Ametists ögonbryn var buskiga. För dessa blev hon mobbad och utsatt för rasistiska påhopp.
Men så vände det – hela västvärlden såg skönheten i rejäla ögonbryn, ju tjockare desto bättre.

Tyvärr var denna ”favorittext” inte grafiskt rätt presenterad (ovan). Allt bestod av två långa textblock. Tungt, när dessutom stilen är liten. Skrivet pang på utan någon pausering.

Flera nya synpunkter krävde utgångar och början på ny rad.
Blankrader emellan hade också lättat upp.
Här syntes, att en modetidnings stryka är bilder, inte att presentera texter.

I underlaget till nomineringen nämns att ”annonsörer från Gucci till Lindex trivs” och att ”2017 lät detta exklusivt svensktalande magasin höra tala om sig internationellt och ökade lönsamheten”.

Det sista är rätt: i stort sett allt i tidningen bör klassas som betalda annonser.

Så mycket annorlunda på tvären

A4 - standardformatet. Ett papper som brukar fyllas med text och bilder. Det vanligaste formatet för tidningar.
A4 är ett produktionsbolag som formger många tidningar. Ingen av dem följer ett standardformulär.
I veckan kom deras egen senaste tidning som också heter #4.

Ett spännande format, var min första reaktion när jag höll i tidningen. Den kändes annorlunda. Allt i innehållet gick fram på ett nytt sätt.
Jag vände och vred på tidningen för att komma på hur de skurit pappret. Det var inget jag kände igen. Sen tog jag fram ett A4-papper för att jämföra - och det passade precis! De hade bara vridit på pappret och lagt allt på tvären.
Riktigt fyndigt i sin enkelhet.

Jag brukar annars gilla tidningar i storleken mellan A4 och A5. Ett A4 klippt lite på höjden och bredden. Behändigt och bra. Flera tidningar har gått ner till det formatet.
Kan då #4:as knep, att vrida på ett standrardark, vara en väg för en etablerad tidning att förnya sig och locka kvar läsarna? Tidningen skulle bli lite felplacerad i säljstället där alla står rakt upp. För en ny tidning, eller en one shot som hittat en nisch, skulle det kunna funka med att ge en egen profil.

Nu finns inte #4 i handeln utan den går till byråns kunder för att ge lite inspiration i tidningsmakeri.
Experimenten är flera i grafik och text.
I det här numret är huvudtemat Warszawa. Redaktionen åkte dit och gjorde sina egna reportage om staden. Som guidebok att ta med på resan funkar tidningen inte riktigt. Formatet blir för stort. Här är ett litet format bättre. A4 gjorde för en tid sen en utmärkt guide till New York i det lilla formatet. Men i handen vid bordet är #4 utmärkt.

#4 känns ovanlig att bläddra i. Sidorna blir lite "tunga" på längden och "faller ner", om jag uttrycker det så.
Layouten är rak och uttrycksfull och hade troligen gått hem lika bra om det varit upprätt A4.
Temat Warszawa är markerat med en röd rand i kanten. .
Omslagsbilden kan diskuteras. Kulturpalatset är förstås symbolen för staden. Men det nya, lite trendiga som tidningen söker, kunde illustrerats med någon speciell bild. Kanske svårt, för även de andra bilderna domineras av olika byggnader.

Redaktionen åkte till Warszawa. Det blev en guide på 71 sidor med journalistisk spänst. Stadens historiska punkter med utgång från olika årtal, inleder i en snygg grafik.
Sen smattrar det på i olika block med korta artiklar, mycket i siffernotiser: höjdpunkterna, maten, sederna, kaféerna, drycker, gatukonst, muséer, gallerier, shopping. Flyhänt presentation som går direkt till ögat.

Även några andra artiklar kring Polen finns. Annars inleder en stor intervju med Sveriges tidskrifters vd Kerstin Neld och avslutar med en presentation av fotografen Emil Malmborg och hans bilder.
Bara en sak kan jag klaga lite på i läsbarheten. Typiskt nog är det i en liten notis där det förklaras hur texter blir mest lättläst med rätt typsnitt. Det är lagt i en ljusblå platta med vita bokstäver. En mörkare platta hade gjort det lättare.
Där får jag stöd i mitt klagomål på seriffer. Det gör sig bäst i korta notiser och med större grad än 16 punkter.
Nåja, jag kan godkänna 9 punkter om det är svärta i texten.
#4 har många texter i den graden och typsnittet - och det går helt perfekt att läsa.

En vinnare med kunglig glans och utan skvaller

"En vinnare och vinstmaskin och en läsfest för alla..."
Alla som gör tidningar skulle älska det omdömet.
Men bara en klarar det:
Svensk Damtidning!
Årets tidskrift i populärpress enligt branschorganisationen Sveriges Tidskrifter.

Svensk Damtidning hittar  "alla" bara i väntan hos doktorn, tandläkaren eller frisören...
Den kan vara från i våras eller förra året. Allt känns igen. Ganska tidlöst. Det gäller att kolla datumet.
När jag fångar den i affären är det årets vecka 51 som säljs.
Juligt och kunglig glans. Leende kändisar med bländvita tänder tittar läsaren i ögonen.
Lättsamt och ganska oförargligt.


"Vi vill att vår läsarinna ska uppleva oss som den välinformerade väninnan från hovet" skriver tidningen i programförklaringen.
Kanske är Silvia den initierade väninnan?
Ofta är hon huvudpersonen. Kungligheter är säljande och inleder med 11 sidor av totalt 80.
En kunglig veckotidning. ".. navet och hjärtat i vår tidning. Vi bejakar flärd och glamour –  allt som ger livet guldkant!"

Värre var det förr. Svenska kändisar rasade mot tidningen. Vassa rubriker som ofta byggde på skvaller.
Dagens skvaller är snällt på de fyra specialsidorna. Helt oförargliga saker om utländska kändisar. Som att den amerikanska presidentfamiljen är förtjusta i pajer eller att Robbie Williams går in för föräldrarollen. Angelina Jolie och Brad Pitt brukar förstås hamna i storbråk, men de är snart sams igen.

Bland svenska kändisar är det bara familjeliv och myspys.
För Ernst Kirschsteiger är julen en fest med mammas rödkål på bordet, Sonja Aldén har en fartfylld jul med småbarn, TV4:s julvärd Anna Brolin missar i år sin vanliga jul med skinkmackor och skidåkning.
Små detaljer som lyfts fram på några rader. Huvuddelen av texterna handlar deras aktuella tv-program.
Tommy Körberg är aktuell med en julskiva och säger att han håller sig undan när frun julpyntar,
Inte ens Kalle Moraeus skilsmässa spetsas till. Kalle säger bara att han kanske lever ensam resten av livet

Några "redaktionella" sidor är annons och smygreklam lång väg. Kläder och exklusiva skönhetsprodukter, som företagen ofta ger till tidningen och som medarbetarna får behålla.
Miljardärernas önskelista med en lyxburk för 18 000 kr eller armband för 35 000 kr förblir nog bara drömmar - även för läsarna.


Layouten känns också igen. Många bilder, sammanlagda och tätt ihop, lätt rörigt, mest på slutet. Här kommer kändisgalleriet, festerna och finkläderna. Alla ställer upp sig inför fotografen. Inga dåliga fester heller. 130 på en asiatisk buffé, 1500 på ett tidningskalas. Cirkus Scott bjöd in kändisar och deras barn.
Alla jippon är inte bara gratis mat och dryck. Ibland förväntas lite shoppande eller att ropa in något på en auktion för något välgörande ändamål.

Juryn som valde årets tidskrift är helt fångad av Svensk Damtidnings tidlösa koncept.
"...bara en tidskrift lyckas med bedriften att både vara i tiden och i tradition utan att slå knut på sig själv."
Det håller nog ett tag till - utan krispaket med personalminskningar, sammanslagning eller nedläggning.

30-åring vill få en vuxen stil

30 år är en vanlig ålder för småbarnsföräldrar.
Kanske känner de sig slitna. Behöver få lite färg, skala bort plotter och gulle-gull, skapa struktur, bli lite snyggare och tagna på allvar...

Nu ska detta helt kopplas till en tidning:
Föräldrar & Barn. En 30-åring som fått en ny stil som det beskrivs ovan.
För detta har Sveriges tidskrifter nominerat tidningen till ett pris för årets omgörning.

När jag håller tidningen i handen andas den klass. Lite större format, limmad rygg, tung, färgstark och fint halvmatt papper.

John Bark (bild t h) har varit inblandad vid omgörningen. Bark är oftast påverkad av den amerikanska magasinstilen.
- De nya ägarna ville skapa en ny typ av föräldratidningar. Magasin som tog läsarna på allvar med inriktning på fördjupning, säger John Bark.
 
De många färgerna gör att tidningen har barnasinnet kvar. Nästan alla rubriker går i rött, grönt, lila och orange. Versaler blandas ofta med en avbrytande kursiv stil.
I rubriker och de stora ingresserna, är det tätt mellan raderna, de nuddar nästan med varandra.
- Eftersom det ändå är mycket plock och friläggningar är det bra att hålla ihop bitarna så det blir tydligt. Bara inte bokstäverna slår i varandra. Det skapar tryck och kontrast också, säger Bark.

Texterna har ett lättläst typsnitt. Jag hittar inte ens min käpphäst, bleka seriffer, att reta mig på. Där de finns är det ok.

Kursivt - svårt eller lätt för ögat?

En del kortare texter är i kursiv halvfet. Tydlig svärta, men ändå lite ovant för ögat. Jag hade nog valt en rak stil och inte alltid halvfet. 
Alla textspalter har ojämn högerkant.
- Ojämn höger är alltid mer gynnsam för typografin. Numera är ojämn högerkant tecken på opinion och tyckmaterial som det var förr, i alla fall i dagspressen, säger John Bark.
 
Barn finns i de flesta bilder, friläggningarna är många och teckningar också. Lite ska det väl tolkas som lekfullt. Ändå inte så plottrigt. Luft används för balansen.
- Jag ville ha färg, form och typsnitt som tilltalar vuxna. Inte så mycket rosa, ljusblått eller sånt som är babyfärger. Föräldrarna är läsare, inte de minsta knoddarna, säger Bark.
- Det är ett misstag många tidningar i den här genren gör, designar för småkidsen (tror man) med mjukisdesign.
 
- Mina idéer är att form ska vara rak, tydlig, enkel och läsvänlig. Givetvis är vi i underhållningsbranschen, så det ska ligga i tiden och vara tilltalande snyggt, säger Bark.
En del har ändrats från Barks grundstil.
- Det ska man göra. Föräldrar och Barn har en duktig AD som utvecklar tidningen på sitt sätt.
14 november får vi se om tidningen vinner pris för sin omgörning.