Lätt och tungt i kulturens tidskrifter

 
I dag gläntar jag till kulturens tidskrifter.
En liten karavan av alster som är lite annorlunda än andra tidningar.
Det var nog en billig ordlek.
Glänta heter en av kulturtidskrifterna. Karavan en annan.
Båda får de två högsta stöden från Kulturrådet. Välbehövliga bidrag, annars får de helt lite på prenumeranter. Stöd från annonser saknas helt.

Karavan kan låta som en tidning för ryggsäcksfolket och tågluffare. En förlag finns också för det området.
Men Karavan är en litterär tidskrift som reser mellan olika kulturer. Här ges en glimt av de bästa alstren från författare i olika länder, främst Asien, Afrika och Latinamerika.
Förut hette tidskriften Halva världens litteratur. Karavan låter bättre och är dessutom ganska attraktiv i formen. A4-formatet har klippts lite i kanten och fått lite mera höjd. Pappret är blekt och lite tjockare. Tidningar som vänder sig till en speciell målgrupp använder ofta den här papperstypen, för att bryta av mot andra glansiga magasin.

Röster från Honduras.

Senaste numret tar fram godbitar från Honduras, ett av de mest våldsamma länderna i Latinamerika som i förlängningen ger Donald Trump problem. Men litteraturen kämpar på. Mycket når inte utanför landets gränser. I Röster från Honduras plockas flera namn fram, som Molina, Amador och Sosa. Poeten Fabricio Estrada visar ett urval dikter under ”Min första båt såg jag i Saabanagrande”. Clementina Suárez är ett annat spännande namn, som kanske rörde upp många. Hon hittades i början av 90-talet misshandlad och medvetslös, något som aldrig klarades upp.

Formen är snyggt förpackat och lättläst med två spalters text och mindre bilder infällda.
Den enkla, men fina formen följer med i hela tidningen. Texterna läggs ofta i en bred spalt rakt upp och ner med vitt i kanten där det läggs in någon liten mindre rubrik. Rubriker hålls i mindre grad och läggs bara på en sidan. Teckningar, ofta färgstarka, lyser upp.
Här och var bryts det av med sidor inramade i rött med Noterat med mindre notiser om musik och böcker.

Långa textblock.

Vad jag kan reagera mot är att flera texter är kom-
pakta utan början på ny rad. I andra typer av tidningar lättas läsningen upp genom att börja på ny rad, ofta med ett ord i halvfet eller en blankrad emellan.
Men i litteraturens värld är det inte lika enkelt att bara bryta av så.

Kinesiskan dikterskan Yu Youyou – kul namn! - får några sidor med några utdrag ur sina samlingar. Förutom svenska så finns det även bredvid i kinesiska tecken.
Lite omkastat blev det när dikterna kom först och presentationen av henne på sista sidan.
En av hennes dikter är Oh:
När jag inte kan somna
plockar jag ut ögonen
och stänger in dem i en liten ask
himlen blir så svart, så svart
att till och med näsborrar och hörselgångar
behöver tända lamporna

Inte helt lättlästa recensioner.

Den dikten symboliserar inte formen av Karavan. Den är varken svart eller instängd. På slutet behöver dock några lampor tändas. Här kommer recensioner.

Sju sidor, tre spalter, rakt upp och ner i liten blek stil. Svårläst, bitvis får man följa med pekfingret för att inte tappa rader (ovan).

Här är det bättre att lägga i två spalter där varje recension kommer i ett klart block.

Glänta är en helt annan typ av tidskrift, mer som en bok. Temat i det här numret är skillnader likheter. Men i formen visas inga varianter. Allt har samma likhet. Två spalter på varje sida, ofta långa stycken utan börja på ny rad. Få illustrationer läggs in. På 135 sidor blir det mycket läsning. Kanske tungt för en tidningsläsare, men vanligt för en bokläsare.

Glänta har en formgivare, men denne släpper inte loss lekfullheten på något sätt. Alla rubriker är liten storlek, en tunn linje under och en i kanten. Enkelt och konsekvent.

Trösklar snubblar man ofta på när de finns i bostäder. I den längre artikeln Tröskelvärlden vidgas synen på trösklar: gränser och trösklar mellan människor, kulturer, stadsdelar, politik, konsten…

Här dyker den omskrivne ”kulturprofilen” upp i en inte alltför vacker skildring:

”Klubben… såg jag bara som ett tecken på att något var fel… låg i en källare, vitmålat före detta garage… drevs av en gammal vampyr (= där fanns ett monster)… det var inte en bra plats för unga kvinnor… vad ska jag med gamla gubbar som ser ut som Dracula?”

En baksida av kulturen som inte ens dagspressen beskriver på samma sätt.

Glänta verkar klara sig bra. Senaste numret – pris 100 kr - är slutsålt. Men ett produktionsstöd behövs nog för ett så tjockt magasin.