Inte bara en dröm att driva eget utomlands

 

Fler företag som skapar jobb behövs.
Ett mantra som många ropar.
Att starta eget är då en lösning.
Driva eget heter specialtidningen för de som går med tankar på eget.

Tidningen har funnits i åtta år och startades av Anders Andersson (ovan), ekonomiskribent och profil som står på företagarnas sida.
När Andersson startade tidningen var fakturaskojarna hans hatobjekt, främst något som hette Nummerupplysningen, som lurade många småföretagare.
Andersson är lika förbannad på skojarna i dag. Nu heter de Bolagsupplysningen och agerar från Estland.
Annars har Anderson dragit sig tillbaka och nöjer sig med att stå som tidningens grundare och vara krönikör.

Yasemin Bayramoglu har tagit över och hon börjar direkt i en framgångsvåg. "Hurra, nu ökar vi" utropar Yasemin och ger siffran +26 procent. Med det menas räckviddsundersökningen som säger att Driva eget har 31 000 läsare. Det är inte detsamma som upplaga.
Jobb i Sverige får direkt en spark i det här numrets omslag där temat är att starta eget utomlands. Ännu mindre jobb blir det i grundtankarna och inledande ord: "Drömliv... semesterparadis... stanna kvar..."

Driva eget hittar fyra personer som förverkligat drömmarna:
Driva restaurang med bungalows i Thailand, köra taxi eller driva skandinavisk livsmedelsaffär på Malta, hjälpa svenskar på Gran Canaria.
Snabbt insåg de att det inte bara var sol och ett slappt liv. Byråkrati och papperskrångel kan lätt knäcka entusiasmen. Men alla klarade av det och har nu drivit sina verksamheter i flera år.

En lite annorlunda variant gör Driva eget av innehållsförteckningen i början. "Ont om tid? Läs det här! Din tidning på 5 minuter" (ovan).
Så snabbt går det inte att fånga hela innehållet även om varje punkt får 5-6 rader. Det krävs nog att hela artiklarna läses också.
Det är 88 sidor matig läsning och bara 13 annonssidor. Så visst tar det tid att gå igenom Driva eget.

Råden till företagarna är väldigt många. Försäkringsfrågorna, bokföringshjälpen, hur personalen stannar kvar, att företaget lyckas, konsten att bli effektiv och prioritera rätt och så förstås grundtanken att företaget går med vinst och därmed hur utdelningen maxas. Den dystra sidan som också kan inträffa får en belysning: hur delas företaget om det blir skilsmässa mellan makar som drivit allt tillsammans?

Drömmar om eget får en rejäl knuff i reportage om personer som lyckats. En riktig framgångssaga är Charlie Hansson med it-företaget Chas. Med pappa som hemlös och mamma ofta långtidsarbetslös var förutsättningarna inte de bästa. Men Charlie lyckades. I dag omsätter hans företag 71 miljoner och har 91 anställda.
Killen som älskade bilar med svulstiga fälgar (nedan) såg också en dröm - att förse svenska bilar med de snyggaste fälgar som fanns. Dem hittade han i USA och började med import. Bara några millimeters skillnad för bultarna kunde göra att de inte passade. En egen liten uppfinning - en kona - gjorde att fälgarna kunde monteras på vilken bil som helst.

Grafiskt är Driva eget lättläst. Texterna är ganska korta, mycket delas upp i block under punkter. Men jag hade gärna sett lite större grad på texten, särskilt när seriffer används och de läggs på färgplatta är det inte alltid lätt för ögat om inte belysningen perfekt.
En genomgående linje är nämligen plattor med svag grön färgton. Andra signaler är handtecknade mindre rubriker och tunna linjer med pilar.

Hösten blir mörk i hemmen

Sensommar med nästan tropisk värme.
Men hösten och mörkret väntar.
Heminredningsmagasinen är redan ute och visar vart det går.
RUM hemma lockar med rubriken "Inred för en mysig höst".
På omslaget och insidorna slår hösten till ordentligt: brunt, svart, mörkt.


RUM hemma är mer en tjock och glansig reklamkatalog än ett redaktionellt inredningsmagasin.
Det tar 31 sidor med rena annonser och sidor med utvalda prylar i bilder som någon i redaktionen valt ut, innan det första reportaget kommer. Om jag nu kan kalla det reportage.

En kvinna i Norge föll pladask för ett svinstall och bestämde sig för att göra om det till sin bostad (bild ovan). Hela andra våningen målades helt i svart. Enkla brädväggar, kraftiga takbalkar, rå golvplankor, synliga springor mellan väggplankorna och kring fönster, fritt luftinsläpp i taksprånget.  I bottenvåningen är de rå betong och tegelväggar. Oisolerat och inga synliga värmekällor. Hur det här kan vara en bostad är svårt att tänka sig, ens under varma sommardagar.
Jag ser det mera som en ovanlig fotomiljö för reklambilder. Och mycket riktigt driver kvinnan en inredningsbutik i Oslo.

Svarta väggar och mörkt blev det också när en man i Bristol hittade sin drömlägenhet i gregoriansk stil (ovan). När han flyttade in var allt beige och creméfärg, men han ville ha något murrigt och ombonat. Förvandlingen skedde i etappar och lyckan kom när den murriga heltäckningsmattan revs upp. Därunder fanns ett svart trägolv. I sovrummen behölls de beige väggarna och stora fönster släpper in ljus.
Även den här ägaren driver in inredningsbutik. Det gjorde han inte är lägenheten skaffades, men eftersom inga lämpliga möbler fanns fick han starta en butik också.

Helvita linjen på alla väggar är en trend som stylister och mäklare älskar. Det lockar köpare och säljer bra. Men när en stylist fick uppdraget att göra om en tvåa i Stockholm, så åkte det vita ut (bild ovan). Väggarna blev genomgående grå. Möbler, mattor, golv och tavlor fick gå i brunt, svart eller mörkt blått.

Det var inredningsreportagen, om de nu kan kallas så, gjorda av personer som jobbar med inredning. Tonen i texterna är efter standardformuläret: familjen/paret hittade av en slump sin drömbostad och bestämde sig för att skapa ett personligt hem. De både bevarade och rev ut, gjorde om, blandade nytt och gammalt, gjorde överraskande upptäckter och kom i efterhand på att en del gör de aldrig om. Men slutresultatet blev ett hem de är nöjda med. Så som körschemat brukar vara när sådana här texter skrivs.

En skön kontrast och mera folkligt är det när en kvinna visar upp sin tvåa. Helt vanliga möbler, många i rent trä och av typen populära auktionsfynd. Akvareller och kärleksbrev dekorerar väggarna, kökets pinnstolar och skåpens insidor är målade i pastellfärger, golvet är schackrutigt.
Mer färger blev det också när magasinet granskar Miami. Mest är det olika exteriörer och gnistrande neon. Färgstark inredning visas också i en lägenhet i Phoenix i USA. Givetvis är ägaren verksam inom inredning och design.

Tema i magasinet är kök vilket visar sig mest vara ett fotokollage av kökets mest använda och föga trendiga prylar - vispar, slevar, potatisskalare, formar, durkslag, byttor och saxar...

Om det är mörkt i inredningsbilder så är det ljust, luftigt och lätt för ögonen på de andra sidorna.
Visst kan läsarna få inspiration när de vill göra om hemma, men de 148 sidorna ser jag mest som en reklamkatalog, med snygga saker, vad de kostar och finns att köpa, med en bra bredd från olika företag. På inredningssidor är det ofta det som läsaren frågar efter när de ser bilderna.
49 kronor är ett lågt pris. Olika möbelföretag kan ha liknande kataloger, men då är de gratis.

Amelia håller glansen på papper

Amelia trappar ner men behåller greppet om M magasin och sina läsare.
Åtminstone på omslaget. Där finns hon kvar i varje nummer, leende och fräsch från topp till tå. Inga tecken på åldersrynkor syns.
Amelia Adamo har varit med i många år och slitit hårt med sina tidningar Amelia och M magasin.
Precis som Amelia själv håller tidningarna stilen utan större förändringar.
M magasin känns igen: Format, tyngd, lättläst, stora bilder. Och priset 57 kronor är attraktivt i magasinvärlden där det ofta ligger på 85-90 kr.
M kan i många delar vara en förebild på hur en tidning kan förpacka attraktivt. Inte minst när det gäller att använda typsnittet seriffer där många använder för liten grad, tätt mellan raderna och tunn, blek svärta. Svårläst och ögonen tröttna fort.
Så är det inte i M. Många texter går i seriffer men allt flyter på i läsningen och det gäller både vid normal svärta och halvfet.

En grafisk signal i Amelias tidningar brukar vara stora siffror för att dela in i olika punkter eller ämnen. Det används flitigt i M också. En annan signal är streckade ramar och tunna linjer med pilar. Det finns bara på få ställen i detta nummer.
M:s läsare är kvinnor 50+, en grupp som vet vad de vill, har friheten och vågar bryta mot traditionella roller. Det är en klar profilskillnad mot kvinnor i familjetidningarna, som Allas och Året Runt, som jag senast gick igenom.

Damer 50+ och även 65 vågar tatuera sig. En av de som vågar tycker det är ascoolt med äldre tatuerade kvinnor. Hon började med en symbol på svanken, nu är armar och axlar täckta och och hon vill fylla hela ryggen. Vackert..? Nja, i mina ögon är det nog snyggare med en diskret symbol som skymtar någonstans.

Amelia själv har ingen tatuering, inte vad som syns på bilderna i det här numret. Hon väljer att ge sig själv ett nytt ansikte på en kvart. Det fick hon på ett ställe i Stockholm och skimret höll sig en vecka. I London provade hon en halvtimmes kur och kände sig fräsch som nyponrosor.
Det är dock ingen av dem kurerna som används till bilden på omslaget. Här är det något som heter Photoshop. Med några enkla penseldrag i bilden försvinner alla rynkor, varje hårstrå ligger perfekt, ögonsvärtan är diskret och de röda läpparna har en glans.

Färg, tempo och omväxling speglar M. Människor och relationer inleder där Kjell Olof Feldt och Birgitta von Otter talar ut, kändisbarn berättar om försoningen med föräldrarna, en kvinna gifte om sig med sin man sedan gjort könsbyte till kvinna, en annan kvinna gav sig ensam ut på världshaven.
 
Sen tar det mera lättsamma över: mode, möbler, mat och vin, hälsa, böcker. Och så reser kvinnor - dit sommaren håller länge och ännu längre bort till Kuba där det lockas med nedcabbade gamla bilar, drinkar, cigarrer, heta rytmer och härliga bad. M är själv medarrangör till många resor.
På slutet kommer Mkrysset - bara ett enda korsord på en sida. I familjetidningarna får kvinnorna minst 16 sidor korsord som omväxling till all matlagning.

M - med den egna reklamen - "Nu med ännu fler läsare", hänger nog med flera till med att följa de tankegångar som Amelia skriver om i sin krönika: Var nyfiken med engagemang.

Blunda och välj - alls är de lika

allas är ett namn som antyder att det borde vara en veckotidning för alla.
Folklig, varm, vänlig och positiv.
Men den är bra en av fem familjetidningar som alla är likadana.

 
allas har ingen egen profil. Jag trodde nästan det var samma tidning som jag gick igenom i förra veckan, men då hette den Året Runt.
Mat, kryss, människoöden, noveller, mode, hem och trädgård, hälsa. Samma stuk och samma ordning som i Året Runt och de andra.
13 sidor mat och 16 sidor kryss på sammanlagt 112 sidor säger att det materialet inte är dominerande i innehållet. Som läslockande tar det dock hela omslaget.

Alla tidningarna - Allas, Hemmets, Allers och Året Runt kommer från samma förlag. Hemmets journal, som är den femte, kommer från annat förlag.
Ibland tror jag de kan byta bilder och text med varandra. En smulpaj i allas i år kan nog duga som smulpaj i Hemmets Veckotidning eller Året Runt nästa år. Få läsare skulle märka något. Men jag tror inte de byter.

Skillnaden mellan allas och de andra verkar vara att allas vill nå yngre kvinnor i 30-årsåldern. Det syns i bilderna i frisyrspecial och mode. Fotomodellerna är också "vanliga" kvinnor.
Men inget i inne-
hållet 
sticker ut som eget eller annor-
lunda. Människorna i reportaget har haft någon motgång men vänt till något ljust och positivt.
Novellerna med sina teckningar har landsbygdsstuk. I trädgården och stugan är det höstfint. Efter sommarrufset är det dags att få ordning på frisyren till hösten.

Hälsosidorna är lite fler - 11 stycken. En kvinna har botat din tandläkarskräck, en annan kvinna säger att städning är bästa sättet att rensa skallen. Flera expert ger sina råd i olika ämnen. Läsare berättar direkt från livet. Ett par som skilde sig hittade varandra igen och gifte om sig. Ett annat par hittade sin barndoms sommarstuga.
Allt är varmt och medmänskligt.

Efter allt det positiva, de mumsiga pajerna, fina frisyrerna och alla hälsokurer behövs någon svårsmält motvikt: Veckans brott. Den här veckan är den en man i London som länge misstänktes ha mördat sin fru och till sist blev fälld för det.
På slutet kommer en annons om innehållet i nästa veckas nummer. En bakbok följer med på köpet - något som läsaren inte får missa. Precis samma sa Året Runt i förra veckan om sin bakbok. Jag gissar att det snart är en en bakbok är kommande bilaga även i de andra tidningarna.

Lika som bär, ingen har egen profil. Jag skulle vilja be några köpare att blunda och på måfå välja en av de fem familjetidningarna och de skulle inte märka om de tog någon annan än den de brukar läsa.

Året Runt är sig lik året runt

Lättsam sommarbläddring i en familjetidning. En sådan som alltid finns på plats i stugan - eller utedasset.
ÅRET RUNT heter den, en av fyra tidningar som egentligen alla är lika varandra.

Året Runt är en bra titel, för det är alltid samma innehåll året runt - och i decennier.
Tidningen känner jag igen sedan 50-talet. Inte mycket har förändrats i stuket. Grunden är alltid olika människoöden. "Vanliga" människor som varit med om något, ofta en sjukdom eller olycka, men att de sedan vänt livet till något positivt.
Gamla klassiska noveller med teckningar (bild nedan) hör också till liksom hälsosidor.

Däremot minns jag inte om det var så mycket mat och korsord. I dag dominerar det helt på omslaget. I varenda nummer är det mat, bakning och kryss. Vecka efter vecka.
Man måste beundra redaktören som gör omslagen. Att denne står ut. Inga variationer verkar tillåtas. Mat och kryss. Kryss och mat.
Alla fyra familjetidningarna - Året Runt, Allers, Allas och Hemmets Veckotidning - kör samma ton på omslagen.

En enkel undran är: varför vågar ingen sticka ut, vara lite annorlunda och lyfta fram reportagen med människor?
De 21 första sidorna innehåller 13 starka personartiklar. Flera av dem skulle kunna vara läslockande på omslaget. Nu finns bara en med i. En liten blänkare i kanten i bilden av en äppelkaka: Kvinnan som jobbade med hjärnskadade och plötsligt själv blev patient.

Jag hittar 17 sidor med mat och mitt i maten bryter det av med ett block med 24 sidor korsord plus ett till i framvagnen.
Matredaktören står i bild klädd i blommigt förkläde och med rosiga kinder och välkomnar läsarna.
Blir jag inte mätt på mat och bakning kan jag vänta till nästa vecka då det kommer en hel extra bilaga med bakning, med uppmaningen "missa inte".
Specialtidningar om mat finns nästan hur många som helt och det går snart inte sätta på tv:n utan att någon står där och lagar mat.
Hur länge håller det med all mat i medier? När tröttnar läsare och tittare - om de inte redan gjort det?
Det ska bli intressant och se om någon av familjetidningarna vågar bryta något lite av mönstret och satsa på en egen profil.

I Året Runt hittar jag mer klassiskt material som varit med i decennier: Novellerna med teckningar som speglar livet på landet.
Reportaget om loppis, auktioner och antikt (bild ovan) är lika förväntat i ett sommarnummer.
Hälsosidorna är välbekanta. Här botas det mesta med enkla kurer och mediciner.

Stickning finns förstås med och heminredningssidorna doftar lantlig romantik med gardiner, blommiga tapeter och vardagliga möbler. En bit från de glassiga och trendiga designmagasinen (bild ovan).
Längst bak i tidningen kommer den outslitlige 91:an. 
Teckningarna doftar 50-tal och språket i pratbubblorna är gammaldags.
Så visst speglar 91:an hela Året Runt. Det är en gammaldags tidning som hänger med i 2010-talet med ett innehåll som aldrig förändrats.

Dålig start för nye chefen - lurar läsarna

Sommarvilan avbryts tvärt.
Titta på det här omslaget från Hänt i Veckan.
Prinsessan Madeleine väntar sitt tredje barn!
Inga andra signaler tyder på att det inte ska tolkas så.
Snabb bläddring in i tidningen för att hitta artikeln. Ingen artikel hittas. Ytterligare två läsare bläddrar, men hittar inget.

Ny genom-
gång, nu lite lång-
sammare. På sidan 5 dyker en liten rubrik upp:
"Madeleine och Chris jublar".
En större rubrik säger "Andrea Brodin och Cedric Notz väntar barn".
Kan det vara den som omslaget kopplas till? Texten tyder på att det kan vara så.

Paret träffades på Madeleines och Chris bröllop. Nu väntar paret sitt första gemensamma barn. För kvinnan blir det hennes tredje.
Enligt texten har "en källa" sagt att Madeleine och Chris var bland de första att få veta det och att "de inte trodde det skulle gå så snabbt".

På nätet har tidningen hemsidan Stoppa pressarna. Där blandas även Victoria in:
Ny gravidlycka för Victoria!
Ett sån fantastisk babylycka! Kronprinsessan Victoria och prins Daniel jublar över det nya gravidbeskedet.
– De är verkligen superglada, berättar en vän.

Här är texten - men det är inte Madeleine som väntar barn.

Hänt i Veckan lurar medvetet köparna med sin förstasida. De ska tro att Madeleine väntar tredje barnet och locka läsare att köpa tidningen.
Allt pekar på att det är Madeleine det gäller: Hennes leende, Chris i bakgrunden, rubrikorden.
Ingen kan tro att det gäller en helt annan person.
Rubriken: "Prinsessan Madeleines väninna väntar barn" säljer inga tidningar.

Vad säger då Hänt i Veckans  chefredaktör Tobias Wixtröm (bild t h) om rubriken?
Ingenting. Han svarar inte.
För Wixtröm blev det ingen lyckad start i jobbet, som han började 1 juni.
Inför tillträdet sa han så här:
"Jag hoppas kunna ta med mig mina erfarenheter till Aller media och förvalta dem på ett bra sätt i en medievärld som rör sig snabb".
Senaste erfarenheterna hade han från tjänsten som sportchef på Aftonbladets tv.
"...det gör honom till en drömrekrytering för Hänt-gruppen", säger en chef hos Allers.
Nu funderar kanske Wixtröm på vad han ska svara om pressombudsmannen hör av sig - och möjligen någon chef inom Allers.

Vacker reklam som borde vara gratis

Momento - ett ögonblick mina läsare. 
MOMENTO heter en nytt magasin. Den kan gå att bläddra igenom på ett ögonblick.
Den kan också bli en stunds njutning för ögat på tjusiga saker.

Någon riktig tidning är inte Momento. Det är mest ett reklam- och annonsmagasin för glassiga produkter: klockor, juveler, sport, konst, champagne och karriär. 116 sidor på tjockare, kartongliknande papper.
"För den medvetna mannen och kvinnan" heter det på omslaget.

Det här är första numret som kommer ut på svenska - och engelska. All text är skriven på både språken och ligger bredvid varandra på sidorna.
Förebilden är ett danskt magasin och det finns en reklambyrå utanför Köpenhamn med samma namn som magasinet. Enligt deras hemsida vill de ge mera läsning bakom annonser och produkter.
I Danmark är magasinet gratis när det delas ut bland samarbetspartner. I Sverige kostar premiärnumret 79 kronor.

Chefredaktör för den svenska varianten är Britta Rossander. Hon skriver i programförklaringen att det varit ett nöje att producera denna tidning. Britta hoppas läsarna får njuta av innehållet och veta något som de inte visste.
Britta är inblandad i olika andra magasin, bland annat ett om klockor. Och mycket klockor är det i Momento också. På 36 sidor hittar jag texter och annonser om klockor. 

Britta skriver flera texter om dem. Stora varianter i feta bilder. Klockor verkar höra ihop med bilar och stjärnor. Momento besöker en klassisk bilracing där ett klockmärke är sponsor. Ett japanskt märke ger ut en modell som är okrossbar. Några billiga varianter är det inte som omskrivs. Ett märke har en modell för 445 100 kr.

Lyx och flärd. Exklusiva dofter för kvinnor. Zlatan har kommit med också.  "Medvetna män" kan dofta som han gör "i livet och friheten  utanför planen". Somrigt, fräscht och maskulint med en doft av citrus.
Eleganta produkter. Guld, silver och diamanter. Lyxiga smycken. Dansk magi från ett smyckeföretag i Köpenhamn.

Champagne handlar om ett familjeföretag som fyllt 150 år och har en dryck som "kännetecknas av renhet elegans och finess". Ett annat märke är "vågat, strålande och oerhört elegant".
En nydesignad bil hyllas som "snygg, läcker och härligt större". En cab testkörs för att uppleva det härliga med vind i håret. "En rolig och modern bil som är ytterst snygg".
Resor kan gå till Seychellerna, "paradisiska öar", eller städer och dolda pärlor i östra Europa.
Spanska ridskolan i Wien, med magnifika hästar som klarar mycket avancerad dressyr, besöks.

Sådan är tonen. Grunden i texterna är att alltid ösa beröm över produkten eller de som intervjuas. Artiklar inleds ofta med "Momento har har valt ut... Momento träffar..."

Att det handlar om ett reklammagasin märks också med att de sjutton första sidorna är stora annonser. Och den första stora artikeln är ytterligare en signal. En reklamman och styrelseproffs får berätta om sitt konstintresse och sitt eget varumärke.
För de som kanske lockas att söka jobb i ett känt företag eller varumärke, som finns 10 bud som fungerar i ett CV.

Snyggt förpackat, fin layout, matt vitt papper, lättläst för den som vill ha mer reklam och info i text än vad vara annonser och bilder ger. Mest är det blädder och njutning för ögat.
För en reklamtidning rakt igenom. Den borde vara gratis för de som vill ha den.
*    *   *
Ett spanskt momento kan det också bli för läsarna av denna blogg. I semestermånaden juli blir inläggen lite färre.