Söndag räddar "nya" Sydsvenskan

Piggt format, färgstarkt, lättläst.
Vad Sydsvenskan inte vågade med huvudtidningen gjordes i stället i nya söndagsbilagan.
Söndag var ett djärvt avsteg mot den gamla modellen.
Lite mindre format än huvudtidningen gör den behändig. Värd att spara en tid innan den åker till pappersåtervinningen.
Den konkurrerar mer med veckotidningar och månadsmagasin.
Visst har den drag av vad systertidningarna i Stockholm och Göteborg gjort.
Men form och format känns ändå som ett nytt grepp från betongkolossen på Segevång.

Det är kvinnor som läser och den tanken har Söndag dragit fullt ut.
Efter en mjuk öppning med lättare sidor följer en klar kvinnoton: 4 sidor mode, 10 sidor bröst, 2 sidor parfym, 8 sidor mat.
Var fångar Söndag in män...?
Resa till glaciärerna i Patagonien i Argentina frestar kanske. Inte kvinnosemester direkt.

Söndag bör nog göra lite för männen, mer än att bära tidningen till återvinningen.
Lite annorlunda reportage kring sport och bilar, är alltid ett enkelt knep.
Ett test av den lilla minibilen som fanns i annons kanske. “Söt” säger kvinnor. Vad tycker tjänstebilsmännen om att köra den...?

- Detta är bara ett nummer. Jag tror att även män är intresserade av mode, mat och bröst!, säger featurechefen Maria G. Francke. (bilden)
- Vi har ingen enskild förebild för tidningen. Vi har i mångt och mycket utgått från vad vi själva skulle vilja läsa. Tror att det är en bra utgångspunkt.
- Vi har fått mycket positiva reaktioner, men som alltid när något i en tidning förändras finns det också en del som tycker att förändringen i sig är något negativt.
- Det är många som konkurrerar om folks tid, det gäller att vara lite mer angelägen än konkurrenterna för att lyckas...

"Nya" Sydsvenskan - grådassig och tung premiär.

”Nya” Sydsvenskan landande hos sina läsare i lördags.
Efter lång tids planering, läsarundersökningar och inkallande av olika “gurusar” blev resultatet mest - grått, tungt och svårläst.
”Vi är gammelmedia”, säger chefredaktören Daniel Sandström i en kommentar om nysatsningen.
Efter en första titt i tidningen är det lätt att hålla med honom.
Sydsvenskan verkar leva i en tro att läsarna mest är 40-talister och pensionärer som älskar att läääääääsa och har hur lång tid som helst på sig

Några reaktioner:
*Förstasidan gav inget intryck av något nytt och piggt.

*Texten på insidor har fått ett nytt typsnitt men intrycket är att just den gör det svårare att läsa.
*Många annonser gjorde det svårt att få struktur.
*Kultur och nöje slog ihjäl sig självt.

*Bilderna skulle få utrymme. På hela mittuppslag låg en bild från skördetröskor i en åker i Brasilien. Inget som grep ögat, svårläst textruta.
*En kvinna berättade om hemlösheten. Hel bild på ena sidan som visade en vissen ros, all text på högra sidan. Var kom bildjournalistiken om hennes miljö fram?
*En sida med matpriser i tabell blev svårläst.
*Krönikören Claes Fürstenberg är underhållande och lättsam, men fick ingen sådan utformning. Krönikans placering gav intryck av att den var ”allvarlig”.
*En hel tidning om redaktionen och hur tidningen kommer till. 24 timmar på redaktionen var gjort som en spelschema, men blev helt oläsligt.

Första intrycket av en ”ny” tidning är ofta omtumlande.
När det satt sig efter ett par dagar kan det kännas mera rätt.

Och mycket riktigt - i dag söndag var den klart bättre!
Kraftfull förstasida, bra nyhetsjobb med bilder kring Davis cupmatchen, nyhetsveckan på mitten fick lätt utformning - det blev lättare med rakare struktur.
Även Malmö och Omkretsen kom fram bättre.
Men stackars Anja Gatu - murrig vinjettbild.
”Nya” Sydsvenskan är ändå traditionell.
Det är lite mycket Dagens Nyheter-kopia.
En "ny" tidning borde ha strävat efter:
Kortare texter. Lättare att hitta. Högre tempo.
När tidningen samordnas med webb och mobil borde det blivit lite djärvare.

Amelia Adamo ger allt nu - sen blir det "la dolce vita"

61. Två siffror.
Amelia Adamo har siffrorna.
Men hon vill inte se dem som ett åldersbegrepp.
"Åldern sorterar bort människor i jobben. Se i stället till vad personen kan och vill", menar Amelia.
Själv bevisar hon det gärna. Flera framgångsrika tidningsprojekt och nyligen i en egen tv-show. Hon tycker det är helt rätt att göra den nu, när många andra programledare ska bytas ut mot yngre.
Amelia hör inte att det viskas bakom hennes rygg att det kan vara dags att gå i pension.
Hon ger allt i jobbet nu - och en tid till.. Men sen ska det bli - la dolce vita.
* Du hävdar att sorteringsmaskinen går efter ålder och inte kunskap och vad personen kan ge och tillföra.
- Ålder är direkt stigmatiserande. Det sker en automatisk utresning efter 50. Det finns de som mörkar sin ålder. Vi hade nyss ett reportage om en kvinna som aldrig kom till intervju p g a att åldern som stod i CV. När hon tagit bort den så gick det bättre. 50+ är de första som får gå när det ska rationaliseras, så är det på varenda företag. Då talar man inte om kompetens, bara ålder.
* Kan inte yngre se det här som en förlängning av ”jätteproppen Orvar”, de som sitter kvar på sina jobb och blockerar?

- Jodå. Men det är inte alltid så att det kommer in en yngre efter en jättepropp. Det viktigaste är ungdomsarbetslösheten. Den är viktigare att lösa än 50+arnas jobb. Om en 50+ lämnar sitt arbete till en ung eventuellt arbetslös, då har man faktiskt gjort en insats. Men det är faktiskt inte så ofta det är så Många unga får inga jobb för att de inte har erfarenhet. De som efterfrågas är de mellan 30-45. Över och under är ungefär lika lite attraktiva.
*Hur är medelåldern på din tidning Magasin M? Hur många är 55+?*

- Tre stycken är 55+
* Är det som för idrottsstjärnor, att det är svårt att se att karriären är slut?

- Det är det säkert också. Det är alltid svårt att se sina begränsningar.
* Är du själv rädd för att bli en före detta?

- Nej, jag ser till att jag inte blir det genom att försöka hålla mig bra uppdaterad .

* Både du och Thorbjörn (Larsson, chefredaktör på Dagens Nyheter) jobbar för fullt i dominerande roller. Vad är er drivkraft?

- Våra drivkrafter är nog helt enkelt att jobbet är så roligt. Och så länge vi är framgångsrika så stannar vi.
* Vad gör du på din fritid när det inte handlar om något jobb?

- Umgås
* Har du inte funderat på att helt ut njuta av dina intressen än att göra tidningar?

- Nej, behöver inte sluta för att njuta.
* Hur fungerar du som mentor för yngre personer som vill komma framåt?

- Jag fungerar, anser det vara min plikt.
* Kan Blondinbella bli en bra journalist i framtiden?

- Kanske, men snarare än bra marknadsförare
* Vad säger du till alla unga tjejer, inte minst de som bloggar, som drömmer om att bli något i ”media eller mode”?

- Försök. Någon vinner alltid. Men var unik.

* Du poserar gärna i dina tidningar och på förstasidan. Hur mycket styling och retusch kräver du?

- En hel del. Brukar redogöra för detta.

* Amelia Adamo, 69 år, vad gör hon och hur lever hon...?

- Då är jag farmor mer än i dag, men inte på heltid, reser och sätter sprätt på pengar, är konsult och eventuellt inspiratörspratare. Gillar livet hoppas jag, men har inget fast jobb. Har äntligen lärt mig långfärdsskridskor och kanske jaga.
* ...och lite längre fram: 80-plussaren Amelia Adamo - hur bor hon?

- 80-åringen Amelia bor i kollektiv med sådana som är ungefär som hon. Det är pizza, piazza och vino fino. Viva Italia, där vill jag helst bo då.

Fotnot: Sedan intervjun gjordes har Amelia i dag meddelat att hon och Thorbjörn Larsson separerar några månader för att tänka över vad de ska göra med sina framtida liv.

Resemagsin - späckad som en katalog

Res - Expressens nya restidning går emot alla kriser.
Tjock som en katalog, fullmatad med annonser och artiklar - och sockrad med en guidebok om Egypten, allt för 20 kronor.
Färgstarkt och bildrikt, där en del bilder kunde haft bättre skärpa.
En mix av guider och upplevelser där medarbetarna gjort något.

Det tar 31 sidor med småplock och annonser innan reportagen kommer. Europa i vårsolen - bil utmed Rivieran Nice till Marseille, stadsvandringar i Lissabon och Barcelona med tillhörande guider. Lätt och stimulerande. Men Rom blev lite för opersonligt skildrat, mest typ ”...man kan”. Skribenten borde haft lite mera inlevelse.

Tåg på semestern är trend som ökar. 19 sidor med 30 oförglömliga resor på räls är en guide för den som drömmer om ovanliga resor med tjusig utsikt.
Tyvärr verkar ingen ha rest med någon linje och ger några erfarenheter. Det hade varit intressant att veta hur det är att ta tåget i Peru i stället att vandra Inkaleden. Eller den 100-åriga linjen New Jalpaiguri i Västbengalen till Darjeeling i Indien. Särskilt för de som inte sett filmen där den ingick.
Här missade tidningen att levandegöra någon tågupplevelse.

Sol- och badälskarna får tips om Oman och Egypten, bäst blev det om fem av Kap Verdes öar.
Gran Canaria blev mindre bra. För en plats där ”alla” varit gäller det att hitta lite ovanligt, både i ord och upptäckter.
Och krogguider finns det förstås med. Resejournalister älskar att sitta på krogen och restaurangbesök på speciella krogar, ser kanske många som en viktig del av semesterupplevelsen.

Med Res hårdnar kampen om reseläsarna och kanske främst Aftonbladet som kom med sin nya Destination för två veckor sen. De väljer lite olika stilar.
Känslan av Res 164 sidor är mera av katalog än magasin/tidning.
Det förstärks i slutet när tidningen vänds och blir 14 sidor annons för en researrangör.

Tidningen heter Res, samma namn som en annan resetidning.
Aftonbladets heter Destination, ett lite svävande namn.
Det verkar svårt att hitta ett bra namn på en resetidning

Förlovningen en kamp mellan extra tidningar

Fr v: Aftonbladet, Svensk Damtidning, Expressen

Slagna av Expressen på scoopet om Victorias förlovning - men Aftonbladet satsade hårt för att komma igen.
Bäst dagen efter. Och i helgen kom en extra ”spara-tidning”.
Det var snabbt jobbat.
Efter nyheten i tisdags lyckades de göra en hel 48-sidig tidning som låg på diskarna på lördagen.
Om den nu inte var lite förhandsgjord...
Kanske Aftonbladet låg på något och bara väntade på nyheten.
Redan i onsdagstidningen hade de en annons om helgens förlovningstidning.
Det är en snygg tidning Aftonbladet gjort. En lätt och färgstark layout. Texten var förstås en sammanfattning av vad som stod i veckan, här och där lite uppgifter lånat från konkurrenten.
Expressen försökte haka på, men kunde bara få ihop åtta sidor som häftades in extra i ordinarie söndagstidningen, plus att Victoria och Daniel var på förstasidan. Det blev lite tunt. Två reportrar skrev snabbt en sammanfattning om bakgrunden. Det mesta stod i veckans nyhetstidning. Dock var inte något av hovreporterns pekoral med. Det brukar vara så roligt att det kan läsas en gång till och borde varit med i en minnestidning.
Även Svensk Damtidning, specialisten på kungligheter, fick se sig slagna. Den kungliga tidningen körde sin traditionella stil. Lite nytt i bild och text kunde de få med. 25 kronor kostar extratidningen.
Aftonbladet tog tio kronor och där fick tänkbara köpare mera.
Expressens läsare blev förmodligen besvikna om de ville ha en förlovningstidning att spara.

Efter Arbetet blandar politik och nöje

Krogtest, nöjessidor med en tyckarpanel, klubbguide, bioannonser, en förstasida med drag av kvällstidning - och politik. En lätt överraskande mix.
Det är nya veckoslutstidningen Efter Arbetet som nu kommit ut med två nummer. En efterföljare till dagliga Arbetet som gick i graven år 2000.
Gamla Arbetet var, när den var som bäst, bättre än Sydsvenskan med lokala nyheter och hade en lättläst form.
Sen gick det sakta utför och annonsmarknaden var inte intresserad av Arbetet.
Sedan dess har s-rörelsen saknat en röst i Skåne.
Det är ETC-förlaget, med Johan Ehrenberg, som hjälpt till att ta fram tidningen.

Formen är lättläst, även om vissa textblock är långa. Bilder ges utrymme. Mixen är traditionell: ledare, debatt, lokalt, inrikes, utrikes, ekonomi, krönikor och sist det lättare nöjesblocket.
Några aktuella nyhetshändelser innehåller den inte.
Det är den politiska rösten och motvikten som S vill ha fram: arbetslösheten är värre än borgerligheten anger, bankerna lurar Anders Borg, välfärden behöver en satsning, barnfattigdomen ökar, bilindustrin begår självmord, Malmös polischef ställs mot väggen och politikerbråk i Eslöv.
Krönikören Susanna Alakoski får en hel sida och granskar Gustavsbergs fabriksområde utanför Stockholm. Lite märkligt ämnesval - det borde varit gamla industri-Malmö som synades. (Detta gäller första numret).

Efter Arbetet har ingen ambition att bli daglig.
Med drygt 2 000 prenumeranter går det runt och nästa mål är 3 000 ex.
Det blir närmast en tidning för de aktivt politiskt engagerade.
Men förstasidans form är fräsch och bör stimulera flera lokaltidningar att våga lite.

Så ökar upplagan i en lågkonjunktur

Lågkonjunktur och sjunkande upplagor, indragningar av redaktioner och minskad personal...
Dagliga nyheter från tidningarna.
Det fanns en tid med samma läge när en tidning i stället ökade upplagan!
Kvällsposten hade några enormt framgångsrika år i början av 70-talet.
Vissa månader kunde bruttoökningen vara nära 20 000 exemplar.
Först med nyheter, läsaraktiviteter och okonventionella metoder att göra tidningen var knepen till framgång.
Lars Braw var redaktionschefen som eldade på sin redaktion.
Han var punktlig med sina redaktionsbrev på tisdagar till redaktionen.
Ibland dyker sådan skön nostalgi upp, som några av hans klassiska redaktionsbrev. Det här är ett utdrag ur dem.

1971 skrev Braw en fras som blivit bevingad och som många efterföljande redaktionsledningar fått äta upp:

Det finns ingen lågkonjunktur för en bra tidning!

*I halvfet stil och understruket. Braw utvecklade sina tankar så här:
Det talas så mycket om den lågkonjunktur vi är inne i just nu, och våra konkurrenter har var och varannan dag basunerat ut hur bedrövligt allting är.
Många tidningar skyller nu på lågkonjunktur när deras upplaga sviktar. Jag skulle vilja säga att det inte finns några dåliga konjunkturer för en bra tidning.
Vad vi måste göra är att skapa ett sådant behov av tidningen, att den är en naturlig del av människans tillvaro, något som man helt enkelt inte kan undvara, hur dåliga tiderna än blir.

*Linjen höll och Braw manade på ett halvår senare:
Många frågar sig hur det kan komma sig att Kvällsposten ökar som den gör under förhållanden som betraktas som svår för pressen i allmänhet.
...så mycket är säkert att det måste bero på den ständiga aktivitet som vi har utvecklat under senare tid.
...vi måste alla hjälpas åt att ständigt, ständigt, ständigt finna nya idéer.

*Lite senare var det dags igen:
Största fienden vi har i vårt arbete är slentrian och rutin. Det är så lätt att vi gör saker på det sätt vi alltid gjort, att vi redigerar exakt likadant, att vi skriver likadant, och att vi tar upp samma ämnen som vi tidigare gjort.
Jag tror, kort sagt, att en bättre tidning är en tidning som lever, att vi varje dag gör tidningen med entusiasm, att vi varierar oss själva, att vi aldrig någonsin gör någonting slentrianmässigt.
Det är själva tonen i tidningen, tror jag, som är avgörande. Tidningen måste varje dag sprudla av entusiasm, av glädje, av engagemang. Vi måste göra varje sak i tidningen sådan att den bryter av mot vardagens tristess. Det måste bli mycket mera stimulerande, inspirerande, att läsa Kvällsposten.
Det är just där möjligheterna till framgång ligger.

*I budgettider var besparingar inte direkt Braws linje:
I årets budget har vi lagt in ganska mycket pengar på försäljningsfrämjande åtgärder och för att få det hela att gå ihop har ekonomerna räknat ut, att vi måste öka 7 000 ex per dag under innevarande budgetår.
Det är ett ganska hårt krav i en tid då upplageutvecklingen för tidningar i allmänhet är långt ifrån ljus, men vi tror att vi skall klara det. Kunde det gå i år måste det kunna gå nästa år också, under förutsättning att vi kan göra en tillräckligt bra tidning.
...det måste naturligtvis påpekas, att en ökning med 7 000 ex per dag sannolikt är ganska unik, och jag tvivlar på att någon annan svensk tidning satt detta som mål i sin budget i år.

*Entusiasmen och den ständiga jakten på förnyelse fortsatte:
...Efter alla de framgångar vi haft i höst kommer vi nu till en tid som kan bli svår för oss. För att vara uppriktig: vi har inte idéer tillräckligt för att kunna känna oss säkra.
Tyvärr är det inte så enkelt att göra en tidning, att man bara kan sitta och vänta på vad som kommer in och sköta sina bevakningar. Det leder ofelbart till stagnation.
... det gäller ju inte bara att köra i gamla hjulspår.

...Ingen tidning har förändrats så mycket som Kvällsposten. Kanske är det därför vi lyckats?
...Nästan allting måste förnyas. Det är tjusningen och samtidigt det stora problemet med det yrke vi har. Om vi anser att vi gör tidningen på rätt sätt i dag måste vi vara beredda på att det kan vara fel om ett år.

Det var läget för drygt 35 år sen.
Det kan läsas som lika aktuellt i dag.

(Fotnot: Lars Braw är grundaren till Rotarys Läkarbank, som ägnar sig åt hjälpande insatser i fattiga länder. Bilden är hämtad därifrån.)