DN+Sydsvenskan - första steget mot en samordning

 
I dag kom ytterligare en signal:
Dagens Nyheter och Sydsvenskan blir en och samma tidning!
”Nya” Sydsvenskan presenterade sig i dag.

Två klara tecken syns: Del C blir lokal för Malmö och kringkommuner och får lite egen profil med avbrytande rubrikstil och typsnitt i text.
Del A med nyheter och B med kultur, blir mera riks.
Del A och B blir snart exakta kopior av Dagens Nyheter!
Samma rubrikstilar, texter  och grundtänk i layout. Färger och grafik samstämmer.
Sidorna kan göras klara på en plats - i Stockholm - och gå i båda tidningarna.

Två editioner som kommer att skilja sig åt: DN Sthlm och Sydsvenskans Malmö.

Första dagen skiljer lite i innehållet, men vänta bara. Små smygvisa ändringar hos båda får det att jämna ut sig.
Tidigare i veckan i veckan kom en annan signal: DN och Sydsvenskan ska byta texter.
Förändringarna kommer att gå fort, mycket fort.
Annonsinkomster och upplagan minskar, lågkonjunkturen och internet slår hårt.

Sydsvenskans presentation av USA-valet.

Jag har länge stört mig på Sydsvenskans tunga och långa texter och en dålig presentation av det lokala.
Mycket av materialet är av rikskaraktär och kan vara samma i både DN och Sydsvenskan: In- och utrikes, byråtexter från TT, Reuter och andra, ekonomi, test av bilar, vin, mat, radio och tv och det mesta i kultur.

DN:s presentation av USA-valet

Allt detta riksmaterial kommer att göras på Dagens Nyheter i Stockholm! Kvar har Sydsvenskan att göra sin lokala c-edition i Malmö - i bästa fall!
Flera medarbetare i Malmö tvingas lämna sina tjänster. I bästa fall erbjuds de hyggliga avgångsvederlag. Svenska Dagbladet har i dag i nått fram till en sådan lösning.

DN:s "Insidor"

En nära jämförelse finns. 
När Aftonbladet fullständigt körde över Expressen hamnade de senare i kris. Först köptes GT i Göteborg 1997 och sedan 1999 Kvällsposten i Malmö. Främst för att komma åt upplagorna, då kring 60 000 ex för varje tidning, och minska gapet till Aftonbladet.

Sydsvenskans "Insidor"/In på livet

Med detta följde två redaktioner med två olika kulturer och lokal profil i att göra tidningen och tredubbla medarbetare på de flesta tjänster.

Bråk uppstod om vem som skulle göra vad och vem som gjorde det bäst. Värderingarna av materialet var ofta helt olika.
Medarbetare i Malmö och Göteborg kände sig överkörda och upplevde att ”stockholmarna” uppträdde som storebror.
 
Expressen försökte lösa detta smidigt. Medarbetare erbjöds prova på jobb - och för att samordna - på de olika

Sidan 1 i Kvällstposten  7 november.

redaktionerna. Mycket sköttes fortfarande lokalt och nattredaktionerna fanns kvar, Res-bilagan fick göras i Malmö en period innan den återgick till Stockholm.
Bit för bit minskades allt mer. Vid senaste årsskiftet försvann det sista.
Detta fick ta elva år.
I slutändan kan det sägas att de flesta medarbetarna fick segla ut med hyfsade ekonomiska villkor.

Sidan 1 i Expressen 7 november

Nu görs all redigering  i Stockholm.  Det anses bli bäst så. Synergier kallas det med ett finare ord.
En del tokiga effekter har uppstått. För att rädda sina jobb pendlar flera medarbetare från Göteborg och Malmö till Stockholm i ett rullande schema. Där sitter de oftast och per telefon bevakar vad som händer runt husknuten på hemmaredaktionerna!

Mycket lyser det igenom i tidningen.
I rubriker och lite i texter märks det. Svårigheten är att känna den lokala närvaron 62 mil från utgivningsorten.
För Sydsvenskans läsare kommer det kanske inte att märkas så mycket - OM redaktionen får göra den lokala C-delen i Malmö!

Sportkrönikören Åke Stolt växlar ord - en roman i stället för sport

Foto: Kennet Ruona

Åke Stolt lämnade Sydsvenskans sportsidor för tre år sedan.
En hyllad sportkrönikör - Stora journalistpriset 1990 - som lockade många nya läsare.
Nu läser han nästan ingen sport längre. Men han har inte slutat skriva.
Författaren har tagit över - en bok om året de senaste tre åren.
På gång har han nu en roman.

* När du slutade som krönikör, kände du att du gett allt - eller var det andra intressen som lockade?
- Jag var 67 år och tre månader när jag slutade, jag hade varit på femton OS, jag ville ge mig möjligheten att vara författare på heltid.

* Vad är bättre och sämre i dagens sportjournalistik?
- Det mesta är bättre. I varje fall i tidningarna. I etermedia är det lite för många hejaklacksledare och för lite kritiskt granskning.

* Om du varit sportkrönikör nu, vad hade du då sagt om MFF i år?
- Jag har i mina nätkrönikor (www.skaneidrotten.se) skrivit en del om det klena utfallet, på de stora resurserna, tränarens felbeslut, den ofta taggiga ledningen som inte ödmjukt kan ta kritik. Och så den snedvridna rekryteringen till spelartruppen.

* I dag är det väldigt många unga kvinnor skriver sport och även syns i tv. På vilket sätt tycker du de förnyar journalistiken?
- Är det så många? Ärligt talat tycker jag att de kvinnor som profilerat sig inte förnyat nämnvärt. Och i TV är det väl knappast journalistik de sysslar med, mera presentation.

* Du lockade själv många nya läsare, inte minst kvinnor som förut kanske inte brydde sig om sporten. Vad tror du det berodde på?
- Att jag inte är så intresserad av idrotten som sådan utan mera vad den står för, vad den speglar, vad den uträttar och används till. Sport är så mycket mera än idrott. Och så gillar kvinnor humor, de har dessutom modet att säga det vilket inspirerat mig mycket.

* Sportkrönikörer brukar rankas i olika topplistor. Nämn tre av dina favoriter som du gärna läser.
- Jag läser nästan ingen sport längre. Någon gång Mats Olsson (bilden) i Expressen. Han vågar vara sig själv. Jag vill ha närvaro, känslor, gråt och skratt och åsikter. Jan Hansson på Borås Tidning har jag alltid gillat, Johan Esk på Dagens Nyheter är bra.

* Har det blivit för mycket tyckande i journalistiken?
- Det är väldigt viktigt att tidningschefer inte bara bejakar journalisters lust att tycka. För det är alltid det bekvämaste och roligaste och mest uppmärksammade. Det gäller att uppmuntra dem som jagar nyheter, gräver, avslöjar, plockar fram oegentligheter, ställer makthavare till svars. Det är den viktigaste journalistiken och kommer alltid att vara.

* Om du skulle göra en Malmörevy 2009 - vilka personer och händelser vill du se där?
- Årets Malmörevy skulle nog heta ”Tunnelseende”, men det är klart att Percy och Ilmar och Vellinge-Ljungman och Tiger och Anna Anka hade inte gått att undvika.

* När du stöter på Cavalli Björkman - vad pratar ni om då?
- Jag ser honom aldrig. När vi stötte på varandra förr pratade vi inte - jag fick en föreläsning.

* Du brukar inte uppskatta bloggar, men i dag bloggar ju nästan alla journalister. Hade du inte gjort det också om du varit aktiv?
- Jag har inget emot bloggar om de har substans. Men dessa privata utläggningar om snoriga ungar och frukostmenyer intresserar mig inte. Jag är aktiv. Har skrivit åtta böcker, en om året de senaste tre åren, skriver en krönika i veckan, föreläser. Jag är inte fast anställd, det är enda skillnaden. Det skall man inte vara vid 70 års ålder. Vilket år som helst börjar jag blogga.

* Vad är skillnaden mellan ”sanning” i en tidningskrönika och tyckande i en blogg?
- En tidningskrönika är en personlig kolumn som aldrig besvarar frågan om sanning och lögn och det är väl detsamma med bloggen. Ett utrymme för personliga åsikter. Det är väl bara distributionsformen som skiljer. Men ett resonemang får ju inte grunda sig på en medveten lögn. Det är ju meningslöst.

* Är inte allt en generationsfråga? Hur använder du själv internet?
- Inte så länge till. Alla har väl dator om tio år. Jag läser tidningar, hämtar uppgifter till artiklar och böcker, kollar matrecept, kollar Youtube, använder datorn som uppslagsverk och så sköter jag brevkorrespondens förstås.

* Nästa år gör ditt gamla favoritlag Åtvidaberg comeback i allsvenskan. Hur går det?
- Det borde inte gå. Men det finns någon ting i det där klubbmärket (symbolen för koppar och för kvinna) som är starkare än logiken.

* Vad har du ännu inte är gjort, men som du vill göra?
- Skriva en roman. Den kommer. Göra en roll på Stadsteatern. Mera tveksamt.

* Vad blir titeln på boken om ditt eget liv?
- Tack för ordet!

Sportkrönikör i stället för doktorand i ekonomisk historia

Anja Gatu är sportkrönikör på Sydsvenskan som snabbt etablerat sig och blivit respekterad.
Det var kanske inget lätt uppdrag att efterträda Åke Stolt och ge sig i en lejonkula där Malmö FF är dominerande.

* Vilken var din reaktion när du blev erbjuden jobbet på Sydsvenskan?
- Jag hade sökt det och det var en lång anställningsprocess så jag hann ställa in mig på att jag kunde få jobbet. Men jag blev väldigt glad den dag jag fick det slutgiltiga beskedet. Sportkrönikör har varit mitt drömjobb sedan jag var tolv år gammal och började läsa dagstidningar.
* Sport är ännu mest grabbarnas värld. Hur möts du som kvinna där?
- Vi blir fler kvinnliga sportjournalister hela tiden och eftersom de flesta är väldigt bra på sitt jobb möts vi av respekt från de allra flesta. Jag har aldrig mött några större problem på grund av mitt kön, men vet samtidigt att jag blir granskad under lupp av vissa som gärna vill se mig göra fel.

* Varför blev det sport för dig?
- Det var det jag var mest intresserad av att skriva om och jobba med. Sport är så oerhört brett, du kan få in de flesta frågor om livet och samhället och samtidigt få de ständiga kickarna som liveidrott ger. Jag har jobbat med andra saker också i perioder, men alltid saknat sporten.
* Var tycker du att du har din läsekrets?
- Jag har många läsare som ofta återkommer med synpunkter. Det är roligt, då blir det en dialog i stället för monolog. Jag märker att läsekretsen är väldigt bred, får mycket kommentarer på stan som alltid (förutom när det är alkohol inblandad) är positiva, det är roligt att Sydsvenskan har en sådan genomslagskraft i Malmö.
* På vilket sätt märker du att du fått nya läsare?
- Många, framförallt kvinnor, mailar och säger att de aldrig läser något annat på sporten utom mina krönikor. Det är roligt även om jag hoppas att de hittar till det övriga sportmaterialet sedan.

* Vad är skillnaden mellan en kvinnlig och manlig sportkrönikör?
- Jag tror inte att det finns någon given skillnad, däremot har alla krönikörer olika utgångspunkt beroende av deras intressen och tidigare erfarenheter. Vissa erfarenheter delas av kvinnor och jag tror att det är viktigt att även de kommer fram i journalistiken. Journalistik blir bra av mångfald, då ökar dynamiken och den bild av världen vi berättar om blir mer nyanserad.
* Vilket hade varit ditt yrke om du inte blivit journalist?
- Det var nära att jag blev doktorand i ekonomisk historia istället, jag sökte faktiskt pengar för ett projekt med inriktning på landsbygdsutveckling i Brasilien men fick det inte och gick inte vidare med det eftersom jag sedan fick jobb på Sydsvenskan. Jag har alltid velat bli högstadie/gymnasielärare också.
* Har du fått några kommentarer av typ "det var bättre med Åke Stolt”?
- Jadå. Men framförallt har jag fått många brev från läsare som hade förväntat sig att jag skulle vara mycket sämre än Åke Stolt men sedan upptäckt att jag inte alls var sämre utan bara olik honom. Det är roligt med människor som kan ändra uppfattning, och dessutom känner ett starkt behov av att berätta det.

* När Åke Stolt blev sportchef på Sydsvenskan blev Cavalli Björkman upprörd. Han visste inget och fick inte vara med och påverka. Hur har du blivit bemött av Madsen och Borg i MFF-ledningen?
- De tycker oftast inte om det jag skriver – men det vore kanske konstigt om de gjorde det med tanke på att jag varit väldigt kritisk mot MFF under en längre tid.
* På vilket sätt är Expressens Mats Olsson din förebild?
- Jag har alltid tyckt att han varit en stilist helt i en egen klass i Sverige. Dessutom är han en människa som alltid visar andra människor stor respekt och kan konsten att vara elak på ett humoristiskt sätt och aldrig gå över gränsen.

* Vad gör du om tio år?
- Jag vet inte. Jag har svårt att tänka så långt framåt i tiden, då får jag bara panik. Men jag hoppas att jag har barn och har lika roligt på jobbet som jag har i dag.

Tidningar du alltid läser: (utom Sydsvenskan) Kvällstidningarna, Offside, Bang.

Lag du alltid följer: Många. Det som är absolut mest närvarande i min vardag: Malmö FF.

Krönikör du alltid läser: Nej, under mästerskap t ex och andra längre samlingar undviker jag att läsa andra krönikörer. Det är så lätt att bli påverkad även om det är undermedvetet och därmed färgad av vad andra tycker.

Söndag räddar "nya" Sydsvenskan

Piggt format, färgstarkt, lättläst.
Vad Sydsvenskan inte vågade med huvudtidningen gjordes i stället i nya söndagsbilagan.
Söndag var ett djärvt avsteg mot den gamla modellen.
Lite mindre format än huvudtidningen gör den behändig. Värd att spara en tid innan den åker till pappersåtervinningen.
Den konkurrerar mer med veckotidningar och månadsmagasin.
Visst har den drag av vad systertidningarna i Stockholm och Göteborg gjort.
Men form och format känns ändå som ett nytt grepp från betongkolossen på Segevång.

Det är kvinnor som läser och den tanken har Söndag dragit fullt ut.
Efter en mjuk öppning med lättare sidor följer en klar kvinnoton: 4 sidor mode, 10 sidor bröst, 2 sidor parfym, 8 sidor mat.
Var fångar Söndag in män...?
Resa till glaciärerna i Patagonien i Argentina frestar kanske. Inte kvinnosemester direkt.

Söndag bör nog göra lite för männen, mer än att bära tidningen till återvinningen.
Lite annorlunda reportage kring sport och bilar, är alltid ett enkelt knep.
Ett test av den lilla minibilen som fanns i annons kanske. “Söt” säger kvinnor. Vad tycker tjänstebilsmännen om att köra den...?

- Detta är bara ett nummer. Jag tror att även män är intresserade av mode, mat och bröst!, säger featurechefen Maria G. Francke. (bilden)
- Vi har ingen enskild förebild för tidningen. Vi har i mångt och mycket utgått från vad vi själva skulle vilja läsa. Tror att det är en bra utgångspunkt.
- Vi har fått mycket positiva reaktioner, men som alltid när något i en tidning förändras finns det också en del som tycker att förändringen i sig är något negativt.
- Det är många som konkurrerar om folks tid, det gäller att vara lite mer angelägen än konkurrenterna för att lyckas...

"Nya" Sydsvenskan - grådassig och tung premiär.

”Nya” Sydsvenskan landande hos sina läsare i lördags.
Efter lång tids planering, läsarundersökningar och inkallande av olika “gurusar” blev resultatet mest - grått, tungt och svårläst.
”Vi är gammelmedia”, säger chefredaktören Daniel Sandström i en kommentar om nysatsningen.
Efter en första titt i tidningen är det lätt att hålla med honom.
Sydsvenskan verkar leva i en tro att läsarna mest är 40-talister och pensionärer som älskar att läääääääsa och har hur lång tid som helst på sig

Några reaktioner:
*Förstasidan gav inget intryck av något nytt och piggt.

*Texten på insidor har fått ett nytt typsnitt men intrycket är att just den gör det svårare att läsa.
*Många annonser gjorde det svårt att få struktur.
*Kultur och nöje slog ihjäl sig självt.

*Bilderna skulle få utrymme. På hela mittuppslag låg en bild från skördetröskor i en åker i Brasilien. Inget som grep ögat, svårläst textruta.
*En kvinna berättade om hemlösheten. Hel bild på ena sidan som visade en vissen ros, all text på högra sidan. Var kom bildjournalistiken om hennes miljö fram?
*En sida med matpriser i tabell blev svårläst.
*Krönikören Claes Fürstenberg är underhållande och lättsam, men fick ingen sådan utformning. Krönikans placering gav intryck av att den var ”allvarlig”.
*En hel tidning om redaktionen och hur tidningen kommer till. 24 timmar på redaktionen var gjort som en spelschema, men blev helt oläsligt.

Första intrycket av en ”ny” tidning är ofta omtumlande.
När det satt sig efter ett par dagar kan det kännas mera rätt.

Och mycket riktigt - i dag söndag var den klart bättre!
Kraftfull förstasida, bra nyhetsjobb med bilder kring Davis cupmatchen, nyhetsveckan på mitten fick lätt utformning - det blev lättare med rakare struktur.
Även Malmö och Omkretsen kom fram bättre.
Men stackars Anja Gatu - murrig vinjettbild.
”Nya” Sydsvenskan är ändå traditionell.
Det är lite mycket Dagens Nyheter-kopia.
En "ny" tidning borde ha strävat efter:
Kortare texter. Lättare att hitta. Högre tempo.
När tidningen samordnas med webb och mobil borde det blivit lite djärvare.