ObeGRiPligt att det ska vara så svårläst

Jag vill inte förstöra julen för någon.
Men en tidning förstörde lite av min jul.
I går kom Grip - Malmö Aviations kundtidning.
Det är en extremt svårläst tidning! Bitvis på gränsen till oläslig.

Jag tror inte det är fel på mina ögon. Jag går igenom många tidningar och brukar inte ha problem. Små undantag kan finnas här och där.
Men Grip… det är obeGRIPligt att de kan sända ut en så svårläst tidning!
Jag har kritiserat den förut. Då gjordes den av ett annat förlag.
När jag med ansträngning kollar redaktionsrutan nu så är det Res Travel Magazine AB som gör den. Den uppgiften lagd med extremt liten stil på en grå platta.
Jag kan ana att de inte vill skymta så mycket med namnet.

Malmö Aviations egna infosidor.

Större delen av texten i Grip är satt med en Sans Seriff typsnitt i mycket liten grad, skulle gissa på 8 punkter.
Den går att läsa - men det är mycket ansträngande!
I flera fall är spalterna också mycket breda, vilket försvårar också.

Reportagedelen är lättare att läsa.

Mest är det notiser och reklamtexter.
En reportagedel finns också med artiklar om en tidningsmakare, om Mauro Scocco, en radioröst och livet på öar.
Här är det vanlig textstil, lättare att läsa om än lite blek och bitvis för breda spalter.
Bildtexter saknas. Men så kollar jag närmare och hittar  pyttesmå texter, gissningsvis 6 punkter inlagda i bilderna. I versal stil!

I jämförelse framstår det kritiserade finstilta om villkor och garantier som brukar finnas när vissa varor säljes, som föredömliga.
Hur har redaktionen tänkt med läsbarheten?

Alldeles för svårt att läsa!

Här och var finns färgplattor i rött, grönt, orange eller gult och där är inlagd en mager vit text.
Riktigt irriterad blir jag på kulturuppslaget. All text i blekt svart eller vitt, inlagt i lila plattor.
På vissa ställen är texten lagd ovanpå bilder, lika svårläst.

När läsaren måste anstränga sig, riktigt koncentrera ögonen för att se texten och fånga raderna, då är det något fel!
Jag ger upp, hoppar vidare i läsningen, men blir bara mera irriterad.
En tidning får inte vara svårläst!
Inte i dag när papperstidningar kämpar för sin överlevnad.

Jag har även försökt läsa den här tidningen i flygplansstolen. Den ligger i stolsfickan där. Men där är det ännu svårare i dåligt ljusförhållande och trångt i sätet.

Ett utdrag ur Res egen tidning

På slutet kommer utdrag ur Res egna tidning. Den är lättare att ta till sig, även om jag störs av notiser i liten textil och vissa färgplattor.

Malmö Aviations styrelseordförande Knut A Solberg skriver att han ser fram emot de nya flygplanen som kommer under 2013.
Och ger ett nyårslöfte: att leverera Sveriges bästa och pålitligaste flygresor.
Det brukar vara bra att resa med Malmö Aviation redan idag.
Som kund skulle jag önska att de även levererar en mer lättläst tidning!

Det är en hård bedömning jag gör. Jag tar också till det stridsrop som kan ljuda på en tidningsredaktion:
Gör om! Gör om! Gör om!

Mera svårläst när reklambyråer gör tidningar

Det här är ett litet lästest. Jag har bytt från bloggens vanliga stil till denna.
Tryckt på blankt tidningspapper hade detta varit svårläst. Här kan det vara OK med stort radavstånd. I tidningar är det ofta tätare.
Typsnittet - bokstäverna - är en sans seriff.

On Track heter en tidning som genomgående har detta typsnitt. Det är en gratistidning som delas ut på Göteborgs central. Den går att läsa med lite ansträngning. Om man nu inte sätter sig på en skakig buss eller tåg.

Reklambranschen älskar sans seriffer.
I tidningar passar typsnittet bara i korta notiser. Annars blir det för jobbigt att läsa.
On Track är givetvis gjord av en reklambyrå.

Jag har förut kritiserat många svårlästa tidningar med det här typsnittet. Senast var det SJ:s tågtidning Kupé. Chefredaktören Claes Salomonsson svarade med att tidningen i sommar kommer som ljudtidning för synsvaga.
Det är inte synsvaga som har besvär. Alla ögon och åldrar tycker typsnittet är tråkigt.

Det går att läsa, men ofta är storleken för liten. Stilen är tunn. Svärtan svag. Det blir bara ansträngande. Mellanrubriker saknas ofta. Det är bara jobbigt att försöka hålla kvar ögonen och följa raderna.
Om graden höjs är det betydligt lättare.

On Track har åtminstone två bra artiklar: Ebba von Sydow gnistar med ögonen från omslaget. Intervjun, i frågor/svar, var intressant. Frågor i fet stil, svar i mager. Trollkarlen Stefan Odelberg fick vit text på helt svart bakgrund. Läsbart, men krävande för ögonen.

Resten var för magert och blekt! Ofta utan mellanrubriker. Många texter på bakgrunder av grått eller svag färg. On Track dödar läsintresset direkt när de kommer fram till åtta korta bokrecensioner. Pytteliten textstil, ungefär så här stor, och lagt på rosa bakgrund! Här behövdes förstoringsglas.

Reklambyråer ska inte göra tidningar!
Låt tidningsmänniskor göra det - de vet vad och hur läsarna vill ha det.
De här tre sista raderna är mera det rätta typsnittet i tidningar.