Nya Tåg följer gamla spåret

Nya numret

Tåg. Tre bokstäver. Enkelt.

Lika enkelt som namn på en tidning.

Tåg heter Svenska järnvägs-
klubbens medlemstidning.

Den följer pålitligt spåret även när den förnyar sig.

2017 inleddes med ny form på tidningen, ändå helt lik den gamla.

Gamla numret

Omslaget i sista numret 2016 och första 2017 visar bilden av ett tåg som kommer på spåret i vintermiljö. Jag får titta noggrant efter vilket nummer och årgång det är.

Men nyheten finns även om den inte syns så mycket.

Här handlar det om några millimeter. 16 mm mindre på höjden och 6 mm mer på bredden. Så lite har formatet ändrats.

Men nya Tåg passar i tidskriftssamlare och fungerar att binda in.

Det sista är nog viktigt för det är entusiaster som får tidningen och nog vill spara den.

”Sanningens minut”, kallar chefredaktören Lotta Isacsson (ovan) förändringen när hon presenterar första numret.

I 50 år har tidningen kommit ut och en annan sanning är att det dröjde lika länge innan det kom in en kvinna i redaktionen.

För här handlar det om männen och grabbarnas värld, något som Lotta inte var rädd för.

- Jag upptäckte jag att Tåg sökte en ny chefredaktör och bestämde mig omedelbart för att söka eftersom detta är en ämne jag väldigt gärna ville fördjupa mig i.

- Jag har mest arbetat med tidningar inom ganska mansdominerade branscher under alla mina år som journalist. Min syn på tidningen Tåg påverkas nog inte av att jag är kvinna utan mer av att jag kommer lite "utifrån".

Några djärva grepp har Lotta inte tagit.

På insidorna syns direkt en förändring. Texten är mycket lättare att läsa. Den förra var minst sagt svår: liten grad, raderna tätt ihop. I en tågkupé hade den aldrig gått att läsa och även i lugnare miljö var det ansträngande. Läsarna klagade också och redaktionen lyssnade.

Tidningen kommer inte heller längre inplastad till medlemmarna. Miljö och ekonomi gör att den får sändas öppet.

En tredje nyhet är att sidorna är limmade i ryggen och inte häftade i mitten som förut.

Sen räcker det med förnyelser.

- Vi vill skynda långsamt, bland annat med omslaget, eftersom igenkänningen är högt prioriterad. Det kommer mera med andra ord, men det kommer att ske stegvis, säger Lotta.

Formen är sig lik. Stramt, korta nyheter, texter i två spalter, Rubriker i liten grad och orden hetsar sällan upp: ”Uppgång och fall. Förbigångsspåren i Stenkulla klara. Så ska infrastrukturen utvecklas. Samarbete kring flistransporten. T 17 – nyheter och förändringar”.

Allt är nyhetsinriktat och de flesta artiklarna skrivna av Ulf Nyström.

Alla sidor är likadant uppbyggda. Inget reportage eller layout som bryter av. Ett större reportage är om Pressbyrån, tågbuden och kioskerna.

Ordföranden i Svenska Järnvägsklubben, Bengt Schelin, tycker att kvalitetsmässigt har bilderna utvecklats enormt under de senaste årtiondena.

Nåja, bilderna imponerar inte direkt. Det är tåg, tåg, tåg på varenda en. I en allmän bild från en vänthall finns sex människor med.

På slutet kommer reportaget ”Ulf bygger en modelljärnväg, del 2” (ovan). Ulf själv finns inte med på någon bild, men han heter Beskow.

Bilderna kan dock imponera. Det är svårt att se om det är modelljärnvägar eller verkliga miljöerna. Allt är skickligt och naturtroget uppbyggt.

Lotta Isacsson har lite att ta tag i när hon försiktigt utvecklar tidningen. Något mer allmänt reportage med avbrytande layout skulle ge ett lyft. Nyhetssidorna bör få ny form och bilderna skulle må bra av lite större variation.
Tåg kan få en mycket vassare form utan att läsarna tycker den har spårat ur.,

För med pappret och den limmade ryggen känns tidningen bra.

- Jag vill främst skapa kontakt med alla de duktiga skribenter och fotografer som jobbar med Tåg. Vi är bara två stycken på redaktionen, men trots stora avstånd till många av medarbetarna är det möjligt att skapa vi-känsla. Att göra tidning är, och ska vara, ett lagarbete.

Hur är ditt eget intresse och upplevelser av tåg?

- Tåg har alltid fascinerat mig och varit mitt främsta val som resesätt. Inga andra färdmedel erbjuder så spännande möten och så stor frihet under resans gång. Sedan är jag lite extra förtjust i nattåg - aldrig sover jag så gott.

 

De inbitna entusiasterna får sin dos av nyheter i tågvärlden. Växer intresset till mer än att läsa, kan Månadens erbjudande vara frestande: Loket Z 70732 med Åkerströms radiostyrning är till salu (ovan, nederst). I gott skick och i trafik fram till sista oktober i fjor.

Kanske ett fynd för en läsare, som helst bör ha tillgång till lite spår.

Finansbranschen möter våren med ljus och luft

Dags för nystart.

Vi går mot ljusare tider.

Många ser det så under vårvintern.

Bransch-

magasinet Finansliv rivstartar direkt i veckan.

Ny form och nytt innehåll.

”Ny form, skarpare innehåll” säger redaktionen i en ruta.

Chefredaktören Agnetha Jönsson förklarar i en decimeterlång spalt vad en del förändringar går ut på.

Redan här kan jag vara lite petig med att peka att det borde varit lite skarpare. En så lång text utan några utgångar är onödigt tung. Att börja på ny rad hade varit lämpligt på tre ställen när nya medarbetare presenterades.

Men annars verkar strukturen klar med indelning i olika block:

Finansliv, Aktuellt, Krönika, I fokus, Reportage, Kollegan och På jobbet.

Redaktionen är kvinnlig, och innehållet får i det här numret en lite kvinnlig tousch.

Bland nyheterna lyfter Agnetha Jönsson fram tre nya krönikörer, alla män, som med sina analyser ska ge tyngd åt tidningen.

Kvinnor dominerar dock i de dominerande artiklarna:

Omslaget med Ann Grevelius, som hoppade av bankvärlden för en ny start som rådgivare och riskkapitalist, inleder med fyra sidor.

Ett tungt reportage är från Botswana på sju sidor (ovan). Landet håller på att digitaliseras och gör finanslivet lättare. Kvinnor dominerar i både text och bild.

Män får nöja sig med lite mer diskret placering. En krönikör i början och två olika fackordföranden på slutet.

Tydligaste mannen kommer dock redan i början när en chefsekonom, i bilden rakryggad och korrekt i slips och kostym, reder ut vad Trumps politik kan påverka finanslivet i Sverige (ovan).

I blocket På jobbet lyfts också två kvinnor fram. Och kvinnor får också i en större redogörelser veta att deras löner släpar efter jämfört med män (nedan).

I finanslivet är det mycket siffror att gå igenom. I tidningen blir väldigt mycket text, på några ställen i mesta laget, tycker jag. Åtta sidor, varav fem med text, om vad bitcoin kan betyda för transaktioner, kräver lite koncentration för att gå igenom.

Annars är texterna kortare, lätta att läsa och med bra balans med ljus och luft mellan blocken.

En del små notiser som lagts i plattor med svag färgton, kunde varit lite tydligare. Främst ska man undvika att lägga vit text i gul eller rosa platta. Där försvinner det.

Grafiskt känner jag igen en del signaler från förut, som vissa rubrikstilar och vinjetter. Allt kan inte sopas bort i en förnyelse.

Till flera artiklar används illustrationer, en profil som även fanns förut.

Som avrundning på slutet kommer en artikel om konsten att mingla framgångsrikt.

Den vanligaste frågan mingelexperter får, är hur man avslutar ett samtal och går vidare.

Den absoluta favoriten här den här:

”Jätteroligt att träffas, men nu minglar vi vidare. Det är ju därför vi är här.”

Det får bli avslutning här också.

Det var roligt att gå igenom Finansliv, men nu går jag vidare till nya tidningar. Det är därför jag gör det här.

112 år av kärlek håller ännu i Lysekil

Armarna räcker knappt till.

Hela köksbordet tas upp.
Det är flera decenniers sedan jag höll i en sådan tidning.
Men nu har det hänt när jag fick LYSEKILSPOSTEN i mina händer.
Här håller de fast vid det gamla fullformatet 395x575 mm.
Charmigt, gammaldags och starkt lokalt har det hållit i 112 år.

Fyra dagar i veckan hamnar den 12-sidiga tidningen på köksbordet hos läsarna i Lysekil med omnejd. Upplagan är cirka 2 500 exemplar. En gång i månaden ökar de till en storupplaga på cirka 6 700 ex.

- Vi har ökat upplagan med 2.9 procent, är det första chefredaktören Ahlbin Gustafsson (t h) meddelar.
Ett samarbete med säljbolag och proffsigare försäljning är delvis en förklaring.
- Högre och jämnare kvalitet på tidningarna och en allt mer engagerad personal, ligger bakom den stora upplageökningen, säger Gustafsson. 
- Jag tror även att de som bor i Lysekil med omnejd har upptäckt att är det någon tidning som de verkligen behöver på köksbordet, så är det lokaltidningen.

Visst får läsarna det lokala när de breder ut tidningen på köksbordet och de känner alltid igen sin tidning. Första sidan har samma form alla dagar. Översta halvan är nyheter, nedre delen annonser. Till höger ligger den stora nyheten med bild och rubrik grå ton, till vänster en toppnyhet i svart rubrik och därunder två-tre puffar i mager stil.
Sidan 2 och större delen av sidan 3 fylls med annonser. Från uppslaget 4-5 och framåt tar det fart med en härlig blandning av allt: nyheter, insändare, sport, familj, kultur, skolmat, kyrkoherdens ”Goda nyheter” och historiska händelser.
Någon klar struktur finns inte. Några inrikes artiklar kläms in när det lokala inte fyller allt. Orterna lyfts ofta fram i rubriker, men bara Sotenäs/Munkedal får en egen märkt sida.

Det finns dock en värld bortom landskapsgränsen. Donald Trump svär presidenteden vilket även Lysekilsposten uppmärksammar (ovan). Notisen kläms in på en sida med den passande vinjetten ”Ett och annat”. Därunder ligger en notis om att popcornets dag firas. På den här sidan hamnar också korta bitar om personer i tv, blandat med spalten Det hände med äldre små notiser och en större kolumn om vad LP skrev om för 50 år sen.
Nostalgi verkar intressera läsarna. ”Gamla fotografier berättar” är återkommande inlägg.
Bohusläniana är en annan serie om gamla tider.
Sotenäs hembygdsförening får nästan en hel sida med att berätta om vad som hände för 100 år sen (ovan t h). Det är en hel serie. Första avsnittet var infört i april -16, andra i september -16 och tredje nu i januari. Artikeln slutar med ”Forts.” så det fjärde inlägget är väl att vänta framåt höstkanten.

Layouten är lika gammaldags som formatet. Artiklarna läggs in löpande i spalterna utan större struktur. Rubrikerna är inte alltid rappa, utan säger mest vad det handlar om.
Bilderna är klassiska kort – ett tryck på knappen ger ett porträtt som läggs in på 2- eller 3 spalter (nedan). Flera personer kan komma med på en gruppbild. Bohusläns fotbollförbund firade 100 och fick en kort spalt med text och fem bilder (ovan). Några var suddiga och med rörigt motiv. Bredvid låg en artikel om en ”högaktuell symfoni”.

Men allt är är rolig, charmig och härligt gammaldags läsning som har hållit i ”112 år av kärlek” (t h) som det heter i en annons.
En av den här bloggens läsare som har rötterna i trakten, förklarar tanken bakom det starka lokala:
- En lokal historia kan ha upp-

märksammats i DN eller Expressen, men har det inte stått i LP så är det ingen riktig grej.

Lite som Ölandsbladets gamla tänkande: ”Har det inte hänt på Öland så har det inte hänt”.
Ahlbin Gustavsson förklarar det så här:
- Den största konkurrenten är vi själva. Vi är aldrig bättre än vår senaste tidning. Sedan har vi konkurrens från Bohusläningen och Radio Väst när det gäller lokala nyheter, men vi försöker alltid vara "först på bollen". När det gäller lokala annonstidningar känner vi också en viss konkurrens givetvis. 
Det stärker också vad medieprofiler säger i dag om tidningars räddning: läsarna vill ha det som händer i deras närområde.

Annonserna är många, men luckor kan uppstå här och där. ”Ledig annonsplats” står det i en liten ruta och på sista sidan blev det också en lucka där de fick slänga in ”Ledig annonsplats – Ring Lena!”

Lokalt stöd finns, även om det minskar lite. Sparbanken Tanum söker folk med driv, Mannes motor älskar människor, hos Strandflickorna går det att boka ett badpaket, Bellas hörna startar stick- och handarbetscafé och en hel mässdag ordnas på temat ”Handla-hemma-dag”.
- Vi har gått igenom ett litet stålbad de senaste åren. Annonsmarknaden har försvagats relativt kraftigt de senaste åren och priset på annonserna har även fått sänkas. Men de som annonserar i Lysekilsposten är oftast väldigt nöjda med genomslagskraften, säger Gustafsson.

Lite nya tider kan dock vänta i Lysekil. Läsarna har tillfrågats om de vill ha tidningen i det mindre tabloid eller behålla fullformat.
- Läget är fifty-fifty, säger Ahlbin Gustafsson. Jag tror inte att vår upplaga ökar om vi går över till tabloid. Det skulle vi gjort för länge sedan i sådana fall. Risken är att vi blir vi en tidning som försvinner i mängden bland gratistidningar och direktreklam i brevlådan och att våra äldre läsare inte skulle känna igen sig. Det är även en ekonomisk fråga, då det är ett sätt för oss att spara kostnader.
- Om vi går över till tabloid kommer hela tidningen att få en ny layout. Vi ska ta fram en dummy på hur en sådan tidning kan komma att se ut och testar på en läsarpanel. 
- Men vi har inga planer i dagsläget på att trycka tidningen någon annanstans. Då skulle hela charmen med fullformat i svartvit offset-tryck, distribuerad av Lysekils skolungdomar, helt försvinna 


Lysekilsposten bör nog vara försiktiga. ”Nya Lysekilsposten” med en djärvare stil kan nog skrämma bort läsare. Den ”gamla” charmiga som hållit i 112 år hänger nog med några år till.

Lysekilsposten borde få något kulturpris i mediebranschen.

Snyggt förpackat när vänstern vill locka läsare

En special ger signal om något extra.

Stavas det SPETCIAL i en ny tidning är det en fyndig koppling till vem som ligger bakom.

Förlaget ETC vill spetca (min egen ordlek) sin tidnings-

utgivning.

SPETCIAL är ett magasin med innehåll som varit publicerat i Dagens ETC. Tanken är att fler ska upptäcka vad det innebär.

Visst väcker magasinet uppmärksamhet och lyser i tidningshyllorna.

Det är ett snyggt magasin med limmad rygg, fint papper, färgstarkt och lättläst. Det sista känns bra eftersom jag kritiserat läsbarheten i två tidningar i mina senaste inlägg.

Omslaget i Spetcial har tio olika rubriker. Många signaler läsaren ska fånga. Intrycket är att magasinet innehåller mycket, men kan också uppfattas som rörigt. Orden säger direkt att det är ett samhällsmagasin: ”Frihandeln... sverigedemokraterna... jihadistkrigare... klimatförnekare... restaurangkollaps... rasistisk... stad i kris... räddar världen.”

Allt speglar grunden i 40 års arbete av ETC.

Redan på första uppslaget, sidorna 2-3, kommer programförklaringen. Skaparen Johan Ehrenberg står i vinjettbilden självsäker med armarna i kors och tittar mot läsaren och lägger ut texten (ovan):

ETC behövs, en motor för att göra nytta, berättelser är början till förändringar och medier är vägen att nå målet.

Ehrenberg vet vad han vill efter 40 års arbete. Borgerliga tidningar ger inte det han vill ha.

 

Socialistiska tidningar ger en annan möjlighet att skapa något. Solceller skulle aldrig funnits och inte ETC drivit på, anser han.

Detta är en liten del i en inledning som är lång och agitatorisk. Frånsett det är greppet fräscht att redan på sidan 2 gå pang på. Andra tidningar väljer att öppna med 10-12 sidor annonser och småplock innan det tar riktigt fart med innehållet.

Ehrenberg och ETC vill påverka mycket i samhället: mat, klimat, energi och miljö. Nu driver han den enda lösningen: El till allt – bilen, huset, båten, järnvägen, maskinerna, på sjön, i luften.

Även inom medier vill han växa. En dagstidning i Göteborg är ett projekt. För det behövs 10 miljoner kronor. Tio lokala veckotidningar ligger också i planeringen. För det behövs 1 miljon per tidning.

Ett annat projekt är rörlig bild genom webb och abonnerad som hos de stora jättarna. Som det är nu finns inte plats för det mera kritiska som ETC vill berätta.

Minskade annonser skapar 

kris hos andra tidningar, men inte hos ETC som inte har några annonser alls, frånsett egna annonser på slutet (ovan).

Spetcial är ett påkostat magasin på 100 sidor. Allt förlaget gör bekostas av läsare och statliga bidrag. Lån och bidrag från läsarna betalas alltid tillbaka år från år.

Med så trogna läsare och goda bidrag går det att göra ett snyggt Spetcial. Layouten är rak, enkel och uttrycksfull. I öppningsuppslagen läggs rubriken på vänster sida, bild täcker ofta hela högersidan. På få ställen går bilden över mittvecket.

Tre textspalter med ojämn högerkant per sida. Inga block känns tunga, klassiska mellanrubriker bryter av. Allt är lätt att läsa rakt igenom.

I krönikor är ingångsorden i versaler och mager stil. Halvfet hade kanske lättat upp mera.

Bilderna ger kraft och profil. Ett grepp är att lägga in Bilden – ett helt uppslag med en stark bild och en kort infällt text (ovan).

Flera teckningar finns med en stark känga åt näringslivet.

Spetcial har en klar vänsterton.

Magasinet når nog sina trogna, men aktuella ämnen kan fånga in nya läsare:

Airbnb – uthyrning av lägenheter som drar fram över världen – får nu kritik när flera städer infört regleringar.

Stresstålighet har blivit ett nytt krav i platsannonser.

Bostadsbristen löses med flytande containerhus.

Streamade musiktjänster har gett en stark kamp om lyssnarna.

Johan Ehrenberg som ser el som lösningen för hela samhället, har varit ute och provkört elbilar och illustrerar en artikel med Teslas nya röda elbil - en våt dröm som nog ligger en bra bit från vänster (ovan).

Restaurangbranschen blomstrar med många nya jobb, trots ändrade skatteregler.

H&M har skrivit nya avtal för sina textilarbetare, men en debattör tycker det ännu är för tidigt att jubla över villkoren så länge inte hon och andra kan tänka sig arbeta där.

”Tunga” ämnen finns också. Störst utrymme får bil- och tvåmiljonersstaden Detroit, i dag ordentligt på dekis med bara 650 000 invånare, ödehus och 300 mord om året (ovan).

Saudis kvinnor gör uppror, Venezuelas president får kritik för att vara en dålig imitatör, slö och ointresserad, i Nordh Dakota fortsätter kampen mot oljeledningar.

Flera kända vänsterskribenter gör personliga inlägg.

Allt är förpackat på ett färgstarkt och lättläst sätt.

Grafiskt är det en uppvisning utan att krångla till en form.

Nyfödd - blek och svårläst

Nyfödd – baby och tidning.

Förväntningar och spänning brukar vara stor under graviditeten.
Förlösningen bör sluta i lycka och glädje.
När det gäller nyfödd tidning är det inte alltid så.
Gravid och nyfödd är ett nytt magasin som är färglöst, blekt och svårläst.

Omslaget är elegant. En gravid kvinna sitter i ovanlig soffa med guld och glans.
Pappret är lite tjockare, vitt och fint. Ryggen är limmad. Rubrikerna diskreta.
Det känns klass över magasinet när det ligger i handen.
Rubriken på omslaget ”Så tacklar du förlossningsrädslan” antyder inte smärta, skrik och blod (insidorna visas ovan).
Här är första missen. Den rubriken hör inte till bilden. Rätt rubrik ligger i stället i liten stil högst upp på sidan. Kvinnan på bilden blev gravid vid första dejten. Den rubriken skulle lagts i bilden för att koppla ihop bättre.

Insidorna skapar direkt en besvikelse. Blekt, svårläst text. I vissa delar helt omöjliga att läsa. Typsnittet seriffer används i en mycket tunn och smal variant.
Redan på sidan 5 är det tvärstopp (ovan). I en svag blå bakgrund ligger en text. Överst kan jag läsa vem som är fotograf till omslagsbilden, modellens namn och vem som gjort make up och hår.
För att kunna läsa det som står under måste jag plocka fram förstoringsglaset. Med ansträngning ser jag att det är Francke Medier AB som ger ut magasinet, att det är tryckt i Lettland, att förlaget äger rättigheter till innehåll och kan återge det på hemsidan och andra sammanhang. Register förs över kunder och de kan begära utdrag ur register.
Vinstskatt som tidningen ordnar betas av vinnaren.
Men ingenting om någon redaktion, telefonnummer eller mejladresser.

Chefredaktör är Johanna Francke och hon skriver en inledning på motstående sida. Inte heller här är texten lätt att läsa. Det går, men graden på bokstäverna är liten, kanske 8 punkter. Ögonen tröttnar fort.
Så fortsätter det i hela magasinet – liten text på artiklarna växlas med notiser i liten blek seriffer.
Bilderna är inte många, i stället är det genomgående teckningar och illustrationer.
Öppningssidorna kan ge signaler om att det mest är förtäckt textreklam:
Olika prylar som mamman ”måste ha” och olika hudkrämer.


Johanna Francke skriver själv en artikel om infuzion – en väg att släta ut rynkor in ansiktet med hjälp av hyaluronsyra (ovan). En metod för att slippa använda nålar. Johanna ha själv testat det på en salong och hon rekommenderar metoden. Artikeln avslutas med att adress, telefon och hemsida till salongen.
Fyra sidor visar vårens trendiga mode för mammor och pappor. Bilderna är små. Fyra sidor visar lämpliga julklappar som läsarna kan vinna. (magasinet kom ut före jul).
De flesta tidningar brukar inledas med olika småplock, men här var det mest svårläst smygreklam.

En tidning för gravida och nyfödda borde förstås innehålla många mammor och barn – men här lyser de mer med sin frånvaro.

En artikel är kopplad till omslagsbilden. Angelica Karlsson, känd från Karlssons i TV3, har fått missfall och blivit gravid igen (ovan).
Angelica har fått hjälp med hår och make up och är lika stylad som på omslaget.

En annan mamma berättar att hon drabbades av förlossningsdepression. Hon finns med på en liten rund bild i svartvitt (0van). Artikeln illustreras helt av stora teckningar av hus. En märklig grafik.

En kort artikel handlar om havandeskapsförgiftning och illustreras av en bild som troligen är en fotomodell.


Sen är det helt slut med människor i bild. Några bilder på babys finns dock. Resten illustreras med teckningar.
Artiklarna tar förstås upp intressanta ämnen: hur farligt det är med socker, när amningen strular, förlossningsrädslan och graviditeten vecka för vecka. De många teckningarna ger en märklig profil. Jag tycker det skulle varit starkare och gripa läsarna mera om det varit mammor som ställt upp i bild och berättat.
Åtta sidor visar vegetarisk julmat med läckra bilder till (ovan).

Gravid och nyfödd säljer sig som ”magasinet för moderna föräldrar”. Kanske hittar den sin nisch där som motvikt till konkurrerande tidningar där mera ”vardagliga” föräldrar berättar.
Layouten är stram, breda textspalter och mycket vitt. Enkelt utan att krångla till det.
Kanske är det ”moderna föräldrar” som ska recensera den. Jag tycker dock den är svårfångad i brist på människor i bild och främst för att texterna är svåra att läsa.
Jag har inte fått tag i layoutaren Ellen Maria Eriksson och fått veta hur hon tänkt.


Fyra och en halv sida annonser är ganska magert på 84 sidor. Om nu inte också flera sidor med olika produkter också är en form av förklädda annonssidor.
På näst sista sidan finns en stor annons från säljansvarige Jeanette Broman:
”Vill du synas i vårt magasin?”
Det tror jag inte annonsörer vill.
Först bör Gravid och nyfödd göra texterna synliga.
Sen kanske läsare och annonsörer vill vara med.