Villaägaren pumpas hårt med tips och reklam

Villaägarna pustar i en hård vinter med snöskottning och dyra elräkningar.
Och vad kan de då vänta av de gratis villatidningar som dimper ner i brevlådan?
Jo, mest reklam och då för kaminer och solfångare.

Vi i villa och Villaliv kanske bara får ett snabbt genombläddrade eller hamnar direkt i pappersåtervinningen.
Mest är det reklam i annonser och förtäckt reklam i olika tips.
Alla mest är det i Villaliv. På 60 sidor hittar jag bara fyra redaktionella artiklar; en trädgård i vintervitt, en om solfångare, ett litet bad rum på sju kvm och om Marie Serneholt som kopplar av på ett kafé - allt på nio sidor.

Marie är rätt tajmat - aktuell programledare i Melodifestivalen. Men hon bor i lägenhet! När hon kommer hem gillar hon att slänga sig i soffan och kolla in film. En bra bit från villalivets ”måsten”.
Nej, Villaliv hamnar fort i pappersåtervinningen - som ett reklamblad, ingen tidning.

I Vi i Villa bjuds det på läsning och tips och husägaren påminns om att det finns massor att fixa och förbättra och inte ligga på soffan och slappa.
Trädgårdens alla blommor, inreda med färger och tapeter, måla, bygga bastu, gör kontor i snickarboden och mycket annat.

Här korar de Sveriges vackraste hus - en dröm i trä, 400 kvm, målat i mättat gult med massor av snickarglädje i vitt och fotograferad i vackert vintervitt landskap. Familjen som köpte föll direkt när de såg den pampiga villan vid sjön i Norrbotten.
Jag vågar knappt tänka på vad kåken kostar att värma upp och allt skrapande och målande när det är dags.

Layouten i Vi i villa är lite ovanlig. Linjer mellan alla spalter, ofta fyra smala spalter per sida.
Många korta artiklar och småbilder. Det kan ge ett lätt rörigt intryck, men jag upptäcker att det blir lätt att ta till sig.
Texten är lite större och lättläst. Även typsnittet San Seriffer, som jag brukar klaga på, går fram bra här när graden är så hög.

Massor av tips och inspiration som kan vara svettigt för läsaren och påminner om att huset inte är någon avkoppling.
Visst är det mycket annonser och lite smygreklam också när det hänvisas till hemsidor eller var grejerna finns att köpa.
Men det är ett budskap läsaren får ta emot när tidningen är gratis.

Journalisternas egen tidning behöver nytt stuk

Texterna i tidningarna blir kortare.
Läsarna har mindre tid över för tidningen.
Internet ökar tempot med snabba, korta nyheter.
Men journalister är skrivglada - och vill kanske läsa mycket.

Särskilt syns det i facktidningen Journalisten.
Kära hjärtanes vad mycket text!
Chefredaktören heter Giertta.
Det var billig ordlek.

Även Journalisten har satsat på korta nyheter på nätet och mera fördjupning på pappret.
Djupt är det. Grått och tungt också. Tempot saknas.
En tredjedel av texten i de långa reportagen kan lätt strykas utan att något viktigt försvinner.
Vanligt tidningspapper och lite svagt typsnitt gör texten tung för ögonen.
Formatet, lite mindre än kvällstidningens, är dock behändigt
.
Nyhetsjournalister måste i det längsta tro på vanligt tidningspapper.
De många platsannonserna i Journalisten kräver också snabb pressläggning.
Det här numret var späckat med lediga sommarvikariat.
Dessutom innehåller tidningen tio sidor med stående annonser med presskontakter i olika företag.

Annars önskar jag att Journalisten blev ett bredare mediemagasin på lite bättre papper.
Klart är att tidningen nu behöver en redesign. Den har sett likadan ut länge.
Nytt typsnitt. Mjukare och lättare början än tio texttunga sidor. En bättre mix och högre tempo bland de kortare artiklarna. Även de längre artiklarna behöver en tempohöjning. Med de här greppen kan också bilderna lyftas fram bättre.

Roligast är det på slutet. Där kommer klippen med alla grodor.
Konstigheter i rubriker och texter.
Som det här:
Ett dussin krökare vill driva restaurang på Hanö.
Villan brann ned i grunden.
Surplattan floppade som ”årets julklapp”.
Man blir choklad över våldet.

Nya Upplagan utmanar "smarta stockholmare"

Nya Upplagan från Ystad - en av landets ovanligaste tidningar som vågar gå sin egen väg - satsar nu på att delas ut även i Stockholm.
I flera år har gratistidningen varit en uppstickare i Sydsverige. Nu är det dags för en större spridning.


Hur känns det efter premiären, Lars Yngve, chefredaktör. Har du fått några signaler om hur det går?
- Det känns väldigt bra. Fler och fler ställen som vill ha Nya Upplagan kommer till nästan dagligen. Tidningen går åt. Men det krävs ju också att man lär känna tidningen i Stockholm.

Stockholmare är smartare än andra, påstås det. Hur utnyttjar de smartheten för att tycka om Nya Upplagan?
- Vet inte om smarthet hos människor har någonting med var man befinner sig rent geografiskt att göra, det finns ju ingen plats i Sverige som det bor så många lantisar på som i Stockholm. Jag anpassar inte Nya Upplagans innehåll till något speciell region utan jag vill att man ska kunna ta del av innehållet oavsett om man bor i Ö Hoby eller på Södermalm.

Och om nu inte stockholmarna skulle gilla Nya Upplagan, vad vill du då säga till dem?
- Det har jag inte tänkt på! Tänker inte i de banorna. Skulle jag oroa mig för att folk inte skulle gilla tidningen så hade det inte funnits någon idé med att göra det jag gör. Alla kan aldrig gilla Nya Upplagan, men Nya Upplagan är ett alternativ till mycket annat.

Satsningen äventyrar väl inte tidningen?
- Äventyrar tidningen, hur då? Nya Upplagan är ett äventyr, som sakta men säkert tuffar fram. Fler och fler upptäcker tidningen. Vi har ingen marknadsföringsbudget, vår marknadsföring består av att trycka upp 40 T-shirts och våra läsare är våra marknadsförare. Det tar längre tid men vi har inte brått, vi vet vart vi är på väg - framåt.

När är det dags för Göteborg?
- Har faktiskt fått en del frågor angående Göteborg… hm… vi får väl se. Nu tar vi, som vi gjort sedan starten: en sak i taget. Vi har ju precis kommit ut i Stockholm.

Nya upplagan fick inte ekonomiskt stöd av Statens kulturråd. Vad vill du säga till rådet?
- Jag är inte förbannad på Statens kulturråd, jag är snarare förvånad över kvalifikationerna på de som sitter där! När jag återigen nekades stöd så bad jag att få ut uppgifter på de som beviljats de senaste fem åren, samt kulturrådets cv:n och deras lön för sitt arbete i kulturrådet.
- Låt mig säga såhär: Det var ganska många som beviljas pengar varje år, och för detta arbete inkasserar de i kulturrådet 30.000/man. Det är pinsamt. Dessutom så borde det vara människor som sitter där som faktiskt ar gjort någonting av betydelse och som har förändrat/påverkat kulturlivet och som har förståelse för hur det är att slita hårt för sin vision.
- Låt mig säga såhär: ingen av de som sitter där har gjort några större kulturella avtryck i historien. Jag har ingenting att säga till kulturrådet över huvud taget alls, mer än att det är pinsamt. Jag har uttryckt min åsikt om detta och har lämnat det bakom mig. Jag har inte tid att tjafsa med folk, jag måste arbeta. '

Har du fått stöd eller sympatier från andra håll som du inte haft förut?
- Jag har fått en hel del samtal och mejl från folk ang detta, men det behåller jag för mig själv.

En vinnare - när juryn blundade lite...

Från blankt och blekt till svart och matt.
En ganska omskakande förändring med stor frihet
Frihet är tidningens namn. Det är logon som är skakig.
Förändringen är att tidningens nya kostym fått pris.

Logotypen får mig att gnugga ögonen och blinka flera gånger.
Är det tryckeriet som misslyckats?
Men det är medvetet. Kanske för att tidningen vill skaka om. Det är SSU:s tidning som vill röra om i politiken.

Logon på den gamla tidningen (lilla bilden) var tråkig och den nya är heller ingen som fångar ögat.
Förnyelsen ligger på insidorna. En blandning av ung enkelhet och proffsig ton. Bra bilder och stram layout. Lätt grafisk utsmyckning och teckningar.
”Mitt emellan ett politiskt magasin och ett källartillverkat fanzine”, tyckte juryn som gav tidningen pris som Årets förnyelse.

Pappret gillar jag. Det är få tidningar som vågar sig på det.
Matt och lite grått utstrålar det enkelhet och kanske ger ett billigt intryck.
Sidorna blänker inte - texterna är lättlästa - om det läggs på vita pappret.
Men så tar leklusten över när text kopieras in i bilder och det blir nästan helt oläsligt. (bild)

Tyngden är reportagen från utlandet, blandat med intervjuer. Texten kunde dock varierats i fler spalter än bara två breda.
Källarstuket kommer fram på sidorna med de korta bitarna blandat med småbilder och olika teckningar. De unga krönikörerna ger också profil.
Lite djärvt är också några sidor på rosa papper.

Många små textbitar är tyvärr svårlästa, på gränsen till att förstoringsglas behövs.
Graden är för liten, lagt i färgplatta gör det ännu mer svårläst.
Vad tänker tidningen? Att unga ögon läser det?
Jag tror det skrämmer dem också. Här verkar prisjuryn ha blundat!
Chefredaktör Becky Bergdahl, (teckning) bör nog ta upp saken med redaktionen.

Serverat med beröm för restaurangvinnare

Mat på många sidor i veckotidningar och magasin. Inflation i matprogram i tv.
Vad ska då inte en branschtidning för restauranger innehålla?
Jo, bara ett enda matrecept! Men desto flera kockar och restaurangägare.

Tidningen heter rs. - ett märkligt namn.
Lite finstilt står det för Restauranger och Storkök - mat & dryck för proffs.
Mat har de nog tillräckligt med i jobbet och vill ha något annat i tidningen.
Något smörgåsbord eller gourmetmiddag är det inte direkt som tidning.
Mest är det hyllningar till branschfolk som vunnit utmärkelser.

Redan på omslaget ges signalen - uppklädda vinnare poserar med sina statyetter och diplom.
Samma bildstil fortsätter inne i tidningen. Även om de inte är vinnare av något pris, så står de rakt upp och ner framför kameran.
Jag hittar inte en enda godkänt reportagebild.

Förra höjdhopparen Kajsa Bergqvist inleder i en kort artikel. Nu är hon sommelier och satsar på ”höjdarviner” som importör. Henne hade jag gärna velat läsa mera om.
Större utrymme får branschprofilen Sven-Gunnar Svensson som lärt svenska kockar ta till sig det franska köket. Här fanns en miss: i en hyllningsartikel borde han fått en bra bild och inte bara ett dåligt porträtt.

En krog som gjort en lyckat nystart får fyra sidor, resten är en mix av små korta notiser med branschnytt.
Små tips dyker upp här och var: isterband med svartkål är på väg upp och chèvre pannacotta på väg ner. Tack för det, nu när husmanskost nästan är helt försvunnit.

Men glada pristagare från restauranggalan är det gott om. Femton vinnare av första pris äras med varsin egen sida med juryns smickrande motiveringar. Rakt och konsekvent lika presenterat för alla, de flesta ihop med sponsorannonser.

Detta var nog inte rätt nummer att titta i.
Reklamen för nästa nummer låter spännande - ”då kör vi disk och rengöring som tema”. Det går att göra tidningar om allt.
Förhoppningsvis har de då tvättat bort allt egenberöm och röjt undan överflödet av folk som poserar på bilder.
Betyget kan då bli bättre.
Nu får det bara bli ”två gafflar” som det kan heta i krogtester.

Bussresor måste vara lite roligare!

Bussar rullar landet runt på utflykter.
Till muséer, kulturhus, slott och kyrkor med paus vid någon kaffestuga.
Varenda landskap lockar med samma.
Resmål är en ”tidning” som är fullspäckad med detta.

Hundra sidor med ett urval av kultur- och hembygdssverige.
På varje sida finns annonser blandat med flera korta artiklar med hänvisning till hemsidor.
Nu är det inte så mycket tidning, utan mera en katalog med tips för guider och bussägare vart de ska ”dra runt” med folket och hitta lämpliga stopp. Upplagan är 14 000 exemplar.

Varför ska bussen bromsa in i Flen? Jo, där finns Warbo kvarn med ekologisk odling och ett kafé med lättare luncher, samt Jürss mejeri med ostar som ingen kan motstå. Kors då! Jag trodde det roligaste i Flen var GB:s glass.
Så där håller det på - glas i Småland, outlet i Kungsbacka, polkagrisar i Gränna, Kapelludden på Öland, Gripsholms slott i Mariefred… och en jätteguide över alla muséer.

Mitt i finns 30 sidor reportagedel med artiklar som försöker få lite journalistisk spänst. Men även här är det kyrkor, slott, trädgårdar och kaféer.
När jag bläddrat igenom hela pustar jag ut. Finns det inget roligare? Har Sverige inget kul att locka med? Är målgruppen, som nog är lite äldre, bara intresserad av detta?
Teater- och revyresor är förstås lockande och det finns dem som lever på bussresenärer. En hel guide om lämpliga förslag finns med.

Trenden bland tidningar nu är att knoppa av! Och här finns en nisch! Ge bussresenärerna en egen, rolig och inspirerande tidning!
Gör resorna levande och lockande!
”Dit ska vi åka! Det här vill jag uppleva!”
Den stora gruppen läsare väntar på sin tidning.

Mindre folk - men ingen kris i familjetidningen

Mat och kryss. Mat och kryss.
Vecka efter vecka är omslagen sig lika.
Pålitligt och säljande.
Nu börjar det gå lite trögt för Hemmets Journal.
Tolv personer kommer att sägas upp.

Familjetidningarna är sig lika. Jag känner igen det som om tidningen var 10, 20 eller 30 år gammal.
Mat, stickning, korsord, noveller och reportage om människor.
Hemmets Journal är inget undantag.

Inga plocksidor i början. Pang på första reportaget, sen fortsättning i texten ett 15-tal sidor längre fram. Bläddra tillbaka till nästa reportage och så en ny serie reportage, alla med avslut utan bläddring framåt.

Ett block med mat och kryss, plocksidor och följetonger med illustrationer som påminner om 50-talet.
Fackavdelningarna är många med egna redaktörer, men läsarna och externa medarbetare gör det mesta.
Redaktionen består av 39 medarbetare. 12 har nu varslats.

Jag mejlar chefredaktör Håkan Ström (bilden) och frågor.

*Har ni inte haft en överbemanning på fackavdelningarna?
- Jag vill inte prata i de termerna. Det är nya tider och vi måste jobba på nytt sätt.

* Har de äldre läsarna "dött ut" och de yngre kvinnorna en annan syn på innehåll och väljer t ex Amelia, Tara, Magasin M och de andra?
- Alla familjetidningar tappar i upplaga, så det är inget speciellt för Hemmets Journal och absolut ingen "kris". Våra undersökningar visar faktiskt att yngre läsare i större utsträckning svarar ja på frågan "Har Hemmets Journal blivit bättre?"

* Alla familjetidningar är lika varandra med mat och kryss som dominerande på sidan 1. Har HJ aldrig tänkt på att skapa en avbrytande profil och vinna på det?
- Jo, vi har en mycket tydlig profil som en familjetidning med många bra "öden" och intervjuer med spännande människor. Där har vi fler sidor än konkurrenterna och även, vill jag påstå, bättre läsning. Jag är övertygad att vi i längden kommer att vinna läsare på detta.

* Internet betyder väl mindre för den stora gruppen äldre läsare ni har?
- Ja, men vi märker intressant nog en tydlig tendens att besökarna på vår hemsida mer och mer liknar våra läsare av papperstidningen.

* Kan det bli sammanslagningar eller mer samarbete?
- Det enda som är säkert är att Hemmets Journal inte kommer att slås samman med någon annan familjetidning.

* Du lämnade Land för drygt ett år sen för att ta hand om HJ? Visste du vad som väntade? Ser du HJ:s kris självkritiskt som något i din roll du borde klarat?
- Återigen, det är ingen "kris". Det handlar om att arbeta modernare och annorlunda - med en något mindre redaktion. Jag har en mycket stark tro på HJ:s medarbetare och det material vi publicerar. Vi är inne i en tuff period, men vi kommer igen med full kraft.