Snygg EXPOnering - men ingen vinnare

Den som vill vinna ett pris måste förstås exponera sig.

EXPO är en tidning som gärna vill vinna ett pris.

För tidningar finns fler tävlingar. Två är Svenska Publishingpriset och Designpriset.

Expo var nominerad i båda, men nådde inte riktigt fram.

Men det är ett snyggt magasin som tävlade i en tuff konkurrens.

Formatet är lite större än A5 och ligger mera åt en boktidning med ett tjockare omslag.

Jag kan gilla formatet; det ligger behändigt i handen och är oftast lättläst.

Expo klarar båda punkterna bra.

Den här typen av magasin passar bra när man vänder sig till en viss målgrupp och inte och inte är så kommersiellt inriktad.

Expo är en stiftelse, grundad 1995, med syfte att ”upplysa allmänheten om rasism och främlingsfientlighet”.

Rött och svart är signaler på omslaget, nog helt beroende på att huvudartikeln handlar om extremhögerns kamp för att hamna i rampljuset.

På insidorna är dock gult signalfärgen. Ett gult kryss dyker ofta upp, plattorna är många och gult används för att öppna avdelningarna Ingång, Agenda och Kultur.

En helt gul sida finns och även ett helt uppslag.

Det sista slår läsaren direkt i ögonen, men blev inte helt lättläst. Texten är lagd i det gula och griper inte ögonen lika mycket som färgen (ovan).

Uppslaget är öppningen till det tyngsta reportaget: tolv sidor om om en terrorcell.

Eftersom magasinet är i ett mindre format är också texten ganska liten. Den går att läsa, men jag förordar alltid en grad större. Läsning blir lättare så, särskilt om texten är längre.

De här tolv sidorna är kanske inte tunga, då texten delats i kortare bitar på varje sida.

I två andra spalter reagerar jag direkt för att det är svårläst: dels redaktionsrutan i början och en spalt längre bak om finska krigsbarn.

Blocken Ingång i början, och Kultur och Agenda på slutet, har sidor med svart ram runtom. En profil på avdelningarna med korta artiklar.

Tyngden finns i reportagen som samlats i mitten.

Förutom de tolv sidorna om terrorcellen, finns åtta sidor om när en grupp högerextremister ville hindra organisationen NGO:s hjälp till migranter och flyktingar på Medelhavet.

Avdelningen Granskning får också tolv sidor om högerextrema grupper som vill komma fram i rampljuset.

Texterna är inte helt lätta. Reportagens rakare ton finns i flera artiklar, men många andra får räknas som personligare åsikter och kampanjtexter.

För läsaren gäller det också att vara insatt i vad alla namn står för: NGO, The right staff, Infowars/PrisonPlanet, Defend Europe, all-right-rörelsen, NMR...

På 68 sidor blir det mycket för den intresserade läsaren att fånga in.

Allt är snyggt förpackat, kraftfulla öppningsuppslag med dragarbilder, hyfsade andra bilder med många personporträtt som som hålls i mindre storlek. Grafik används på ett fåtal ställen. Layouten är stram och fin, och släpps loss i uppslaget Granskning där de lyckats lägga text i grå bakgrund som ändå blev fullt läsligt. Inte alla klarar med det (ovan).

Bara två annonser finns, från fackförbunden If Metall och Byggnads.

På ett uppslag tackar Expo tolv företag och organisationer för att de ger sitt stöd. Förmodligen är de generösa. Lösnummerpriset 85 kr kan nog inte täcka allt i detta påkostade magasin.

Expo vann inget pris. Men de är värda nomineringen och bör ha fallit på mållinjen.

En frisk fläkt bland guideböcker

 New York är staden som aldrig sover och där saker snabbt förändras.
En guidebok om stan blir därför fort inaktuell.
En som är mycket annorlunda kom ut i fjor:
Guide NEW YORK från AWXT4-gruppen sticker ut.
 
A4, som är den ursprungliga delen av företaget, designar många olika tidningar. Därför ger de oregelbundet ut en tidning för sina kunder. Varje nytt nummer är annorlunda. New York-guiden är en av dem.
Pocketformat, 13x22 cm, färgstark, tempofylld, många bilder, lekfull layout.
 
Inledning och slutet handlar om gruppens verksamhet och dess medarbetare. De har förstås varit i New York, både i jobb och privat. Styrelseordföranden Pelle Andersson har bott i stan i flera år. Det är också han som ligger bakom de flesta tipsen.

Allt listas i siffergrupper - 1,2,3... Konsekvent presenterat, sida efter sida. Krogar, böcker, tidningar, museer, broar, parker, musiken, filmer…
Krogar påverkas snabbt av trender, de femton som lyfts fram - lyx, medelklass och Brooklyn - är inte alltid lika heta för besökare som kommer senare.
 
Helt okänsligt för trender och måsten för turister är de vackra broarna, att titta på eller gå över, som den charmiga Brooklyn Bridge. Skyskraporna i stans vackra skyline, de fina parkerna som är flera än Central Park. Och förstås de berömda museerna.
Kanske sånt som inte behövs i en guidebok, för ingen turist kan undvika det.
 
Ovanligare tips är att hyra en cykel och trampa runt i stan eller att hitta några mindre kända affärer för shopping, för den som vill ha något annat än Macy´s.
Med en guidebok ger man sig på något svårt som lätt kan kännas gammalt. Här är det formen som är det ovanliga och överraskande.
Guideboken är nominerad i både Svenska Publishingpriset och Svenska designpriset som avgörs i höst.
Guide New York kammar nog hem något pris.

Prisad - men behöver tvätta bort lite grått

Tidningar kommer med posten och Posten ger också ut egna tidningar.
Nyhetsposten heter en som vänder sig till de anställda.
Den har nyligen fått ett fint pris.

Juryn tyckte så här:
”För ett utmärkt resultat på ett något svårarbetat papper, med hög typografisk nivå och texter som vågar ifrågasätta”.
Vinnare och publik är inte alltid överens
Jag håller inte riktigt med här, även om jag inte är som Bert Karlsson i Talang och trycker rött kryss direkt.

Juryn borde tittat lite närmare på just pappret och texten.
Det matcher inte varandra särskilt bra.
Typsnittet känns ”tråkigt”, storleken på graden i minsta laget. På vanligt dagstidningspapper blir det bara grått och oinspirerande.
Dessutom inleds tidningen med väldigt tunga nyhetssidor - både i form och text - om dyster framtid för Posten. (bilden).

Lättare blir det när mer jobbrelaterade nyheter med personal kommer.
I reportagedelen som följer lyfter det ännu mera.
Bilderna ges utrymme, människor kommer fram.
Här görs det riktigt bra. (bilden).

I texterna framställs förstås det mesta som bra, både från postens kunder och om dess personal. Så mycket ifrågasättande tycker jag inte det är.
Kunder hyllar posten, en chef är nöjd med sin karriär och en medarbetare trivs med sin arbetsvardag, fina hjälpmedel i jobbet beskrivs.
Däremot blev temasatsningen om hållbarhet lite för tung. (bilden)
En sida med hälsa och näringstips med Anna Skipper är tyvärr rörig och svårläst. (bild nedan).

Texterna är ganska korta, men graden måste bli större.
Nu är det vanesak att vänja sig och regelbundna läsare kanske gillar det.
Formen är som många standardiserade dagstidningar.
Därför är jag inte så imponerad av juryns beslut.

För att få ett pris tycker jag det ska vara lite annorlunda och nyskapande.
Kanske ska jag hålla med koncernchefen Lars Idermark när han säger: PostNord står inför stora utmaningar.
Ytterligare en utmaning kan vara att ge Nyhetsposten ett lyft till - trots att den nyligen fick pris.

Fotnot: Priset var Svenska Publishingpriset 2010 i gruppen personaltidningar/näringsliv.