Värmland lockar med ännu en tidning

Omslagsbilden antyder en viss livsstil.
Insidorna visar en större bredd: människor, sevärdheter, företagsamhet, tillverkning, kultur, aktiviteter...
Magasinet LIVSSTIL VÄRMLAND vill visa hur attraktivt landskapet är.

Och då menas allt!
”Möcke bra” skulle kanske värmländske fotbollstränaren Svennis sammanfatta det.
Kanske ändå lite för mycket. Det tar tid att ta till sig.

Vackert om ett fotbollslag i norra Värmland.

Naturbilderna i magasinet är vackra. Människorna är många, de ler och utstrålar harmoni. ”Folk blir golvade av skönheten och de vänliga människorna” skriver krönikören Jonna Bergh. En jämförelse görs också med Florens, som ger hjärtklappning och yrsel inför det vackra. Värmlands syndrom kallas det.

Mycket tillverkas i Värmland.

Jag stör mig på att det saknas bildtexter under bilderna. I journalistiken är det en grundregel med bildtexter. Rubriken och bilden med bildtexter är de första signalerna för att fånga in läsaren. Här avgör denne om det är intressant att gå vidare. I infomagasin är trenden att det inte ska vara bildtexter. Risken är då att det bara blir en bläddertidning.

Nya värmlänningar berättar om hur de trivs.

Textsidorna ger ett lite blekt intryck för ögonen. Texten skulle mått bra av en högre grad och lite mera svärta. Texterna är korta, bra luft mellan raderna och kan bli lätt att ta till sig.
En översättning till engelska läggs till varje artikel. Tyvärr i det ännu blekare typsnittet seriffer.

Jag undrar om det inte varit bättre att satsa på en kraftfull svensk variant och en separat till engelskspråkiga läsare. Magasinet hamnat lätt mitt emellan.
Nu verkar det inte bara vara svenskar som fångats av landskapet. En holländsk familj blev så tagna att de insåg att det var här de ville leva. Flyttlasset gick och det har hållit i sju år nu.

Flera kändisar hyllar landskapet.

Många andra hyllar landskapet, flera är kändisar som har rötterna där - men som ändå flyttat.
Livet verkar alltid ordna sig för de som är kvar. Jobb skapas, mer än med ett känt kaffe i lila förpackning. Kreativiteten blomstrar, vilket flera reklambyråer upptäckt och valt att slå sig ner här.
Vattenlivet är rikt på flera sätt med 512 sjöar och på vintern går det att åka långfärdsskridsko på bland annat Grumsfjorden.
Lite charmigt är det för de som på sommaren pendlar med båtbuss på Klarälven eller Vänern in till jobben i Karlstad.

Tjusigt att ta båten till jobbet.

Mycket handlar om fritiden. Det kommer fram i bilder och med människor. Layouten är stram och enkel. Rubriker läggs antingen enkelt överst på en sida eller fälls in som en vit ruta i en bild. Att engelsk text måste in ger begränsningar i utformningen.
  
Värmland går på offensiven med tidningar. Nyligen skrev jag om Magasin Värmland, en snygg tidning, lite mera journalistik, som också vill lyfta fram landskapet.
Livsstil Värmland är mera information som vill samla allt. På 132 sidor blir det väldigt mycket. Tjockt och påkostat. Stramt och fint. 30 000 exemplar. Magasinet tävlar om att få Publishingpriset i gruppen infomagasin.

KOMMANDE: Allt om tidskrifter kämpar också om ett Publishingpris - och om ett svensk-franskt tidningsäventyr.

Sköna Värmland med skönt magasin

Värmland utan Ernst.
Går det?
Ja, landskapet har lite mer att visa upp, en del nästan lika känt.
VÄRMLAND heter ett nytt magasin som vill visa styrkan.

Jag har aldrig satt min fot i Värmland, men känner igen det mesta som magasinet tar upp och som gjort landskapet känt:
Sagorna, Klarälven, skidåkning, Fröding, Stefan Holm…
Att jag känner igen en del gör inte magasinet sämre på något sätt. Tvärtom - de presenterar allt väldigt snyggt.

Skidåkning finns i Värmland.

Visit Värmland, en förening för besöksnäringen, ligger bakom tidningen. De kallar Värmland för ”kontrasternas landskap”. Jag ogillar sådana där fraser, precis som hurtfriska kommunala slogans.

Tidningen Vi har gjort magasinet åt värmlänningarna. Jag har tidigare berömt Vi för att göra snygga tidningar, lättlästa och med utmärkta bilder.
Det kunnandet har de tagit med till Värmland.
Den limmade ryggen, det fina vita pappret, trycket - magasinet andas kvalité.

Lättsam mix.

Omslaget innehåller åtta rubrikpuffar. Alla lite små, men fullt läsbara om man koncentrerar sig. Rubrikpuffar på omslag diskuteras ofta. Hur många ska de vara? Hur kraftiga?
Värmland har kanske inte gjort helt rätt här.

Mat och cykling.

Magasinet  lockar inte direkt med tips till turister, även om jag ser något sådant som cykling och skidåkning.
I stället lyfts människor fram. De lever i landskapet och har därifrån gjort sig kända för något: Hanna Hellquist, Lars Lerin, Ulf Malmros, Inger Hallström Stinnerbom och alla som hämtar kreativitet i Fryksdalen.

Stefan Holms tips.

Stefan Holm, höjdhopparen ger tips om 24 timmar i Karlstad. Färgstarkt och ledigt presenterat - men inte helt lättläst! Gul text i vitt är svårt, precis som vit text i gula eller svagt blå plattor. Onödigt ansträngande för ögonen. Kräver perfekt dagsljus.
På några andra platser ser jag samma fel.

Annars är magasinet mjukt för ögonen. Tre textspalter, anfanger, ingångsord och blankrader lättar upp i läsningen. Fina bilder.
De korta notiserna har ett ovanligt typsnitt, men med bra svärta och lätt att läsa! Tack för det och att jag slapp reta mig på bleka seriffer!

Inte bara bakning - mat också.

Lite nytt hittar jag också, åtminstone för mig: Värmlandsmat kan vara helstekt Vänergös späckad med trattkantareller och tomater.
Och Harry-handel är norrmännens uttryck för gränshandel.

Och Ernst då? Ja, jag hittar honom i en liten notis. Han och hans filmteam har varit i ett pelargonmuseum. 
I nästa nummer av Värmland får han nog några sidor - med eller utan pelargoner.

PÅ TORSDAG: Österlen 360