Färgstarkt när Diabetes tuffar till sig

 

Det här omslaget förvirrar lite.

En amerikansk fotbollsspelare i full utrustning, rubriker om Bryt stressen, Påskmeny av årets kock, kolla dina fötter, vinn fina bokvinster...

Det kunde vara ett sportmagasin eller en hälsa- och träningstidning i mängden i tidningshyllan

Men överst står det Allt om Diabetes.

Diabetesförbundet har gjort ett stort lyft med sin medlemstidning. Bara i omslaget lyser förändringen. Det gamla 

(t h) var som för många förbundstidningar lite trist – en logo i handskrivet typsnitt, en person i bild och få rubriker utan direkt kraft.

De 22 000 medlemmarna och några intressegrupper till, får nu en snygg och färgstark tidning. Ung och lekfull i layouten. Nu har jag inte sett den gamla så jag vet inte riktigt hur stor överraskningen blir för läsarna.

Jag känner igen många grafiska signaler från andra tidningar: linjer under små rubriker, gula färgstreck över vissa textavsnitt, uthuggna färgplattor över rubriker, runda färgklickar och runda bilder, tunna linjer med pilar, stora siffror i små notiser och vita block med text inlagt i bilder.

Baluba content har skapat det nya magasinet och det är därifrån jag känner igen en del. Detta är inget som Diabetesförbundets medlemmar eller andra läsare noterar, eftersom det är helt olika målgrupper.

Konceptet beskrivs som ”plockiga inslag och form anpassad för långläsning”.

Nu är det varken plottrigt plock eller tung långläsning. Mixen känns lätt för ögat och i läsningen. Papperstypen - matt, blekt och med fin vithet - gillar jag för en tidning som vill skapa egen profil.

Plocket inleder och jag reagerade på att första uppslaget med Aktuellt var lite texttungt. Färger lyste dock upp och på följande sidor blev notiserna kortare.

Långläsningen med fyra artiklar på 12 sidor i mittblocket, hade kortare textavsnitt på varje sida. Det är väl anpassat efter internets påverkan, att även långa texter nu måste vara lite kortare.

Fina bilder och kraft i varje uppslag.

Den amerikanska fotbollspelaren öppnar i ett tufft uppslag. Det visar sig vara 25-åriga Ebba som inte låter diabetes hindra henne i den tuffa sporten. Hon speglar tonen i hela tidningen: diabetes ska inte stoppa något i karriären.

Stress är en ökad risk för att få diabetes. För att undvika det ger en läkare bland olika råd den kanske enklaste vägen: Sök dig till aktiviteter du tycker om och njut mera av livet.

En mamma blev totalt utmattad över att kontrollera sin 7-åriga dotters diabetes, men har nu kämpat sig tillbaka. En annan kvinna berättar om sin väg och i dag mår hon bättre än någonsin.

Magasinstuket förstärks: Årets kock dyker upp och tipsar om läcker påskmat. Mycket grönt som gräslök, rotselleri och fläder ihop med matjessill - och ägg förstås. Kål är också kul och nyttigt.

 

Ett kulturuppslag finns där Gustaf Fröding är profilen. Han hade diabetes men gillade också lite för mycket innehållet i olika flaskor.

Utblick granskar diabetes i Etiopien och blocket På gång handlar i korta notiser om vad som händer i förbundet.

Hela tidningen handlar om människor i aktiv ålder. Som en kontrast kommer på näst sista sidan 82-åriga Sonja som säger att hon alltid klarat sig genom att vara vän med sin diabetes.

Jag tror också alla läsare kan bli vän med sin nya fräscha tidning.

Sköna Värmland med skönt magasin

Värmland utan Ernst.
Går det?
Ja, landskapet har lite mer att visa upp, en del nästan lika känt.
VÄRMLAND heter ett nytt magasin som vill visa styrkan.

Jag har aldrig satt min fot i Värmland, men känner igen det mesta som magasinet tar upp och som gjort landskapet känt:
Sagorna, Klarälven, skidåkning, Fröding, Stefan Holm…
Att jag känner igen en del gör inte magasinet sämre på något sätt. Tvärtom - de presenterar allt väldigt snyggt.

Skidåkning finns i Värmland.

Visit Värmland, en förening för besöksnäringen, ligger bakom tidningen. De kallar Värmland för ”kontrasternas landskap”. Jag ogillar sådana där fraser, precis som hurtfriska kommunala slogans.

Tidningen Vi har gjort magasinet åt värmlänningarna. Jag har tidigare berömt Vi för att göra snygga tidningar, lättlästa och med utmärkta bilder.
Det kunnandet har de tagit med till Värmland.
Den limmade ryggen, det fina vita pappret, trycket - magasinet andas kvalité.

Lättsam mix.

Omslaget innehåller åtta rubrikpuffar. Alla lite små, men fullt läsbara om man koncentrerar sig. Rubrikpuffar på omslag diskuteras ofta. Hur många ska de vara? Hur kraftiga?
Värmland har kanske inte gjort helt rätt här.

Mat och cykling.

Magasinet  lockar inte direkt med tips till turister, även om jag ser något sådant som cykling och skidåkning.
I stället lyfts människor fram. De lever i landskapet och har därifrån gjort sig kända för något: Hanna Hellquist, Lars Lerin, Ulf Malmros, Inger Hallström Stinnerbom och alla som hämtar kreativitet i Fryksdalen.

Stefan Holms tips.

Stefan Holm, höjdhopparen ger tips om 24 timmar i Karlstad. Färgstarkt och ledigt presenterat - men inte helt lättläst! Gul text i vitt är svårt, precis som vit text i gula eller svagt blå plattor. Onödigt ansträngande för ögonen. Kräver perfekt dagsljus.
På några andra platser ser jag samma fel.

Annars är magasinet mjukt för ögonen. Tre textspalter, anfanger, ingångsord och blankrader lättar upp i läsningen. Fina bilder.
De korta notiserna har ett ovanligt typsnitt, men med bra svärta och lätt att läsa! Tack för det och att jag slapp reta mig på bleka seriffer!

Inte bara bakning - mat också.

Lite nytt hittar jag också, åtminstone för mig: Värmlandsmat kan vara helstekt Vänergös späckad med trattkantareller och tomater.
Och Harry-handel är norrmännens uttryck för gränshandel.

Och Ernst då? Ja, jag hittar honom i en liten notis. Han och hans filmteam har varit i ett pelargonmuseum. 
I nästa nummer av Värmland får han nog några sidor - med eller utan pelargoner.

PÅ TORSDAG: Österlen 360