Intervju tidningsdesigner: Anna Ågren

I en intervjuserie ger fem kvinnliga tidningsdesigners sina tankegångar kring hur de formar en tidning.
I dag: Anna Ågren.
 
"Man ska vara mån om 

de små detaljerna"

Vad fick dig att börja med tidningsdesign?

– Jag lusläste tidningen Pop på högstadiet och gymnasiet.

Allt var så smart och snyggt. Formen, bilderna… hela innehållet och de sjukt roliga bildtexterna. Älskade allt med den. Tänkte ”Det här vill jag också göra”. Så jag fixade en praktikplats hos en grafisk formgivare efter gymnasiet där jag gjorde mina ansökningar till Tidningsdesign på Berghs och kom in. Det var 1999. Sedan dess har jag bara fortsatt. Och tycker att jag har det bästa jobbet i världen!

Har du några förebilder - tidningar eller personer - som ger dig inspiration?

– Jag tror på att inspireras av så mycket som möjligt. Ju mer man stoppar in desto mer har man att plocka ut, typ. Jag läser mycket böcker och köper alldeles för många tidningar. Lyssnar allt som oftast på musik och gillar att kolla på fin arkitektur och bra film.  Sen försöker jag kolla föreläsningar på TED också, om allt möjligt. Tidningar jag gillar extra mycket är annars Fantastic man och The Gentlewoman som jag tycker har ett fantastiskt formspråk och bra texter. Apartamento är också bra på alla sätt och vis. Tycker även mycket om Icon, Rodeo och Modern Psykologi. Har ingen speciell person som jag inspireras av. 

Kan du se någon skillnad i manlig och kvinnlig syn på formgivning?

– Nej. Men det är ju helt klart skillnader i formen för män och kvinnor. Jag tror att en duktig formgivare, oavsett kön, gör en tidning som passar målgruppen, fast med sin egen personliga stil, såklart.

Vilka är de första signaler du fångar in när du tittar i en tidning?

– Om typografin är bra. Jag tycker man ska vara mån om de små detaljerna, det är det som gör hela grejen. 

Vad är det vanligaste du vill göra mera lättfångat?

– Svårt att säga generellt, ofta är det ju ett helhetsgrepp man kollar på om man ska göra om. Men ser jag slarvig typografi, då börjar det klia i fingrarna.

Vad kan internet ge för inspiration för papperstidningar - och tvärtom?

– Alltså jag är en hopplös bakåtsträvare och gillar mest bara saker på papper, läser ytterst sällan något på nätet. Det jag gillar med tryckta magasin, förutom den oslagbara känslan av att just hålla i ett skönt papper, är att det tar slut. Internet bara fortsätter, med risk för att låta som en pensionär. Det blir tråkigt. Jag får ingen feeling av att titta på en skärm. Men fråga mig igen om något år, då har jag kanske anpassat mig och blivit mer digital, och kan ge ett bättre svar på frågan.

Säg ett drömprojekt du skulle vilja ta tag i?

– Jag skulle älska att göra en svensk version av Interview. Då skulle jag även vilja se över formen lite.

FOTNOT: Anna Ågren är frilansande art director för Kupé och TS/Magasinet. Hon jobbar även med redesign och att ta fram och formge nya magasinskoncept, bland annat de prisbelönta magasinen BOOK (SJ), Keep Improving (Proffice) och Skills&Attitude (Orbion consulting), alla tre för Nordiska Tidningsbolaget. Hon har även jobbat som design director på FeatureFamiljen där hon bl a tagit fram och formgett resetidningen Holiday åt Apollo och Kontorsliv åt Office Depot. Förutom att jobba som tidnings-ad formger hon böcker åt Forma Books och undervisar i magasinsproduktion. Hon har tidigare varit ad på ToppHälsa och tidningen Chili.
PÅ TORSDAG: Jessica Sunnebo 

Gratis för de riktiga magasinnördarna

Pressbyråns tidningshyllor är ögongodis för tidningsnördar!
Det kittlar i fingrarna och många kan inte låta bli att bläddra.
Mitt i mängden hittar nördarna sin egen tidning - helt gratis.
SID är Pressbyråns gåva till alla med kärlek till tidningar.

Ett nummer kommer per år och det tredje har kommit nu.
Jag har gillat de två andra. Djärv, uttrycksfull layout och intressant läsning.
Årets SID satsar mer på det ”fina” magasinen - mode, livsstil, affärer - och gärna utländska med lång, tung läsning.
Och då är förstås bland alla Andy Warhols Interview.

Tolv sidor får Interview och då är det långläsning, närmast åt bokhållet till (bild).
Som tidningsläsare vill jag gärna ha lite ”andhämtning” i läsningen, antingen med halvfeta ord som inleder nya block eller klassiska mellanrubriker.
I de fina magasinernas värld är sånt störande. Här ska texten vara ljus, stram och tät. Bilderna visar hur starkt styrd sidornas utformning är.
Men läsningen är intressant för den som går igenom.

SID ger läsarna en bra inblick i magasineras värld.
De följer arbetet på några redaktioner, presenterar olika redaktörer (bild). Långläsning blir det när reportrar får berätta om sina scoop som de var först och ensamma om och genomslagskraften det fick.
Men ändå tycker jag att det blir en tidning för nördarna och de som jobbar i branschen. Jag känner inte riktigt att den ”vanlige” läsaren grips lika mycket.

All text i SID har samma strama form. Det kan kräva ett tränat öga och ett perfekt dagsljus. Redan vid en ”vanlig” läslampa kan det bli tröttsamt.
Några smala spalter mitt i de inledande sidorna har alldeles för liten text.
Några inkopieringar av text i bilder blev direkt svårlåst.
Så jobbar många magasin - det får inte vara något som stör det strama.

Bara en riktigt ”folklig” tidning hittar jag i SID.
Det är tidningen Traktor som får berätta om vilka tidningsomslag som varit mest säljande.
Överraskande nog visar det sig att traktorer kan sälja tidningar - särskilt om traktorerna är gula, gröna eller är helt gömda i vit snö.