Bibeln och Guiden i en egen match

Sverige vinner inte guld i EM-fotbollen.
För tufft när sexton länder gör upp.
Bara två tidningar gör upp om bästa guiden.
Och vem vinner där..?

Vi har sett dem förr:
Expressens Superguide och Aftonbladets
Bibeln.
Tunga, genomarbetade guider när det drar ihop sig till ett stort sportevenemang.
Nu går de en ny match igen.

Tempot känns direkt starkt i Aftonbladet. Som spansk fotboll och lite Barca: offensivt och sprakande - men lite för mycket ibland.
Där är Expressen som Italien oftast gjort sig känt för: stramt och disciplinerat, effektivt utan att det gnistrar till. I gårdagens match gnistrade det dock lite.
Aftonbladet håller farten rakt igenom - dragarbilder och rubriker över hela uppslag - kraft som ögonen fångar in. Personporträtten på de svenska spelarna går på enkelsidor.
Tempot är inte samma i Expressen. Zlatan inleder och Hamrén följer efter i en snygg öppning (bild ovan). Resten är återhållsamt med rubriker i två-tre rader på enkelsida. Enkelt och lättläst förstås.
Jag ger Expressen poäng för två ordlekar i rubrikerna: ”Landslaget ska bli Francks rike”. (Spelaren heter Franck och spelar för Frankrike - bild ovan) och även ”Cecha in en äkta vinnarskalle”. (Peter Cech, tjeckiske målvakten med hjälmen).
Aftonbladet plockar i spelarporträtten fram det mänskliga och personliga. Bra texter som går igen i rubrikerna.Bilderna är nästan bara från matcher med spelarna. Aftonbladet har flera arrangerade, mest poseringar. Den med Elmander (bild ovan) var lite annorlunda. Många infällda rubriker i alla bilder drar ner betyget. Ett stort minus också för att personer får ansiktet i mittvecket (bild nedan). En grundregel är att det inte får förekomma!Den tekniska lekstugan - med Indesign och Photoshop - ”vinner” Aftonbladet: hela skalan med inkopieringar, skuggningar, färgtoningar, konstgjorda rubriker… Tekniknördarna har haft julafton. Ibland snyggt. Men sida efter sida blir det överarbetat.

Resultat: oavgjort… En blandning med lite mindre indesign och photoshop från AB och Expressens strama hade kunnat bli perfekt:
En superbibel.

Tuff konkurrens om fotbollsläsning

Kulan är i luften.
(K)allsvenskan i fotboll sparkar igång.
En klyscha och en ordlek.
Fotbollen är sådan.Fotbollstidningar dyker upp till premiären, både nya och välbekanta.
Aftonbladet med sin Bibel på 180 sidor och Expressen med sin superguide på 164 sidor.
Båda känns igen, fullmatade och försök till varsin egen profil. Men likheterna är stora.

* Aftonbladet är suveränt bäst på att utnyttja den nya tekniken - konsekvent bildlösning, fyndiga kopplingar i rubriker och glassig förpackning.
Alla bilder har ett och samma upplägg: öppningsuppslag för varje lag, spelare i svart bakgrund med en spelare framför i färg som huvudperson. Samma spelare i ansiktsbild i svart bakgrund på följande uppslag.
Ett genomtänkt tema som ibland blir lite för svart. På vissa bilder går spelarna i bakgrunden knappt att skymta.
Alla lags spelare presenteras med plusbetyg,

Superettan får 22 sidor med två dominerande reportage om Henke Larsson och Hammarby. Spelarpresentation med plusbetyg.
Damallsvenskan får bara ett uppslag! Lite överraskande eftersom Aftonbladet ofta lyfter fram kvinnor.

* Expressens stuk är lite enklare och rakare - men all info är lika heltäckande. Alla lag får åtta sidor. Spelarpresentationer med getingbetyg, två krönikörer jämför och Kalmars Henrik Rydström gör sin analys. Gruppbild på varje lag. Lättläst med mycket färg på vit bakgrund.
Damallsvenskan och Superettan får lika stort utrymme - åtta sidor var. Samma kortfattade typ med presentation av varje lag.

Läsarens ögon avgör vinnaren - det glassiga eller det lite enklare.

* Matchdax heter en tidning som i olika editioner i landet följer med kvällstidningarna som bilaga.
Tidningen görs av supporters och för supporters. De ställer frågor till spelare ”som inte ställs någon annanstans” skriver chefredaktören.
Men frågorna är släta: målsättning, formen, svagheten, försäsongen…
Nog borde supportrar vara nyfikna på något annat.

Layouten är stram och texten alldeles i för liten grad. Det gör inte läsningen roligare.
Varje sida markeras med ”hela denna tidning är en annons från Matchdax.com. Och annonserna är många, bland annat hela mitten.
Hela tidningen är för mycket annonser och för lite fotboll.
Greppet med en supportertidning borde gjort Matchdax lite annorlunda.

* Premiär är tydligen namnet på en bilaga som följer med flera lokaltidningar i landet. Varje edition är anpassad till sitt område.
I Skåne kom två varianter - Sydsvenskan med en och deras gratistidning City men en annan. Båda anpassade för MFF, HIF, Trelleborg och Mjällby.
Framdelarna är olika. Sydsvenskan lyfter fram Daniel Andersson i MFF, Tobias Grahn i Mjällby, HIF:s Erik Edman och en grupp MFF:are som pendlar till Trelleborg för att spela där.
City granskar MFF:s mittfält, ställer frågor till en panel med fans och låter dem tippa hur Allsvenskan slutar. Två krönikörer gör sin analys.

Bakdelarna är likadana i båda tidningarna. Alla lag granskas i fem punkter. City väljer att på flera sidor dra en matchbild över hela uppslagets övre del. Där borde de gjort något eget och roligare med korta bitar.
Mittuppslaget är en form av klipp ur-och-klistra upp. Flytta en spelare från varje lag och placera i en tabell efter varje omgång.
”Den perfekta guiden att hänga på arbetsplatsen eller i skolan”, säger tidningen.
Tja, i datortider känns det lite omodernt. Men tidningen funkar med läsningen.