Färgstarkt på utsidan - blek text på insidor.

Chefen får inte vara en slätstruken person.

En tidning för och om chefer bör då vara kraftfull.

Nya chefstidningen från Akademiker-

förbundet är färgstark och annorlunda på omslaget.

Men texten på insidorna ger ett lite blekt intryck.

Jag skrev om tidningen i september. Då var den en av nominerade till pris i en klass i Publishingpriset. Den nådde inte prispallen, men bara att vara nominerad pekar på att den var bra.

Ändå har den fått helt ny form nu.

A4 har fått uppdraget att göra om den. De tycker om att göra tidningar och hitta annorlunda lösningar i både form och format.

Chefstidningen är ännu en uppvisning.

Formatet är A4 klippt lite på bredden och förlängt på höjden. Med färgad ram runt första sidan - grönt i första numret, orange i andra - fångar den direkt blicken.

Pappret är matt och tjockare, lite kartongstyvt. Känns direkt lite annorlunda, både för ögat och i handen.

Konkurrenten.

Jag brukar gilla den här formen när en tidning vill ha egen profil.

Tre saker kan jag reagera på: 

* Logon är snarlik ledarskapstidningen Chef. Den sätter punkt efter titeln. En klar signal på att det är bossens tidning. Därmed punkt.

Men innehåll skiljer sig lite åt. Chefstidningen har en kvinnlig och mjukare ton. Den ger vägledning i situationer chefen ställs inför.

Likheterna i logotyperna är dock lite onödig.

* Vid en första genombläddringen ger tidningen intrycket att vara blek. Det är inte bra om läsaren tänker att "det här ser för tråkigt ut".

Typsnittet är ok och det är luft mellan raderna. Mer svärta eller lite högre grad hade gjort det lättare. Ögonen kan liksom inte gripa tag i texten. Mellanrubriker, blankrader och halvfeta ingångsord saknas. Allt flyter ihop. Ännu svårare blir det när texten är det bleka typsnittet seriffer. Intrycket förstärks när tidningen är smalare och läsningen blir på "höjden".

* På några ställen har text lagts in i bilder eller mot färgad bakgrund. Det kräver ofta mer svärta i texten, men här används det vanliga typsnittet som redan på vit bakgrund är svagt.

Precis som i tidningens förra form används annorlunda grafik som illustrationer till artiklarna. Jag hittar uppsträckta händer, en hund, en fisk, kaffekoppar, ballonger, pennor, nålar, träd, hantlar...

Chefen som kan känna sig ensam illustreras med en utskuren bit i en rund kaka.

Fyndiga illustrationer till artiklar där personer inte är i huvudrollen.

Personbilderna är inte så många. Två män och två kvinnor jämlikt fördelat i de största reportagen. Båda med bestämd blick riktat mot läsaren. Annars är det traditionella porträtt eller halvfigur i litet format.

Mixen är bra på sidorna med bilder, grafik och vita utrymmen, men läsningen är lite svår.

Mer svärta i texten, blankrader och halvfeta ingångsord är små förändringar som kan ge ett stort lyft och kraft i en tidning som annars sticker ut och är annorlunda.

För den nya unga chefen utan slips

Chefen undgår ingen i jobbet. Klart att chefen också ska ha sin egen tidning.
Akademiker-
förbundet chefstidning heter just Chefstidningen.
Här är chef ett starkt ord. I nästan varenda rubrik finns ordet och i ingresserna upprepas det.
Läsarens ego stärks.

Chefstidningen är en av nominerade som har chansen att vinna Publishingpriset i kategorin ”Medlemstidningar Yrke och bransch”.
Visst kan den vara en stark vinnarkandidat.
Pappret - det matta och lite tjockare - brukar jag gilla när en tidning vill ha lite egen profil. De börjar bli flera nu som använder samma grepp.
sin egen tidning.


Det här är inte männens och kostym- och slipsnissarnas tidning. Slipsen har många slängt nu, men så långt att de kan identifiera sig med Chefstidningen har nog inte många kommit.
Här är tonen klart kvinnlig och klädseln är vardagsledig. Enkel, lätt tröja är klädkoden.
Bara fem män finns på bild, mest i porträtt, alla utan slips.

Alice Bah Kuhnke, tidigt känd från tv, nu generaldirektör i Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, lyfts fram som exempel på de nya cheferna i en av de få personartiklarna. Alice tror att unga i dag vill bli chefer, men att de ser andra värderingar än bara jobb.
Lyssna mer, prata mindre och ta emot kritik, är Alice råd.

Klädstilen kan bero på att temat i detta nummer är ungt ledarskap.
90 000 nya chefer kommer att behövas de närmaste tio åren. Många kommer att hämtas från generation Y - 80- och 90-talisterna. En grupp som har andra krav på arbetslivet och absolut inte kommer att ställa upp på de villkor föräldrarna jobbat under, skriver chefredaktören Eva Brandsma.

Tidningen ger tonen för att nå fram till de nya chefsjobben: sova sig kreativ, nyttan med att ha ett nätverk, skaffa en mentor. Och förstås: stort ego, som den här generationen är känd för.
Hon - han ibland också - ska vara mer lyhörd, stå stadigt på jorden, lyssna på medarbetarna, ge beröm och uppmuntran.

Inte heller blundar redaktionen för de senaste årens dynamit: bonusar! De nya cheferna kommer nog inte att ta bort den moroten. Eller ska vi säga körsbäret och grädden på moset? Så illustrerar tidningen den artikeln. Lite fyndigt!

Chefstidningen är en bra bit från Veckans affärer eller andra affärsmagasin.
Bilder på personer saknas ofta, i stället är det teckningar och grafik, en djärv och fyndig blandning, men kanske inte alltid läslockande.
Texterna är korta, alla håller sig inom två sidor. Det mesta är lätt att ta till sig.


Vinner då Chefstidningen ett Publishingpris? Jag ska titta på några andra kandidater också. Tävlingen avgörs i november.