Kvinnlig ton när chefen är i fokus

 
Chefen i fokus – på jobbet och i sin egen tidning.
Chefen i fokus heter tidningen. På insidorna belyses chefens roll och de uppgifter som ska lösas.
Tidningen vänder sig till de som leder och utvecklar välfärden.
Kanske därför tonen är lite mjukare och inte heller manlig.
 
Tidningar som vänder sig till en nischad grupp, väljer ibland att gå ner i storlek för att markera sin profil.
Chefen i fokus gör tvärtom och utgår från A4 och lägger på några centimeter på höjd och bredd. Det ger också profil utan att framhäva en storhet.
Pappret är trendigt matt och mycket vitt. Snyggt för ögat och lättläst.

Redan första insidan har en egen stil. I andra tidningar brukar ofta chefredaktören posera i stor helfigur och ha en spalt för att berätta om vilket trevligt innehåll som kommer.
Här skriver chefredaktören Lotta Ekstedt, med bara en liten porträttbild, en egen krönika om balansen i att vara social eller pratglad (ovan). Bredvid ligger innehållsförteckningen under sex punkter med 15 olika artiklar som räcker till 36 sidor.

Fyra lätta sidor med korta notiser inleder innan tyngden slår till direkt.
Said Shahabpour heter en man som leder en ungdomsgård i Norrköping där det var kaos med många unga som var på fel väg i livet (ovan).
Saids egen uppväxt i Iran var tuff och senare i Sverige kom han själv snett och hamnade i missbruk, kriminalitet och blev hemlös.
Den erfarenheten hade han stor nytta av när han fick uppgiften att styra upp den stökiga fritidsgården. Ett jobb som hans högste chef såg som en vild chansning med tanke på Saids tidigare liv.
Said pryder omslaget och han är nästan den ende mannen på insidorna.

Kvinnor dominerar och verkar också vara det som lockar. En omröstning gjordes bland läsarna om ”årets omslag 2018” och klar vinnare blev omslaget med en kvinna i vitt i gul, rosa och svart bakgrund (t h).
”Tilltalar i färgen, starkt intryck av ledarskap, styrka och självsäkerhet” var några av kommentarerna. Bland de som röstade lottades biobiljetter ut och vinnarna var alla kvinnor.
Män finns också på insidorna, men i bilder får de nöja sig med små porträtt.

Tonen i layouten är lekfull och ledig och kan väl sägas vara lite kvinnlig. Kate redaktionell design ligger bakom och de har fått en del utmärkelser för olika jobb.
Dominerande bilder visar kvinnor och färgstarka teckningar används där det kan vara knepigt att hitta alternativa bilder.
Att ge rätt lön till personalen är svårt och lika svårt kan det vara att illustrera ett sådant reportage. Här löstes det fyndigt med en tecknad kaka, olika bedömningsord och rubriken ”Svårt dela på lönekakan”. ((Ovan)

Pigga teckningar är det också till reportagen om det viktiga att skapa sig social kompetens, samt en ny chefs problem från att förut ha varit en i gänget till att känna sig ensam och utanför (ovan).
I bilder är det annars kvinnor, raka i ryggen, bestämd hållning och blicken riktat mot läsaren.
Chefsproblemen de berättar om är att sätta rättvis lön och det lyckade försöket att utse en mentor som hjälper ledaren i sin funktion. Inom äldreomsorgen i Ljungby gav det ett lyft.

En man får en helsida – Jonas Wahlström på Skansenakvariet (ovan). Han styr kanske inte så mycket över själva djuren, men människorna som ska sköta dem. Ett knep han använder är att låta dem ta egna initiativ.
Tidningen är pigg och lättläst i ett område som kan bli tungt och stramt.
Vad jag kan reagerar på är att ordet ”chef” i olika varianter, förekommer lite för ofta i rubriker.
Det borde vara självklart vilka som är huvudpersonerna det handlar om.