I
förra veckan kom Nya Wermlandstidningen kom med ett klassiskt
grepp och Svenska Dagbladet
en förnyelse.
När
Sven-Erik Magnusson gick bort fick hela Värmland sorg – och
stora delar av Sverige.
Sven-Erik
var älskad för långt fler än dansbandsälskare.
NWT
gjorde en minnesbilaga – 48 sidor tjock, snyggt förpackad.
En
uppvisning i att även en landsortstidning kan göra fina tidningar.
Egentligen är det ett nytryck av bilagan från februari i fjor om Sven-Ingvars 60-årsjubileum. Några nya artiklar tillkom - bara två sidor med minnesröster – men allt lästes nog en gång till, sida för sida.
Sven-Erik
Magnusson får förstås själv största utrymmet med sex sidor, men
Ingvar Karlsson får fem sidor.
Alla
bandmedlemmar genom åren presenteras (t h), likaså personerna bakom
låtarna. På det sista kan jag sakna helt kompletta texter från
några låtar – men det behövs kanske inte. Allt sitter där i
huvudet på alla lyssnare.
Det här är en snygg tidning, genomarbetad och genomtänkt. En lätt och konsekvent layout.
Två
eller tre spalter på sidorna, bra luft mellan spalterna och ofta
luft i utkanterna. I botten på flera sidor ligger små notiser med
gul eller svart bakgrund.
Kortare
texter i en bra mix med bilderna. En fin balas.
Vad jag kan kritisera är att öppningsuppslaget har en röd bakgrund med liten svart text inlagd (ovan). Onödigt svårläst.
varande med-
lemmar fick lite för mycket rött
över sig.
Längre
bak kommer en hel röd sida med vit text, inte heller helt lätt för
ögat (ovan).
Sista
sidan skulle nog ändats lite. ”...och vad händer nu?” med
planer på nytt album och utsålda turnéer. En del gjordes i fjor –
men mer blir det inte utan Sven-Erik.
Men
minnestidningen kommer nog att sparas av NWT:s läsare.
* * *
Fler
artiklar och faktarutor, raka nyheter där analyser som hör till
skiljs åt tydligare. Mer personligt skrivna artiklar ska också markeras. Åsikter och kolumner ska minskas.
Allt
förpackat på ett attraktivt och tillgängligt sätt, som det heter
i programförklaringen.
Allt på enkelsidor - inget går över på nästa sida |
Alla
artiklar läggs på enkelsidor. Bara två reportage går över på
andra sidan – ett nyhetsuppslag i rosa delen och ett sportuppslag.
Text som fortsätter på nästa sida |
En
rätt linje. När fler väljer att säga upp papperstidningen för
att i stället läsa den digitalt - främst i iPad - kan det var viktigt att läsarna
känner igen tidningen som de är vana vid.
Det
här betyder också att det inte blir några stora bilder, dragna
över mittvecket. Många andra tidningar väljer ännu den vägen med
att ge tyngd åt vissa uppslag genom att dra upp bilden i storlek.
Nu
brukar väl inte SvD briljera med bildjournalistik. De två och
trespaltiga bilder som finns är personbilder, oftast män i kostym
och slips. Kvinnor finns ibland, då i typisk affärsdress.
Inte
heller med sporten brukar SvD briljera. Fyra sidor per dag med det
största sporterna och viktigaste händelserna brukar räcka. Nu är
sport inget SvD:s läsare prioriterar särskilt högt, enligt en
undersökning tidningen gjort.
Annons över helt uppslag |
Två
annonser gick över helt uppslag.
En
stram linje, fler nyheter på sidorna och en stil anpassad för dator
gör kanske att SvD hänger med en tid till.
Börs och affärer - som vanligt på rosa papper |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar