Inte alltid lätt för ögat i tågkupén

I kupén på tåget. Delar av Sverige susar förbi utanför. Flippande på mobilen, jobb på dator eller platta. Och någon läser en tidning.
SJ håller sina resenärer med en egen tidning.
KUPÉ - ett ganska givet namn.
I ny form möter den sina läsare.

En leende kvinna möter på omslaget, precis som på alla andra magasin. Nour El Refai får också det största utrymmet på insidorna - åtta sidor (bild ovan). Bilderna är stora, men bara olika poseringsbilder. Riktigt vad hon vill visa var svårt att få grepp om eftersom de små bildtexterna var inlagda i bilden och nästan omöjliga att upptäcka eller läsa. Samma problem fanns på flera andra bilder.
Det här måste de göra något åt. Är det inte självklart vad bilden visar måste en bildtext vägleda - och fotografen som tagit bilden vill gärna ha sitt namn klart synligt.

Andra stora artiklar är vad som kan finnas utmed SJ:s spår.
I Högbo bruk utanför Gävle går det att trampa tuff terrängcykling och koppla av med god mat på brukshotellet.
I Stockholm kan veganer njuta på ett dussin olika krogar  (bild nedan).
Och Jönköping - Smålands Jerusalem - rycker upp sig med nya kvarter och flera krogar och butiker.
Långläsning finns på sex sidor om fiskelycka för den som söker vattendrag där det nappar bra.

Annars är det mest korta artiklar på enkelsidor, växelvis med annons på motsvarande sida.
Ett större block är en stor studiespecial. Tre unga personer berättar om sina drömyrken: agronom, programmerare och civilingenjör.
SJ får några egna sidor. Två kvinnliga lokförare berättar. En vill köra lok i hela livet (bild t h) och en annan svarar på frågor om bland annat hur tågrädsla botas.

Mycket om fiske.

Kupé har ingen brist på annonser. 40 sidor annons på 108 sidor är mycket.
Mixen är bra och layouten är snygg.
Visst är det lättsam läsning som kan vara avkoppling i kupén - eller om tidningen tas med hem.

Kunde varit lättare att läsa.

Men jag har ändå lite synpunkter på läsbarheten.

Jag recenserade Kupé för drygt fem år sedan. Jag hade stark kritik mot att den var svårläst i en tågkupé som ofta är lite skakig och har dålig belysning. Jag gillade inte det bleka typsnittet seriffer i grotesk.
Jag har delvis samma kritik mot nya numret. Seriffer finns i alla texter som inte är större reportage. Dels i korta notiser, men också på flera helsidor och ibland i färgplattor. Svårfångat för ögonen.

Seriffer är ett typsnitt som måste användas med omdöme. Det är blekt och "griper" inte tag i ögonen. Läsaren tröttnar och ger upp. Seriffer kräver ofta minst en grad mer i storlek och helst lite mera svärta än vad motsvarande annat typsnitt kräver. Att välja 8 p grad och tunnaste varianten är att göra tidningen svårläst.
Jag ser gärna att redaktionen av Kupé gör ett lästest i en tågkupé som inte strålar i direkt dagsljus.