Snyggt magasin - men allt är inte guldkant

Elegansen lyser kring omslaget. Tjockt fint papper, bunden rygg, guldglänsande rubrik.
Men så handlar det också om opera och klassisk musik.
Insidorna är lika fina. Men den tjusiga ytan har en bistrare verklighet.
OPUS är ett magasin som fått ekonomiska problem.
Det borde vara roligare att fira 10 års utgivning än att hotas av nedläggning.

Annonsmarknaden har gått neråt, precis som för andra tidningar. På de 84 sidorna hittar jag 25 helsidesannonser. Det räcker tydligen inte.  Därför har Opus börjat spara hårt. De stör sig också på att de bara får en fjärdedel så mycket i tidskriftsstöd som konkurrenten Opera.
Men lägga ner vill de ännu inte. Därför jobbas det med ett nytt nummer.

Det gör de med entusiasm eller som de själva säger i programförklaringen om innehållet: aldrig mossigt och snobbigt, alltid allmänbildande och inspirerande!
Jubileumsnumret är glassigt. Snyggt omslag, precis som i andra nummer. Mozart tittar mot läsaren med feberpinne i munnen och röd näsa. Lite fyndigt. Han får illustrera de många sjuka genier som är ett bärande inslag: Beethoven, Schubert och Schuman hade det också lite risigt.
 
Birgit Nilsson är känd av alla även utanför musikvärlden. Birgit blir ännu mer synlig när hon pryder de nya 500-kronorsedlarna. Helt okänd för många är fotografen som tog den ikonförklarade bilden av Birgit - Enar Merkel Rydberg, Sveriges mesta operafotograf.
Inte heller många känner till att en svenska är Franska radiokörens dirigent: Sofi Jeannin.
Stora inslag är också om tonsättarna Rolf Martinsson och Terry Riley.

Opus 10 år med att sprida kunskap om klassisk musik har satt sina spår. Olika skribenter listar de 50 bästa saker som ligger dem om hjärtat och vad som kan påverka framtiden.
Sista halvan av magasinet består av tio sidor recensioner och nio sidor Kalender om vad som händer närmast. Kanske inte det mest tempofyllda i ett magasin som kommer sju gånger om året. Populärmusiken pumpar ut sånt här mycket snabbare.

Allt är väldigt snygg förpackat. Kraftfullt och inte för stramt. Det mesta är lättläst. I vanlig ordning stör jag mig lite på typsnittet seriffer som i korta notiser är blekt och i minsta laget. Bäst fungerar det i Jubileumsspecialen där mer svärta lagts i typsnittet. Med samma även i det andra skulle magasinet få ett lyft.
Med en så bra form och innehåll som Opus har är det bara att hoppas på att magasinet överlever.