En dör i city - hallå tar över med positiva nyheter

Gratis lockar. Lätt att rycka åt sig. Men en papperstidning är inte längre lika lockande.
CITY i Malmö/Lund har kommit ut med sista numret. Folk rycker inte längre åt sig tidningen ur ställen i stan. Annonserna minskar också. Två saker som ledde till slutet.

City har i Malmö/Lund ofta haft sitt ställ bredvid Metro. I Metros ställ har det ofta varit tomt. Citys välfyllt trots att tidningen satsar på det lokala mot Metros mera riks.
City var lokal i Malmö/Lund och tonen var ung. Ibland lite studentikos  i vinklingarna. Texterna var korta, tempot högt och layouten slagkraftig.
Det var lite kvällstidning över den, men ändå inte i jämförelse med den närmaste lokala kvällstidningen. City hade sin profil i både innehåll och layout.
Layouten gillade jag. Rak och enkel, inte minst i sporten där den lokala konkurrenten mest har tomma slagord och billiga ordlekar i rubrikerna.

I sista numret säger några läsare vad  de kommer att sakna:
"Begriplig och greppbar...  oväntade vinklingar...  lättillgängligheten... tog upp kollektivtrafiken... forum med det yngre perspektivet... enkel svenska... saknas av pendlare... alltid nyfikna... lyft fram röster som sällan kommer fram... lämnar ett stort hål..."
En medarbetare tycker de haft världens roligaste jobb. En annan säger att tidningen var som "...att få hänga med ett gäng smarta polare som pratade och skrev så att man förstod."
På sista tiden kom Sydsvenskans material med i City. För prenumeranter blev det då mest en upprepning.

hallå heter ersättaren som Sydsvenskan/Helsingborgs Dagblad sedan två år ger ut i flera andra skånska kommuner och som nu kommer i Malmö/Lund. Den delat ut i alla brevlådor.

Tonen ska vara mjuk och bara positiva nyheter. I första numret får läsare en stor dos av det: En kvinnlig rektor har hittat sin hemstad, Malmö. Ett par hittade kollektivboendet som det rätta, en kopp kaffe är dagens bästa stund, några elever på Tillskärarakademin berättar om sina planer, sportporträttet handlar om en kvinnlig deltagare i tv:s Atleterna.

*Vilka negativa nyheter är det då i medier som behöver en kontrast, Kersti Forsberg, tidningschef:
- Jag ser det inte alls som att något behöver en kontrast, snarare att Hallå är ett komplement. Vi kan lyfta upp alla bra människor som gör bra saker, människor som kan inspirera andra. När vi startade tidningen för två år sedan pratade jag med massor av folk om vad de vill ha av en lokal veckotidning och det enda gemensamma svaret från så gott som alla var: ”Ge mig något som får mig att vilja stiga upp på morgonen, jag orkar inte med mer elände”.

Tonen är klart kvinnlig. I en artikel - paret som flyttade in i kollektivboende - kommer en man med. En manlig modeskapare finns med i en miniintervju. Män  tillfrågas också när skägg är bäst.
Redaktionen är också kvinnlig, bara en man ingår.

* Ser ni mest att det är kvinnliga läsare av Hallå? En medveten profil?
- Vi har ganska jämn könsfördelning av våra läsare. Och av den läsarrespons vi får - och den är massiv - är det inte heller någon tydlig linje i att det skulle vara fler av det ena eller andra könet. Alla uppskattar positiva och lokala nyheter och personintervjuer, säger Kersti Forsberg.
- Det är också fullständigt självklart att vi ska ha en jämn könsfördelning på våra intervjupersoner.

Hallå har fått sin egen profil i formen. Den är inte lik Sydsvenskan eller någon av de många annonsbilagor som följer med. Dessa är gjorda av olika byråer och ofta dåliga i både layout, rubriker och texter. Sånt som ofta går direkt till returpapperen.




















* Hur var tanken när ni skapade layouten för att skilja från Sydsvenskan, HD och andra gratistidningar?
- Vi ville ha ett eget utseende och David Nyman, som gjorde vår design, hittade lösningen med kvadratiska bilder för att få ett unikt uttryck.
-  Dessutom jobbar vi med ganska mycket luft, eftersom tidningen är helt och hållet annonsfinansierad kan det vissa veckor bli så mycket som 50 procent annonser i tidningen och då är det viktigt att sträva efter så mycket lugn som möjligt.
- Att personporträttet, som är det bärande jobbet i varje nummer, också skulle bli ansiktet på ettan kändes självklart och tillsammans med namnet Hallå blir det ett trevligt första intryck. Man ska ha stor respekt för att vi dimper ner oinbjudna i människors brevlådor och då är det också viktigt att folk blir sugna på att läsa tidningen direkt, säger Kersti Forsberg.