Bandyn laddar med en annorlunda portfölj

Bandysäsongen är i gång och lagom till dess har bandyn fått en egen tidning:
Bandy
portföljen

Namnet är träffande.
Portföljen hör till bandy. Vad portföljen kan innehålla är olika, men det behövs vid kyliga matcher.
Nu har många lag flyttat inomhus och portföljen är kanske inte längre ett viktigt inslag.
Portföljen som bandyns första tidning kan bli en fortsättning.

Tjockt papper, mycket text, väldigt lättläst med sitt kraftiga

Premiärer borde fått större utrymme

typsnitt. Mycket vitt gör tidningen luftig. Layouten är stram och ger också en egen profil. Öppningsuppslagen har kraft, men flera andra sidor kunde varit lite mera flyhänt utgjort.
Bilderna visar mest spelare i utrustning. Ofta glöms bildtexter bort.
Ett bra bildjobb kommer på slutet - jag hade gärna gett det större utrymme. Samma om fyra minnesvärda premiärer.

Jag reagerar lite direkt i starten. Första reportaget handlar om Otterbäcken, en liten ort vid Vänern som har ett bra bandylag.
Mycket text som förklarar framgången - men en total miss i bilderna! På en sida har de klämt ihop sex små frimärken som inte visar mycket. Orten och bandybanan borde kommit fram mera i bilder.

Ett stort bildjobb handlar om tillverkning av bandyklubbor (bild ovan). Jag fick länge titta på öppningsuppslaget innan jag fick något grepp om vad den oskarpa bilden visade. Efter en stund kommer det fram att det kan vara en liggande klubba under tillverkning.
På åtta bilder visas tillverkningen med förklaringar. Ibland blev texten i bilderna svårläst.
På sista uppslaget kommer en annons för företaget som tillverkar klubban!
Var det ett reportage eller reklam?

Så här svårläst får det inte vara.

Två uppslag direkt efter varandra är också mindre bra.
95-krönikören kunde nog utgått. Texten var inte direkt vass.
Uppslaget om hur bandyälskaren med sin portfölj överlever sommaren, blev en riktig miss. Tunn vit text i versaler, tätt ihop och infällt i den svarta bilden gick helt enkelt inte att läsa.

Bra bilder kunde fått större utrymme.

Första numret brukar ha sina missar och det hade Bandyportföljen. Redaktionen erkänner det själv.
I nummer två är en del fixat, men inte allt. Till tredje numret har de lite mera att ta tag i.
Bandyn har sin charm och även om en röd boll är svårt att upptäcka på planen, så ska Bandyportföljen inte vara svår att upptäcka i tidningshyllorna.