Dans - utan fart oc glädje

Dans - helt rätt när Let´s dance har dragit igång i TV4 och engagerar tittarna.

DANS - tidningen för rörlig scenkonst - har knappast någon koppling till rörelserna i tv-rutan.

Dans på scen är ofta tempofyllt och färgstarkt för ögat.

Tidningen är tvärtom: ingen upplevelse för ögat, långa tunga artiklar på mellan 2 till 4 sidor där texten helt dominerar och tränger undan små bilder.

Texten är liten och blir tråkig och tröttsam för ögonen. På sidan 2 behövde jag nästan ta fram förstoringsglaset för att kolla redaktionsrutan och några bildtexter. 

Omväxlande är texten på tre eller fyra spalter per sida. Vid smala fyra spalter kan det vara en decimeter långa stycken utan att börja på ny rad.

Layouten är stram. Små rubriker ligger konsekvent överst på vänster sida, ibland bara en rad.

Tungt, tungt.

Bilderna är helt från scenerna, fina och färgstarka i sig. Några av bilderna borde dragits upp större och gett mera kraft åt sidorna och balans mellan alla texter.

Som någon kompensation för de många små plottriga bilderna ägnas hela mittuppslaget åt tre färgstarka bilder när ett gäng cirkusartister gjorde en megaföreställning med mycket pyroteknik utomhus på Grönland.

Cirkuskvinnor.

De flesta tidningar brukar inleda de första sidorna med plock och korta notiser. Dans gör tvärtom. Plocket hamnar nästan sist. I stället inleds det med fyra och ett halvt sidor reportage om skickliga cirkuskvinnor. Många bilder gjorde det inte alltför tungt.

Färgstarkt från Grönland.

Resten blir tungt kring intressanta ämnen:

Som en koppling till terrorattacken i Paris mot satirtidningen Charlie Hebdo beskrivs om hur bild och dans skapar parodi, karikatyrer och satir som ger lite eftertanke.

Ett svenskt Julia och Romeo uppförs i Paris, en kvinnlig dansare berättar om sitt jobb, Göteborgsoperan satsar på en kontroversiell koreografi i ett uppförande i vår. En magnifik utomhusföreställning på spelades upp på Grönland. Fatta är en kampanj för att ta upp sextrakasserier inom dans.

Intressanta artiklar, men tunga. Alla texterna borde varit kortare och rappare och bilderna bättre utnyttjade.

Bland det lättlästa: en dansares liv

Övningar vid värk

En artikel kanske Stenmark och de andra i Let´s dance kan ha nytta av. Värk i huvudet och armarna är något som kan uppstå när armarna ska hållas stilla i en position. En cirkelövning med sträckta armar kan lösa det. Stå med höftavstånd mellan benen, slappna av, sträck ut armarna åt sidan, andas djupt in genom näsan, håll andan, andas ut långsamt med sssss-andning och gör åtta cirklar framåt på en utandning. Gör uppemot 30 repetitioner, alltså 240 cirklar...

I Let´s dance ger juryn betyg med nummerskyltar från 1 och 10.

Jag lyfter för tidningen Dans upp skylten 1 och säger: ”För tungt och svårläst. Lyft fram glädjen och färgen i dansen”.
Hur läsarna reagerar kan vara annorlunda.

Frisk satsning på Hav & Vatten

Pappers-
tidningar har fortfarande flyt!

Hav &
Vatten heter en ny tidning som kom i dagarna.

En överraskande frisk tidning när man ser var den kommer från:

Havs- och vatten-
myndigheten.

Havs- och vattenmyndigheten är en ny ung statlig myndighet. Från myndigheter kan det levereras en hel del både tungt och tråkigt. Med en ung fräsch ton bryter Hav & Vatten den linjen. Tidningen speglar inte nödvändigtvis myndighetens åsikter, står det i redaktionsrutan.

Ett piggt format – lite kortare och bredare än A4 - gnistrande vitt papper, inte för långa artiklar i en snygg layout. Allt har fått ett journalistiskt stuk, långt från torrt myndighetsbruk. Bara 36 sidor utan några annonser. Här har de fått in mycket nytt på lätt sätt.

Fräsch öppning på sidorna 2-3

Redaktionen verkar se faran i vad de gett sig på.

”Va? En gratis papperstidning? Då måste det vara reklam. Jag tar med den ner till återvinningen”, skriver ansvarige utgivaren Maud Larsen, med ironi.

Någon brist på självförtroende ska de inte ha! Det här är en ”riktig” tidning, som bör locka många intresserade läsare, långt fler än de utvalda som får första numret: de om vet en del om vatten, fattar livsviktiga beslut för kommuner, konsulter och andra som har det i sina jobb.

En nyhet presenteras redan på sidan 4 med rubriken: Hönsskit renar avloppsvatten.

Lite kvällstidningsstil – men inte en ens kvällstidning hade använd ordet ”hönsskit” i rubriken.

Raka och klara till artiklar med aktuella ämnen hakar på:

Nylonpåse skonar laxar vid odling, båtägare ska övertygas om att byta ut skadlig bottenfärg som förstör vattenmiljön, finsk teknik räddar sur jord, vårt rena dricksvatten blir dyra droppar i framtiden.

Varning för höjt vattenstånd.

Största reportaget är varningen inför framtiden att havsvattnet kan komma att stiga med en meter. Kommuner förbereder med åtgärder.

(Jag bor bara ett stenkast från Öresund. Där har en skyddsvall fått byggas inför hotande vattenhöjning. Någon sådan syns dock inte. Snarare tvärtom – det är lågt vatten. Det märks vid försommarens dopp vid bryggan. Vattnet når knappt över anklarna. Först i augusti stiger höjden lite. Beror det på säsongbundna havsströmmar – eller helt enkelt att danskarna snor vattnet?

Kanske ett ämne för Hav & Vatten att reda ut i en kommande artikel.)

Enda personintervjun är med miljöpartiets Åsa Romson, klimat- och miljöminister i regeringen och vice statsminister. Romson ”... både låter som en politiker – hon kan prata, mycket – och inte” står det i texten.

Intervjun är kring hennes ämnesområde, men på sista raderna kommer något personligt:

"Jag har kustskepparexamen, men jag är fortfarande dålig på att fickparkera”.

Myndigheten redogör i HaVNYTT

Längst bak kommer blocket HaVNYTT på blå sidor – havsblå, en ljus sommarfärg - med korta nyheter. Detta är myndighetens officiella linje.

”Här talar myndigheten” skriver generaldirektören.

Språket är betydligt torrare, notiserna korta i en tät förpackning.

Flera inlägg bör vara tips till kommande reportage och få lite piggare presentation.

Hav & Vatten är en fräsch tidning, lite som porlande friskt vatten.

En tidning i dag måste vara nischad mot en grupp läsare som har ett specialintresse. Här bör finnas många fler än de ”utvalda” – alla som bor nära havet liksom båtägare bör gå att fånga in.

Tidningen finns också att läsa digitalt, för den som vill avstå pappret.

Rent vatten - dyrt i framtiden.

Offside press har svarat för det redaktionella, både text och layout, och de har gjort ett bara jobb! Några grafiska signaler kan jag känna igen från andra av deras tidningar, men det är inget som ”vanliga” läsare noterar, troligen inte heller kommunala och statliga tjänstemän.

"Är det då någon som vill läsa vår tidning?", undrar kommunikationschefen Maud Larsen.

Absolut! Det bör det vara! Inte bara de som jobbar inom området, utan många fler.

Snyggt och lättläst, gratis, fyra gånger om året.

Lite blekare men ändå glans kring att bo i HSB

En nydesignad tidning möter våren och sina läsare.

Hemma i HSB har fått ett litet lyft. Nytt mindre format och nytt papper.

"Ny design" står det diskret, knappt synligt på omslaget. HSB är kanske känt för att vara diskret och "vanligt".
Spoon har gjort tidningen, en av många de levererar.

Pappret är matt, blekt och Svanenmärkt. Jag brukar tycka det är bra när en tidning vill skapa profil med sånt papper. Läsarna kanske tycker att det ser "billigt" ut och att det är glassigare med blankt papper. Lite enkelt är det, men trycket för bilderna är bra och texten hyfsat lätt att läsa. Jag föredrar gärna något större stilgrad än här, där det kanske är 9 punkter. Texterna är också föredömligt korta. De flesta artiklar slutar på en sida eller uppslag.

Irriterande är det när de lägger en tunn och liten stil i Seriffer i en grå/svart eller grön platta med vita bokstäver. Knappt läsbart!

Lyxigt i New York

Innehållet är inte direkt "diskret eller vanligt HSB". Besök görs hos familjer som slagit sig ner i tre storstäder: 

En stylist i New York som har en hyresrätt på 110 kvm med takterrass och utsikt över Central Park. Hyran nämns inte, men i grannhuset kostar den billigaste lägenheten 10 000 dollar i månaden!

I Berlin bor en journalist med make anställd på Lufthansa. De köpte en lägenhet för 3.5 miljoner i de gamla arbetarkvarteren, numera trendiga.
En entreprenör har slagit sig ner i ett av Paris mest trendiga kvarter där de hyr en lägenhet. Priserna för en bostadsrätt är annars 80 000 kr per kvm.


Artisten Love Antell berättar mest om sin nya skiva och kommande turné, men säger att att trivs med att bo ett "vanligt" och HSB-nära område och inte skulle trivas i ett villakvarter.

En hel del handlar om ekonomi. Försäkringar för dummies i sex klara punkter (bild ovan), men kanske lite gråblekt uppslag med enkla teckningar.

Mer färg är det i teckningarna längre fram där vardagsekonomi och lån för lägenhetsköp reds ut (bild t h). Mest är det ord, kanske skulle det också här varit i klara punkter.
Teckningar dyker också upp som illustrationer i artiklar om nybyggda hus.

Resten av innehållet är direkt medlemsriktat och med en del medlemsförmåner, som jag inte direkt tycker när någon förmån. HSB-medlemmar bör nog kolla vad marknaden ger för alternativ. Samma kan gälla en del annonser med rabatter.

Tidningen har gjorts om för att "ge er medlemmar ett så bra och välpaketerat innehåll vi bara kan", skriver riksredaktören Jenny Ludvigson och tillägger: Hoppas ni gillar det!

Det gör de säkert, för välpaketerat är det. Hur läsarna gillar det kan bero på hur de tolkar pappret.
En del reportage ger intryck av att bo i HSB är lite trendigt och vissa kvarter är eftertraktade.

Teaterscenen visar upp sig på papper

Plats på scenen för en ny tidning.

Scenen heter den också.

Riksteaterns nya tidning för medlemmarna har haft premiär.

Tidningen spelar upp med ett innehåll efter önskemål från en workshop med femtio medlemmar.

Att fråga sina läsare vad de vill ha är ett grepp som lokala dagstidningar brukar ta när de vill förnya.

Framgångsrika tidningar brukar göras av en tidningsmakare med stark magkänsla för vad läsarna och "folk vill ha".

Scenen är helt ny och fick då utgå från vad som saknades i pappersläsning.

En del varningstecken uttrycktes om att det är passé med en papperstidning.

- Men jag tycker det är outstanding att få hålla något i handen, sen kan webben få komplettera, skriver Magnus Aspegren, VD i Riksteatern.

I första numret kommer mycket av önskemålen från workshopen:

lyft fram dem som arbetar bakom scenen, utblick mot scenkonsten internationellt, inspiration och tips för att attrahera fler medlemmar:

En scenograf och kostymdesigner berättar om sitt jobb. Scenkollektivet Troja vill skaka om publiken med ett politiskt budskap. I lilla Ljungby växer teaterintresset med fler nya medlemmar och många unga söker sig nu till teatern.

Skådespelerskan Anna Pettersson gör enmansföreställningen Fröken Julie, men hon är också doktorand som gör ett projekt i konstnärlig forskning, väggen som finns mellan scenen och publiken. Även två akrobater är inne i samma område. En tung text med många frågetecken där den praktiska nyttan inte klart kom fram. Mest ger det skådespelarna insikt om sitt eget yrke.

Ingen rubrik på uppslaget.

Bröderna Luuk gör en turné med en syskonshow och flera andra mindre notiser om teaterhändelser.

Aktivister slår till allt oftare i samhället, men vad händer när de intar teaterscenen för sina budskap? Var går gränsen mellan konst och politik? Ett större reportage handlar om detta. Här reagerar jag på att det saknas en rak läslockande rubrik. I stället låg bara en ingress i röd platta på en sida.

Bröder på turné

Det verkar som om workshopen fått med mycket av sina tankar.

Liksom en teater ska fungera bra för ögat så fungerar också Scenen bra som tidning. Lättläst med en balans mellan text och bilder. Texterna går i två bredare spalter, är lagom långa, men kan ibland vara lite ”kulturtunga”. En bred kant i vit luft längst ut på sidorna. Här och där finns det på alla sidor mycket vitt som gör det ljust.

Bilderna håller hög klass, de flesta fångade på scenen och i miljöer kring. Ett fåtal rena personbilder finns.

Vad jag kan klaga på är två små notiser där blek vit text lagts i röd eller rosa platta och en med ren text i ljusblått mot vitt. Inget av dem helt lätt för ögat.

Scenen har gjorts av Spoon och de har lyckats bra med andra tidningar. Vissa layoutsignaler kan jag känna igen från deras andra projekt. "Vanliga läsare" brukar inte kolla så många tidningar och reagerar därför inte. 

Pappret är blekt vitt, tjockt och lite kartongaktigt.

En profil som jag tycker fungerar bra som avbrytning med vanligt glassigt papper.

En ny papperstidning kan vara en djärv satsning i dagens läge. Riksteatern har över 40 000 medlemmar med intresse för scen och teater, då är det troligen också en grupp som läser både tidningar och böcker. Webben kanske inte tar lika mycket som deras främsta informationskanal.

Scenen saknar helt annonser vilket pekar på att Riksteatern är beredd att satsa en del pengar på sin tidning.

KroppsNytt för vackra kroppar och välformade rumpor

Många ord och bilder på läckra, vältrimmade kroppar - kan det stimulera andra till att komma i form och bli "snyggare, starkare, smartare".

KroppsNytt heter en ny tidning som försöker med den stilen.

Jag är inte helt säker på att de fångar in tillräckligt med läsare. Bara titeln KroppsNytt får mig att reagera. Som titel på en tidning låter det inte särskilt bra, utan kan tolkas mera som något från Socialstyrelsen eller en hälsomyndighet.

Tung text av Paulun.

Tonen i rubrikerna på omslaget är hurtfrisk och uppmanande. På insidorna blir det lite tyngre.

Magasinet vill stimulera till en hälsosam livsstil i kombination med träning. Det är här de många orden kommer in. Om rätt kost, näring, matsmältning, hålla sig frisk och motivation till att förändra vanor. Fredrik Paulun är förstås med och har läsarna plöjt igenom hans artikel om att "Absorbera näringen" så är de nog ganska "mätta".

Alexandra poserar gärna.

Chefredaktör är Alexandra Bring, känd bloggare som skriver om sin egen träning och har många läsare och är sambo med en profil i tv-programmet Gladiatorerna.

Hon är glad över att få bli chefredaktör och med sitt dream team skapa magasinet för att fylla något hon saknat och inte vara den ”typiska fitnesstidningen som bara fokuserar på yta”.

Men bilderna är mycket yta – vackra, vältränade kroppar. Alexandra poserar gärna själv på de mest utmärkande bilderna. Även på de andra träningsbilderna är det bara kvinnor som mest lyfter olika hantlar, avslappade och leende.

Rumpan är viktig och framhävs ofta på bilderna. Ett speciellt träningsprogram finns – hip thurst – som är världens bästa rumpövning. En stark och välutvecklad rumpmuskulatur behövs, oavsett om det gäller att se snygg ut i jeansen eller kunna utföra annat. ”Kom ihåg: styrka kommer från baken”.

De här texterna och bilderna kan nog bara en sån här specialtidning presentera.

Muskelkillar och stora burkar med kosttillskott

Trots att tidningen propagerar för ett hälsosamt liv med naturliga livsmedel så är sidorna fyllda av reklam för olika kosttillskott. Stora burkar med något pulverinnehåll, nästan alla kommer från ett och samma märke. I reklamen kommer killarna in – blanka kroppar, hårda muskler, synliga ådror och enorma tvättbräden.

Lätt och ledigt om nyttigt att äta

Texterna kan vara tunga att läsa, men själva typsnittet och storleken på bokstäverna gör den lätt för ögat.

Korrekturläsningen måste dock skärpas. Alltför många avstavningar har datorn gjort automatiskt och då blir det ofta fel. Slarv vid genomläsningen - om det nu gjorts. Och jag kan klaga på att det inte heter "Vart går gränsen". Det heter "var".

Träningstidningar finns det flera av och några nya har kommit den senaste tiden.

KroppsNytt får det tufft i den konkurrensen.