Teaterscenen visar upp sig på papper

Plats på scenen för en ny tidning.

Scenen heter den också.

Riksteaterns nya tidning för medlemmarna har haft premiär.

Tidningen spelar upp med ett innehåll efter önskemål från en workshop med femtio medlemmar.

Att fråga sina läsare vad de vill ha är ett grepp som lokala dagstidningar brukar ta när de vill förnya.

Framgångsrika tidningar brukar göras av en tidningsmakare med stark magkänsla för vad läsarna och "folk vill ha".

Scenen är helt ny och fick då utgå från vad som saknades i pappersläsning.

En del varningstecken uttrycktes om att det är passé med en papperstidning.

- Men jag tycker det är outstanding att få hålla något i handen, sen kan webben få komplettera, skriver Magnus Aspegren, VD i Riksteatern.

I första numret kommer mycket av önskemålen från workshopen:

lyft fram dem som arbetar bakom scenen, utblick mot scenkonsten internationellt, inspiration och tips för att attrahera fler medlemmar:

En scenograf och kostymdesigner berättar om sitt jobb. Scenkollektivet Troja vill skaka om publiken med ett politiskt budskap. I lilla Ljungby växer teaterintresset med fler nya medlemmar och många unga söker sig nu till teatern.

Skådespelerskan Anna Pettersson gör enmansföreställningen Fröken Julie, men hon är också doktorand som gör ett projekt i konstnärlig forskning, väggen som finns mellan scenen och publiken. Även två akrobater är inne i samma område. En tung text med många frågetecken där den praktiska nyttan inte klart kom fram. Mest ger det skådespelarna insikt om sitt eget yrke.

Ingen rubrik på uppslaget.

Bröderna Luuk gör en turné med en syskonshow och flera andra mindre notiser om teaterhändelser.

Aktivister slår till allt oftare i samhället, men vad händer när de intar teaterscenen för sina budskap? Var går gränsen mellan konst och politik? Ett större reportage handlar om detta. Här reagerar jag på att det saknas en rak läslockande rubrik. I stället låg bara en ingress i röd platta på en sida.

Bröder på turné

Det verkar som om workshopen fått med mycket av sina tankar.

Liksom en teater ska fungera bra för ögat så fungerar också Scenen bra som tidning. Lättläst med en balans mellan text och bilder. Texterna går i två bredare spalter, är lagom långa, men kan ibland vara lite ”kulturtunga”. En bred kant i vit luft längst ut på sidorna. Här och där finns det på alla sidor mycket vitt som gör det ljust.

Bilderna håller hög klass, de flesta fångade på scenen och i miljöer kring. Ett fåtal rena personbilder finns.

Vad jag kan klaga på är två små notiser där blek vit text lagts i röd eller rosa platta och en med ren text i ljusblått mot vitt. Inget av dem helt lätt för ögat.

Scenen har gjorts av Spoon och de har lyckats bra med andra tidningar. Vissa layoutsignaler kan jag känna igen från deras andra projekt. "Vanliga läsare" brukar inte kolla så många tidningar och reagerar därför inte. 

Pappret är blekt vitt, tjockt och lite kartongaktigt.

En profil som jag tycker fungerar bra som avbrytning med vanligt glassigt papper.

En ny papperstidning kan vara en djärv satsning i dagens läge. Riksteatern har över 40 000 medlemmar med intresse för scen och teater, då är det troligen också en grupp som läser både tidningar och böcker. Webben kanske inte tar lika mycket som deras främsta informationskanal.

Scenen saknar helt annonser vilket pekar på att Riksteatern är beredd att satsa en del pengar på sin tidning.