Världsreportern fortsätter i jakten på eget rekord

Han har på plats upplevt många av nutidshistoriens förändringar.
Ännu lika hungrig och nyfiken på nyheter och världsupplevelser fortsätter Staffan Heimerson - och nu är han på jakt efter ett eget svårslaget rekord som reporter.

Du ska fylla 75 - vad är det som driver dig att fortsätta?

- Jag har inget annat intresse än att läsa och skriva. Vad skulle jag göra om jag inte jobbade? Dessutom vill jag slå ett personligt rekord - nästa år kunna säga, att jag gjort 60 år som reporter.
Du började på Kvällsposten? Vad lärde du dig där som du minns bäst?

- Jag kom till KvP hösten 1955, 19 år gammal efter några några år på Engelholms Tidning, Lunds Dagblad och Strömstads Tidning. Jag mötte journalister som var tio gånger duktigare än jag - och jag lärde mig mycket. KvP bevakade ivrigt Danmark - nöjen, skandaler, sport, personligheter - och jag var på hugget att sno hem Danmarksresorna. Det lärde mig, att en dag med traktis är bättre än en dag utan.
Har du aldrig haft något bud från KvP om att skriva för dem igen?

- Jo, 1964 när jag var Aftonbladets man i Malmö förhandlade jag med Olof Wahlgren och Sven-Olof Berlin om att komma tillbaka. Jag var bara måttligt intresserad eftersom Aftonbladet börjat skicka mig på stora uppdrag i utlandet.

Vad skulle du ännu vilja vara med om att uppleva?

- Jag svarar dig från Sydafrika, där jag placerat mig själv som tillfällig korre - ja, ytterligare några utlandsplaceringar, ännu ett amerikansk presidentval; jag har gjort fem. Jag skulle vilja åka i fotspåren på mig själv och se de fantastiska - och i huvudsak positiva - förändringarna i de flesta av jordens länder.
Vilken världsbild har du fått av allt du upplevt?

- Människor är hyggligare än någon kan ana, maten är god i en mängd miljöer, det finns alltid en story att skriva.

Vilken är den störste ”skitstöveln” du träffat - om vi ser på världspolitiken?

- Radovan Karadcic.
… och vem är den bäste politikern?

- Lech Walesa.

Du och Ulf Nilsson (bilden) är kanske de mesta ”världsreportrarna” i kvällspressen. Hur var er relation när ni stod ”på toppen”?

- Inga kanske om jag får be - och jag står fortfarande på toppen. Ulf var min idol när han jobbade på Kvällsnytt i Helsingborg och jag fortfarande gick på realskolan i Ängelholm. Jag tänkte: Sån vill jag bli. Vi träffades senare på fältet i Atén och New Hampshire, Paris och Tokyo, på valbevakning och VM-boxning. Jag fann att han i mängder frågor var bättre påläst än jag. Men jag pratade med fler människor. Vi brukade äta goda måltider tillsammans.
…och hur är relationen i dag?

- Vi är båda bosatta i Sydfrankrike. Men jag har inte sett Ulf i något sammanhang på två-tre år.

Utrikeskorrar anses låna och fejka en del. Har du verkligen med egen närvaro upplevt och ögon sett och allt du skrivit om?

- Lånar!? Ja, vi läser tidningar, svår litteratur, ser teve, hör andras klyftiga digestering av händelseförlopp. Ju duktigare och flitigare vi är, ju mera skyldiga är vi till lån. Men fejka?! Vilken bisarr tanke. Allt jag sagt att jag med egna ögon sett har jag sett med egna ögon. Det är själva poängen.
Var i världen vill du helst ha din bas/bostad?

- Där vädret är bra, maten god och viss civilisation råder. Jag kan bo precis var som helst världen och har valt Provence (bilden). Men jag längtar ofta till hardship, Afghanistan, Kongo eller Balkan.

Vad har du i dag för kontakt med din uppväxttrakter i nordvästra Skåne?

- Jag besöker mina föräldrars grav i Hjärnarp minst en gång om året. Jag har kvar släkt på Hallandsås som jag gärna träffar. Jag syns i Killbergs bokhandel om jag har en ny bok att signera. Jag bjuds ofta in att hålla föredrag eller leda debatter i Båstad och Ängelholm.
Du är kattälskare. Ger katten dig något surrogat för allt elände du upplevt?

- Jag har upplevt fragment av nutidshistorien på plats och nära håll. Alla mina tre katter lyssnar när jag kommer hem och berättar vad jag varit med om - och lägger sig på min mage och spinner. Jag tar det som beröm. Beröm gillar jag.
Sammanfatta kort allt du upplevt - är det ett helvete eller paradiset?
-Kort!? Aldrig i livet. Det skriver jag en bok om. Det har varit bättre än helvetet och saligare än paradiset, ty det är Världen Just Nu.

Ulf Nilson om slutet: Knall och fall...

När det small till i världen brukade Expressen Ulf Nilson vara på plats. Vid krigshärdar eller spektakulära händelser.
Världen är inte lugnare i dag, men Nilson är inte alltid på plats.
Men i Expressen syns han i krönikor och analyser och framför sina synpunkter.

* Snabba frågor och snabba svar från Ulf Nilson:

Du var med och skapade begreppet ”världsreporter” genom att vara på plats. I dag kan väl en ”världsreporter” sitta på hemmaplan med hela internetvärlden och få in uppgifter?

- Nej. Ingenting går upp mot att vara på plats. Däremot kan man underbygga sina kunskaper och skärpa sin rapportering med hjälp av nätet – det underbaraste som hänt i min tid.

I dag får du utrymme i Expressen igen. Ser du det som en revansch efter några mellanår?
- Nej, som ett utbrott av gott omdöme.
Förr sa du att du skrev för grabbarna vid kiosken. Var tycker du att du har din läsekrets i dag?
- Med grabbarna vid kiosken menade jag vanligt folk. Det gäller fortfarande – och med hjälp av nätet är kontakterna bättre än någonsin.

I dag kan du ironisera över dig själv och i krönikor kalla dig gammal grinig gubbe. Har din syn blivit bittrare?
- Snarare tvärtom. Men att vara kritisk är mitt jobb.
Känner du att det är svårt att trappa ner efter ett helt liv som journalist?
- Jag har inte trappat ner så jag vet inte
Du har haft Expressens alla ledningar över dig. ”Jutterströmkärringen” (dina egna ord) blev särskilt svår för dig. Varför kolliderade ni?
- Hon ansåg att jag var för konservativ, vilket är en felsyn, men hon är lite korkad.
Varför gick så mycket fel för Expressen efter perioden Sigge Ågren/Bo Strömstedt?
- Inkompetenta chefer är en del av förklaringen. Men nätet och att annat slags konkurrens spelar en viktigare roll.

Känner du oro att Expressens nya redaktionsledning en dag vill avbryta kontraktet.
- Jag har egentligen inget kontrakt. Och en dag smäller det ju. Men oro? Knappast vid 76 års ålder.
Säg vilka skribenter Expressen har i dag som kan dra läsare och sälja tidningar?
- Och få en massa fiender? Nej, tack.

Vad är det jävligaste du sett och varit med om?
- Fortfarande Ungern -56. Jag var så ung och hade aldrig sett ett lik. Sen blev det rutin.
Svensk åldringsvård är bland de mest skakade reportagen i dag. Är du själv orolig?
- Ja, jag är orolig. Och som nästan alla äldre jag känner hoppas jag att dö knall och fall och besparas förnedringen på hemmet.