Hästar och tjejer. Två förhållanden som ofta kopplas ihop.
Tjejer pysslar om sina hästar, rider och tävlar.
Med ordning och reda, organiserat i Ridsport-
förbundet.
Klart de då också har en egen medlemstidning: Häst & Ryttare.

En pigg, snygg och lättläst tidning.
Klippt tre och en halv centimeter i A4-format, blekt papper, ljus och luftig layout.
Jag tycker mig känna igen vissa drag från förbundets tidning Ridsport:
Runda bilder och plattor med text, stora färgsiffror vid korta notiser, ingresser i olika färger.
Texter i två bredare spalter på varje sida, notisspalt i kanten eller liten rubrik eller luft lagt mellan textspalterna.

Hästen är i centrum genom hela magasinet. Vårdad och ompysslad, ibland kanske lite för mycket.
I en artikel varnar en veterinär för att göra hästen till människa. En vildhäst i frihet rör på sig dygnet runt och ligger ner mindre än en timme om dygnet.
Hästen som människans hobby och fritid får inte lika mycket rörelse. Den står mest stilla. Jag kan själv tycka det när jag passerar en hage med hästar. Där står de bara, tittar rakt fram och verkar ha ett uttråkat liv.

En rymlig hage att röra sig i är viktigt. För mycket att äta vid foderstationerna är inte bra för matsmältningen. På olika sätta måste utfordringen begränsas och fördelas mera så hästen inte glufsar i sig allt med en gång.
Veterinären varnar också hästägarna för att falla för mycket åt det som säljs: täcken, kläder, foder, bett och benskydd. Ofta är det för mycket av vad hästen naturligt behöver.


Stallet blir en naturlig plats både för hästen och tjejerna som sköter om den. Rutiner och säkerhet blir då viktigt. Sollentuna Ridklubb blev årets ridskola för att de sköter allt föredömligt.
Många grundpunkter är viktiga, som att ta det lugnt, låta hästen gå bredvid – inte bakom, låta bli att pilla med mobilen, går före hästen in och ur boxen, använd hjälm med hakband knäppt vid ridning, alltid reflexer i mörker och skymning… På sju sidor blir det många goda råd.

För småtjejer som drömmer om ett vuxenliv som ryttare kan Therese Nilshagen vara en förebild (ovan). Hon har tagit sig hela vägen från ridskola är världseliten. Nu bor hon i Tyskland, anställd i ett ridhus med 50 hästar och med 15-20 arbetskamrater. Framgångarna har varit många och vid dressyr-EM i Göteborg tog svenska laget brons.
Therese har hittat sin plats och följer sitt motto: lev och njut av nuet.
Hästen kan bli både jobb och en hel livsstil. Från nyåret går det att få skattebefriat friskvårdsbidrag för de som rider.

När hästen blir döttrarnas intresse får morsor ställa upp och svara för marktjänsten. I Umeå tog en grupp mammor tag i saken och började själva rida. Gemenskapen blev större samtidigt som det blev egen motion. Gruppen växer, fler mammor vill vara med. Och i kulissen väntar någon pappa på att också få vara med.


Tjejer dominerar hela tidningen, men män finns också med. I Panelen utfrågas tre kända män från ridsporten. Årets ridlärare är en man och han leder också tidningens hoppskola.
På sista uppslaget kommer en krönika från en man som varnar ”gubbarna” för språket kring tjejerna i stallen. Höstens metoo och visparkarbakut, blev en liten varningsklocka.
En pigg, lättläst liten tidning som försöker hitta balansen i både kön och innehåll.

Späckat och lättläst om hästar

Tjejer, hästar och ridsport.
Tre saker om kopplas ihop.
Magasinet Ridsport är deras egen tidning.
Snygg, späckad och lättläst.

Direkt när jag tittar i Ridsport känner jag igen flera grafiska signaler:
Gula och röda runda plattor, röda siffror och smårubriker, en luftig spalt mellan textblock där bild och liten rubrik lagts in, en röd pelare med + och -, rosa färgplattor med mindre notiser.
Allt går igenom i hela magasinet. En känd tidningsdesigner har varit med och påverkat formen. Där känner jag igen stilen från andra tidningar.
Detta är likheter som Ridsports läsare inte behöver känna igen. De får en attraktivt förpackad tidning.

Det är Lotta Lundin på A4 som med slutfinishen hjälpt Ridsports egna redigerare, Mattias Lundgren och Ulrika Andersson, med den nya designen.
Uppdraget var tydligt: Ordning, balans, struktur och tydliga vinjetter.
Kanske också en kvinnlig ton genom de många rosa färgplattorna.
Jämfört med den gamla formen är det ett stort lyft.
Positiv ton om både hästar och aktiva.

Genomgående är allt presenterat under vinjetter i topp på sidorna: Stalltips är största blocket med mängder av tips. Avel och Sport är två andra förutom Granskning och Porträtt. På slutet kommer förstås Till sist.
Mycket läsning, texten har ett perfekt typsnitt och grad och är lätt för ögat. Inte ens seriffer, som är min käpphäst, är svår i Ridsport. Jag hittar faktiskt inte en enda notis som ögat inte direkt kan läsa.
Möjligen kan jag peka på att rubriken om hingstägarna (ovan) försvinner lite i bilden.

Formatet är tre centimeter bredare och högre än A4. Med 96 sidor blir det en tung och matig tidning.
Omväxlingen på sidorna är stor och tempot blir högt. Alla artiklar hålls på en sida eller ett uppslag.
Undantag är de två tunga: öppningsreportaget om mannen som fick djurförbud (ovan) som ligger under vinjetten Granskning , på nio sidor.
Porträttet är på tolv sidor och handlar om Malin Nilsson (nedan) som under sju år haft drömjobbet på en hästanläggning i Tyskland.

Inom ridsport finns förstås också män. I magasinet fångas de in i tre artiklar: en man har fått djurförbud efter brister i djurhållningen och en veterinär berättar om de ökade problemen med hästar som blir halta (nedan). Tips om utbildning
ges också av en man.

En och annan skym-
tar också förbi i mindre bilder. Men sen är det genomgående kvinnor och hästar i både bild och text.
Hästen är i centrum i alla artiklar, tipsen och råden är många, alltid med entusiasm utan några pekpinnar.
Jämfört med gamla Ridsport, som innehöll mer om tävlingar, så är det ett stort lyft, både i innehåll och form.