Hippt för tjejer om hästar.
Hippson är magasinet som fångar allt.
En liten pigg boktidning. Behändig i formatet. Snygg i formen.
Både läsning och som guide sex gånger om året.
Men det är grabbarna som inleder de 100 sidorna.
Landslagsryttaren Niklas Lindbäck förklarar hur han
konditionstränar sina hästar.
Kampsportaren och ryttaren Musse Hasselvall berättar om
sina upplevelser på hästryggen.
Båda får varsin sida.
Och Peder Fredricsson är fångad i bilden
och ögonblicket när han
stretchar efter en tävling i världscupen i London (ovan).
Fystränaren Jesper
Sjökvist får
också en sidan längre fram och talar om hur han håller Peder i
fysisk form.
Sen
tar tjejer och hästar över.
Lisen Bratt Fredricsson
– Peders fru - breder
ut sig mest och får
hon 11 sidor om
sitt liv på Grevlundagården
på Österlen i Skåne (ovan).
Precis som många andra fångades
hon av hästar när hon var en sexårig tjej. Sen rullade det på med
tävlingsframgångar. Efter OS i Sydney säljer hon sin häst
Casanova
för ett tvåsiffrigt miljonbelopp. Det blev grunden till drömmen om
gården Grevlunda. Nu, med 13
anställda, är Peders tävlande en del och den andra är uppfödning
och försäljning av hästar på toppnivå.
Fyra
sidor till handlar om gården. Fystränaren – se tidigare – och
stallchefen reder ut de noggranna rutinerna.
Där tar
reportagen slut.
Nu
är det här ett specialnummer på temat Toppa 2018.
Resten av magasinet har temat Guiden och är indelat under
olika rubriker. Träning med dressyr, hoppning, fysik (ovan), utrustning, i
stallet och hästars hälsa.
Hela magasinet är snyggt förpackat, pedagogiskt, korta texter på
varje sida, flera bilder i mindre storlekar.
Det är mycket i spelet mellan människa och häst för att det
ska fungera perfekt.
Rörelserna måste vara rätt för att signalerna ska gå fram.
Godis är inte inte alltid bästa sätt att belöna hästen när den
gjort rätt. Vid svårare övningar är det bra att ha fickorna
fyllda.
Hela guiden är i typsnittet seriffer, som jag ofta ogillar
för att den kan vara svårläst. Men här fungerar den bra. Fullt
godkänd storlek och luft mellan raderna. Med smalare spalter och
ojämn utgång blir det lättläst. Vissa kortare avsnitt har av
någon anledning fått bokstäver i mindre storlek och dessutom lagt
på svag bakgrund i färg.
Guiden är faktiskt lättare att läsa än reportagen i början.
Där är det vanlig brödtext och storleken bör gå upp en grad.
I en tidning som handlar om hästar och med hästar i bild
– hur undviks det då att inte skriva häst rubrikerna? Hippson
lyckas bra. I bara sex rubriker hittar jag häst, de flesta i
avdelningen Guiden.
Några grafiska signaler känns igen från andra magasin: de stora
siffrorna, linjer dragna för hand och med pilar, runda färgplattor,
andra färgplattor i svag ton med tjockare linje över och under.
Trender som alltid smittar av sig.
Men Hippson har ändå en egen profil. Ett litet fint magasin som
sparas och plockas fram lite då och då.
söndag 11 mars 2018
Hipp, hipp - Hippson för hästtjejer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar