100 år med Koloniträdgården håller ännu

Det våras i kolonin, lite sent i år. Men både jorden och stugan väntar.
Kolonisterna har alltid väntat på våren. En egen tidning har de också.
Helt logiskt heter den Koloni-
trädgården.
1 april i år fyllde den 100 år.


Mycket har hänt på 100 år, både i kolonin och i tidningsvärlden. Nr 1 2018 är en snygg tidning. Färgstark, limmad rygg, många bilder och teckningar, 52 sidor med mycket läsning.
Nr 1 april 1918 hade inte riktigt samma glans. Åtta sidor i format A4 häftade i mittvecket. Bara text, inga illustrationer (t h). Denna enkla tidning finns med som bilaga i senaste numret.

Kolonilotten i verkligheten ska förstås vara mycket grön och med färgstarka blommor.
Omslaget i senaste numret har också en bild med krispiga gröna blad, skördade redan i februari.
Tonen i bilden går igen i alla tidigare omslag. Något som skördats visas. Själva stugan finns inte med, trots att användandet har ändras mycket. Kolonistugan är ofta en sommarstuga och oas under fem månader. Blommor dominerar och nyttiga grönsaker som odlas är mindre.
Lite av det syns i ett besök tidningen gjort på Älvtomta koloni i Örebro (ovan och t h).
- Jag ville ha en sommarstuga, säger en av ägarna. Så fort man kommer hit pustar man ut, det är bara att njuta.


Här odlas det förstås också, med ekologiskt jord som föreningen tar hem och kolonisterna får köpa. Miljötänket är stort och området har diplomerats i bronsnivå. En gemensam arbetsdag ordnas varje år. Två gånger om året visas området upp för allmänheten.
Ett litet museum har byggts upp. Här samlas olika enkla redskap från förr som används vid odlingen.
Gemenskapen är stor, dansbanekvällar och kräftskivor, precis som förr. Området har, liksom som industristaden Örebro, förändrats mycket.

Annars håller Koloniträdgården hårt på det huvudsakliga och historiska – odlandet. Inget slappt sommarstugeliv här. Tips ges: Knepet att få vackra perenner. Från skörd av tomater till soppa eller mat som kolonister åt 1918. Att vara rädd vattnet och inte slösa för mycket är viktigt. Regnvatten och gråvatten är två källor att ta hand om.
Goda råd ges om skydd av växterna innan skadan skett.
Den japanska rörelsen shinrin-yoku växer (ovan). Den enda i Sverige som är diplomerad i området är Petra Ellora Cau Wetterholm. I hennes egen koloni öppnas alla sinnen; ta in allt, slappna av, att rena kroppen med vad naturen ger – en liknelse med meditation och yoga. En rak motsats till kolonins praktiska arbete med handkraft.

Mien Ruys är en i Europa känd trädgårdsdesigner som skapat mycket. Ett större reportage är om hennes liv och verksamt och tips från trädgården utanför Amsterdam.
John Taylor är känd från tv och programmet Trädgårdstider. John och hans sambo Torun Jorde har en egen liten koloni i Malmö. Här jobbar de mycket med odlingen, men nya tider anas. Stugan på 15 kvm ska bli dubbelt så stor med bland annat en veranda med vin- och klätterväxter. (ovan)
En koloni fäster sig ägaren vid och blir inte helt lätt att lämna. En kvinna skriver om vemodet vid avskedet. En annan skriver i ”Brevet från kolonin” en lättsam variant av Cornelis Vreeswijks klassiska låt.
Sammantaget mycket intressant för kolonisterna som vill hålla sin lott levande.

Grafiskt följer tidningen stilen att nästan alla rubriker läggs in i bilder. Fullt läsbart men viss mindre text kan försvinna för en del läsare. Bilder läggs ofta samman och placeras i sidornas över- eller nederkant. En hel del text blir då i stora block och kan uppfattas som tung. Lite annorlunda bildplacering hade gjort det lättare.
Brödtexten är helt ok och läsbar, men jag skulle önska en grad större. Liten textgrad uppfattas ofta som tung och många läsare är också äldre.

Störst utrymme får reportaget om ofredsåret 1918 när tidningens första nummer kom ut (ovan och t h). Krig, sjukdomar och nästan 40 000 människor dör. I det läget växte kolonirörelsen fram, en väg att ge tungt arbe-
tande 
männi-
skor och mindre be-
med-
lade en liten trädgårdslott för odling och avkoppling.
Första numret 1918 har i grunden samma innehåll som det senaste, men språk och ord är lite annorlunda. Fem rubriker sammanfattar allt: Koloniträdgårdarnas betydelse, Något om potatisodling, Konsten att gräva, Köksväxtlandets indelning och Minneslista för april (nedan).
Flera spalter är rapporter från koloniföreningarnas årsmöten och sammanträden.

Redaktören hette Bengt Eriksson och han skrev allt själv under hela namnet, ibland med signaturen B. E-n.
Tidningens målsättning anger han så här:
”Vår strävan skall städse vara att från sakkunnigaste håll erhålla bidrag till belysande av de frågor, som speciellt röra den mindre trädgården och koloniträdgården.”
Vidare: ”...kunna fylla brist på för koloniträdgårdarna lämpade anvisningar… nyutkommen trädgårdslitteratur recenseras… kolonisterna kunna debattera brännande spörsmål… Kort sagt, vi skola göra vårt bästa för att skapa ett verkligt organ för koloniträdgårdsverksamheten.”

Tidningen skulle komma ut en gång i månaden och prenumerationspriset var 1 kr till årets slut.

Hundra år senare håller redaktionen samma målsättning, men med flera bilder och mycket snyggare utformning. Fyra nummer per utkommer och ingår i medlemsavgiften. Lösnummer kostar 59 kr.
Så visst har Koloniträdgården utvecklats.