Fräscht när Kontnären "målar om"

Konstnärer målar inte bara tavlor. De gör en fin tidning också - eller: de får en snygg tidning.
Tidningen Konstnären har fått ny redaktion som gett tidningen ett litet lyft.

I ett nytt format och med en mix av att behålla grunddragen och blanda in lite förnyelser har första numret kommit ut.
Lätt att läsa och rak enkel layout utan "konstnärliga utsvävningar".

Sofia Curman är ny chefredaktör och hon har hämtat med sig rutinerade formgivaren Ebba Bonde som bland annat arbetat med Fokus, Vi och DN.

Dragen känns igen från senaste numret som kom i höstas, som jag gick igenom då.
 
Mina ögon vaknade direkt för öppningssidorna: innehållsförteckningen, redaktionssidan och en plocksida med siffror. Vitt, matt papper, kort text i lite större stil och stora siffror som signaler.
Rubrikstilen är också densamma. Den ger stark profil. Jag hade vid förra numret synpunkten att vissa delar av bokstäverna är tunna och liksom försvinner. Det är så nu också, men så länge det är rak stil är det ett mindre problem. I den kursiva varianten kan orden bli svårare att läsa. Och jag måste påpeka att man inte delar av ord i rubriker! Det sker på några ställen.
Logon - "den snygga lilla runda" som Sofia Curman säger - har också behållits.
Rubrikstil och logo är grafiska signaler som ger profil.

- Konstnären har senaste tio åren blivit en viktig och omtalad röst i kulturdebatten, en röst som vill någonting. Den attityden finns kvar, och den konstpolitiska bevakningen som Konstnären länge har varit ganska ensam om,  säger Sofia Curman.
- Men tidningen har fått ett bredare anslag – min förhoppning är att Konstnären ska hitta konst- och kulturintresserade läsare även utanför konstvärlden.
Konstnärens rätt att fritt få utöva sitt konstnärsskap är ett av de viktigaste budskapen Sofia Curman vill ge med tidningen.
Hot är nämligen vanligt mot konstnärer. En undersökning i höstas visar att många utsätts för hot, våld och skadegörelse. Ofta är de lika utsatta som politiker.
En annan sak att kämpa för är att konstnärer ska få betalt för det arbete de lägger ner. Kulturministern Alice Bah intervjuas och hon vill få in mer offentlig konst i det stora byggprogram regeringen har. Där kan uppdrag och bra betalning finnas.

Loulous arbetsmiljö

Omslagsbilden fångar också blicken - eller rättare sagt: håret och ögonen. Det är konstnären Loulou Cherinet som pryder. Det är en linje som tidningen följer - att den konstnär som porträtteras också ska lysa på omslaget. En genial idé, kallar Sofia Curman det.
Dock är det så att nästan alla tidningar har en kvinna på omslaget som tittar mot läsaren.
Loulou har rötter i Etiopien och har gått på konstutbildning i landet. Vid återkomsten till Sverige fick hon lite problem med hur betraktarna skulle tolka de svarta kroppar som hon har i sina verk.

Loulou dominerar innehållet och här finns också de bästa bilderna. På omslaget får hon ingen konkurrens av en massa rubriker, som ofta slår ihjäl personen på bilden. Fyra små diskreta rubriker är det enda.
Annars är det få bilder. Det kan bero på att flera texter är debattinlägg som kan vara svåra bildmässigt. En grafisk illustration kan bli lösningen och riktigt fyndig - som en vit, utklämd färgtub i inlägget "Det vita havet", ett dominerande inslag som tar upp att det mest är vita människor på konsthögskolorna.

Konstnären vill i en programförklaring, kännas sig lite som en konstvärldens kvällstidning. I texterna har språket kanske inte samma rapphet. Alice Bah får dock en vass rubrik: "Fy fasen vad vi har att göra".
I nysatsningen vill Konstnären nå läsare utanför den egna sfären.
- Mycket av innehållet angår oss alla, säger Sofia Curman. Som till exempel det här numrets reportage ”Det vita havet” om klass- och vithetsnormen på konsthögskolorna. Det är ett demokratiskt problem som i förlängningen styr vilken konst vi får se på våra institutioner.
- I varje nummer kommer vi även lyfta fram ett offentligt gestaltningsuppdrag. Konsten i våra gemensamma rum möter vi alla i vår vardag, och det är ett av få områden där konstnärer kan få skäligt betalt. Trots det uppmärksammas den här konsten väldigt lite i andra medier.

Som medlemstidning är den snygg och lättläst i formen med sitt matta papper, text i ett tydligt typsnitt och en fräsch layout.
Fotnot: Konstnären är organ för KRO/KIF - Konstnärernas Riksorganisation och Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare.