Husbilen är sommarens vanligaste syn på vägarna. Vita och ganska stora. De har växt och blivit bekvämligare med åren.
Tidningar om husbilar bör då ha en växande marknad. Ägarna är oftast pensionärer och det är en målgrupp som ännu läser tidningar.
min Husbil är en av tidningarna.
När jag köpt den - endast 49:- som det lyser i en tydlig blänkare - så upptäcker jag att jag skrev om ett nummer redan 2012.
Då får det bli en genomgång för att se om den utvecklats.
Tyvärr har den inte det.
Redan på omslaget är det plottrigt med för många rubriker som täcker bilden. Dessutom är de flesta åt reklamhållet till. Det är också ett reklamföretag som ger ut tidningen. Tätt med annonser är det också med många maffiga husbilar.
"Artiklarna" på insidorna är kort produktinfo och dåligt skrivna.
Företag, produkter och turistanläggningar presenteras. Två speciella märken av husbilar får vardera ett uppslag med beskrivningar om hur bra de är.
Programpunkter i olika arrangemang presenteras. En kommun - Kristinehamn - har av husbilsägare utsetts till Sveriges bästa.
En hel del kan säkert vara tips till läsarna.
Jag hittar dock fem artiklar som är personligt skrivna.
Den första inleder på sidan 6 - ett besök på Lasse Åbergs Musse Pigg-museum.
Här radas misstagen upp. Ett öppningsuppslag bör vara kraftfullt, men här plottras det sönder med en massa småbilder. Rubriken kan jag ge plus för, men inte layoutformen. Texten är skriven i jag-form, men jag kan inte hitta artikelförfattarens namn. Vem är "jag"? De flesta journalister brukar bli galna om deras namn till artikeln fallit bort.
Bildtexterna läggas in i bilderna och är oftast svåra att se.
Två mindre pojkar byggde en egen minihusbil. En man importerar den "värsta" husbil han kan tänka sig - en amerikansk jätte. En familj berättar om upplevelsen med sin första husbilssemester och en annan familj med tre generationer roar sig på Liseberg. Ett svep med husbil i matsafari med stopp hos olika lokala producenter.
Varje artiklar kunde ge tidningen en bättre tyngd om de fick kraftfulla öppningsuppslag med en stor bild och slagkraftig rubrik. Då hade alla de andra reklamartiklarna dolts på ett bättre sätt.
Sida efter sida lyser det att det inte är journalister som gjort jobbet.
min Husbil säger sig vara Sveriges största husbilstidning.
Inte för att den är bäst eller billig. Alla som har en husbil yngre än modellår 2000 får tidningen gratis. Det ger upplaga.
Hela "tidningen" - jag sätter det inom citattecken - är amatörmässig: Layouten, bilderna, texterna, rubrikerna.
min Husbil kan bara rulla åt ett håll. Till att bli bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar