Smått i texten men starkt i ung ton

Unga läser inte papperstidningar, sägs det.
Metro Student är ett specialmagasin till studenter.
Så läsintresset måste finnas.

Tjockt och glassigt - 106 sidor som bara handlar om olika unga, framgångsrika personer, deras liv och framtid.
Formen är inte särskilt avbrytande eller nyskapande jämfört med andra magasin.
Signalerna i layouten känns igen, även om jag inte kan pricka in någon direkt förebild.

Den unga tonen går direkt mot läsaren, främst i bilderna. Målmedvetna ansikten, blicken riktad mot kameran. De vet vad de vill och ser en positiv framtid. Alla har de studenten bakom sig och har hittat framgångsrika jobb. Morötter för de som pluggar.
Signalen är dubbel i rubriken på framsidan - bloggerskan Angela Blick har Blick för business. Framgångsrik med sin egen blogg ser hon nya vägar att gå vidare.
Samma ton går igen i de andra artiklarna.

Rektorn för Chalmers avslöjar studietekniken som hjälpte henne när hon pluggade.
Psykologen tipsar om hur man slutar skjuta upp allting och tar tag i studierna.
Civilingenjören berättar om hur hon lyckas med en dubbelkarriär - att också vara stå-upp-komiker.
Gunhild Stordalen, gift med hotellkungen Petter, engagerar sig starkt i klimatkampen.

Lite förvånande är det att ”flåbusen” The Mauler - Alexander Gustafsson - och dyker upp. Han är en bit från studenterna. Som MMA-fighter är han helt ensam när han slåss i buren.
Kontrasten till allt är tjejen som gick in i väggen i karriärkampen och kom ut med boken Meningen med hela skiten.

Rapp ton, korta artiklar och starka bilder av unga personer.
Det är signalerna för att nå läsarna.
Layouten är uttrycksfull, men jag ser ändå inget nyskapande.
Texten är i minsta laget, som den ofta är när det vänder sig till yngre läsare. Har de verkligen starkare ögon? Få tidningar har så svagt typsnitt.  Ok att läsa, åtminstone i dagsljus. Men texterna här hade mått bra av att gå upp någon grad i storlek.