Inte mycket för en kvinna som vill läsa

Kvinna och en bild på en vacker Jill Johnsson.
En säljande kombination.
KVINNA är ett magasin som vänder sig till kvinnor.
Att kalla det tidning är en överdrift.
Detta är mer en produktkatalog.


”För den medvetna moderna kvinnan i karriären som gärna läser om andra spännande livsöden och vill följa det senaste inom mode och trender”, heter det i programförklaringen.
Kvinnor är läsare av böcker och tidningar.
Men magasinet Kvinna innehåller ingen läsning.

Här finns korta artiklar om en fotomodell som förebygger människohandel, om en personlig tränare och om Jill Johnsson.
Ett reportage från en mässa för de stora samlarna med priser i nivån 15-16 miljoner euro. Ett reportage handlar om fotokonst.
Texter som fyller knappt två sidor vardera plus många bilder.
Det är mager läsning i en tidning på 100 sidor.

Resten är reklam och produktinfo. Klockor, klockor, klockor, smycken, fina parfymer, mode.
Detta är kanske en del i kvinnor intressen.
En läsare kan knappast skilja på vad som är annons och vad som kan kallas redaktionellt. Det sista kamoufleras med små vinjetter som ”nyheter”, ”aktuellt”, och ”mode”. Medarbetare sätter sina namn som textansvariga.

Två bilar rekommenderas: en lyxig Lexus ”med kvinnlig touch” och en liten VW Polo som ”den perfekta andrabilen”.
Allt förpackat i en tjusig och lättsam bläddring. Kanske intresserar det karriärkvinnor som söker den lilla guldkanten.
Motsvarande magasin finns för män.

Jag vill inte räkna in KVINNA som tidning, men jag ser flera fördelar.
Det vita, matta pappret känns fint, formen är lätt att ta till sig, bilderna bra. Vissa notiser och bildtexter kan vara svårlästa. Den limmade ryggen ger ett magasinet ett elegant intryck.
Allt som behövs för ett bra magasin som vill fånga in en målgrupp. Men då ska det finnas kvalité i texterna. Och det har inte Kvinna.